Romerna som bor granne med ett obeskrivbart underverk

Har du bevittnat en solnedgång vid Oset i Huskvarna och sett solens sista stråla smeka Vätterns milda vågor? För oss som har gjort det är det en smått obeskrivbar upplevelse som är nästintill omöjlig att klä i ord. Men författaren Mark Twain försökte sig ändå på att göra det omöjliga för drygt 115 år sedan.

Sommaren 1899 kom Samuel L Clemens som är mera känd under sin pseudonym Mark Twain till Sanna som ligger ett stenkast från badplatsen Oset i Huskvarna, tillsammans med sin fru Jane och deras 19 åriga dotter Jean, för att behandla dotterns epilepsi på Sanna hälsoinstitut, som drevs av den framgångsrike sjukgymnasten Henrik Kellgren. Mark behandlades även för sin reumatism. Familjen stannade i tre månader och de vistades i huvudsak i området runt Sanna. Mark som var fascinerad av solnedgångar brukade ta kvällspromenader i området runt Sanna.

Den 6 september 1899 stod Mark på ungefär samma plats som jag tog bilden som illustrerar inlägget. Efter att han bevittnat 60 solnedgångar vid Södra Vätterstranden bestämde han sig för att försöka klä naturupplevelsen i ord:
"I shall never see another sunset to begin with it this side of heaven... This is the place to be. I have seen about 60 sunsets here; and a good 40 of them were clear and away beyond anything I had ever imagined before for dainty and exquisite and marvellous beauty and infinite change and variety. America? Italy? The tropics? They have no notion of what a sunset ought to be. And this one - this unspeakable wonder! It discounts all the rest. It brings the tears, it is so unutterably beautiful. " så skrev Mark Twain i ett brev daterat Sanna 6 september 1899.



Jag står kvar och beundrar solnedgången på den klara septemberhimlen en kort stund innan jag styr mina steg mot ställplatsen vid Oset. Dit har kommunen hänvisat romer som kommer från byar utanför industristaden Bacau i Rumänien. De har kommit hit med en förhoppning att hitta enklare jobb men har fått sätta sig ned och tigga ihop pengar till sina barns försörjning. På vägen till dem baxar jag mig förbi många av de lyxiga husbilarna som rika svenska pensionärer som besöker den pågående husvagnsmässan på Elmia kommit med.

Kontrasterna mellan de båda grupperna är milsvida trots att avståndet mellan dem bara är drygt 100 meter. Delen av ställplatsen som romerna bor på är allt annat än lyxig, de bor i skrotbilar, tält och gamla husvagnar som några vänliga själar lånat ut till dem. Ingen av de bättre bemedlade vågar närma sig romerna. Det känns som om någon byggt en drygt 100 meter bred osynlig mur mellan grupperna, en mur som effektivt håller isär dem och hindrar dem från att beblandas.



Jag har lärt känna några av romerna ganska bra sedan min första kontakt med dem i somras. De flesta av dem har gått 4 år i skola och några av dem pratar ganska så bra engelska. Tidigare har många av dem arbetat på industrier och jordbruk i Bacau med omnejd. 2008 köptes många av de jordbruk som de arbetat på upp av utländska jordbruksföretag och när de effektiviserade produktionen fanns det inte längre arbete för romerna och de förlorade sina jobb och sin inkomstkälla.

När den ekonomiska krisen slog till mot Rumänien med full kraft för några år sedan, gick även många fabriker i området i konkurs. En del av dem som bor på Oset hade en ganska så ordnad ekonomi med romska mått mätt innan krisen. De hade hus att bo i, kläder att sätta på kroppen och mat att äta. När de blev av med jobben föll deras ekonomi snabbt samman. Det statliga skyddsnätet som vi håller som självklart är inte lika utbyggt i Rumänien.



När de inte längre kunde försörja sig på hemmaplan bestämde de sig för att åka till Sverige för att försöka få tag på arbete. Men den typen av enklare jobb inom jordbruk och industri som de är bra på finns det tyvärr ingen efterfrågan på i Sverige. Därför har de tvingats att tigga ihop pengar till sin försörjning. De vill inte erkänna att de tigger, de skäms för att säga det, istället kallar de tiggandet för sitt arbete.

Ingen av mina nyfunna vänner på Oset vet vem författaren Mark Twain är. Och de är fullt upptagna med att försöka laga mat och täta sina tält och bilar mot den bitande nattkylan på kvällarna, än att ta sig tid att beundra de himmelska solnedgångarna som Mark Twain kallade för obeskrivbara underverk.



Till vardags arbetar jag på biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping. Vi har startat upp projekt Team Roma som syftar till att göra något åt grundorsakerna till den diskriminering, fattigdom och utanförskap som romer utsätts för. Genom konkreta åtgärder, opinionsbildning och meningsfull diplomati vill vi vara med och bidra till en djupgående förändring för Rumäniens och Bulgariens romer som syftar till att de inte längre ska behandlas som främlingar i sitt land utan få samma medborgerliga rättigheter och status som etniska Rumäner.

Just nu håller Hjärta till Hjärta och Rumänien/Cucova-hjälpen från Gnosjöregionen samt en rumänsk organisation på att undersöka möjligheterna att starta upp sociala företag i byarna runt Bacau. På sikt kanske vi kan vara med och skapa arbetstillfällen för några av dem som tigger på gatorna i Huskvarna och Jönköping. Vi är medvetna om att vägen till en varaktig förändring för Rumäniens romer är lång och snårig och därför behöver vi ditt stöd för att nå målet.

Text och foto: Mikael Good

Ioanas öde väckte starka tittarreaktioner

När ABC-nytt berättade om Ioana Ghitas öde i våras väckte det starka tittarreaktioner. ABC-nytt ville göra en uppföljning av programmet och frågade min kollega och mig om vi kunde tänka oss att intervjua Ioana åt dem i Rumänien.

Vi tackade givetvis ja till det hedersamma uppdraget. I början av förra veckan träffade vi Ioana Ghita i hennes hus i Malu Vanat i Rumänien. Jag är full av beundran över Ioanas styrka och mod. Trots sin svåra sjukdom är hon vid gott mod och hon är mycket tacksam till alla som har hjälpt och stöttat henne i hennes svåra tid. Enligt Ioana är det Gud som ger henne kraft och styrka. Hon hoppas och ber för att hon snart ska få en ny lever så att hon kan få se sina barn växa upp. Här kan du se ett färskt reportage om Ioana. Reportaget har även visats på Rapport och Aktuellt: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/ioana-far-ny-lever-i-rumanien

Text och foto: Mikael Good

Tiggeriet är inte organiserat

På valaffischer, i tidningsannonser och på bussar basuneras budskapet "Stoppa det organiserade tiggeriet" ut av ett politiskt part. Att tiggeriet skulle vara organiserat av kriminella gäng är dock inte sant. Det är märkligt att ett politiskt parti får använda sig av rena lögner i valrörelsen, jag trodde att det bara var i diktaturer som sådant förekom...



Tiggeriet är organiserat så till vida att grannar, släktingar eller vänner fyller en bil eller åker buss tillsammans till nordeuropa i ett desperat försök att få tag på arbete till sin och sina barns försörjning. Allt som oftast får de inte tag på ett arbete och tvingas förnedra sig till att tigga utanför våra välfyllda butiker och shoppingcentra för att få ihop pengar till sin överlevnad. De flesta EU-migranterna är romer. Att det är just romer som kommer hit är ingen slump, romerna behandlas som andra klassens medborgare i Bulgarien och Rumänien och för dem är det nästintill omöjligt att få tag på ett arbete i sina hemländer som drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Precis som många andra arbetslösa EU-medborgare utnyttjar de sin rätt att få tag på arbete i andra EU-länder.
 

Jag har pratat med och intervjuat en hel del EU-migranter det senaste året och jag har varit i kontakt med många organisationer som jobbar mot EU-migranter runt om i landet. Ingen av dem har hört talas om eller sett några tecken på något organiserat tiggeri. Vi svenskar har en tendens att skapa myter om dem som vi inte kan kommunicera med. Myterna har en otäck förmåga att avhumanisera och rättfärdiga lite hårdare tag mot dem det handlar om. Jag vill klä av myterna och det bästa sättet att göra det på är genom att möta människor och sätta sig ned och prata och umgås med dem. Snart kommer jag att åka på en reportageresa till Rumänien. Där ska jag möta romer och rudari i deras hembyar och skriva ned deras berättelser.



Vid sidan av mitt arbete håller jag på med ett projekt som har arbetsnamnet "A Romale, A Chavale". Projektet syftar till att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige. Avhumaniseringen sker i takt med att nationalistiska partier får allt större inflytande över politiken i många europeiska länder och de hetsar folk att begå hatbrott mot romer. Jag vill lyfta upp romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse och förtryck i generationer är de ett lyckligt folk. De har gått igenom många svårigheter på vägen men trots det har de alltid nära till leenden och skratt, glädjen och musiken svetsar dem samman och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat och förtryck som de ständigt utsätts för.



För många år sedan, innan jag fick ordning på mitt liv rörde jag mig i utkanten av kriminella kretsar, i den hårda inre kärnan rullade pengarna snabbt och de behövde ständigt fyllas på med mer snabba pengar. Med tanke på att en tiggare drar in runt 150 kronor per dag, minus omkostnader skulle det kanske ge runt 75 kronor per dag. Det är för lite pengar för kriminella gäng som gör betydligt mer pengar på att smuggla sprit och cigaretter från Balkan till Sverige. Därmed inte sagt att det finns organiserad människohandel i Sverige. Trafficking som är en smutsig och lukrativ handeln med människoliv är organiserad. Unga tjejer och kvinnor från Moldavien och Rumänien säljs som sexslavar till svenska män, en del av kvinnorna är romer och en del av dem har inte fyllt 15 år. På hemliga bordeller står svenska män i kö för att våldta dem mot betalning…



För mig är det en självklarhet att vi ska hjälpa de EU-migranterna som har kommit hit. För mig är det viktigt att visa solidaritet med den svage. Men det allra bästa är att göra något åt de bakomliggande orsakerna till deras fattigdom och utanförskap. Ta gärna del av den informativa artikeln som Rickard Klerfors, biståndsansvarig på Hjärta till Hjärta har skrivit om organisationens arbete bland återvändande EU-migranter i Rumänien: http://www.hjartatillhjarta.se/team-roma-sa-vill-vi-stodja/

Text och foto: Mikael Good

Utbildning - en investering i framtiden

Det är många som gärna pratar och diskuterar om olika vägar för att maximera sin investering för att de ska kunna få ut så mycket som möjligt av den. Det är inget fel i det men jag tror att en av de bästa investeringarna som man kan göra är att investera i ett barns utbildning.



Det har snart gått 10 år sedan jag träffade Jiang-Li som då var 10 år, hennes tvåårige lillebror och deras morfar i en by i närheten av den burmesiska gränsen i Kina. Deras föräldrar hade nyligen dött i en olycka och deras morfar hade fått vårdnaden om dem. Trots att Jiang-Li hade toppbetyg i skolan riskerade hon att regleras för att hennes morfars skrala pension inte räckte till för att betala skolavgiften. När jag fick reda på det bestämde min fru och jag oss utan en sekunds tvekan att se till så att hennes skolavgift blev betald och vår tolk Mr Wu lovade att han personligen skulle se till så att Jiang-Li fick pengar till framtida skolavgifter.

     

Ett TV-team från Cumming var med och filmade min fru och mig när vi reste runt i byar och små städer i närheten av den burmesiska gränsen. De filmade när vi överräckte gåvan till Jinag-Li. Vi svenskar är ganska så bra på att dela med oss av vårt överflöd till dem som inte har det så bra ställt. Men i Kina är det ytterst ovanligt och därför blev det en ganska så stor nyhet. Jag hoppas i vart fall att vår givmildhet fick vara med och så ett litet frö till ett större inhemskt engagemang för föräldralösa barns skolgång i Cumming.

     

För barn som växer upp i fattigdom är utbildning oftast den enda möjligheten att bryta sig ur fattigdomen och få ett bättre liv än deras föräldrar. De bästa eleverna i Kina får ofta stipendier av företag mot att de jobbar för dem ett vist antal år på så vis kan de läsa vidare på yrkesgymnasium eller på universitet. Studieivern och studieresultatet i landsbygdsskolorna som min fru och jag besökte var mycket hög och i stort sett alla barn var prydda med en röd halsduk som var ett tecken på flit och ett bra studieresultat.



Snart fyller Jiang-Li 20 år. Jag undrar ibland hur det gick för henne? Med tanke på hennes studieiver och goda betyg skulle jag tro att det har gått bra och att hon kommer att gå långt i livet. Den dryga tusenlappen som min fru och jag fick vara med och investera i Jiang-Lis liv kommer säkert att förränta sig väl. Framförallt gav den en ung flicka en chans som hon annars inte hade fått.



Text och foto: Mikael Good

Det nappade bäst i augusti

Det var ett tag sedan jag la upp ett blogginlägg på Fotosidan. Men det betyder inte att jag har tagit paus från bloggandet, tvärtom. I min andra blogg på blogger har det varit full aktivitet de senaste veckorna. Intresset för mina artiklar är stort och augusti var den bästa månaden sedan jag startade min blogg om man ser till antalet napp i form av läsare. Men de senaste inläggen har inte varit relevanta för Fotosidan och därför har jag valt att inte lägga upp dem här. Om du är intresserad av att läsa dem så hittar du dem här:

Har rättvisans vakthund förlorat sin bettkraft

Misstänkt mordbrand mot tältlägret i Högdalen

Text och foto: Mikael Good