B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Saltströmmen II - från det stora till det lilla

En kväll efter avslutade dyk och middag i vår stuga på campingen gick vi upp på bron över Saltströmmen för att titta på utsikten. Lite moln gav viss krydda till motivet.

Det här vill man sannerligen inte dyka i men tack vare strömmen finns det fantastiskt mycket vackert liv att se, och om man dyker på rätt ställe vid rätt tidpunkt kan man få ett smakprov på det. 

Utsikten från bron var inte så tokig heller...

...och jag måste ju testa ett stående motiv också. Tyvärr brändes himlen ut, mina kunskaper i landskapsfotografering är begränsade.

Man kunde även ta bilder rakt ner från bron och då fick man en "drönareffekt". Här står det folk och hoppas på napp. Vi hoppas bara att de får med sej all fiskeutrustning därifrån och inte lämnar alltför många drag i vattnet. 

Vädret var strålande de dagar vi var i Saltströmmen och nästan lite väl varmt när man skulle byta om till tjocka underställ och torrdräkter. Men vattentemperaturen var bara 8-9 grader när man kom ner en bit under ytan och då kyldes man av rätt snabbt. Fin utsikt att ha på jobbet om man är dykguide/ägare på detta ställe.

Jag har visat lite större motiv i ett tidigare inlägg och nu blir det mer av de små djuren och detaljerna. De här nakensnäckorna är dock inte så små. Faktum är att de är stora för att vara nakensnäckor, ca 20 cm. Det är tre individer av klyvfransläpp, vilket är lite svårt att se kanske. De lägger äggspiraler som är rosa och det kan man se till vänster i bild. De lever av att äta "död mans hand" som är orange och då blir de vackert orangefärgade (fast färgen kan variera). De buskiga utskotten längs kanterna är gälar.  

Här sitter en ensam klyvfransläpp vid en vacker röd havsros (anemon). Så här stora nakensnäckor har vi aldrig sett i skandinaviska vatten förut.

Det vanligaste är att nakensnäckor är små och ganska svåra att hitta. Här är några vackra exempel.

Ibland är de verkligen pyttesmå som till höger ovan. De äter ofta hydroider och om man lär sej lite vad de gillar att äta, ökar chanserna att man ska hitta dem. Till vänster finns ingen nakensnäcka men den var fin ändå mot de röda bladen tyckte jag.

  

Andra små roliga djur man kan hitta är eremitkräftor. Det finns olika arter men jag har inte alls koll på dessa. 

Ibland är de väldigt små men att den till vänster sitter på en större eremit är nog mest en slump. På det här stället kryllade botten av eremitkräftor i olika storlekar.

Havsrosorna är anemoner i olika röda, gula och orangefärgade toner. Ibland med inslag av lila och vitt. Helt oemotståndliga. 

Ibland får man med något annat litet djur på köpet och på båda av dessa bilder finns det små krabbor. Den till vänster är lättast att se men långt ner till höger på den högra bilden finns också en liten röd krabba (dock inte helt skarp). Det finns ju också musslor, död man hand och en del annat med på bilderna som faktiskt är djur, men som vid första anblicken kan se ut som växter.

Den här bilden formligen kryllar av djur. De fina små plymerna är gälar hos ringmaskar/havsborstmaskar. De långa ludna armarna är någon typ av ormstjärna. Man kan också se olika sjöpungar. Det här är en ganska slumpmässigt tagen bild vilket jag gör ibland för att visa på de "små miljöerna" man ser när man dyker. 

Här är två exempel på de små miljöerna man kan se på skaften på de stora tarebladen. Musslor blandat med en massa annat smått som jag inte kan sätta namn på. 

Ibland hittar man plötsligt ett större djur då man simmar runt och lyser i skrevor och mellan stenar. Den här bläckfisken var en total överraskning för våra guider som också äger dykcentret. Fredric har sett endast en bläckfisk vid ett tidigare tillfälle under alla år han varit här och guidat dyk. Den här hittade ett annat svenskt par som dök samtidigt med oss med vi hade olika guide (för vi dök lite olika och hade olika stora luftförråd). Vi råkade vara så nära att Fredric (guide) kunde visa oss var den låg och vilade. De har inte sett den igen efter denna dag så det var nog bara ett tillfälligt besök.

Det finns också pyttesmå djur som är en utmaning för fotografen. Till vänster ett litet leddjur som kallas amphipod, det finns många olika arter men de har bara latinska namn. Till höger ett par spökräkor som, även om de är stora för att vara spökräkor, är en utmaning att sätta fokus på de de vickar fram och tillbaka på växterna de sitter på (som ju också rör sej). 

Det var ett axplock från stort till smått i Saltströmmen. 

hälsningar Lena

Postat 2022-07-28 19:01 | Läst 3419 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Vårtecken under ytan

Några av er här bland bloggarna öppnar nog Artportalen då och då. Just nu ligger en artikel på första sidan som handlar om nakensnäckor och att de spirar på våren. Man kan hitta nakensnäckor under hela året om man letar, men om man verkligen vill grotta ner sej och hitta många arter är det vårdyk som gäller. Eftersom det inte blivit så många dyk vare sej förra våren eller denna, kommer det några bilder från arkivet. Alla bilder är tagna mellan januari och april, då det är som kallast i vattnet...Lägg märke till att det sitter en liten amfipod till vänster på hydroiden.

Nakensnäckor finns på svenska västkusten och de flesta av dessa bilder är tagna där, närmare bestämt runt Väderöarna. Några få är från Norge, men det är samma arter som vi har här hemma. De flesta arterna finns i ytterskärgård, vilket betyder att man måste åka båt, anlita en dykarrangör och åka ut i grupp. De senaste två åren har vi därför inte kommit iväg så mycket som tidigare. Det är ganska svårt att artbestämma nakensnäckor och i vissa fall räcker inte en bild. Enligt Klas Malmberg och Kenneth Lundins bok borde den ovan vara en rödbrun kamnuding. Det beror inte bara på hur den ser ut utan den sitter också på sin favoritmat hydroiden Sertularia argenta.  

Nakensnäckor varierar i utseende och storlek men alla är definitivt makromotiv även om dessa två var flera centimeter långa. Det här är två snigelkottar som antagligen jobbar på att göra fler snigelkottar. Nakensnäckor är hermafroditer och varje individ har både ägg och spermier. De bildar ändå par, gosar lite och befruktar varandra. 

Det här är ganska säkert en vårtborstnuding och den håller precis på att lägga ägg i en tunn spiralformad sträng som är typsikt för arten. De suddiga i mitten är någon form av skaft som den börjat lägga äggsträngen runt. Vill man se och fotografera detta får man hoppa i det 2-4 gradiga vattnet och börja leta. Dessa nakensnäckor blir upp till sex centimeter så vet man bara var man ska leta och simmar väldigt sakta hittar man dem (ganska ofta i alla fall).  

Här är det två stycken och de uppehåller sej nära en äggsamling som mycket väl kan tillhöra en av dem. De stannar inte och vaktar sina ägg så vitt jag vet, men de rör sej sakta så det är inte ovanligt att hitta dem nära äggsamlingar på våren. Formen på äggsamlingen kan också ge en indikation på vad det är för art. Annars kan man leta efter deras favoritmat och förhoppningsvis hitta dem där. 

Det här är en signalnuding som är betydligt mindre (2-4 cm). Till höger om bullen på ryggen sitter gälbusken och bakom dessa finns två ljusa utskott. Dessa nakensnäckor förekommer både med de gråaktiga ränderna och utan. 

Här sitter signalnudingen med några andra nakensäckor. Det är någon typ av sköldnuding, det finns flera arter. Äggsamlingarna tillhör troligen signalnudingen för de lägger äggen i form av ett böjt band som inte bildar en sluten ring. 

En vacker liten klubbnuding som blir ca 2 cm lång. 

Många nakensnäckor har spekatulära färger vilket är en signal att den inte är lämpliga att äta. Utskotten på många av dem innehåller en nässelsäck längst ut på spetsen, de syns tydligt på bilden ovan. Nässelsäcken är ett försvar och innehåller brännande nässelblåsor från nässeldjur som nakensäckan ätit. 

Här ser man också nässelsäckarna på denna linjeborstnuding som lägger ägg runt någon typ av skaft. Den här bilden, och den ovan, är tagen utanför Gulen i Norge i slutet av januari för några år sedan. Sikten var makalöst bra och dykningen fantastisk, men att resa till en norsk ö belägen ca 2 timmar med bil norr om Bergen i januari är en utmaning. På sommaren tar det ca 17 timmar enkel resa, på vintern krävs en övernattning för att inte hamna på isiga fjällvägar i mörkret. 

Den här vackra brokrygghorningen är fotograferad utanför Väderöarna. Nakensnäckorna sitter tyvärr ofta på mindre vackra platser rent fotomässigt men för dem är det ofta mitt i maten, som på bilden till höger. Om ni funderar över ögon så finns de, men de är inbäddade i huden och svåra att se. De ser inte heller så bra. De stora utskotten på huvudet kallas rhinoforer och där finns nakensnäckans smak och luktsinne, samt att de kan känna vibrationer med dem.

En väldigt pampig större tuppkamsnuding där rhinoforerna har lameller som gör att de ser randiga ut. Hittar man en sån här på ett dyk är dagen gjord. 

Det här är troligen en variabel havscitron. Den har oftast brun-gul aktig färg och påminner om en hög med kaksmulor. De kan dock ha fläckar av olika färger och den här var väldigt vacker med sina lila nyanser. Ofta är de väl kamouflerade mot underlaget de sitter på, och svåra att hitta, men den här stack ut förvånansvärt. 

En del är nästan helt vita som denna kantfläckade sköldnuding. Den sticker förstås ut på de flesta underlag men kan ändå vara svår att hitta. Det händer ofta att vi kommer upp från ett dyk och har sett många olika nakensnäckor, i synnerhet om det är vår eller försommar. Andra, ofta mer ovana dykpar, har inte sett en enda. Om man däremot får möjlighet att peka ut några nakensnäckor för de som inte kan hitta dem brukar de plötsligt börja "se dem". I artikeln i artportalen jämför man leta nakensnäckorna med att leta kantareller, ni som plockar svamp (ffa trattkantareller) förstår säkert. 

Avslutar med ett riktigt litet djur som i mina ögon ser väldigt mycket ut som en nakensnäcka, med den finns inte med i boken. Jag borde förstås skicka denna till Klas Malmberg och få ett utlåtande, men det har inte blivit av. Den liknar kanske inte de som finns med på bild i detta inlägg men vi har sett nakensäckor i Kanada som ser ut som denna, men är väldigt mycket större. 

Jag har kanske visat denna förut men här är min undervattenskamerarigg som den ser ut när jag fotar makro. I höljet sitter en Canon 7D mkII med en Canon 60 mm makro, på toppen ett fokusljus som också är min belysning, samt två blixtar på armar. Det oranga i bakgrunden hör inte till kameran utan det är en uppblåsbar boj som man kan skicka upp när man är på väg upp ur djupet så att båtföraren ser var man är. 

Nu är det fredag och aprilvädret bjuder på sol, yeah....

Hälsningar Lena

Postat 2021-04-16 17:09 | Läst 3332 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Makroliv under ytan, 71 grader nordlig bredd

En morgon såg det ut så här då vi vaknade vid sjutiden. "Frukostrenen" var på plats men molnen låg som ett lock över hela landskapet. Dessutom regnade det. Väderprognosen för Magerøya var dimma och regn hela dagen, dock inte så mycket vind. Vad hittar man på då?....

Jag spanade på renarna en stund och så tittade vi på vår karta. Med det här vädret var det bara en aktivitet som var möjlig, dykning. Eftersom vi inte hittat några kungskrabbor bytte jag till makro på kameran, det fanns ju en del småliv hade vi sett. Jag stoppade däremot inte i batteriet och insåg inte den fadäsen förrän på 15 m djup... 

Eftersom dykplatsen hade mängder med makroliv dök vi ingen på samma ställe, nu med batteri. En nakensnäcka som vi inte kan minnas att vi sett förut och den finns inte heller i någon av de artböcker jag har. Ganska stor (ca 5 cm) och helvit. 

Jag ska skicka en bild till en nakensnäckexpert och se om det kan ge resultat. Det här är samma art bara en annan individ. 

Egentligen bara en vanlig sjöpung men det sitter även en liten krabba (maskeringskrabba tror jag) till höger. Om man förstorar kan man se ögonen på den.

Sambon hittade en bägarmanet. Dessa har vi sett förut men bara på grunt vatten (3-5 m). Då var de mycket små och satt fästa på tareblad. Den här var minst 10 cm och satt på en stor sten på 18 m djup. Mycket oväntat. Tyvärr gick det inte att få till bilder med en bättre bakgrund. 

När jag fotade bägarmaneten fick jag plötsligt syn på en mycket liten fisk som irrade runt i vattnet ovanför stenen. Den här bilden har inte helt perfekt fokus på någonting men den visar ett fint utsnitt av makromiljön på en sten och fisken som är ett sjuryggsyngel (ca 1,5 cm). Den randiga rosa-lila snäckan är en ledsnäcka.

Jag försökte följa den pyttelilla fisken och invänta att den skulle sätta sej någonstans. Inte den bästa bakgrunden för det här motivet heller, men jag fick inte till en skarp bild då den simmade runt och rörde på sej.

Ett favoritdjur för mej är eremitkräftor och de fanns förstås lite här och där, ofta rätt små.

Den här sitter framför foten på en orange anemon och har hittat ett vackert snäckskal som hus. 

Här sitter det också en eremitkräta (övre högra delen) men det är egentligen valthornssäckorna jag vill visa. Dessa fanns det gott om och de blir ganska stora. 

Den här är minst 10 cm och man kan se ett öga som sitter på en stjälk precis som hos t ex vinbärssnäckor. Snabeln som sticker upp är ett andningsrör (sifon). I nordnorge finns flera arktiska arter av denna snäcka som är svåra att skilja åt.   

Så här ser valthornssnäckans äggsamling ut. Flera snäckor kan lägga ägg på samma ställe och en samling kan bli upp till 30 cm. Den här var kanske 6-8 cm och möjligen har den lossnat från underlaget och fastnat på sjöborren. Ur varje äggkapsel kläcks flera små snäckor och man kan se några på toppen av samlingen. 

Det finns inte pilgrimsmusslor så här långt norrut (tyvärr) men det här är en släkting, dock mycket mindre och ingen idé att plocka till middag. Fransarna är gälar och de små punkterna är ögon. Räkan kom med på köpet och jag såg den faktiskt inte förrän jag tog upp bilden i datorn. Det finns alltså mycket liv här bara man tittar ordentlig och simmar väldigt sakta.

Anemoner fanns det förstås och den här ljust gula kändes som ny för oss. Den är inte så stor heller, ca 6-8 cm. 

De här stora färggranna havsrosorna har jag visat ofta och även här uppe på 71 grader nordlig bredd fanns det gott om dem, och de var stora. Egentligen alldeles för stora för makro. 

Imponerande färger med många olika varianter av gult, rött, rosa och lila. Ljuset från blixtarna framhäver verkligen färgprakten.

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-09-04 17:46 | Läst 4925 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Vårdyk med nakensnäckor

 

Om man dyker den här tiden på året i Svandinaviska kustvatten kan man hitta mängder med nakensnäckor. Det är små snigellika djur utan skal som oftast är från ca en halv till ca 3 cm stora. De är ganska svåra att artbestämma men jag har försökt göra mitt bästa genom att titta i boken "Svenska nakensnäckor" av Malmberg och Lundin (2015). De två på bilden tror jag är rödbrun kamnuding.

Det här tippar jag är en linjebortsnuding pga den längsgående vita linjen. Nakensnäckorna är ofta färggranna och en del har lysande vita utskott. Färgen kommer från de organismer de äter och det vita i toppen är en nässelsäck som innehåller nässelkapslar från de djur de ätit. Nässelkapslarna bränns (som en brännmanet) och fungerar som nakensnäckans försvar.

Detta är ganska säkert en vårtborstnuding som lägger ägg i form av tunn sträng i spiral. Den sitter tyvärr på väldigt brokig botten och inte alls som man "vill ha den" om man strävar efter mer konstnärliga bilder.

Två till vårtborstnudingar. Nakensnäckorna är hermafroditer och under parningen, som ofta sker under senvinter eller vår, byter idividerna sperma som befrukatar de ägg som båda individerna bär på. Äggen lägger de sedan i spiral- eller rosettliknande mönster som det till höger på bilden.  

Här ett exempel på en annan äggsamling från en nakensnäcka där man t o m kan se de individuella äggen.

Eller så kan de ringla äggsträngen runt växtligheten som på bilden ovan.

Den här är verkligen pytteliten och jag chansar på en ryggfotsnuding, men de går att förväxla med ett par andra arter och man kan inte se huvudet på denna.

De här två är betydligt större och jag tror att de är snigelkottar. De kan bli 120 mm långa. Ett passande namn eller vad tycker ni?

Här är det nog två knottriga gurknudingar som verkar ha det lite mysigt tillsammans.

Mest troligt en signalnuding. Den har huvudet till vänster och där kan man se två huvudtentakler (rhinoforer, ser ut som horn med en spiral i änden). Det är nakensnäckans sinnesorgan för smak och lukt. Mitt på ryggen sitter gälbusken samt på denna art två utskott som är gula i toppen.  

Signalnudingen lägger ägg i form att ett böjt band som inte bildar en hel cirkel så det kanske är exempel på den snäckans ägg som vi ser på denna bilden + en signalnuding och fyra storbubbliga sköldnudingar (eller möjligen äggbubbliga....).

Signalnudingens huvudtentakler samt fyra utskott på munfliken.

Liten och brun.,.... kanske en långhornad sköldnuding. De kan variera i färg men ska ha små guldfärgade pigment på kroppen (förstora och bedöm själva). Huvudtentaklerna ska vara påfallande långa enligt boken.

Det här är i alla fall en fransträdnuding. Det är den största och vanligaste nakensnäckan i svenska vatten. Bilden är tagen på grunt vatten och det gick en del vågor så vi gungade fram och tillbaka tillsammans. Inte helt lätt att få en skarp makrobild kan jag intyga, men vi gungade i alla fall i takt.

Fransträdnudingen kan har olika färg och den här hittade min sambo när jag fotade den brunspräckliga. Tyvärr fick jag inte till hela huvudet i bra skärpa men jag är ändå tämligen säker att det är samma art. Det var allt för denna gång, nu är det fredag !

Hälsningar Lena

PS. Alla bilderna är tagna under dyk vid Väderöarna förra helgen.  

Postat 2017-04-07 17:08 | Läst 3525 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Äntligen lite dykning !

Jag sorterar egentligen som bäst bilder från Svalbard, men i helgen hade vi en tur till västkusten inbokad sedan länge och vilken tur det blev. En morgon när vi gick ut från Hamburgsund mot Väderöarna såg det ut så här. Det var två dykbåtar som gick ut och vi klagade lite för att den första båten rörde upp vattenytan för oss som kom bakom...

Det var helt stilla och det gick därmed att dyka på alla dykplatser dvs det blev svårt att välja. Skarvar, ejdrar och en och annan säl förgyllde tillvaron. Men jag måste erkänna att mitt driv att fotografera fågel- och djurliv från båten var lite mättat efter vistelsen på Svalbard.  

Mellan dyken avnjöt vi som vanligt lunch med kaffe, frukt och kaka på någon fin ö vid Väderöarna. I lördags var det nästan för varmt att ligga på klipporna trots att vi var så pass långt ute på havet. Det kändes helt ofattbart och något som vi inte upplevt särskilt många gånger.

En och annan sjöfågel ville förstås vara med och smaka på lunchen. Havstrutarna är kaxiga och håller sej alltid framme när det vankas något gott.

Under dyken blev det mest makromotiv för sikten inbjöd inte till att använda vinvinkel. En liten plattfisk poserade snällt.

Sjuryggen är lite i största laget för makro men det går bra med porträtt. Den här hannen vaktade antagligen ägg för den höll sej troget vid samma plats. Jag kunde dock inte se någon äggsamling.

En liten snultra med en vit "död mans hand" i bakgrunden.

Vi hittade en hel del nakensnäckor trots att den bästa säsongen för att se dessa djur är över. Det är vackra små djur som är tacksamma att fotografera för de rör sej ganska långsamt. 

Många av dessa nakensnäckor har enbart latinska namn som jag inte bryr mej om att skriva ut här. Om någon är intresserad kan jag förstås bidra med dessa så långt det är möjligt.

Den här nakensnäckan var ovanligt stor (ca 5 cm) och fantastiskt vacker. Just denna sort har vi inte sett så ofta i våra svenska vatten.

Det här var också mycket praktfull och lyckades "larva runt" ganska mycket under fotosessionen.

Därför får ni se en till bild på denna lilla juvel.

På lördagskvällen serverades det som vanligt skaldjur till middag. Just nu är det havskräftor som gäller och det fanns mer än tillräckligt med kräftor till alla. För den som vill ha sallad till maten fanns det en skål, den gick inte åt helt heller....

Kräftorna var som alltid helt makalöst goda och serverades med hemgjord aioli eller romsås, vitlöksbröd och lite gott vitt vin för den som ville.

Avslutar med en bild på Viktoria och det senaste tillskottet till familjen (nr 4 !), som redan spanat in havskräftorna. Hon driver med sin man Anders dykföretaget DykLeif och har bl a dukat upp festmåltiden ni såg ovan, samt lagat frukost och lunch till alla gäster (ca 25) under helgen.

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-08 08:43 | Läst 4779 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 3 Nästa