B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Svartvitt under ytan - fungerar det?

Sista dykdagen under midsommarhelgen drog det förbi ett rejält regnväder under första dyket dvs vi som dök märkte inte något alls. Vår skeppare fick dra på regnkläderna och vittnade om både åska och ösregn. Det fortsatte regna lite på lunchen så vi dukade upp mat och sockerkakor under tak ombord på den större båten.

När vi dök hade också vår skeppare lagat dörrlåset på toaletten så man skulle kunna låsa om sej då man var därinne. Han hade gjort det så bra att det första som hände var att det gick i baklås. Ingen var därinne men det var flera som ville in...Hur många dykare behövs det för att skruva av toadörren kan man fråga sej?

Så där, nu var det i alla fall öppet. Låset fixades igen och dörren skruvades tillbaka. Bäst att inte låsa in sej. Det pratades om en hasp som ett alternativ.

Vi fick i alla fall mat och så här kan det se ut om man väljer att inte ta av sej sin torrdräkt (för att det regnar) och har en variant med fasta handskar som sitter fast i dräkten, tumvantar i detta fall. Det är en finsk dräkt i tjock gummi där också huvan sitter fast. Äta med tjocka tumvantar...det var inte så lätt även om han hade en liten sked att sleva in maten med.

Regnet lättade en aning och han fick ge sej och öppna dräkten. 

Så till frågan. Svartvitt under ytan, fungerar det? Jag testar några makromotiv först. Dessa små sjöpungar ser inte så värst mycket ut i färg kan jag intyga. Bilden är då mest brun som bakgrunden. Sjöpungarna är genomskinliga.

En sjöhare. Ni har sett en liknande bild. Brunfläckig på mörkbrun botten blir så här.

En liten anemon.

En liten blå brännmanet tagen med 60 mm makro. Bakgrunden var grön på färgbilden och manetens klockan blå.

Röd brännmanet med en liten vitling som söker skydd i de brännande trådarna. Fisken är i stort sett genomskinlig. De är väldigt snabba annars hade jag försökt komma närmare. 

Med vidvinkel så bjuder jag på några öronmaneter i sol. De kändes som det mest givna motivet att göra i svartvitt. 

Ibland kommer man lite för nära, men närgränsen på objektivet är bara 14 cm så det finns möjligheter att det kan bli skarpt ändå.

 

En blå brännmanet kan kanske också fungera. Bakgrunden var grön på denna bild och jag har gjort den avsevärt mörkare. Det fungerar inte i färg.

Avslutar med en öronmanet igen. Jag har haft en gädda i svartvitt med i Fotosidan masters som knep första plasten den gången så ibland fungerar det i alla fall. Tyck gärna till om dessa.  

Om ni vill se någon som verkligen kunde föreviga undervattensvärlden i svart vitt så kolla in Ernie Brooks t ex på länken nedan:

https://www.divephotoguide.com/underwater-photography-special-features/article/memoriam-tribute-ernie-brooks/ 

Hälsningar Lena, som nu har semester

Postat 2022-07-05 11:22 | Läst 436 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Piggvar till middag

En ny dykdag gryr och solen visar sej en kort stund. Flaskor för andra dyket lastas före frukost.

Efter stärkande havregrynsgröt, ägg och smörgåsar styr vi ut för dagens första dyk. Vi passerar en liten fiskebåt som precis börjat ta upp sina nät. 

Jag bjuder på några makrobilder t ex dessa två storbubbliga sköldnudingar som tycks trivas tillsammans.

En vacker virvelmask.

Samt en riktigt fin snäcka.

Med 60 mm makro på kameran finns det alltid motiv och på säkerhetsstoppet hittar jag ett par bägarmaneter. De ser kanske inte ut som typiska maneter men dessa sitter fast på t ex tareblad och viftar med sina armar ut i öppet vatten. 

Väldigt läckra i formen tycker jag. De är rätt små, 3-5 cm inklusive stjälken. 

Vid lunch är alla dykare jättehungriga. Denna lunch serveras grillad korv och det småregnar. Kockens fingrar har renats av saltvatten i mer än 60 minuter före servering så vi klarar alla av denna enkla form av utspisning. Den här dagen blir lunchuppehållet kortare än normalt men alla måste äta, dricka och gå ut bland buskarna. Johan (bilden) avverkar fyra stora korvar med bröd, det var han dock ensam om.

Sjön suger och mer än någonsin då man simmat runt i det 11 gradiga vattnet. En delikatess för dykare är pilgrimsmusslorna som man kan plocka under dyken och avnjuta när man kommer iland. Så här ser de ut om man fotar dem med makroobjektiv på kameran.

Här rensar Kenth snabbt några nyplockade pilgrimsmusslor som ska bli förrätt till kvällens middag. Vi äter dem som sashimi dvs råa med wasabi, soja och syltad ingefära. Det serveras också sjögräs med sesamfrön. Vi har även avnjutit musslorna i fiskgryta och curry under veckan. 

I Norge får man som dykare jaga och ta upp allt man kan fånga utom hummer. Det är tillåtet att använda harpun, ljuster eller kniv. På Tustna är alla middagar utom en baserad på råvaror från havet och de som vill jaga får gärna bidra. Här har man dock en del egna restriktioner så vissa arter tar man inte t ex havskatt, sjurygg som vaktar ägg, rocka eller fiskar som är för små. Plattfiskar som den ovan är bra matfisk men den måste vara rätt stor för att ens vara lönt att ta upp.   

Långa är en god matfisk men det här en ung individ som är på tok för liten för att äta.

Det här är en större långa och den har inte längre samma mönster på huvudet. God matfisk men inte helt lätt att fånga. Torsk ser vi ganska ofta och de är förstås smaskens men jag kan inte ens smyga mej på en stor torsk med kameran. Få lyckas med konststycket att fånga en med ljuster. Vi får ändå avnjuta panerad torsk och långa till middag en kväll och det är tack vare duktiga jägare från en tidigare vecka.  

Vi gör oss i alla fall redo för dyk och här är det Lorne som försöker kommunicera med sin parkamrat precis innan dyket. Inte lätt att höra vad någon säger med huvan på plats, regnet som smattrar och båtmotorn som surrar.

Hon ska dyka med vår kock och han har precis fått masken på plats. Det är inte lätt med tjocka trefingershandskar. Lägg märke till morakniven som han har fästad på armen. Alla dykare ska ha någon form av skärinstrument eller sax på sej för att kunna kapa fiskelinor eller annat som man kan fastna i. Den här kniven är dock i första hand tänkt till att fånga middagsmat. 

Kocken är redo och hoppar i vattnet. Han fångar ingen stor fisk på sitt dyk men det ordnar sej ändå...

Det var ett par dykare som valde att stanna vid bryggan denna dag och dyka på hemmaplan. Klas som är marinbiolog och ville fotografera olika typer av sjöstjärnor har gjort ett riktigt långt dyk vid kajen och förutom bilder även fångat ett piggvar. Han hade en morakniv och visste dessutom exakt var han skulle sätta den för att avliva fisken på snabbaste sätt. Fisken är imponerande stor för att vara en plattfisk.

Storfiskaren vill förstås gärna väga sin fisk innan den rensas och testar en digital våg. Det är slut på batterier i den lilla vågen så man måste hitta en annan lösning.

Efter lite stökande i det gamla båthuset hittar de en gammal mekanisk våg och nu gäller det bara att lista ut hur vågen fungerar. Det småregnar förstås men med torra ombyten nära är det ingen som bryr sej så mycket. Det är ju ett praktexemplar av förstklassig matfisk som fångats. 

Piggvaren väger 10,5 kg och här fileas den av Kenth som är den som är mest kunnig på området.

Vi ser på när Kenth skär loss stora fina filéer och vi vet att den här fisken kommer vi att få till middag en kväll.  

Den stora piggvaren blir avslutningsmiddag på fredagen och serveras ugnsbakad med smör och kapris, kokts potatis, stuvad plasternacka och selleri samt smålökar i smör. Köket är pyttelitet men med fina råvaror och en duktig kock avnjuter vi en förstklassig middag. Efter varje middag spelar vi tärning om disken. Jag klarade mej även denna gång.  

Hälsningar Lena

Postat 2021-10-03 12:23 | Läst 3051 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Ett sällsamt möte under ytan

Efter en dryg timme under ytan smakar det väldigt gott med lunch och varm tomat/böngryta sitter fint. Vi har gått iland på en liten ö och tack och lov regnar det inte. Det finns ju vissa behov som gör att man absolut måste kränga av sej torrdräkten. Det är också mer behagligt att äta om man inte behöver ha en tajt latextätning runt halsen...

Bröd, smör, pålägg, skorpor och kaffe samt en dunk med dricksvatten. Allt smakar förträffligt.

Det är extra gosigt att ha det tjocka understället på sej. Som en korsning mellan en sparkdräkt och en sovsäck. 

Efter maten är det skönt att vila en stund. Det gäller bara att hitta en bekväm position i någon lämplig klippskreva.

Evelina är yngst i gänget och är här med sin pappa som är en av arrangörerna. Dunjacka ovanpå understället och man är rustad att sova på klipporna fast det bara är ca 10 grader ute. 

Något som de flesta av oss måste göra under lunchuppehållet är att byta flaskor till nästa dyk. Om man inte har ett väldigt stort dubbelpaket eller använder en rebreather (som renar och återanvänder luften) måste man ha ett extra flaskpaket med sej.

Snart är det dax för ett nytt dyk och nu har det faktiskt börjat småregna. Vår skeppare Kenth ger oss en orientering över dykplatsen, lämpliga djup och var det kan vara bra att göra uppstigning med säkerhetsstopp. Om det råkar vara strömt, ta det lugnt och följ med, båten kommer att hämta upp oss om vi driver iväg vilket känns skönt. Vi hoppar i och sjunker ner i det gröna vattnet...

Jag har vidvinkel på kameran och spanar efter lite större motiv än nakensnäckor och eremitkräftor. Vi hittar inte så mycket men det gäller att ha tålamod och efter drygt halva dyket rycker Fredrik tag i mitt flaskpaket och pekar mot botten. Trots att den delvis är gömd bakom ett tareblad syns den ändå tydligt mot den ljusa botten, en bläckfisk!

Åttaarmade bläckfiskar är bland det coolaste man kan möta under ytan. Det har bara hänt en gång tidigare i skandinaviska vatten och det var här på Tustna för flera år sedan. Bläckfiskar är också mästare på att gömma sej och det gör dem oftast svåra att upptäcka. Den här stack dock fram en del och Fredrik smyger nära för att se om den är intresserad av att hälsa på honom. Alla ni som sett dokumentären om bläckfisken och fridykaren vet att de mycket väl kan göra det.   

Efter någon minut skickar den ut en undersökande tentakel. De har smaklökar i sugkopparna så den smakar av vad vi är för ena. De kan dessutom registrera att handen är varmare än omgivningen. Jag håller nästan andan och följer händelserna väldigt nära på motsatta sidan. Bläckfisken verkar inte bry sej inte om min kamera eller blixtarna. 

Till slut kryper den fram med hela kroppen och den fortsätter "hålla Fredrik i handen". Det här är ju nästan för bra för att vara sant. Om ni funderar över vad den stora ljusa klutten till höger är så håller F en kamera i den andra handen och blixten är vit. Han har 60 mm makro och tog bara ett par närbilder i början. Det är mysigare att försöka interagera med bläckis. 

Vi är på ca 16 m djup och jag vet att minuterna tickar. Vi har gott om luft men eftersom vi simmat betydligt djupare tidigare under dyket kommer vi inte att kunna stanna här tills vår totala dyktid är slut (60 minuter). Dessutom måste vi få till ett tre minuters stopp på ca 5 m och skicka upp en röd uppblåsbar boj så Kenth kan se oss. 

Bläckfisken släpper Fredriks hand men rör sej sedan över botten mot honom och till slut faktiskt in under honom. Jag har ett par bilder på det men de är ganska grumsiga så jag visar bara denna. Det verkade som att den röda bläckfisken tyckte att den här andra röda typen verkade OK att simma intill. Jag har blå och svart dräkt samt blixtrade ju hela tiden så åt mitt håll kom den inte.  

Bläckis simmade en kort sträcka och satte sej sedan igen och verkade iaktta oss. Jag smög nära och fick några bilder till. Nu hade vi bara ett par minuter på oss.

Ett sånt här möte i hemmavatten, även om det är Norge, är total lycka och det var utan tvekan veckans finaste upplevelse. Jag kände samma eufori som när Öhrnen fotar havsörn som äter hans utslängda fiskar.

Bläckis tar ett lojt "simtag"...

...och svävar iväg en liten bit över botten. Det är signalen för att vi måste avbryta och gå mot grundare vatten. 

Jag tar en sista bild lite ovanifrån. Vi lämnar bläckis och skänker hen ett tack för detta fina möte.

Hälsningar Lena

Postat 2021-09-30 17:31 | Läst 3501 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

Årets Tustnavecka

Efter två års uppehåll styrde vi återigen kosan mot ön Tustna, strax norr om Kristiansund, i Norge. Vi åkte via Funäsdalen och vid gränsövergången ville polisen se legitimation och vaccinationsbevis. Men det var ingen kö och vi var snabbt inne i Norge. Bilresan tog drygt 12 timmar och när vi kom fram såg allt ut som vi mindes det. 

Det är förstås dykning det handlar om och efter en stor frukost på söndagen lastade vi våra dykpaket på båten för första utfärd. Vi hade sex dagars dykning och undervattensfoto framför oss. 

Vädret var fint på söndagen men sedan försvann solen och det blev mer ostadigt. Här är vi mest nöjda med att det inte regnar och att vinden håller sej måttlig. Förväntan var hög inför första turen. 

Efter en kort genomgång på båten hoppade vi i vattnet och sjönk ner i djupet. Det hade regnat en hel del tidigare och då bildas ett lager av vatten med mycket partiklar vid ytan och ca 4-5 m ner. Under detta lager var sikten bra men det var ganska mörkt och vattnet var smaragdgrönt. 

Vattentemperaturen var ca 11-12 grader och det är helt OK i en torrdräkt med varma kläder under. Vi "svävade" sakta fram i det gröna vattnet och stötte på ett sillstim. 

Så här kan en mycket välutrustad dykare/undervattensfotograf se ut. Han har en undervattensskoter som gör att han lätt kan ta sej fram över relativt stora områden utan större ansträngning, vilket håller luftförbrukningen nere. Logistiskt kräver det dock en hel del övning att hantera både en skoter och en kamera och för vissa typer av dyk avstod han från att använda skotern.

Vi simmade runt i sakta mak och spanade mot botten. Det var ganska mörkt, speciellt bland tarebladen. Men plötsligt fick jag syn på något....Ni ser den väl, den stora marulken?

Lite närmare och med aningens bättre riktning på blixljuset syns den bättre, åtminstone ögonen. Marulken är en mästare på kamouflage och ligger helt stilla. En stor marulk har inga egentliga fiender och man kan komma mycket nära den utan att den vare sej bits eller simmar undan. Bilden är tagen med en Tokina fisheyezoom på 12 mm så jag är nära.

Här syns den tydligt och jag håller kameran nästan precis vid nosen på fisken. Jag har fotograferat en hel del marulkar förut och valde därför att inte brassa på med en massa blixtljus denna gång utan försökte istället få till en bild som det faktiskt såg ut, dvs mörkt och ombonat.

Vi stötte på fler marulkar senare under veckan och så här kan de också se ut. Denna gång hade jag 60 mm makro på och då blir det bara närbilder på en fisk av denna storlek. Här kan man se sprötet på huvudet som den ligger och frestar småfiskar med, så att den kan hugga sej en måltid då och då. Den viftar med sprötet precis ovanför den stora munnen försedd med rader av hullingliknande tänder.

Med makro kan man också ta närbilder på t ex ögat. Den här typen av bild känner nog en del av er igen för jag har gjort det förut. Marulken brydde sej inte det minsta om att jag var så närgången och vill man absolut att den ska flytta på sej måste man putta på den. Då brukar den simma några meter och lägga sej tillrätta igen.

Som en kontrast till de första bilderna kommer här en marulk som låg på vit snäckskalsbotten. Den här var inte så stor och bilden är tagen med makroobjektivet. Här var det mycket ljusare tack vare sanden och då kan jag backa så pass att den i alla fall delvis "får plats" i bilden med 60 mm makro. Trots dubbla blixtar förmår de inte att ljussätta särskilt långt i mörka skandinaviska vatten.

Här syns "metsprötet" tydligt och den lilla vimpel som sitter i toppen och ser ut som något gott för en intet ont anande fisk.

Trots vit snäckskalsbotten var den här marulken inte helt lätt att se den heller. Bilden är ett gränsfall för var jag kan få till med 60 mm makro och färgerna är inte helt perfekta. Jag ville dock gärna visa hur den såg ut uppifrån och det är ju så här man ser den när man kommer simmande. Mer spännande undervattensmöten kommer snart.

Hej så länge,

Lena

Postat 2021-09-28 18:25 | Läst 3257 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Midsommar på Väderöarna

Helt enligt tradition firade vi midsommar med dykning på Väderöarna. Vädret var blandat men vi klarade oss undan regn och det blåste inte alltför mycket, dvs vi kunde åka ut till Väderöarna alla tre dykdagar. 

Jag fotade med vidvinkel alla tre dagar för sikten var ganska bra och det är alltid lite mer utmanande. Dock suckar man ibland, t ex när vi hittade 14 st otroligt vackra större tuppkamnuding. Även om de är stora för att vara nakensnäckor kommer de inte till sin rätt när man försöker får till ett motiv med 12 mm på kameran.

Hummer går lite bättre även om de inte gillar att man lyser med en lampa på dem. Det hade den här bilden behövt, men en strålkastare rakt på gör att de snabbt backar in i sin grotta och kommer inte ut igen. Rött ljus hade gått bättre men det var inte ett möjligt val denna gång.

Vi såg ovanligt många kuddsjöstjärnor och även om den satt på trist bakgrund så måste jag föreviga en. Det var länge sedan vi såg så många.

Här var det några blågyltor som ställde upp på bild. Jag är väldigt nära dessa fiskar, så nära att jag skulle kunna ta med handen på väggen, men de simmade inte undan för en gångs skull. Det är honor som syns på denna bild.

Här är det en hanne, som kallas blåstråle, tillsammans med ett par honor som kallas rödnäbba. Blåstrålen är antagligen en av våra mest färggranna fiskar.

Efter ett förmiddagsdyk lägger vi till vid en lämplig liten ö, äter lunch och slappar ett par timmar i solen. Så här fint hade vi på midsommarafton. 

Här kommer båt nummer två, Väderöfjord, med ett till gäng midsommardykare.

Det går åt mycket vatten på lunchen. 

Efter en matlåda med varm, välsmakande thaimat, kaffe och sockerkaka är det skönt att vila en stund på klipporna. Var och en får hitta sin plats med lä i solen. Havstruten i vänstra hörnet väntar på resterna och det kommer ett eget inlägg om familjen havstrut som med förtjusning äter kyckling paneng.

Fast man dyker torrdräkt händer det ju att det läcker lite och det här är en inte en ovanlig syn. Även ett pyttelitet hål kan resultera i väldigt blöta underställ, då kläderna suger åt sej vatten genom det lilla hålet. Om det är 13 grader i vattnet är det ingen katastrof men man vill ju helst vara torr.

Efter vila är det dax för dyk igen. Det är mycket småfisk i vattnet och vi stöter på stim med fisk på flera olika ställen

Med lite tålamod kan man få simma genom stimmen. 

Den här skrevan var nog den finaste platsen vi hittade där det också var mycket småfisk. Det är den här typen av bilder som man strävar efter då man snabbar sej för att vara först i vattnet. Så här fint är det inte om andra dykare simmat där precis före. Hur duktiga de än är blir det alltid småskrufs i vattnet och fiskarna har antagligen dragit vidare.

Det här är en annan fin plats med tyvärr inga fiskar denna gång. Det här är mot slutet av samma dyk och som ni säkert förstår är det ganska grunt. 

Efter en fin dykdag kör vi tillbaka mot hamnen i Hamburgsund. Där man man tydligt se att det är midsommar med flaggor och flaggspel på båtar och sjöbodar.

Det firas också för fullt längs inloppet där vi passerar.

Vi får förstås också en god middag och hade det inte varit för corona skulle det varit långbord dukat för alla gäster med stora fat dignande av havskräftor. Nu fick var och en hämta en stor tallrik med kräftor, såser och rostat vitlöksbröd och sprida ut sej på alla de olika sittplatser som fanns i de två hus med stora altaner som hör till dykcentret. Det smakade precis så gott som det brukar göra men vi ser verkligen fram emot att kunna sitta tillsammans vid långbordet igen.

Hälsningar Lena

Postat 2021-06-28 18:46 | Läst 2089 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa