Nytt från fågelmatningen

I helgen fick jag äntligen lite tid att spana in våra matställen i trädgården. Eftersom jag visste att stjärtmesarna kommer till talgblocket satte jag mej i cykelförrådet och spanade på småfåglar en stund. Det var mest talgoxar och blåmesar. Blåmesarna är väldigt aktiva just nu och jag vet inte hur många som besöker oss dagligen.   

Jag behövde inte sitta länge förrän den första vita "bollen" dök upp i häcken bredvid växthuset. Det här är inflygningen.

Därefter bli det en "ögonblickspaus" i häcken bland alla taggarna och en kort trudelutt. Jag ser i ögonvrån att fler ljusa småfåglar närmar sej. 

Sedan sveper de ner mot talgblocket och mellanlandar på en av mina arrangerade pinnar. Naturligtvis gör inte fyra fåglar det samtidigt, men istället för att visa fyra bilder la jag ihop dem :-) Vi har fem stjärtmesar som kommer dagligen just nu och alla satt på den här pinnen någon gång, men fem fick inte plats (fast jag har förlängt pinnen i PS). 

Vi har också väldigt många hackspettar. När jag sitter i cykelförrådet ser och hör jag spettarna i skogen nedanför vårt hus samt de som besöker båda matningarna. Det är minst tre par större hackspett, kanske fyra dvs åtta fåglar. Det trummas också väldigt mycket i skogen just nu. Hannarna föredrar frön från någon automat.

Det är också regelbundet hackspettar som kommer för att äta talg. Nu när jag tittade närmare insåg jag att det är honor som tar för sej av blocket. Kanske honorna är aningen mindre och lättare kan tränga sej in genom nätet som sitter runt talgblocket. Småfåglarna flyger rakt in mellan trådarna och ibland är det 10 eller fler som gottar sej där inne. Alla våra grannar har katter och buren är för småfåglarnas säkerhet, dessutom kan inte skatorna göra slut på maten (vi förser dem med lite annat gott). 

Den här fina damen tittade misstänksamt på mej en stund, men insåg sedan att jag var nog inte så farlig. Ett par sekunder efter att jag tog denna bild flög hon rakt på dörren till växthuset. BONK! Jag plockade upp den tilltufsade spetten ur snön. Hon såg döende ut men jag kände försiktig på henne och vingarna verkade i alla fall oskadda.

Hon fick ligga på lite mossa och gamla blad (extra pynt till min fotomatning) på en hylla i förrådet där jag satt. Så länge jag var där skulle ingen katt komma nära. En liten droppe blod kom från ett sår på ena vingen. Det såg inte lovande ut men efter en kvart ungefär flög hon iväg genom närmsta öppning. Hon flög upp i en av de stora tallarna och jag kan bara hoppas att hon var OK. Två gånger till kom det en hackspetthona till talgblocket men jag har ju inte en chans att se skillnad på dem. 

Ny art i matningen denna helg var en björktrast. Inte så märkvärdigt kanske, men vi brukar inte ha björktrastar på besök så för oss var det lite extra kul. Den satte sej förstås inte på någon av den finare pinnarna, men den var ju ny på scenen och visste inte riktigt hur den skulle bete sej.

Den försökte sej på att äta ur småfågelautomaten och det är svårt om man är så stor som en björktrast. Det finns en extra långa pinne, men den satt det redan en koltrast på. Björktrasten fick ingen chans på den pinnen men det fanns frön här och där på marken så den blev inte helt lottlös.

Roligaste besöket denna helg var nog denna fina stenknäck. Den satte sej lite dold bakom en pinne med snö, men det fanns ju goda frön där så jag förstår. Jag såg den bara en gång men kanske kommer den igen nu när den vet var det finns godis. 

Avrundar med ett småfågelcollage för de här är ju våra vanligaste gäster just nu, plus koltrastar förstås, men de har fått sin beskärda del av uppmärksamhet i tidigare inlägg.  

Hälsningar Lena

Nu dansar hägrarna igen

Startpose i dansuppvisningen på Råstasjöns is.

Fräcka moves...

Somliga bjöd på fina solonummer. 

Med det var i pardansen de excellerade. 

Kan ni inte höra crescendot i musikstycket just här?

Sedan virvlade de upp i dansen och fotografen hann inte riktig med. 

Det är ovanligt att man måste zooma ut när man fotar fåglar, men för att få med dessa när de dansar som bäst räcker det med 200 mm på en fullformatskamera. 

Visst är de galanta?

Hej så länge,

Lena

Är dom höga på nå´t eller är det här normalt ?

Mötte småskrakar vid Ölands södra udde i maj förra året. Vad ska man säga om denna pose?

Röda ofokuserade ögon och frisyr som värsta igelkotten.

Virrigt simmande på grunt vatten med något galet i blicken.

Lugnt och stilla varvat med plötsliga utbrott.

Neurotiskt skränande.

Kompisen ser helt oförstående ut. 

Jag antar att det är "ungdomar" men man kan ju undra om de är fullt normala...:-)

Sedan drog dom. Det kanske var fest någon annan stans.

I morgon är det fredag, yeah...

Hälsningar Lena

Småfåglar och en gnutta sol

Solen visade sej i söndags och det piggar ju upp en del fast det fortfarande känns som väldigt mycket vinter runt Uppsala. Koltrastarna kämpade på runt min lilla matning. Det är lika mycket bråk som ätande.

Jag försökte också fånga flygande fågel eller i alla fall när de landar. Solen gav ju chans på kortare slutartider. Det gick ändå alldeles för fort.

Hur den här fastnade på minneskortet vet jag faktiskt inte. Jag tryckte nog av fjärrutlösaren av misstag samtidigt som blåmesen landade. 

Vi åkte en sväng till Hjälstaviken. Att promenera bland de stora träden vid Parnassen var OK och nästan vindstilla. Vi stötte på en ivrig trädkrypare som poserade över förväntan.  

Så här fint brukar den inte visa upp sej och dessutom inte alltför högt upp. Vi fortsatte ut på spången och där blåste det isande vindar. Det var dessutom mycket tyst i vassen och vi passerade snabbt. Fåglarna har inte anlänt ännu.  

När vi kom hem skymtade jag en liten vit boll i talget och satte mej en stund i cykelförrådet för att spana. Efter ett tag kom den tillbaka med en kompis. Två stjärtmesar besöker ganska regelbundet talgblocket och jag lyckades fånga en på bild innan den flög in i "nätburen". 

När solen var på väg att gå ner fick jag syn på en blåmes som satt sej vid badet, som vi fyllt med rent vatten, och gav full hals. Jag har fotat snett ut genom köksfönstret i dåligt ljus, men det sista av solens strålar gav lite varma färger och blåmesen verkar tycka att det är hög tidn för sång.  

Hälsningar Lena

Inför sommaren

Så här vill jag att det ska se ut när man kommer hem till oss på sommaren. Blandade krukor, på olika nivåer med mycket blommor. Jag vill ha en prunkande blandning som håller hela sommaren och helst en bra bit in på hösten. 

Det som har visat sej fungera år efter år är pelargoner och lobelior. Pelargoner har inte bara olika färger på blommorna utan även olika gröna nyanser på bladen. Lobelior är nästan bara blommor och de finns i underbara blå toner samt vita och lila, helt perfekt att blanda med pelargonernas vita, rosa och röda nyanser. 

Här står blommorna på en liten mjölkpall som jag ritade och min sambo byggde under första pandemisommaren. Jag går förstås inte ut och köper alla dessa blommor i början på sommaren och slänger dem på hösten. Nej, pelargonerna övervintrar, även en och annan lobelia blir kvar, och nu är det dax att börja pyssla med dem för att få blommor i början på sommaren.

Jag har inte den vinterförvaring som rekommenderas dvs mörkt och kallt men frostfritt. Mina övervintrar i rumstemperatur och det går för det mesta bra. De växer och får långa rangliga skott, tappar blad och ser allmänt taskiga ut. I helgen har jag klippt ner dem helt och plockat bort alla vissnade blad. Nu är det tänkt att de ska ha en nystart. 

De är väl inte de vackraste krukväxter just nu men de får ändå stå i de bästa fönstren för att få så mycket ljus som möjligt. Om två veckor ska de enligt alla skötselråd planteras om. 

Att plantera om krukväxter inomhus är stökigt och jag skippar helst det momentet. Plantorna behöver näring för att växa till sej och sätta knoppar och det ger jag dem i vattnet istället. När de till slut flyttar ut blir de omplanterade i stora urnor och det arbetet gör jag utomhus. Jag har för närvarande 16 pelargoner och några sticklingar som jag tog reda på när jag klippte ner dessa. Dessutom växer det lobelia i ett par av krukorna, men det får jag komplettera med några nya. 

Det finns hopp inför sommaren.

Hälsningar Lena