Insjöfinland

Vaknade till vid tretiden på morgonen och kunde inte motstå frestelsen att gå ut...

...det var svårt att slita sej men sängvärmen lockade mej tillbaka några timmar till.

Vid halvåtta var jag ute igen och tog ett morgondopp. Helt oemotståndligt att gå ut i det svala vattnet och känna den mjuka sandbotten.

Insåg efter en stunds badande att man kunde ju ta med kameran ut en bit. Här är vår fina stuga och den roddbåt som hörde till. Det två dörrarna på stugans gavel är en vedeldad bastu och ett full utrustat badrum. Kostnaden för att bo på detta, som för oss var ett drömställe, var 700 Skr/natt. Finsk "naturlyx" är billig.

Jag blev stående en stund i vattnet innan jag masade mej upp för att börja fixa frukost.

Vi hade inget planerat denna dag utan åkte mot närmsta lilla stad som var Lapinlahti. Galleriet som vi fått ett tips om var stängt på måndagar, så fick se oss om efter andra alternativ.  I Finland finns det, som i många andra länder, bruna skyltar som talar om att det finns en sevärdhet, ett fornminne eller liknande. Vi åkte därför på de bruna skyltarna, även om vi inte alls förstod vad texten betydde. Första stopp blev en krigskyrkogård och en vacker träkyrka.  

Vi skippade ett museum som vi inte begrep vad det innehöll och åkte på nästa skylt. Den ledde oss en bra bit in på små grusvägar innan vi kom fram till denna informationstavla. Med förtjusning insåg vi att det fanns information på engelska och t o m tyska.

Informationen sa oss att om vi tog en promenad på ca 2,5 km skulle vi passera genom gammal jordbruksbygd, komma till ett stort utkikstorn, en grillplats, ett cafe och så småningom tillbaka till bilen. Vi satsade på det och så här såg det ut från tornet. Namnet Insjöfinland, som kommer från en turistsite på nätet, kändes mycket passande.

Tornet var högt med en del trädtoppar var tyvärr högre. Om man förstorar denna bild kan man se en fabrik till höger (bredvid björken). Det är Valio, känt märke från mataffären.

Utsikten från tornet var absolut värt promenaden och efter klättringen upp hit var det mest nerförsbacke på vägen tillbaka till bilen. 

Rallarrosorna blommade i all sin prakt.

Gärdesgårdar byggda enligt gammal finsk teknik med delade slanor.

Vi kom till ett mysigt café där det inte var någon rusning direkt. Kolla in hur de byggt sittplatserna med pallar. Här kunde man till vår stora förvåning betala med kort. Tjejen i kassan hade dock inte testat tekniken förrän vi kom....men vi hade ju inte bråttom... Min 50 Euro sedel skulle nog dessutom ha varit svår för henne att spräcka.

Stärkta av glass och en halvliter vatten vandrade vi vidare mot bilen. Passade på att ta en bild på något som man är riktigt bra på i Finland, björk.

Vi återvände till vår mysiga stuga för en god middag. Kvällen avslutades som dagen innan. Vi satt ute och smuttade på lite gott vin och tittade på doppingparet. Här levereras kvällsmat till småttingarna som alltid låg mycket längre ut från land.  

När solens sista strålar lyser upp vattnet nattas de små och snart vilar även de vuxna som små flytande bojar ute på vattnet. Nästa dag styrde vi kosan mot Vartius.

OBS jag tror att det är min sambo som tagit sista bilden. Vi hade bara en kamera ute och turades om att använda den.

Hälsningar Lena

Drömstugan Turo

Jag brukar alltid boka boende och evenemang till vår semester i mycket god tid, men de två nätter som vi behövde en stuga någonstans i mellersta Finland hade fallit i glömska. När jag tog tag i det var alla tvåbäddsstugor bokade och jag letade länge innan jag hittade ett lämplig alternativ strax norr om Kuopio, drygt halvvägs till vår nästa destination. När vi började närma oss stället åkte vi över denna vackert dekorerade bro.

Blommorna på bron kändes lite överraskande för vi var långt ute på finska landsbygden, omgivna av gårdar och odlingar. Bilen på bilden är för övrigt lantbrevbäraren.

Hittade den här lite tveksamma kombinationen, havre och korn blandat. Men det låg en mjölkgård rätt nära och jag antog att det skulle bli djurfoder.

Vi hittade i alla fall fram till Jokiniemen Matkailu och fick  nyckeln till en liten stuga i receptionen som var inrymd i detta fina hus. Vår stuga var utmärkt på en karta och hette Turo. Vi följde en mycket liten sand/grusväg genom skogen och skymtade här och där stugtak och vatten.

Oftast ser det ju inte alls ut i verkligheten som de glassiga bilderna på nätet, men när vi kom ner till vår stuga var det nästan så att jag tappade andan. Det stod visserligen att man skulle ha sandstrand... 

...men det här var vår alldeles egna, helt avskilda och privata sandstrand, precis utanför huset. Jag kan också intyga att det var sandbotten så långt ut man kunde gå. Jag hade kunnat klä av mej på en gång och ta ett bad...

...men min sambo tyckte att vi skulle packa upp och fixa middag. Han började med det för stunden viktigaste...:-)

Det var vindstilla och helt underbart, inte ens myggen var mer besvärande än att man kunde njuta av att vara ute. Stugan hade ett full utrustat kök och en grill utomhus, men vi hade vår egna lilla gasolgrill med oss för det är så enkelt.

Kycklingfilé lindad med bacon och squash blir bra på grillen och är tillräckligt enkelt för att ha med på semestern.

Salladsgrönsaker med från den egna odlingen och lite kall sås smaksatt med pesto och ett glas gott rödvin. Ikväll skulle vi inte ut i något gömsle utan bara ha det bra.

Kvällen artade sig bra och utsikten var strålande.

Ett skäggdoppingpar med två ungar kom förbi och låg en bit utanför vår stuga. Det var för långt avstånd för att vara bra fotoobjekt men de var absolut stämningshöjande.

Strax före elva hade vi dukat undan och min sambo försvann in i stugan för att titta på sina fiskgjusebilder. Jag tog av mej kläderna och tog resans härligaste nattbad, helt för mej själv vid en av Finlands tusen sjöar.

Hälsningar Lena

På äventyr i Finland och dykande fiskgjuse

Förra fredagen packade vi bilen och tog nattfärjan från Kapellskär till Nådendal i Finland. När vi lämnade Kapellskär var vädret strålande.

Vi fick en fin solnedgång i den svenska skärgården....

...och en lika strålande fin morgon i den Finska skärgården.

Dagen kunde inte börja bättre.

Första anhalt på vår resa var Pothiolampi Osprey center. När jag läste en blogg av Mikael Ekelund i vintras blev jag helt tagen av hans bilder på dykande fiskgjuse och vi bestämde oss därför att prova lyckan på samma ställe.

Vi kom dit på förmiddagen och hade inte tillgång till något gömsle förrän klockan 17 så det blev en promenad i området. Vi blev stående i ett torn öppet för alla en stund för det regnade och då dök det plötsligt en fiskgjuse.

Lite närmare än så här ville vi ju helst komma, men det kändes ändå som att det lovade gott. Fåglarna fanns alltså på plats.

Vi fixade en kombinerad lunch-middag med grillad korv, bröd och sallad. Det blir lite konstiga mattider när man sitter i gömsle...

Klockan 17:00 var vi på plats och det dröjde inte länge förrän det plaskade till framför gömslet. Det första fiskgjusen som kom var så snabb att ingen av oss ens hann trycka på avtryckaren. Jösses ! Nästa besökare damp ner vänd åt fel håll. Man sitter ganska nära vattenytan i gömslet och det är mycket svårt att se fåglarna komma.   

Plötsligt bara exploderade vattnet framför oss och det gick undan för att sätta fokus. Sedan var det seriebildtagning på hög hastighet som gällde.

Min sambo hade 70-200 mm på Canon 7D mk II och jag hade mitt trogna fasta 300. Jag insåg dock snabbt att det var en utmaning att få med hela fågeln med 300 mm, men jag ville ju komma nära...

Nästa stora splash gav en fågel som visade upp sej lite bättre, men vi såg inte var den kom ifrån och missade själva nedslaget. 

Den lättade snabbt och lämnade dammen med en fin fisk i klorna.

Första dagen på resan artade sej mycket bra. Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

PS. Fiskgjusarna kan man se på detta ställe: http://www.saaksisaatio.fi/index.php/en/home  

Svalbard - resan går mot sitt slut

Efter drygt ett dygn med hårda vindar blev det åter lugnt. Vi var på en skyddad plats men det mojnade också rejält och solen kom fram. Vi fick tre zodiakturer till innan vår resa var slut. Lägg märke till ejdrarna på väg in från vänster i bilden ovan.

Vi gjorde en tur vid Sveabreen och vädret var strålande.

De charmiga alkekungarna gjorde låga förbiflygningar, startade och landade lite överallt runt båten.

Vi stötte på en storsälshona i vattnet och hennes unge som låg på ett isflak och tog det väldigt lugnt. Ungen vinkade till oss. "Hej då för den här gången" kan man väl få tänka.

Eftersom vinden mojnade kunde vi även åka ut till Prins Karls Forland. Vi åkte sedan zodiak till Poolepynten och den koloni med valrossar som ofta håller till där.

Vi närmade oss valrossarna stillsamt, en bit i taget. De brydde sej inte det minsta.

Det var en grupp med enbart hannar och riktigt stora "bestar" är det frågan om. En valrosshanne kan väga mellan 1000 till 1500 kg. Honorna är mindre och lever med ungarna åtskilda från hannarna.

Det finns en strikt hierarki bland valrosshannar som beror på storleken på betarna. Ibland kunde man ana lite gruffande bland de vilande djuren, men i övrigt såg det mest ut som en stor hög med livsnjutare som låg och jäste i solen.

Jäsa är för övrigt ett bra ord för det både pruttades och rapades ogenerat i detta gäng och om man hamnade i vindriktningen var dofterna inte helt angenäma. Munhygienen var nog inte heller den bästa.

Sista stopp med MS Malmö blev återigen Trygghamna och nu var vattnet blank på denna vackra plats.

Under vår sista zodiaktur kunde vi främst förvänta oss fåglar enligt våra guider, längsta möjliga brännvidd rekommenderades. Spetsbergsgrisslorna kom dock mycket nära båten.

Till min förtjusning dök det upp en lunnefågel. Vi spanade efter praktejder och såg några på mycket långt avstånd. Vi satt mest och drev stilla med båten när ejdrarna plötsligt lättade...

....och kom flygande rakt mot oss! Hur ofta händer det att fåglar flyger åt "rätt håll" ? Jag slängde upp kameran och fick några bilder med hyfsad skärpa innan de hann passera. All övning på flygande gräsänder och gäss betalade sej denna gång.

Vi åkte sakta längs kanten och fick syn på detta "spår" i snön. Här hade en isbjörn rullat eller hasat i snön. Nåväl, vi förväntade oss inte alls någon isbjörn utan spanade efter fjällräv som skulle finnas här. Radion sprakade och den andra båten meddelade att de hade en räv...men, "där står ju en björn" utbrast Susanne i vår båt !

En liten hona hade plötsligt kommit upp ur svackan nedanför glaciärväggen och stod alldeles stilla. Att det var en hona var helt klart för den hade ett GPS halsband och det sätter de bara på honor.

Vi fick senare veta att det  var en 10-årig hona. Halsbandet fick hon i vintras. Då vägde hon endast 144 kg, vilket är 100 kg mindre än en välmående hona normalt väger. Hon fångades även 2104 och 2015 och fick halsband även då. De sitter bara kvar ca 1 år och ramlar sedan automatiskt av. Detta för att batterierna i GPS sändaren tar slut och att halsbandet inte ska bli ett problem om björnen växer.

Den lilla honan tittade på oss en lång stund och försvann sedan utom synhåll. Vi väntade tålmodigt men hon dök inte upp igen. Mötet med henne hade ändå gett oss en fantastiskt fin avslutning på vår resa.

Hälsningar Lena

PS. Vi tillbringade två dagar till i Longyearbyen och åkte runt i hyrbil med tre andra av våra medresenärer. Då blev det mycket fåglar men de bilderna tar jag fram lite senare. Nu är det snart dax för nya äventyr...

Trygghamna och tillbaka till Pyramiden

Det slutade inte gunga förrän vi kommit ända tillbaka till Trygghamna, en bukt som fått sitt namn just för att den är väldigt vindskyddad. Här passerade vi under utfärden till Pyramiden, som vi gjorde innan vi klev ombord på Malmö (se länk i slutet av detta inlägg). Vi är bara några timmar från Longyearbyen.

Det ljusnar lite mellan bergen och vinden har lugnat sej något. Det blir dock ingen zodiaktur utan vi tar hela skeppet och går till Pyramiden. Där finns en kaj och man kan lägga till. Vi tyckte ju att vi fick för lite tid att upptäcka vid Pyramiden så här kommer chans nr 2.  

Alla är nu uppe och rör på sej och ett fat varma kanelbullar försvinner i ett svep. Ordningen återställd och all sjösjuka är som bortblåst.  

Våra guider Björn och Fredrik får nu vara isbjörnsvakter när vi går iland vid Pyramiden.

Ett gäng fotohungriga deltagare hinner inte mer än av på kajen innan de upptäcker små vadare i strandkanten.

Jag bestämmer mej för att försöka fånga något av det jag tycker att jag missade förra gången. Samt hålla utkik efter renar och ripor. Den här fasaden är mycket gammal och huset kan vara från den tid då Pyramiden var svensk. 

Om jag minns rätt är det här det nyaste huset. Ett stort ryskt bostadskomplex. Det är inte trä på fasaden utan något annat materal som ska se ut som trä. Jag var aldrig fram till fasaden vilket jag ångrar nu.

De gamla husen är charmigare.

De tretåiga måsarna sitter på en gungställning.

Undrar vad man brukade visa på de här tavlorna? Vi har ingen guide denna gång för han var sjuk så det finns ingen man kan fråga. Å andra sidan vandrar vi mycket friare på denna tur.

Det finns mängder med snösparv och den här sitter på räcket till ett spännande hus som är öppet...

...en praktfull simhall med fina trädekorationer.

Bassängen låg lustigt nog en trappa upp och på väg dit passerade vi denna kvarlämnade portfölj.

Väl ute ur badhuset mötte vi en ren. Den kom lunkande på vägen och hade absolut ingenting emot att vara med på bild.

Ripan uppehöll sej på samma plats som för några dagar sedan, men den hade inte sin fru med sej.

Ripan tyckte det blev för mycke uppståndelse och försvann över hustaken.

Vi började sakta vandra tillbaka mot Malmö och blev förstås väldigt sena till lunchen. Efter att ha varit instängd på båten i mer än ett dygn var rörelsebehovet stort och det kändes extra skönt att ha fast mark under fötterna. Efter lunch pratade man om zodiaktur, vädret såg lovande ut.

Hälsningar Lena

PS: Det finns fler bilder från den ryska spökstaden Pyramiden här:

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/pyramiden-en-rysk-spokstad-med-svenska.htm