B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Midsommar på Väderöarna

Helt enligt tradition firade vi midsommar med dykning på Väderöarna. Vädret var blandat men vi klarade oss undan regn och det blåste inte alltför mycket, dvs vi kunde åka ut till Väderöarna alla tre dykdagar. 

Jag fotade med vidvinkel alla tre dagar för sikten var ganska bra och det är alltid lite mer utmanande. Dock suckar man ibland, t ex när vi hittade 14 st otroligt vackra större tuppkamnuding. Även om de är stora för att vara nakensnäckor kommer de inte till sin rätt när man försöker får till ett motiv med 12 mm på kameran.

Hummer går lite bättre även om de inte gillar att man lyser med en lampa på dem. Det hade den här bilden behövt, men en strålkastare rakt på gör att de snabbt backar in i sin grotta och kommer inte ut igen. Rött ljus hade gått bättre men det var inte ett möjligt val denna gång.

Vi såg ovanligt många kuddsjöstjärnor och även om den satt på trist bakgrund så måste jag föreviga en. Det var länge sedan vi såg så många.

Här var det några blågyltor som ställde upp på bild. Jag är väldigt nära dessa fiskar, så nära att jag skulle kunna ta med handen på väggen, men de simmade inte undan för en gångs skull. Det är honor som syns på denna bild.

Här är det en hanne, som kallas blåstråle, tillsammans med ett par honor som kallas rödnäbba. Blåstrålen är antagligen en av våra mest färggranna fiskar.

Efter ett förmiddagsdyk lägger vi till vid en lämplig liten ö, äter lunch och slappar ett par timmar i solen. Så här fint hade vi på midsommarafton. 

Här kommer båt nummer två, Väderöfjord, med ett till gäng midsommardykare.

Det går åt mycket vatten på lunchen. 

Efter en matlåda med varm, välsmakande thaimat, kaffe och sockerkaka är det skönt att vila en stund på klipporna. Var och en får hitta sin plats med lä i solen. Havstruten i vänstra hörnet väntar på resterna och det kommer ett eget inlägg om familjen havstrut som med förtjusning äter kyckling paneng.

Fast man dyker torrdräkt händer det ju att det läcker lite och det här är en inte en ovanlig syn. Även ett pyttelitet hål kan resultera i väldigt blöta underställ, då kläderna suger åt sej vatten genom det lilla hålet. Om det är 13 grader i vattnet är det ingen katastrof men man vill ju helst vara torr.

Efter vila är det dax för dyk igen. Det är mycket småfisk i vattnet och vi stöter på stim med fisk på flera olika ställen

Med lite tålamod kan man få simma genom stimmen. 

Den här skrevan var nog den finaste platsen vi hittade där det också var mycket småfisk. Det är den här typen av bilder som man strävar efter då man snabbar sej för att vara först i vattnet. Så här fint är det inte om andra dykare simmat där precis före. Hur duktiga de än är blir det alltid småskrufs i vattnet och fiskarna har antagligen dragit vidare.

Det här är en annan fin plats med tyvärr inga fiskar denna gång. Det här är mot slutet av samma dyk och som ni säkert förstår är det ganska grunt. 

Efter en fin dykdag kör vi tillbaka mot hamnen i Hamburgsund. Där man man tydligt se att det är midsommar med flaggor och flaggspel på båtar och sjöbodar.

Det firas också för fullt längs inloppet där vi passerar.

Vi får förstås också en god middag och hade det inte varit för corona skulle det varit långbord dukat för alla gäster med stora fat dignande av havskräftor. Nu fick var och en hämta en stor tallrik med kräftor, såser och rostat vitlöksbröd och sprida ut sej på alla de olika sittplatser som fanns i de två hus med stora altaner som hör till dykcentret. Det smakade precis så gott som det brukar göra men vi ser verkligen fram emot att kunna sitta tillsammans vid långbordet igen.

Hälsningar Lena

Postat 2021-06-28 18:46 | Läst 650 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Fler glimtar från en dykdag på västkusten

Blankt vatten i Hamburgsunds hamn utlovar ännu en fin dykdag på Persgrunden men det är osäkert om det kommer att hålla i sej hela dagen...

Vi åker i alla fall ut och trots att det blåser mer än dagen innan hoppar vi alla i vattnet. Precis i gränsen mellan tare och havsnejlikor kan det se ut ungefär såhär. Lägg märke till den fina nakensnäckan i förgrunden. Min fisheye har en närgräns på 14 cm så man kan krypa riktigt nära vissa motiv. Den här bilden är dock tagen dagen innan.

Nu hade jag bytt till makro denna dag för väderutsikterna var inte de bästa. Vi hittade några nakensnäckor på första dyket. Lägg märke till den vita äggspiralen i nedre vänstra hörnet. 

Det var ett par vackra linjeborstnudingar vi hittade.

Man kan även fota havsnejlikor med makro och då ser det ut så här. Till höger kan man se att det var strömt även nere på djupare vatten och vi fick leta upp platser med "lä" för att kunna ligga någorlunda stilla.

Jag vet inte om detta är en liten havsnejlika eller någon annan typ av anemon men den satt fint på de röda bladet.

När en havsnejlika dragit ihop sej kan den se ut så här. 

När vi kom upp efter andra dyket blåste det runt 8-10 m/s och det var vågor, ström och även en del dyningar. För mycket för att vi skulle vilja stanna där och gunga i båten under hela lunchen. På gränsen att dyka i dessutom så vi drog mot Väderöarna där vi lätt skulle kunna hitta lä bakom någon ö.  

Om man inte har anlag för sjösjuka kan man passa på att byta objektiv på kameran. Makro skulle vara mer passande på andra dyket då det skulle bli vid någon ö och antagligen ha sämre sikt än vi haft vid Persgrunden. På den här bilden har hon stoppat in kameran i undervattenshuset och den blå "kanten" är en o-ring som är mycket viktig att den är helt ren. Ett hårstrå där och man har läckage in i huset. 

Skeppare Anders hittade en perfekt plats och vi fick våra lunchlådor med hemlagad thaimat uppe på båtens "soldäck". Efter maten serveras kaffe och nybakad sockerkaka. Alltid lika uppskattad.

Det är lämpligt att ha minst två timmars paus mellan dyken och förutom att äta och dricka ordentligt med vatten ska man byta till nya flaskor (om man inte har väldigt stora). Vi dyker med dubbelpaket som är antingen 2 x 7 liter eller 2 x 8,5 liter. Trycket är 200 bar, alltså 2800 liter eller 34oo liter att "suga i sej" under ett dyk. Dagen till ära var det syrgasberikad luft (Nitrox) i paketen med 32 % syre istället för vanlig luft som är 21%. 

Så här kan det se ut på dykdäck under lunchvilan. Torrdräkterna hänger uppe mest för att inte vara i vägen. Det är väldigt sällan någon dyker med våträkt och absolut inte i ett sällskap med så pass erfarna dykare som det var denna dag. Extra flaskor till höger. Man kan dyka med enkelflaska eller dubbla som vi gör. Dessutom kan man ha en (eller flera) extra hängande på sidan.  

På den här bilden är det en stor kamerarigg med dubbla blixtar, extra ljus och blixtarmar som är delvis luftfyllda för att göra kameran neutral under vatten. Till höger står en undervattensscooter. Det använder inte en fotograf men det var andra dykare med också. En scooter kan vara mycket bra t ex i ström eller bara om man vill se mer av en dykplats eller ett stort vrak. Att simma hårt drar annars väldigt mycket andningsgas (luft eller vad man nu har) och förkortar dyktiden. Det som står på bänken är en sk rebreather dvs en maskin som renar luften man andas och recirkulerar den. Det är inte bara militären som dyker med dessa nu utan de används också av rekreationsdykare. Du behöver inte byta flaskor mellan dyken, inte fylla flaskor varje kväll, det kommer inga bubblor etc.   

På andra dyket, som var på en skyddad plats utan ström och vågor, blev det några fler makromotiv. En eremitkräfta med ett vackert skal dekorerat med små rosa hydroider. 

En trollhummer som satt helt öppet är ovanligt på dagtid. Dessa djur ligger ofta gömda mellan stenar och i skrevor på dagen och kommer ut på natten. 

Naturligtvis måste jag testa hur nära jag kan komma och den ligger kvar trots många blixtar och en kamera rakt framför ögonen. Ibland blir man förvånad. Den backade undan en bit still slut och då fick den vara ifred. 

Bägarkoraller kan jag inte låta bli och det finns ofta gott om dem under 20 m. 

Efter avslutat dykning ska man skölja sina saker om de varit i saltvatten och det är också skönt att spola bort det salta från ansiktet. Vattnet är behagligt varmt så det här är inte så brutalt som det ser ut. 

På väg mot land efter avslutat dykdag och aktiviteten är inte så hög. Sova en stund brukar vara jätteskönt. Båten gör drygt 20 knop så det är bara att klä på sej även om solen strålar från en blå himmel. 

Hälsningar Lena

Postat 2021-06-04 17:22 | Läst 901 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Prova-på-dyk bland gäddorna i Storaxen

Min systerdotter Anna är på besök. Hon har suttit instängd och jobbat i London under hela våren och vi tyckte absolut att det var OK för henne att komma till oss. Vi tog med henne till sjön Storaxen utanför Rättvik för att göra ett prova-på-dyk. Det första man gör är att plocka ihop utrustningen. 

Efter att ha bytt ut handleds- och halstätningar på min sambos gamla torrdräkt borde den funka även för Anna. Lite stor kanske men det justerar man för i vattnet...Just den där latextätningen i halsen gör att en del upplever stort obehag av att ha en torrdräkt på sej. Det måste ju täta runt halsen för att man ska hålla sej torr.

Sista genomgången innan dyk. Spotta i masken och skölj för att förhindra att den ska imma igen. En hel del annat pratar man också om men det är svårt att förstå innan man är under ytan och upplever känslan. 

De gjorde lite olika övningar på grunt vatten för att bli mer bekväm med den "konstiga" situationen att man ska andas normalt under vatten och hitta rätt avvägning i torrdräkten.  Efter en stund av inledande förvirring gick det jättebra för Anna och Fredrik låg hela tiden mycket nära för att kunna hjälpa till om det behövdes.

Så småningom kändes det som att alla var tillräckligt bekväma för en liten simtur i sjön Storaxen. Det som finns att se i denna pöl befinner sej mellan 0-4 m så vi kunde lugnt simma iväg på en tur bland näckrosorna.

Det finns en hel del gäddor i denna sjö och ni som sett bilder från Storaxen tidigare känner nog igen er. För en ocertifierad dykare som simmar ut på sin första tur är det dock något helt nytt.  

Här hittade vi en mycket liten gädda som nog trodde att vi inte kunde se den....

Jag hade den dock hela tiden i sökaren och fick komma väldigt nära. Bilderna är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheye zoom (på 12 mm) så jag kunde nästan klappa fisken.

Gäddorna har sina bestämda platser och rör sej inte långt när man kommer och stör dem. Efter några bilder brukar de simma en långsam loop och sedan komma tillbaka till exakt samma ställe. Så är livet i den lilla sjön.

Jag hann inte experimentera och fota så mycket som jag brukar med det viktigaste på detta dyk var ju att Anna fick en fin upplevelse. Vi hoppas förstås på att hon ska gå en kurs och bli certifierad så hon kan följa med oss på dyk i Norge eller kanske i Storbritannien där hon bor just nu. Det finns en hel del intressant dykning där som vi inte sett ännu.  

Efter en heldag i sjön smakar det extra gott med mat och just denna dag hade vi bestämt oss för hamburgare i Falun på hemvägen. Just denna kedja har ju de godaste burgarna (svenskt kött dessutom) och att de serverade milkshake med päronsmak gjorde det till en perfekt avrundning. Vi hade nog inte gjort av med den energi som vi åt men Anna hade definitivt gjort det.

Hälsningar Lena

Postat 2020-07-26 22:54 | Läst 2755 ggr. | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Stora Barriärrevet

Ingen långresa till Australien är komplett utan ett besök på Stora Barriärrevet, åtminstone inte om man har ett dykcertifikat. Jag tog mitt första cert 1995 på Barriärrevet, men det är stort och nu ville vi komma så långt ut som möjligt. Korallblekning och döda rev har vi också hört om så vi visste inte vad vi skulle få se. Som ni kan se på första bilden ovan såg det inte så tokigt ut på denna plats.

Det bästa sättet att se så mycket som möjligt och komma ut på de yttre delarna av revet (som tar ca 24 timmar) är att boka en sk "liveaboard". Det är en båt med helpension där man enbart dyker, äter gott och sover. Vi kollade vad som fanns redan långt innan vi lämnade Sverige och det var egentligen bara två alternativ att välja bland, dvs endast två olika båtar som levde upp till det vi ville ha och låg ute en hel vecka. 

Det blev sålunda en vecka på Mike Ball's Spoilsport med så mycket dykning som man bara orkar. Januari är egentligen lågsäsong (cyklonsäsong) och vår båt var inte fullbokad, vi kunde därför uppgradera vår hytt väldigt förmånligt. Men egentligen behöver man inte fönster i hytten om man bara ska sova i den....golvyta så båda kan gå in samtidigt är dock inte helt fel. Dykbåtar är inte som att åka lyxkryssare och dykare är rätt tåliga (bara dykningen är bra). 

Så här kan det se ut från ovan om det är grunt. Stora barriärrevet är en den största struktur som byggts av levande organismer och kan ses från rymden (enligt Wikipedia) . Stora barriärrevet blev ett världsarv 1981 och utvalt till Queenslands delstatsikon. När man står i båtens akter och ser detta vill man bara hoppa i vattnet. Innan man hoppar i måste man dock ta del av dykgenomgången. 

Så här kan det se ut inför en dykgenomgång på Spoilsport. På tavlan finns en beskrivning av dykplatsen och vilken svårighetsgrad som råder. I det här fallet är det grön flagga vilket betyder ett "lätt" dyk, åtminstone när vi går i...Förhållandena kan dock ändras när man är i vattnet, speciellt när gäller det ström och för denna tid på året även vind och våghöjd på ytan. 

Dykgenomgången är obligatorisk om du ska dyka och alla bockas av på en lista. Den aktuella platsen presenteras och man förväntas genomföra dyket på egen hand utan guide, precis som vi vill ha det. Om du vill ha guide finns det oftast en eller två dykinstruktörer i personalen som agerar som guider men vi avstår från det. Skålen med apelsinklyftor är främst tänkt som ett sätt att ta bort smaken av saltvatten efter dyket.   

Innan man får hoppa i vattnet måste man få OK från någon i personalen på båten. I det här fallet blir Fredrik godkänd av vår Master Reef Guide och kan ge sej iväg. Samma rutin råder när man kommer tillbaka. Man måste ange dyktid och djup samt signera uppgifterna. Risken att någon skulle bli lämnad kvar eller "bortglömd" på ett rev är obefintlig. Säkerheten är på topp på denna båt och även om det känns lite omständigt ibland så vet vi ju att detta är viktig. 

Vi kommer äntligen i vattnet och "Two towers" håller verkligen måttet som en spektakulär dykplats. Det här revet utplånades helt för tre-fyra år sedan av korallblekning och en cyklon som slog sönder allt i dess väg. Men revet har återhämtat sej på en dramatiskt sätt. Båtens fotograf och undervattensfilmare Jules har beskrivit det kvällen innan och vi möts vi av denna underbara miljö på morgonens första dyk. 

Vissa koraller växer oerhört långsamt men andra sorter växer snabbt och kan skapa ett korallandskap på bara några år. 

Det här är en "staghorn coral", en snabbväxande korallart som många små fiskar gillar att gömma sej i. Jag har dock inte en aning om vad det är för fisk. Det finns helt enkelt för många olika arter för att jag ska kunna hålla koll på dem

Det finns mängder med fisk bland de små korallerna. De randiga fiskarna är kasmirasnapper (blue stripe snapper), som man kan stöta på i stim med tusentals fiskar. 

Vi hittar även en stor yta med anemoner och där håller förstås också några anemonfiskar till. De kan också kallas clownfiskar. Just det här ser inte exakt ut som Nemo men det finns 26 olika arter.

Det här är en annan sorts anemonfisk (pink anemone fish)

Anemonfiskaran lever i symbios med anemonen och försvarar sin anemon från predatorer. Fiskarna har ett skyddande lager av slem som gör att de kan leva bland tentaklerna som annars skulle vara dödliga för dem. De lägger också sina ägg i anemonen. Fiskarna äter "smulor" som blir över från anemonens byten och håller den ren från parasiter. De små anemonfiskarna är kaxiga och drar sej inte för att "hugga" en dykare om man kommer för nära deras anemon. 

Ni undrar kanske hur "gamla" koraller kan se ut och här kommer ett exempel från en annan dykplats dessutom mycket djupare. Jag ska visa mer av denna färgprakt i ett annat inlägg. 

På väg tillbaka till båten. Om det av någon anledning inte gick att simma tillbaka t ex att det var för strömt, fanns det också två gummibåtar som de kunde hämta oss med. Ibland kunde inte vår båt ankra på bästa stället och då användes de små båtarna som körde dykare till och från revet. 

Mer fisk och färg kommer inom kort.

Hälsningar Lena

Postat 2020-03-08 12:12 | Läst 2891 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Djurmöten 2019, januari till juni

Här kommer en serie bilder från första halvan av 2019. Jag har valt ett djurmöte per månad. Det blev lite blandat. Först ut i JANUARI är hägrarna vid Råstasjön. Dessa två individer hade ett upphetsat möte, men deras kompisar satt mest och funderade över vad de egentligen tramsade om. 

I FEBRUARI blev det ordentligt vitt och från mitt köksfönster kunde jag se frustrerade småfåglar som fick leta efter maten under snön. 

MARS månad bjöd på ett spektakulärt möte med lappuggla. 

I APRIL fick jag möta ett gäng pigga vildsvin strax norr om Uppsala. Det är vildsvin som har vant sej vid att det finns mat utanför en gård hos en person som jag lärt känna genom jobbet. Det är inte utfodring för att skjuta av dem, utan för grisarnas egen skull. Med lite tålamod kommer man väldigt nära.

MAJ. Under en tur till Råstasjön fick vi bevittna något vi aldrig sett förut. En kanadagås flög upp och högg tag i en skrattmås (som irriterat dem länge), dängde den i backen,  drog ner den till vattnet och gjorde allt den kunde för att dränka den högljudda måsen. Vilken kamp det blev! Måsen kunde stukad avvika till slut för ett par sothöns la sej i bråket och störde gåsen. Det blev förstås massor med bilder.

Under JUNI blev det förstås en del dykning och det här är faktiskt ett djur, en bägarkorall. 

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-12-08 20:05 | Läst 2738 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa