B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Några bonusdjur från Gullmarn

Förutom bläckfiskar och tångsnärtan som jag visat i tidigare inlägg, såg vi en del annat intressant under dyken i Gullmarn förra helgen. Trots att sikten bitvis var dåligt går det bra att fotografera makro, vilket även inkluderar mindre fiskar. Bilden ovan visar en havsborstmask. Den ser kanske inte ut som en mask, men själva masken bor i röret och har en stor tentakelkrona som den fångar mat och andas med. Om den blir störd t ex av fotoblixtar, drar den in tentakelkronan i röret och då kan man lika gärna simma vidare. 

Så här ser det ut när vi är ute och dyker själva, dvs utan arrangör. Två dubbla flaskpaket var och så riggar vi allt i bilen. Då kan man även sitta där bak när man tar på sej utrustningen. Att sånt fungerar provade vi förstås när vi bytte bil. Luft fyller vi på ett lokalt dykcenter.  

Det var fortfarande lite höstfärger kvar vid Gullmarn men generellt mörkt och grått.

Det här var nog det enda vi såg av solen hela den helgen, en kort glimt på fredag eftermiddag. Vi var mest nöjda när när det inte regnade. Även om det spelar mindre roll när man dyker är det stökigt när man byter om. Fuktiga kläder under torrdräkten blir inte så mysigt i längden. 

Simkrabbor var det gott om. De kilade snabbt över botten när vi lös med våra lampor. Den här har hittat en tjej som den bevakade ordentligt. 

Krabborna gräver ner sej när det börjar bli kallt i vattnet. På 10 m djup var det fortfarande 11-12 grader varmt men på grundare vatten bara 6-8. Den här har hittat ett ställe med en slokande sjöpenna ovanför sej.

När de grävt ner sej helt och hållet kan man bara se ögonen i sanden.

Den här vackra fisken är en knot. En fisk som vi inte ser särskilt ofta och möter man en är det oftast under ett kvälls eller nattdyk, dvs i mörker. Den rör sej över botten med fenstrålarna ungefär som ben.

Den här tycks också gilla att gräva ner sej, något jag inte sett tidigare. Knoten kan också kallas knorrhane.

Den här långsmala fisken är en tångspigg. Den håller till i grunt vatten och vi hittade denna i ålgräset på ca 5 meters djup. Tångspiggen är monogam och honan dör efter att hon lagt äggen. Hannen vaktar dem i fyra till fem veckor och ser till att de får friskt vatten och skydd, sedan dör även han och de små ynglen får klara sej själva.

En annan överraskning för oss var denna mulle. Det ser vi inte heller särskilt ofta. Karaktäristiskt är långa skäggtömmar som ger fisken både känsel och smak när den letar efter mat på botten. De vackra röda färgfälten framträden mer på natten. 

Avslutar med en skäggsimpa. Dessa fiskar har jag visat förut och de är inte alls särskilt ovanliga men jag tycker de ser så originella ut. De rör sej sakta över botten och simmar inte särskilt långt. Mycket tacksam för fotografen kan jag intyga. Nu dröjer det ett tag till nästa dyk.

Hälsningar Lena

Postat 2019-11-12 21:58 | Läst 5485 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Tångsnärtan som överraskade

I helgen hyrde vi en liten trevlig stuga i Jordfall (utanför Uddevalla) och gjorde några dyk i Gullmarn. Under ett kvällsdyk i en småbåtshamn, dvs ett dyk i mörker, hittade vi en tångsnärta. När man dyker i mörker får man ofta ett följe av småfisk i strålkastarljuset som jagar kräftdjur och annat som simmar i vattnet på natten. Till vänster passerar en sådan jagande liten torsk. Tångsnärtan, som i vanliga fall brukar dra sej undan när man lyser med en lampa, ville också vara med och fånga lite mat. 

Det här är en skygg fisk som jag sällan lyckas få på bild. Oftast ser man den bara plirande långt inne i en skreva och lyser man på den brukar den bara krypa in längre. 

Den här var dock halvvägs ute och försökte hugga efter de smådjur som simmade förbi i ljuset. Tyvärr går det så snabbt när den hugger så jag lyckades inte få det på bild. Snabb seriebildtagning fungerar inte med blixt, inte med de grejer jag har i alla fall. 

Här verkar det gå upp för fisken att det är en fotograf väldigt nära och att det blixtrar konstigt hela tiden.

Jag fick en bild till sedan vände den tvärt och simmade in så långt den kunde i skrevan bakom sej. Att möta just en tångsnärta hade jag inte förväntat mej under detta kvällsdyk men det finns annat kul som lockar i det mörka vattnet. Djur som lockar så mycket att man ger sej ut i mörkret när det är fyra grader och duggregn, kränger på sej tung utrustning och går ut i vattnet, istället för att slå sej ner vid middagsbordet med en vällagad helgmiddag och ett gott vin....mer om det senare.

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-11-04 17:29 | Läst 5414 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Ner i djupet

Vi gjorde ett par djupare dyk på senaste turen till Västkusten, drygt 30 m. Dyktiden på det djupet blir inte särskilt lång och man vill snabbt komma ner, för att sedan ta det betydligt lugnare på väg upp. Jag stannade upp helt kort på ca 20 m och tog ett par testbilder. Gullmarsanemon på röd sjöpung. Det var mörkt och sikten var allt annat än bra. 

Nere på djupet simmade vi över dybotten (i mörker och dimma) och letade efter cylinderrosor. Jag hittade den här som underligt nog låg nästan "platt" mot botten. Jag såg i ögonvrån att min sambos kamera blixtrade så jag antog att han också hittat ett motiv och stannat. Det är svårt att hålla koll på varandra när det är så dålig sikt, men vi hade en plan för om vi skulle tappa bort varandra. 

Jag hade makro på kameran (60mm) och testade lite närbilder. Cylinderrosor är rätt stora. Det ser ut som att den just "slickat" av en tentakel och är på väg att skicka ut den igen. 

Jag testade hur nära jag kunde gå. Man får absolut inte nudda dybotten för då virvlar man upp partiklar och sikten blir så dålig att det inte går att göra någonting. 

Oooops....jag vinglade till lite (ligger ju på mage utan stöd, dvs hänger i vattnet) och jag kom åt några tentakler. Blixtsnabbt drog den ihop sej i den del av kroppen som är delvis begravd i dyn, det ser ut som ett rör. Om jag hade haft tid hade jag kunnat vänta på att den skulle börja smyga ut igen men dyktiden på 30 m började rinna ut. 

Jag såg mej omkring och svepte med ljuset över botten. Något rödaktigt skymtade till och jag insåg att det fanns en havskräfta ganska nära. De gillar inte blixtarna och drar sej tillbaka ner i hålet när man fotar dem. 

Men det är nyfikna och kommer ofta ut igen ganska snabbt. Havskräftor är röda även när de är levande om någon undrar.

Jag skymtar min sambos starka lampa i mörkret och vet att han är kvar, men troligtvis på väg upp...Då får jag syn på en stor praktfull cylinderros. Min dykdator tycker bara att jag ska stanna en minut till, jag behärskar mej och tar bara två bilder i rask följd utan att ens snegla på om det blev något att ha. Här kan man se röret som den andra hade dragit ihop sej i och att de oftast är betydligt resligare än den jag hittade först. 

Jag simmar ganska raskt upp mot 12-15 m och jag ser att min partner är på väg åt samma håll, åtminstone hans lampa.... Jag kommer till en vägg med stenar och skrevor. Vi möts där och det är lite ljusare. I skrevorna kan man hitta en del liv och är man en platt fisk kan man få plats just där. 

Jag spanar efter en fisk som heter tångsnärta och det är faktiskt den man kan skymta i bakgrunden på denna bild. Den ville dock inte alls vara med och posera så vi fick simma vidare upp mot grundare vatten och så småningom ytan. 

Till midsommar blir det nya dyk!

Hälsningar Lena

Postat 2019-06-18 18:44 | Läst 5002 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Vårkänslor även hos smörbultarna

Bara ett par meter djupare än ålgräset i förra bloggen hittar vi dessa smörbultar. Det kan vara ett par för även smörbultar har vårkänslor men de borde vara över vid det här laget och rommen lagd. I fiskvärlden kan man dock inte riktigt veta för det finns mycket som kan påverka dem som vi inte har koll på.

Det var dybotten och rätt dålig sikt på platsen, men ett par som dessa måste ju förevigas.

Ganska nära hittade min sambo den här smörbulten. Det här är en hanne och han har lyckats bättre för han har både ett bo och det är fullt med ägg. Smörbultshannarna har ofta bo i skrevor mellan stenar, i gamla musselskal eller liknande och försöker locka till sej honor som ska lägga rom i boet som den sedan sköter om och vaktar.

Den här smörbulten hade hittat en flaska med avslagen hals och på så sätt fått ett bo med fönster åt alla håll. Det hade också attraherat en hona (eller kanske flera) för det ljusa man kan se på insidan är ägg. Här är den inne i boet och den har precis viftat runt med fenorna så att äggen fått syrerikt vatten. Sedan tittar den ut genom mynningen igen, ständigt på vakt. 

Även om det nog är lite vasst i kanterna så verkar den mycket nöjd med sitt bo och sin fina äggsamling. 

Svartmunnad smörbult som är en invasiv art som börjat breda ut sej i svenska vatten. Det är dock inte så enkelt att se skillnad på dem och det här är nödvändigtvis inte alls en sådan bara för att den är blåsvart. Jag måste i alla fall se ryggfenan, och om det finns en svart fläck där, för att ens kunna gissa art.   

Vi dök också i en småbåtshamn och på 4-5 m djup hittade vi den här smörbulten som tyckte att ett gammalt järnrör kunde bli ett bra bo. Här kan man kanske ana sej till en svart fläck på ryggfenan och då skulle det kunna vara en svartmunnad smörbult.  

Nästa dyk går vi ner på djupare vatten...

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-06-15 15:36 | Läst 3908 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

I ålgräset...

Efter Umeå blev det en långhelg på västkusten och förstås lite dykning. Jag börjar väldigt grunt i Gullmarn. På ca 3-4 meters djup hittar man ibland en zon med ålgräs och där kan man hitta en hel del annat kul. Ett givet motiv är ålgräsrosor. Det är en anemon och alltså ett nässeldjur, inte en växt som man kanske kan tro.  

Genom att fotografera ut mot djupare vatten och välja bländare 14 kan jag få en mörkare och renare bakgrund.

Bland ålgräset simmar små grupper med nästan helt genomskinliga små fiskar som heter klarbult. Det finns en annan variant som heter glasbult, men den har en kortare andra ryggfena så jag tror detta är just klarbult. Hur som helst är de helt hopplösa att fokusera på och jag har egentligen inte en enda riktigt skarp bild på dessa.

En pytteliten eremitkräfta kan jag ju förstås inte motstå.

Den roligaste fisken att leka kurragömma med i ålgräset är kantnålen. Det är en långsmal fisk som blir upp till 50 cm. Jag ligger stilla och väntar på att den ska komma fram mellan gräsen.

Den har en lång nos som fungerar ungefär som en pipett när den suger i sej smådjur och annat som den betraktar som mat.

Hos kantnålarna är det hannen som tar hand om avkomman. De har en yngelpåse på buken där en eller flera honor kan deponera befruktade ägg. Hannen bär dessa i ca en månad innan de kläcks och de små ynglen simmar ut. Väl ute i havet får de dock klara sej själva. Vi såg några mycket små kantnålar på en annan dykplats, ca 5-6 cm långa, men jag lyckades inte få någon på bild. Ynglen är dock mindre så de var inte nykläckta.

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-06-12 19:45 | Läst 4356 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa