Sharpness is a bourgeois concept

Påståendet i rubriken kommer från dem legendariske fotografen Henri Cartier-Bresson. Han avfärdade skärpan som den viktigaste egenskapen hos ett bra fotografi, och ansåg att den var ett borgerligt begrepp. Enligt honom var det andra kvaliteter som gjorde en bra bild.



Jag är benägen att hålla med Cartier. Efter att ha gått igenom några klassiska dokumentärfotoböcker som jag har samlat på mig genom åren slås jag över hur få av mina favoritbilder som är riktigt skarpa. Bilderna har andra kvaliteter, närhet, närvaro, komposition och respekt för de avbildade. En bra bild väcker min nyfikenhet, skärpa spelar en underordnad roll, det viktigaste är vad bilden förmedlar till mig som betraktare.



Den översta bilden är inte riktigt skarp, men trots det är det en av mina mest visade bilder. På sätt och vis fick den även vara med att förändra ett helt samhälle (den berättelsen kan vi ta vid ett senare tillfälle). Bilderna i inlägget tog jag i några avlägsna tibetanska byar i Qing Hai-provinsen i Kina i december 2004. De är alla tagna med film och några av dem är inte riktigt skarpa. Bilderna ingick i min utställning "Möten i mittens av mittens rike" som visades på IKEA-varuhuset i Jönköping i september 2009. De har även ställts ut på det digitala galleriet 591 Photography och har varit med i Life Force Magazine. Nu funderar jag på att göra en bok med bilderna från Qing Hai.

Text och foto: Mikael Good

Pumphuset en utmärkt livescen mitt i Borås

Antalet livescener runt om i landet minskar stadigt, men en del städer går emot strömmen. I Borås finns Pumphuset som har en bra livescen, den är såpass bra att den tillsammans med kulturbolaget Bara Gört var en av tre nominerade till Sveriges bästa livescen 2017.




I lördags var jag på plats i ölhallen Pumphuset i Borås för att lyssna på bra musik och göra ett reportage till tidningen Världen idag om Metal Prayer Day som arrangerades av Metal Sanctuary. Hårdrocksbanden All for the King och Larm spelade under kvällen. Rapartisten Puma från Göteborg förstärkte Larm på två låtar Larm och Jag tänker be för Sverige.




Ett drygt 80-tal personer i åldrarna 7 till 80 år, med betoning på medelålders män hade samlats för att se banden. Även om det gärna hade fått vara några fler så var det nästan fullt i lokalen. Både All for the King och Larm består av rutinerade musiker och låtskrivare. Musiken höll som sig bör mycket hög klass och publiken var nöjda med vad fick för pengarna.



Det är alltid kul att se musiker som är vana att spela för större publik på ett litet ställe, det blir tätt och intensivt. För mig som reporter var det lätt att komma åt och fotografera. Vilket gjorde att jag kunde köra 21mm på mätsökarkameran för att få lite mer närvaro. Jag hade även ett 70-180 på min andra kamera som jag kunde plocka detaljer med för att bygga reportagekänsla.




Förutom att det var en mycket bra livescen så var väggarna i Pumphuset dekorerade med några av Mats Alfredsson utmärkta gatufoton. Jag passade på att ta en ordentlig kik på dem innan konserterna började. Reportaget från spelningarna i Pumphuset hamnade i tidningen Världen idag, och du kan läsa det här, där kan du även se hur bilderna ser ut i färg. 

















Text och foto: Mikael Good

Vad händer i Borås?

Just nu pågår en global Tiktok trend som med mycket glimt i ögat pekar ut Borås som en fruktansvärd, dystopisk plats. Hashtaggen #vadhänderiborås sprids över världen och på ett par veckor har den lett til över 200 miljoner inklick på sociala medier.

Bakom trenden ligger Svante som är en 15-årig yngling. På skämt gjorde han några inlägg om Borås som tonsattes med dansbandsmusik i baktakt. Enligt en intervju med Svante i tidningen Aftonbladet valde han Borås för att han inte varit där eller visste något om staden. Fler har hakat på trenden och sprider bilder och filmer där man dragit ordentligt i reglagen, eller där man har använt sig av fejkade klipp och bilder, gemensamt för inläggen är att de är märkta med hashtaggen #borås eller #vadhänderiborås. 

Jag ville inte vara sämre utan beslutade mig för att haka på trenden och gjorde svartvita omtolkningar av några av mina bilder från Borås. Till skillnad från Svante har jag bott i Borås i 24 år och kunde göra bilderna utifrån mina egna upplevelser och erfarenheter av staden.

Text och foto: Mikael Good

Dokumentärbilder utan bäst före datum

De flesta fotograferna delar säkert samma dilemma. Vi har alltid med oss en kamera och vi tar alldeles för många bilder och många av dem blir liggande i arkiven då vi inte hinner med att göra något vettigt med dem.

Nu tillhör jag förvisso de som tycker att det kan vara bra att en del bilder får ligga och mogna över tid. Det första intrycket är tyvärr inte så kritiskt som när man skärskådar bilderna ett par år senare. Det går givetvis inte att göra så med pressbilder som behöver levereras till kund så fort som möjligt, i det fallet vore det ett kommersiellt självmål att hålla på bilderna. Men det är ett utmärkt förfarande för dokumentärbilder utan bäst före datum, som mår bra av att utsättas för tidens tand innan de publiceras.

I början av juni 2017 var jag nere i Jönköping för att göra ett ärende vid lunchtid. Då hörde jag trummor, trumpeter och stojande, och det väckte min nyfikenhet. Jag plockade fram kameran och var beredd när drygt 100 glada maskeradklädda gymnasielever marscherade fram på Östra torget med siktet inställt på Erik Dahlbergsgymnasiet någon kilometer bort. Jag hade hört talas om maskeradtåget tidigare, men inte haft möjlighet att dokumentera det.

I juni strax innan examen arrangerar avgångsklasserna från Per Brahegymnasiet ett maskeradtåg som går från deras skola på väster genom centrala Jönköping till Erik Dahlbergsgymnasiet på den östra sidan av staden. Det är en tradition med anor, men man vet inte hur det kommer att se ut i framtiden, kanske kommer traditionen att ebba ut? Om den skulle göra det finns den dokumenterad för framtiden.

Egentligen är det Huskvarna som jag har riktat in mig på i mitt dokumentära långtidsprojekt. Men jag har även en hel del bilder från Jönköping i mitt arkiv. Gemensamt för de äldre bilderna är att de rönt ett stort intresse när jag delat dem i olika "Du vet om att du är från" grupper på Facebook. Vad gäller nya bilder som innehåller människor blir det ofta GDPR-tjafs i grupperna, men bilder som jag lagt upp i grupperna som över tid blivit historiska dokument har ingen skrikit "GDPR" åt.



Tyvärr hade jag en eländig kamera vid fotograferingstillfället. Kameran led av bakfokus med objektiv med skruvmotor vilket gjorde att några av de bästa bilderna blev felfokuserade. Ilskan över det är en anledning till att bilderna blev liggande. Läxan jag lärde mig var att inte kompromissa med utrustningen, tekniken får aldrig stå i vägen för bilden och bra grejer kostar lite mer men i det långa loppet lönar det sig.

Text och foto: Mikael Good

Jag ligger inte på någon fotografisk latsida

Anledningen till att jag har "återanvänt" en del äldre bilder i de senaste artiklarna beror inte på att jag har brist på bilder. Problemet är helt enkelt att jag har haft lite för mycket att göra under vintern, våren och sommaren.

När jag räknade mellan tummen och pekfingret kom jag fram till att jag levererat uppemot 2000 bilder under den perioden, och ett par hundra (kan vara fler) av dem har publicerats på webben, i tidningar och magasin i och utanför landets gränser. Igår hade jag lite tid över för att gå igenom bilder och idag delar jag med mig några bilder från den senaste veckans bildskörd, den pågående valrörelsen präglar mitt fotograferande och bildval till artikeln. 



Det finns en del politiskt laddade bilder i artikeln, men jag vill noga påpeka att jag inte stödjer något parti. Mina åsikter lutar år vänster, i och med att jag inte är socialist eller liberal och har en del konservativa värderingar finns det tyvärr inget parti som passar mig och därför röstar jag blankt! I all vänlighet ber jag också dig som läsare att inte starta någon politisk diskussion i kommentarsfältet, det finns många andra forum som är bättre lämpade för politiska samtal.

Text och foto: Mikael Good