B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

En dykblogg till

Vi dök ytterligare två dagar förutom midsommarafton och så här kan en "fullt påklädd" dykare se ut. Även om det var varmt är det torrdräkt som gäller för det allra flesta som dyker i skandinaviska vatten. Det var bara 11 grader från 10 meter och djupare så den sitter inte i vägen och gör att man kan vara i vattnet betydligt längre utan att börja frysa. 

Fiskande tobisgrisslor var det gott om...

...och skarv fanns det ju förstås en del. Jag vet att de inte är så omtyckta men här tyckte jag de satt rätt så dekorativt på klippan.

Klippan med skarvarna hörde till Väderöbod, där vi åt lunch på midsommardagen. Halva ön är fågelskydd så där flög vi inte. 

Väderöbod har en fyrvaktarstuga och en del andra byggnader som det numera är ett sällskap som sköter om och underhåller. Det är enbart medlemmar som får lägga till på ön och vår dykbåt som har fått tillstånd att stanna för lunch.  

Om man leker lite med en drönare kan en fyr se ut så här.

Det var ju de som badade på lunchen och ville man dyka kunde man göra så här. Tyvärr bommade jag halva plattformen han dök från. Det var en del vådlig klättring för att komma dit men det brydde sej inte den här grabben om.

Vi fick också besök av en liten pigg rosa haj under lunchen. Här simmar den lugnt med pappa. 

En liten hummer tyckte det var OK att posera för en bild under en klippa med sjöpungar.

Jag satte på 60 mm makro sista dagen för att få en annan typ av bilder. Det är också enklare när det är dålig sikt. Här en sjöborre som har alla sina slangfötter ute. 

De färggranna anemonerna som jag inte kan motstå.

Bägarkoraller blir fina motiv men sitter ofta med helt hopplös bakgrund och de är ju till stora delar genomskinliga så tentaklerna "försvinner" lätt mot bakgrunden. De här hittar man inte förrän man kommer djupare än 20 m men där kan de finnas rikligt.

Det här är en äggsamling från någon typ av nakensnäcka. Antagligen har de lagt äggen under våren/försommaren då de är mycket aktiva. Jag har dock inte en aning hur lång tid det tar innan de kläcks. 

Här ett annat äggnystan och en liten räka som gillar att hålla till här. En äggätare kanske.

Leopardfläckiga smörbultar hittar man ofta i små skrevor. Här låg det ett helt gäng. Jag misstänker att de är fulla med ägg. 

Det är nästan så man kan ana sej till äggen i den här fisken (eller så har de en diet som innehåller mycket orange...).

Öronmaneterna inbjuder till foto även med makro men jag nöjer mej med att visa en.

Vi såg även en del brännmaneter och den här hittade vi precis i slutet av ett dyk. Vackert gul med långa brännande trådar, men det gör inte så mycket när man är ordentligt påklädd. 

Som jag berättat om förut har dessa maneter ibland små följeslagare som kan leva bland trådarna utan att bränna sej. Perfekt skydd för de små vitlingarna. Det blev en stunds "kurra-gömma-lek" för att få en vitling på bild, vänd åt rätt håll och någorlunda skarp. Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena

Postat 2020-06-26 17:02 | Läst 713 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

Väderöarna midsommar 2020

Midsommarafton på en av öarna vid Väderöarna. Trots pandemi valde vi att fira midsommar som vi gjort de senaste åren, med dykning på Väderöarna. Det var förstås corona-anpassat och det mesta av aktiviteterna sker ju ändå utomhus. Här har vi lagt till med båten för att äta lunch efter första dyket. Vädret var strålande och vattnet höll badtemperatur i ytan.

Vattnet var nästan helt stilla och jag kan inte minnas att vi haft en midsommar med så bra väder på västkusten någonsin. 

Bra väder på ytan betyder dock inte att det är bra under ytan. Sikten var bedrövlig och det var mörkt när vi kom ner en bit. Ibland blir det klarare på djupet med det var inte förrän nedåt 25 m som det blev bättre. Där kan man inte stanna så länge. Här en vägg med vackert orangefärgade "död mans hand".

Vi simmade in i en skreva som var full med småfisk. Trots att det här är ganska grunt är det väldigt mörkt. Man simmar tills det tar stopp. Då får man antingen backa eller försöka vända. Bra lampor är ett måste för att se någonting.

Vita anemoner och orange "död mans hand". 

En riktigt taggig sjöborre och en långbent krabba. Här är vi nog på ca 27 meter och det var mindre partiklar i vattnet. Temperaturen var 11 grader här nere och ca 18 i ytan. En skillnad som känns ordentligt, både när man går ner och på väg upp. Säkerhetsstoppet på 5-6 m blev alltid mysigt varmt och eftersom det inte gick någon sjö låg man helt stilla (inte skvalpande hit och dit som vi vanligen gör).

Det var gott om öronmaneter och leka med kameran vid ytan gick ju bra för det var så lugnt i vattnet.   

Det blev en del experiment med både naturligt ljus och blixt.

Speglingar på undersidan.

En till variant på spegling.

När vi till slut kom upp kom dykbåten sakta glidande för att plocka upp oss. Så här stilla är det inte ofta här ute.

Skeppare Anders är beredd att ta emot min kamera. Bilden är tagen med 12 mm fisheye så han kunde i princip sträcka ut handen och ta den. 

Mellan dyken åt vi lunch i solen på ön som jag visade på de två första bilderna. Varm mat i matlåda med goda tillbehör, kaffe och nybakad sockerkaka. Solskyddsfaktor på.

På den här ön är det normalt havstruten som är "kung" men fisktärnorna var outröttliga i sina anfall. De hade sina bon i andra änden av ön och dit gick vi inte. Det var ändå några som fick känna tärnorna svepa lågt över huvudet. 

Den här truten väntade på rester från lunchen och fick utstå hundratals attacker från fisktärnor. Jag fick alltså många chanser att få dem på bild.

Sälarna tog det betydligt lugnare och låg förnöjt kvar på klipporna då vi passerade dem (på rejält avstånd) för att åka tillbaka mot Hamburgsund, där basen ligger. Vi skulle ju också få midsommaraftonsmiddag.

När vi kom in i hamnen i Hamburgsund passerade vi båten som enligt Anders "fiskat upp vår middag".

Bordet är dukat med midsommarblommor och stora fat med havskräftor, precis enligt tradition. 

Havskräftor, vitlöksbröd och lite sallad (för den som vill). Vi satt länge till bords, men det blev ändå några kräftor över (och sallad).

Obligatorisk avslutning på midsommarafton är förstås en gräddtårta med jordgubbar. Det fanns för säkerhets skull två tårtor och det gick utmärkt att äta tårta även på midsommardagen. 

Hälsningar Lena

Postat 2020-06-22 22:02 | Läst 807 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Hummer

Under helgen var vi, i enlighet med en mångårig tradition, på Väderöarna och gjorde säsongens sista dyk. På lördagen träffade vi på två hummerfiskare som vittjade sina burar.

Här är en bur på väg upp...

...den var tom.

Den skulle betas om och sedan åkte den tillbaka i vattnet.

Den processen gjorde att de snabbt fick en flock bevingade matgäster.

Vi lämnade fiskarna i en flock av vita fåglar och drog vidare till vår nästa dykplats.

Den enda hummer som vi lyckades få syn på under sju dyk (drygt sju timmar under ytan) var den här lilla krabaten som gömde sej undan blixtar och dykare. Humrarna höll sej undan, fast de behöver inte vara rädda för oss dykare för vi rör dem inte.

Dock skulle det bli hummermiddag till kvällen och den här bjässen hade gått in i en tina. Dykarrangören köper humrarna från en lokal fiskare som levererar dem nykokta.

Just denna vägde 1,8 kg och måste delas i två portioner. Om man bara äter hummer och någon enstaka liten brödbit med vitlökssmör, så är 900 g en rejäl middag.

Till en middag med svensk nyfångad hummer måste man ha något gott att dricka och torr champagne passar väldigt bra. När man väl börjat pilla med hummern kan man inte längre ta i en kamera så jag avslutar här. Det blev en lång sittning innan det sista skalet var urskrapat och det sista minsta benet tömt.

Hej så länge,

Lena

Postat 2018-11-07 19:55 | Läst 2130 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Brännmanet

Under midsommarhelgens dyk på Väderöarna stötte vi på några riktigt stora brännmaneter. I trådarna simmade ofta ett gäng vitlingyngel. Brännmaneter äter små fiskar som den bedövar med nässelkapslarna som sitter på trådarna. De små vitlingarna har dock kommit på ett sätt att skydda sej med hjälp av manetslem, vilket gör att de kan leva relativt skyddat inne bland de brännande trådarna.

Det är en utmaning av fotografera de små fiskarna då de för det mesta inte vill uppehålla sej på rätt sida av maneten dvs de är alltid på "baksidan". Om man råkar vara två fotografer kan man överlista dem ibland. Manetens trådar har också en tendens att vara "överallt", ofta som ett virrvarr åt olika håll.   

Här har vitlingarna samlat sej under manetens stora klocka. Lampan ser lite konstig ut för det råkade vara ett språngskikt i vattnet där allt blev mer eller mindre blurrigt. Djupet är inte mer än 5-7 m.

Dykaren bakom maneten ger lite perspektiv på hur stor den faktisk är. Ni ser också var det är troligt att dykaren kommer att bränna sej på trådarna när maneten gör en helomvändning. Det svider bra på överläppen.

Solen strålade och det ger fina effekter, men kan vara knepigt att få till. Min 7D mk II hanterar solljuset betydligt bättre än den gamla 7D som min sambo dyker med.

Jag kom hem med hundratals bilder på maneter med vitlingar, men det var den sista bilden jag tog på hela helgen som blev bäst.

Hälsningar Lena

Postat 2018-06-27 15:47 | Läst 2326 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Sol och sälar

Enligt flera års tradition firade vi midsommar i Hamburgsund och gjorde dagliga utfärder till Väderöarna för att dyka. Det blåste en del på fredag och gungade även lördag, men solen sken på oss när vi väl kom ut till havs. 

På lunchen mellan dyken låg vi i en naturhamn där det är tillåtet att vara även när sälskydd råder. När vi sakta nosade oss in mot den specifika ön låg det sälar på var och varannan klippa.

Jag har mängder med bilder på sälar men kunde förstås inte motstå dem...

Sälungar av varierande storlek ligger och myser i solen med och utan mammor.

Alla bilder är tagna med 400 mm och de är dessutom beskurna, dvs vi höll ett rejält avstånd till sälarna för att inte störa dem.

Trots att det fanns mängder med säl i området är det mycket ovanligt att man ser dem under ett dyk. Vi dök visserligen inte precis på denna plats, men även om vi hade gjort det hade chansen varit liten. 

En tjej som snorklade på lunchen hade turen att ett par sälar simmade förbi under henne. De är visserligen nyfikna men håller också ett rejält avstånd och då är sikten sällan så bra att man hinner se dem.

De kommer dock ganska nära våra båtar för att spana på oss. Den här är bara några meter från klipporna där jag satt och tittade på tobisgrisslor.

De små svartvita tobisgrisslorna kom också rätt nära....

....tills en säl skrämde upp dem....

....och de för en gångs skull flög nästan åt rätt håll, dvs snett mot fotografen.

Svart och vitt är dock inte helt lätt i skarp sol.

Men det var ju midsommar och vi hade en mysig lång lunchvila mellan två härliga dyk. Mer om dessa en annan dag.

Hälsningar Lena

Postat 2018-06-26 08:22 | Läst 1430 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa