B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Nu är den utrotningshotat

Koalan, som är Australiens nationalsymbol, är nu officiellt utrotningshotad. Den har gått från rödlistat till att klassas som sårbar och nu utrotningshotad på ett årtionde!

Många har förstås dött i de gigantiska bränder som härjat längs Australiens östkust men det är inte fullt så enkelt. Koalan lever enbart på eucalyptusblad från vissa träd och de tillbringar dessutom sin största del av livet i dessa träd. Avverkning har drabbat dem hårt. Dessutom anses torka och sjukdomar ha bidragit till den kraftiga minskningen. 

  

Nu satsar Australiens regering 330 miljoner kronor för att, enligt miljöministern, "vidta aldrig tidigare skådade åtgärder för att skydda koalan".  

Jag hoppas de lyckas så att fler kan få uppleva det här. Ett möte med en filosoferande (men vaken) koala i den Australiska vildmarken, utan stängsel. Även om djurparker kan fungera som ett sätt att rädda arten, så är det ju här de hör hemma.

Det här är ett annat stort lands nationalsymbol som man faktiskt har räddat. Den vithövdade havsörnen är USA nationalfågel och en av de starkaste amerikanska symbolerna. Trots att den blev fridlyst 1940 minskade den kraftig i antal och klassades som utrotningshotad i USA 1973. Illegal jakt, minskade habitat (avverkning) och pesticider (DDT mm) ansågs ligga bakom. 

Man lyckades vända den trenden och 2007 tog man bort den från listan över utrotningshotade arter.  Man uppskattar nu att det finns mer än 300 000 havsörnar i USA, Alaska och Hawaii ej inkluderat. Jag vet att det finns några till i Alaska och de här två bilderna är tagna där.

Kanske finns det hopp...

Hälsningar Lena

Postat 2022-02-11 16:50 | Läst 2312 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

En färgexplosion i plus 28 grader

Det har varit mycket vitt, toner av blått, is och snö på sistone. Vi har haft vacker vinter och har det fortfarande i stora delar av landet. Men jag kände plötsligt för färg, massor av färg. Mitt bland alla vintermotiv bryter jag därför av helt med en makrokollektion från Stora Barriärrevet. Det är ungefär ett år sedan vi var där och ibland känns det bra att drömma sej tillbaka. Föreställ er salta bad i + 28 grader med mängder av färggranna djur runt omkring, t ex en praktfull juvelabborre.

Färgerna kan vara helt spektakulära både på koraller och fiskar. 

En vacker hökfisk som poserar obesvärat. Just dessa fiskar är väldigt tacksamma att fota för de sitter ofta på upphöjda plaster och spanar. Man brukar få ta flera bilder innan de överger sin plats (för att simma en runda och sedan komma tillbaka). 

Anemoner som är mer eller mindre öppna och en fisk som är blå men också blank, vilket är en utmaning att fota med blixt. 

Ibland är det kanske inte färgerna som är det mest spektakulära.

Jag är ganska säker på att det här är samma art som bilden ovan, men det här är taget på natten då de är fullt öppna och "jagar" partiklar i vattnet med de små tentaklerna.

Den här kommer garanterat att vara mer öppen i mörkret, men vi hittade aldrig någon sådan på nattdyken vi gjorde. 

Det finns också en del spektakulära fiskar, som denna drakfisk. Dessa fiskar har spritt sej världen över och ställer till problem. Här hör den hemma och får vara ifred. 

Eller varför inte en liten muräna. Lägg märke till att den stöder hakan på en eremitkräfta (som tyvärr inte är riktigt skarp). Eremitkräftan såg jag inte när jag tog bilden utan den kom med på köpet.

Ibland får man med småfiskar på köpet och har man riktig tur är de skarpa. Huvudmotivet är en sjölilja, som är ett djur och inte en växt. Den rör sej med de långa fjäderlika tentaklerna, mest när det är mörkt. De simmar också i öppet vatten ibland. 

 

Det här är samma art som den lilla fisken vid sjöliljan, men den här gången såg jag den bland korallpolyperna och lyckades sätta fokuspunkten på den.

Några fler udda djur t ex en vacker plattmask som inte verkar sticka sej på sjöborren och till höger en ormstjärna som ringlar runt i en korall.

Öppningen hos en riktigt stor mussla.

Avrundar med en vacker liten fisk av okänd art...

...och ett par av de kanske mest kända småfiskarna på Barriärrevet, ocellaris clownfisk. Det orangefärgade i mitten på bilden till höger är munöppningen på deras anemon. 

Hälsningar Lena

Postat 2021-02-18 20:09 | Läst 4757 ggr. | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Udda semesterbilder

När man är ute och reser i två och en halv månad blir det mycket bilder och en del blir kanske lite udda, motiv som fångats i farten, något som man plötsligt får se och tar en bild. Här en måsparkering utanför en mataffär. Se så fint de sitter i sin ruta...de som satt i bilen åt snabbmat. Kolla även in husbilen i bakgrunden.

Så här kan en något rejälare husbil se ut om man vill vara säker på att ta sej fram i hela Australien. Den är med all sannolikhet utrustad med lämplig radioutrustning och annan säkerhetsutrustning som kan behövas om man färdas genom obefolkade områden utan mobiltäckning. Som alltid, mer än ett reservdäck.

Vi hade hyrbil under större delen av vår resa, oftast en ganska stor med lite högre frigång (tyvärr rätt dyrt).  På Tasmanien var det här den billigaste bilen man kunde hyra, t o m billigare än den minsta småbil som vårt bagage inte ens fått plats i. Alltså körde vi fyrhjulsdriven flakbil. Lite opraktiskt att lasta på flaket men i övrigt helt perfekt för oss och en del av de vägar som vi råkade hamna på. 

Vin och spritaffärer i mindre städer hade ofta "drive thru".  Lätt att lasta flak med öl eller lådor med vin. Kunde inte låta bli att reflektera över budskapet på den här skylten, inte direkt i linje med det svenska systembolaget....

Den här macken ser inte "mycket ut för världen" men den har allt. Bränsle, från de äldsta pumpar vi sett, postkontor, bostadsförmedling, is, öl (VB skylten) och "bait" (bete om man ska ut och fiska). Det var en liten ort längs vägen i Western Australia med minst 25 mil till nästa mack. Glass och solskyddskräm +50 fanns också.

När vi reste i ffa Western Australia passerade vi en del skyltar som såg ut så här. Man måste stanna och kolla, gick det att åka dit man hade planerat. Vägen till Cape Le Grand hade precis öppnat denna dag. Branden var släckt. I perioder regnar det så vägarna måste stänga av den anledningen. 

Delar av rymdstationen Skylab trillade ner över Esperance med omnejd 1979. Då stämde staden NASA för nedskräpning och man har fått betalt. "Rymdskräpet" finns förstås att se på det lokala museet. 

I Denham varnade man för emu på gatorna (med kycklingar). Det behövdes för de hade inget trafikvett alls. Pappa med kycklingar höll dock till vid vad som såg ut som en bussdepå med lite blandade uppställda fordon.

Vi fick aldrig se något myrpiggsvin men hittade i alla fall denna skapelse i Hyden.

"Magpie" är som en motsvarighet till våra skator. Intelligenta fåglar som finns överallt och har en mängd olika roliga ljud för sej. Den här ungfågeln höll just på att lära sej en ny melodi.

Vi stannade till på Carnarvon Space Center, för det råkade finnas längs de 80 mil som vi körde den dagen. Här mötte vi Buzz, gissa vem han är uppkallad efter.

Det är inte bara i Sydney som man har anlagt en saltvattenspool. Se specifikt uppmaningen om att inte släppa ut hajar i poolen.

Den välkända saltvattenspoolen i Sydney ligger vid Bondi beach. Där finns en lång mur med målningar som bl a Margareta C visat bilder från. Jag fastnade för den här. 

Texten i högra hörnet av målningen lyder så här. 

 

Ibland är naturen lite charmig. Här en willy wagtail (får mej att tänka på våra sädesärlor) som bestämt sej för att kängururumpan erbjuder utmärkt uppsikt.

Vi körde 750 mil i Western Australia, minst 500 på väg 1. Här är vi på väg till Exmouth, bara 22 mil kvar och ingen annan liten ort före som kan avleda oss från vår destination.

Hälsningar Lena

Postat 2020-05-12 18:42 | Läst 4644 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Kakaduor - vita, svarta och rosa

Om man reser i Australien, även kortare resor och mer stadsorienterade än vår, är det nog tämligen omöjligt att inte stöta på kakaduor. Gultofskakaduor (sulphur crested cockatoo) är stora, ca 50 cm långa, lysande vita och mycket högljudda. De trivs i städer t ex i villaområden och stadsparker, men även på landsbygden förstås. 

De här fotade jag i Hobart, Tasmaniens största stad, och det är ett bostadsområde som syns i bakgrunden. De hade bestämt sej för att äta äpplen till kvällsmat och gick hårt åt det här trädet.

Ett par hus längre ner på gatan satt alla deras kompisar och åt fikon. Ni kan säkert föreställa er vad ett gäng så här pass stora fåglar kan göra med ett fruktträd.

I synnerhet som de har en näbb som kan klippa sönder vilken frukt som helst på nolltid. När vi tittade på dessa verkade de inte ens äta fruktköttet utan de var ute efter kärnhuset. Äppelbitarna släppte de bara och det blev äppelmos på gatan när bilar passerade under trädet. 

Det går bra att variera kosten med ekollon och diverse nötter eller små kottar som växte på stora trädgårdsenar. 

De bjöd också på annan underhållning. Jag tror inte att de egentligen hade svårt att sitta på vajern utan det verkade mest som att de dinglade runt lite för nöjes skull. 

Den starka näbben gör också att de kan åstadkomma skada på annat än fruktträd t ex kan de klippa sönder såväl trä- som plåtdetaljer på hus och antenner av olika slag. Trädgårdsmöbler är inte heller säkra. Men de är roliga att titta på och jag hade väldigt svårt att slita mej från den här flocken. 

Vackra att se på men också intelligenta, antagligen väldigt svåra att "bli av med" om man nu skulle vilja ha några äpplen eller fikon för egen del. 

Det finns även svarta kakaduor, flera olika sorter. För att hittade dessa krävs lite mer letande på "rätt ställe" och en del tur. Det här är en gulstjärtad sotkakadua (yellow-tailed black cockatoo), som vi råkade få syn på när vi körde med bilen genom ett skogsområde på Tasmanien. Det var ett par men jag lyckades inte få båda på bild.  

I Cairns har de rödstjärtade sotkakaduorna ökat rejält i antal de senaste åren och vi fick veta att de ofta höll till längs en huvudled, i synnerhet när solen började gå ner.  

De var inte alls svåra att hitta för det var hundratals fåglar som flög runt mellan de stora lyktstolparna som stod i mitten av den fyrfiliga vägen. Det var tyvärr mulet och dåligt kvällsljus då vi var där. 

Hannarna har mer rött i sina stjärtfjädrar och honorna mer gult mönster. De är stora, ca 60 cm långa, och skränar nästan lika mycket som de gultofsade.

Strax norr om Perth, i Yanchep, fick vi möta Carnaby black cockatoo (kortnäbbad sotkakadua) som bara finns i sydvästra Australien. Den klassas som hotat och de vi såg hade just klarat en omfattande skogsbrand (ca 3 veckor innan). 

Här är det en hanne som fått syn på en särskilt fin hona. Hannar har en rosa ring runt ögat, men när man ser dessa två "live" behöver man inte den vetskapen. Det är helt uppenbart vilken som är hane och hona. Jag har en serie med bilder då hanen flyttar sej närmare och närmare honan. Hela tiden visar han upp sina vackra stjärtfjädrar. Till slut verkar han få viss respons....de småpratar i alla fall med varandra....  

...men just då dög han inte, eller så spelar hon bara lite svårflörtad. Det fanns trots allt inte så många av dem att välja bland just här.

De som nog ändå hade det kärvast var Kangaroo Islands underart av glanssotskakadua (glossy black cockatoo). Via ett galleri fick vi veta att det fanns 12 st glanssotskakaduor väldigt nära där vi bodde. De hade klarat sej trots bränderna men uppehöll sej på privat mark där man inte ville ha besökare för man hade inhyst familjer som mist sina hem i bränderna. Det var dock helt OK att spana från vägen. Vid sjutiden brukade de vara aktiva....

... och det var full aktivitet en kort stund, de flög rakt över våra huvuden. Dock var det mulet och sent på dagen så exponeringen blev inte alls optimal. Men vi fick i alla fall se dem.

Avslutar med min personliga favorit. Den rosafärgade kakaduan som heter "galah" på engelska eller rosenkakadua på svenska. Det här är en fågel som man nog inte kan missa om man är i Australien för den finns på hela kontinenten och den är vanlig överallt.   

Här är det en fin hona som är på strandpromenad i Margaret River (WA). Den enda skillnaden mellan könen är att honor har röd iris medan den är mörk blå hos hanar. De är mindre är de kakaduor jag visat tidigare, ca 35 cm långa, och oerhört mer sympatiska.

Här är den trevliga maken till honan på bilden ovan. De var båda på stranden och hade en fin dag med oss då vi egentligen hade surflektion, men jag smet iväg och njöt av de mer stillsamma händelserna på stranden...Lägg märke till att ögat är mörkare på hanen.

Här syns det bättre. Hanen har mörblå iris till skillnad från honornas röda. Det här är en sympatisk fågel som man kan komma mycket nära, i synnerhet om man sitter i bilen.  

Det som gör just den här arten till min favorit är att de pratar så civiliserat med varandra :-) En flock rosenkakaduor är inte en skränande hop utan en flock kvittrande fåglar som slår sej ner och småpratar med varandra. Just som de här två på bilden. Det här är också de fåglar som jag minns bäst från den tid då jag jobbade som "fårfösare" mm på en gård i Australien i början på 90-talet. De rosafärgade fåglarna fanns alltid där, morgon middag och kväll. De skrattade inte ut mej heller, som en del andra...

Hälsningar Lena

Postat 2020-04-03 22:55 | Läst 3109 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Melbourne, och en väldigt bra "busker"

Mot slutet av vår långa resa i Australien spenderade vi några dagar i Melbourne, hälsade på en kompis, letade efter pingviner och gick längs gator som i början av mars varje år förvandlas till en Formel1 bana, mitt i stan. Vyn över staden är tagen från ett stort krigsmonument.  

Melbourne är Australiens näst största stad och har varit landets huvudstad i början på 1900-talet. Floden som rinner genom staden heter Yarra. Den kantas av populära restauranger och barer som är fullsatta på kvällarna. Den här dagen trampade vi 17 km på Melbournes gator. Vi hade inte planerat det men spårvagnsförarna strejkade några timmar och tja, vi gick tills trafiken kom igång igen.    

Vi gick bl a genom botaniska trädgården och passerade dessa skolklasser som var där på studiebesök. Hatt är obligatoriskt i alla skoluniformer för att skydda mot solen. Australien är det land som har flest fall av hudcancer i världen. Just denna dag sken dock inte solen i Melbourne. 

Stadsmotiv och gator är ju inte riktigt min grej, men det finns några gator med graffiti som är kända så vi letade oss fram dit. 

Det var en del andra här och fotograferade, inte bara turister. 

Ibland ska man även titta högre upp längs väggarna.

Hittade en fågel bland gatumotiven...

Melbourne har förstås ett gammalt anrikt shoppingcenter, Queen Victoria Market. Här gick vi in och tittade, utan att vara direkt intresserade av shoppingen. 

Det fanns ett fantastiskt "Tea room" men det var kö långt utanför butiken så vi gick vidare. 

Vi passerade en stor H&M butik och här satt det mycket folk. Jag stannade för någon spelade musik som lät spännande. En "busker" långt ut till höger som knäpper på en fiol.

"Busker" är en gatumusiker och det är sällan jag stannar och lyssnar på dem, men det här lät verkligen annorlunda. Vi blev stående ett tag och det blev bara mer och mer musik, men killen var ju ensam. 

Trixet är brädan med pedaler på marken, en "loopstation" . Han spelar in korta sekvenser med musik (eller andra ljud) som sedan spelas upp i "loop" när han bestämmer det genom att trampa på rätt knapp eller pedal. 

Killen heter Cam Nicholson, eller No Permit, och är välkänd "busker" inte bara i Melbourne utan även internationellt. Han spelar modern musik men har även gjort en tolkning av Pachelbels Canon i D dur som förstås fungerar mycket bra för en violinist med en "loop station". Det var lätt att hitta honom på youtube och jag har inkluderat en länk nedan. Det var precis detta han spelade när vi gick förbi.  

 https://www.youtube.com/watch?v=wbNRQXAi3LY&list=RDwbNRQXAi3LY&start_radio=1 

I morgon är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena

Postat 2020-03-26 20:58 | Läst 4176 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 Nästa