B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Vi vet vad Jultomtens renar gör på sommaren

Om man har kört långt måste man sträcka på benen och om det är glest mellan rastplatserna kanske man väljer att stanna vid ett sånt här ställe. Enligt skylten håller Jultomten till här, fast det är mitt i sommaren.

Jultomten är hemma och han jobbar. Han sitter bakom en plankvägg och säger "Ho ho". För att få ta bilder tillsamman med honom måste man betala och det känns inte aktuellt. Vi tar några bilder på annat och spanar efter renar. Om Jultomten bor här borde väl hans renar också göra det?

Här är det i alla fall ordentligt julpyntat och det är packat med tomte- och renkopior på hyllorna.

När tomten inte poserar för fotografering verkar han ha ett extrajobb på postkontoret. Här kunde vi inte motstå att skicka ett par vykort. Man kunde välja om de skulle komma fram någon gång inom den närmsta veckan (månaden kanske...), eller till jul. Vi valde leverans före jul.

Här fanns det många små byggnader fullproppade med saker som man inte behöver. Vi passerade snabbt genom det ena huset efter det andra. Det fanns gott om prylar, men inga renar.

Man kunde förstås äta lunch hos Jultomten men vi körde en bit till och plockade sedan fram grillen. Snart serverades smaskiga älgburgare med sallad, gurka och annat gott (Johnnys senap t ex). Som vanligt hade jag helt glömt att någon typ av tallrik hade varit bra att ha i packningen. 

Vi fortsatte vår resa norrut genom Finland och så småningom in i Norge. Vi konstaterade snart att renarna också var på väg någonstans. Det gick inte så fort men kursen verkade vara densamma som vår dvs Kirkenes eller möjligen Varangerhalvön.   

När vi färdats drygt 50 mil till var det uppenbart att renarna ville till en plats någonstans i närheten. Det blev allt tätare mellan våra möten.

När vi kom till Ytre Kiberg på Varangerhalvön och det ställe där vi skulle bo några dagar fick vi en första glimt av vad tomtens renar var ute efter på sin sommarsemester. Sandstrand och havsbad!

Solen strålar dygnet runt och badtemperaturen är ca 10 grader. De får garanterat ha den långa sandstranden för sej själva. Det här är vad vi kunde se från vardagsrummet där vi bodde och det rådde ingen tvekan om att renarna trivdes här. 

Nästa dag gör vi en utflykt till Hamningberg och det är nu som vi får se det verkliga målet för Jultomtens renar. Det här gänget är nära...

Playa del Hamningberg, renarnas semesterparadis.

Gratis surf ingår. 

Hälsningar Lena

Postat 2023-07-24 20:43 | Läst 1089 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-09-10 19:12 | Läst 5944 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Blandade glimtar från Mageröya

För att avrunda vår vecka på Magerøya i nordnorska Finnmark kommer här några blandade bilder. En dag med hyfsat väder åkte vi tillbaka till Gjesvaer och gick en tur som hette Lille tuva på vår turkarta. 

Ca 8 km i mycket fin terräng och lagom kraftig stigning. Precis lagom för några timmars vandring. Här hittade vi vårt första träd på Magerøya (som inte var planterat i en trädgård). Jag tror att det är en sorts björk och den kramade verkligen stenen den växte mot. Det finns en liten knotig stam i en skreva mellan stenarna

Det fanns en del blöta områden så gummistövlar eller kängor med åtminstone halvhöga skaft var bra att ha. Vi fick också stanna och ta av oss kläder på vägen upp. Denna dag hade vi värmerekord med 12 grader när solen kom fram. 

Utsikten var inte dålig minsann och varma efter promenaden upp kunde vi stanna en stund på toppen.

Väldigt lägligt kom också "dagens ren" inspringande i motivet när jag fotade ut mot Gjesvaer. Man kan också se vägen som leder in i samhället.

Vi var förstås i Honningsvåg, det största samhället på Magerøya, vid flera tillfällen. Vi fick långa nyckeln till dykklubbens förråd så vi kunde fylla luft själva. Vi besökte även Nordkappmuseet, mataffären och några småbutiker. Det fanns en markerad tur upp till toppen i bakgrunden men den hann vi aldrig med.

Honningsvåg har en ganska stor hamn. Man lever av fiske och turism. Stora kryssningsfartyg kommer in här flera gånger i veckan under sommaren, samt Hurtigrutten förstås. 

Utanför en pub i Honningsvåg.

Vi gjorde aldrig några turer enbart för att titta på fåglar men det fanns gott om korp på ön och de dök upp när man minst anade det. Här hade jag bara 24-105 på kameran. De satt ofta uppe på hög höjd och tittade på oss när vi skulle dyka. Då hade jag ju heller ingen "fågelkamera" till hands.

Måsar och trutar fanns det förstås gott om. Här ligger de i ett område som var strömt och det måste vara ett fiskstim under ytan för de dök upprepade gånger. Det dök också upp en säl här som nog också fiskade, men den fick jag inga bra bilder på. 

En liten hamn i Kamøyvaer dagen då vi såg de första solstrålarna. 

Sibirisk vallmo som växer i en stenmur. Dessa blommor hittade vi lite överallt, ibland växte de i grus eller som här mellan stenarna i en mur. 

Efter en vecka på Magerøya var det dax att påbörja resan hemåt. Morgonen när vi lämnade ön låg molnen lågt och det hängde regn i luften. 

På smala vägar och genom långa tunnlar styrde vi först mot Alta och sedan tog vi av mot Tromsö. Vi hade inga planer på att åka den kortaste vägen hem.

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-09-06 17:13 | Läst 4278 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Makroliv under ytan, 71 grader nordlig bredd

En morgon såg det ut så här då vi vaknade vid sjutiden. "Frukostrenen" var på plats men molnen låg som ett lock över hela landskapet. Dessutom regnade det. Väderprognosen för Magerøya var dimma och regn hela dagen, dock inte så mycket vind. Vad hittar man på då?....

Jag spanade på renarna en stund och så tittade vi på vår karta. Med det här vädret var det bara en aktivitet som var möjlig, dykning. Eftersom vi inte hittat några kungskrabbor bytte jag till makro på kameran, det fanns ju en del småliv hade vi sett. Jag stoppade däremot inte i batteriet och insåg inte den fadäsen förrän på 15 m djup... 

Eftersom dykplatsen hade mängder med makroliv dök vi ingen på samma ställe, nu med batteri. En nakensnäcka som vi inte kan minnas att vi sett förut och den finns inte heller i någon av de artböcker jag har. Ganska stor (ca 5 cm) och helvit. 

Jag ska skicka en bild till en nakensnäckexpert och se om det kan ge resultat. Det här är samma art bara en annan individ. 

Egentligen bara en vanlig sjöpung men det sitter även en liten krabba (maskeringskrabba tror jag) till höger. Om man förstorar kan man se ögonen på den.

Sambon hittade en bägarmanet. Dessa har vi sett förut men bara på grunt vatten (3-5 m). Då var de mycket små och satt fästa på tareblad. Den här var minst 10 cm och satt på en stor sten på 18 m djup. Mycket oväntat. Tyvärr gick det inte att få till bilder med en bättre bakgrund. 

När jag fotade bägarmaneten fick jag plötsligt syn på en mycket liten fisk som irrade runt i vattnet ovanför stenen. Den här bilden har inte helt perfekt fokus på någonting men den visar ett fint utsnitt av makromiljön på en sten och fisken som är ett sjuryggsyngel (ca 1,5 cm). Den randiga rosa-lila snäckan är en ledsnäcka.

Jag försökte följa den pyttelilla fisken och invänta att den skulle sätta sej någonstans. Inte den bästa bakgrunden för det här motivet heller, men jag fick inte till en skarp bild då den simmade runt och rörde på sej.

Ett favoritdjur för mej är eremitkräftor och de fanns förstås lite här och där, ofta rätt små.

Den här sitter framför foten på en orange anemon och har hittat ett vackert snäckskal som hus. 

Här sitter det också en eremitkräta (övre högra delen) men det är egentligen valthornssäckorna jag vill visa. Dessa fanns det gott om och de blir ganska stora. 

Den här är minst 10 cm och man kan se ett öga som sitter på en stjälk precis som hos t ex vinbärssnäckor. Snabeln som sticker upp är ett andningsrör (sifon). I nordnorge finns flera arktiska arter av denna snäcka som är svåra att skilja åt.   

Så här ser valthornssnäckans äggsamling ut. Flera snäckor kan lägga ägg på samma ställe och en samling kan bli upp till 30 cm. Den här var kanske 6-8 cm och möjligen har den lossnat från underlaget och fastnat på sjöborren. Ur varje äggkapsel kläcks flera små snäckor och man kan se några på toppen av samlingen. 

Det finns inte pilgrimsmusslor så här långt norrut (tyvärr) men det här är en släkting, dock mycket mindre och ingen idé att plocka till middag. Fransarna är gälar och de små punkterna är ögon. Räkan kom med på köpet och jag såg den faktiskt inte förrän jag tog upp bilden i datorn. Det finns alltså mycket liv här bara man tittar ordentlig och simmar väldigt sakta.

Anemoner fanns det förstås och den här ljust gula kändes som ny för oss. Den är inte så stor heller, ca 6-8 cm. 

De här stora färggranna havsrosorna har jag visat ofta och även här uppe på 71 grader nordlig bredd fanns det gott om dem, och de var stora. Egentligen alldeles för stora för makro. 

Imponerande färger med många olika varianter av gult, rött, rosa och lila. Ljuset från blixtarna framhäver verkligen färgprakten.

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-09-04 17:46 | Läst 5023 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Åter på jakt efter kungskrabba

Efter Nordkapsklippan och vandringsturer på land var vi riktigt sugna på mer dykning, och så måste vi ju leta efter krabbor. Vi hoppade i vid en liten ö som hette Trollholmen och hittade nästan genast uer. Dessa storögda fiskar har vi sett några enstaka gånger i Norge, alltid betydligt djupare är här. 

Det fanns gott om dem. Det är en god matfisk men dessa var för små och alldeles omöjliga att fånga. Det är tillåtet med undervattensjakt i Norge men vi brukar nöja oss med att plocka pilgrimsmusslor. 

De vackra röda fiskarna höll ofta till i närheten av en klippskreva där de kunde simma in och gömma sej. 

Vi simmade fram och tillbaka över grus och snäckskalsbotten med tareblad och spanade efter de stora krabborna, men ingenting. Stora sjögurkor hittade vi däremot och fisken i bakgrunden är en liten torsk. 

På stenar satt det mängder med mindre sjöborrar med långa taggar. Det finns en fisk som tycker mycket om dessa taggiga bollar...

...och plötsligt låg det en stor, välmående havskatt på botten. Den låg i en mycket dålig fotovinkel mot en berghäll och jag försökte fota den uppifrån och snett från sidan.

Eftersom jag var rätt nära tyckte den nog att jag var lite störande för plötsligt vände den sej om och visade upp alla tänderna i gapet. En styrkedemonstration för den anföll inte...

...och den stängde munnen nästa på en gång. Nu hade den ju dock vänt sej om och ställde då upp på ett par porträttbilder utan att hota oss igen. Sedan lämnade vi den på botten.  

Vi hittade ytterligare en havskatt inne bland tarebladen på ett annat dyk och trodde därför att de var vanliga. Men enligt den lokala dykaren Eskil var de inte särskilt vanliga och han hade bara sett havskatt vid något enstaka tillfälle.  

Vi hittade inga kungskrabbor på dessa två dyk och inte senare heller. Vi kunde dock konstatera att stora brännmaneter förekommer även här. Denna är gigantisk och eftersom det var sent på sommaren har den tappat många av sina trådar. 

"Dagens ren" fick blir våra trogna frukostrenar som ibland även tittade in på campingen för att äta lunch eller ett litet "snack" på kvällen. Jag står på vår altan och fotar. Tyvärr var det så kallt att vi aldrig riktigt kände för att sitta ute fast vi hade en fin plats att sitta på. Senare på dagen fick vi åka till affären i Honningsvåg och handla middagsmat...inte krabba. 

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-09-02 17:44 | Läst 5202 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera
1 2 3 Nästa