B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Skräp, spöknät och en gäng befriade krabbor

Oftast vill man inte som naturfotograf fotografera det "fula" som t ex  skräp och sopor som vi spritt omkring oss i naturen, om det inte handlar om att dokumentera precis det. Under veckan på Tustna anordnar Jonna Bergström undervattensfotoworkshop och ger oss olika teman att jobba med. I år var ett tema "Miljöpåverkan" och plötsligt blev det väldig fokus på skräp i havet. Två bilder var skulle vi visa upp i slutet av veckan och denna golvlampa var en av mina. Bilden är tagen på en dykplats mitt ute i en fjord, dvs den har dumpats från en båt.

Det har varit (och är för många fortfarande) särskilt enkelt att städa bort oönskat skräp genom att slänga det i havet. Det försvinner ju så bra. I synnerhet om man gör som i den gamla informationsfilmen och ser till att soporna sjunker ordentligt. Bilden ovan är tagen vid en bropelare där det bl a ligger en motorsåg. Det orangegula bakom fisken är bladet från sågen.  

Här har en liten firre simmat in i delar av motorsågen. Det fanns gott om småfisk runt den. Det var bara att ligga still och vänta på ett bra fototillfälle. Jag hade hellre haft vidvinkel för dessa bilder men Fredrik ville ha den för att fota bropelaren.  

Det fanns en del annat svårdefinierat skrot under bron. Här en rödnäbba med en del av skrotet i bakgrunden.

Tomflaskor finns det gott om i havet.

Vi dök också utanför den hamn där dykbåten ligger och där finns förstås mängder med bråte. Gamla däck, järnskrot, maskin och båtdetaljer etc. Just denna hamn var inte extremt nedskräpad, det såg ut som det gör mest. Det finns massor med skräp i varenda idyllisk båthamn och många djur tycks trivas där, i synnerhet om det också kastas i en del fiskrens. Alla asätare stortrivs och hittar dessutom fina ställen att gömma sej på bland bråten.  Ormsjöstjärnorna på bilden ovan ligger runt en rörmynning som vi hittade en bit från hamnen. Det mörka som kommer ur röret är antagligen bara smutsigt färskvatten, hoppas vi i alla fall....

Jonna och hennes parkamrat Daniel hittade ett gammalt spöknät under en del av bryggan och bestämde sej för att det skulle tas upp. Carl och Stefan hjälpte till från ytan att dra upp nätet som hade fångat en mängd krabbor och andra smådjur.

De lyckades befria två krabbor under ytan men minst åtta satt så svårt insnärjda att de fick följa med upp. Inledningsvis verkade de döda men det visade sig att de flesta levde när de började befria dem från nätmaskorna.

Det var inget lätt jobb att få bort nätet från dem. Först fick de genomgå en grovrensning med kniv.

Sedan blev det finare puts med saxen. Den tillfälligt försvunna "kökssaxen" insåg vår kock när han kom ut och tittade. Jonna jobbade envist för att få bort all nylon och belönades med flera nyp av krabborna.

Nu börjar det likna något. Vi pratade en stund om att äta upp krabborna men kom ganska snart fram till att just dessa hade förtjänat att få komma tillbaka till havet.

Förutom krabborna innehöll spöknätet mänder med andra små djur som följde med upp på bryggan. Många små djur som denna pyttelilla trollhummer satt inte fast, inte än i alla fall... Alla småttingar som kröp eller krälade på bryggan plockades upp och åkte i havet igen. 

Krabborna fick ta igen sej i en balja en stund innan alla levande var rensade och rengjorda från nylonmaskor. Sedan släpptes de tillbaka i havet och kunde förhoppningsvis återhämta sej efter vistelsen i nätet. Det här spöknätet hade i alla fall slutat fiska.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-27 19:41 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Tustna under ytan

Det har regnat våldsamt under natten men solen tittar fram när vi ger oss iväg för våra första dyk utanför ön Tustna i Norge. Det är en resa som vi gjort flera gånger förut och vi möter i stort sett bara gamla bekanta. Skepparen Kenth ser lite bister ut men det är ett glatt gäng från Skåne som driver denna verksamhet. I år firar den dessutom 25-års jubileum. 

Kocken Johan är också med och dyker. Han vill att några ska plocka musslor till middagen och en torsk eller två vore inte heller fel. Man får jaga under ytan i Norge och några i detta gäng har blivit så duktiga att de lyckas ta en och annan torsk eller sej ibland.  

Vid dykplatsen får vi en genomgång hur det ser ut och hur vi ska navigera. Om inte strömmarna vill annorlunda går det oftast att hitta ganska rätt och det bra om båtföraren vet ungefär var vi ska komma upp. På denna plats finns en boj där vi går ner. Om man inte hittar tillbaka till den får kan skicka upp en egen ytmarkeringsboj så båtföraren ser var man är.

Vi hoppar i vattnet och ca 5 m ner ser det ut så här. Det finns mängder med småfisk och på de stora bruna tarebladen sitter sjöpungar, hydroider och sjöborrar.

Vi sjunker djupare och ljuset minskar. Den vackra röda stjärnan heter solsjöstjärna och den lite större fisken är en rödnäbba (blåstrålens hona).

Vi går ner till ca 25 m och det är nu ganska mörkt men mot ytan får man fortfarande ett grönt ljus. Fisken är en blågylta där den vackra hannen kallas för blåstråle. Bilderna är tagna med Canon 7D mk II och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på ca 12 mm) samt dubbla blixtar.

Här gör sej Fredrik redo för fotografering. Vi turas om att använda vidvinkeln och idag var det min tur. Han har istället en makroglugg (Canon 60 mm) på sin kamera (som är min gamla 7D).

Lite senare hittar jag en stor vacker brännmanet med en liten fisk som håller till i de brännande trådarna. Den har ett skyddande slem som gör att den kan nyttja trådarna som skydd utan att bränna sej.

Sedan följer en katt-och-råtta-lek med den lilla fisken som oftast lyckas gömma sej i maneten precis när bilden tas.

Trådarna är långa men vi är ju nästan helt täckta av dräkter med tätslutande huvor så det blir sällan några problem mer än möjligen i ansiktet.

Jag försöker fånga den lilla fisken när den är på klockans ytan men den lurar mej hela tiden och vår dyktid börjar lida mot sitt slut. Undervattensfoto har visa begränsningar och när den dyktid man angivit till båtföraren börjar ta slut måste man avbryta, hur kul motiv man än har hittat. Dykdjupet man valt och hur mycket luft man har med sej avgör förstås hur länge man kan vara nere, men med erfarenhet lär man sej att bestämma i förväg hur länge man vill dyka och sedan anpassa djupet efter det.  

Vid den här typen av dykning väljer vi oftast 60 eller 70 minuters dyktid. Vattentemparaturen var 13-14 grader vilket är ganska behagligt i torrdräkt och man drivs inte att avbryta pga kyla. Närmare ytan blir det ljusare igen och vi hittar en vacker berggylta. Det som ser ut som små blombuketter är hydrioder (dvs djur).

I dyktiden måste man också planera för ett tre minuters säkerhetsstopp dvs man avbryter vid 6 m och 56 minuters dyktid och stannar mellan 4-6 m i tre minuter för att vädra ut lite av det kväve man andats in under dyket. En minut för uppstigning från 6 m räcker bra. Ibland finns det kanske roliga fotomotiv på grunt vatten och då går säkerhetstoppet väldigt fort, eller så ligger man bara och gungar lite i öppet vatten.

Solen sken när vi bröt ytan och vi hade hittat tillbaka till bojen där också vår båt låg och väntade. Bättre än så här kan det knappast bli. Senare i veckan skulle både vind och regn ändra på förhållandena rejält.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-26 16:46 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Myskoxar vid Dovre

Vi har just kommit hem efter en vecka i Norge med både dykning och andra naturupplevelser. Första dygnet på vår resa övernattade vi på Malmplassen Gjestegård i Tolga. När vi kom ut på parkeringen vid sjutiden på morgonen var det frost på bilen och det låg dimma över vattnet.....

Vi körde mot Dovre och vädret var vackert men enligt bilens termometer var det bara strax över 0 grader och vi passerade en digital skylt som upplyste oss om att det blåste 11 m/s.....Det såg dock helt OK ut när man satt inne i bilen, riktigt vackert.

Vid 10-tiden gav vi oss ut på vandring för att få se myskoxarna på Dovre. Vi gick med guide för att vara säkra på att få se dem. Det blåste kallt men eftersom det var uppförsbacke blev man ändå varm. När vi sedan tog en kort paus tog vyerna nästan andan ur oss...Vindarna var isande men vi såg en grupp myskoxar på håll och vandrade vidare... 

Vi hittade en flock med honor, kalvar och en tjur. Det rådde sen frukostvila när vi kom. Ganska snabbt såg vi att djuren noterat att vi var där..., att vi inte kom så nära att vi störde  dem.... 

....och de kunde lugnt kunde fortsätta idissla frukosten i morgonsolen.

Vi satte oss ner på mossen och iakttog flocken....det blåste isande vindar men lite kan man väl stå ut med när man har så vackra djur framför sej....

Oj, här händer det något....

Nja, inte så mycket egentligen...

Vi kollar in flocken och allt verkar lugnt......Jag känner hur vinden bearbetar sej igenom lager av kläder och att kylan blir allt mer påfrestande....ungefär som när man dyker i kallt vatten... Jag vet rätt väl hur mycket mer jag tål och biter ihop.

Kalven reser sej och kollar in läget. Jag förstår att några av de andra deltagarna på turen börjar tycka att det är väldigt kallt...

Tjuren rör plötsligt på sej och jag känner ny glöd sprida sej i kroppen. De som inte hade mer kamera än en mobiltelefon upplevde nog inte samma känsla....

Vi satt ändå kvar och spanade.....det hände inte så mycket men man kunde ändå skönja viss kommunikation mellan djuren...och de visste att vi var där...

Vår guide har gett signal att vi ska lämna flocken och börja gå tillbaka men jag kan inte slita mej från dem.....Just då börjar de röra på sej och jag hade såååå gärna stannat.....men jag är stelfrusen. Min sambo har visat med tydliga tecken att han fryser...sunt förnuft säger att vi borde röra på oss.  Vi följer guiden till en liten sänka med lä där vi äter vår medhavda matsäck....Jag hade så gärna stannat...bara 10 minuter till....

Efter lunchen råkar vi på en ensam hanne....

...han gäspar och tittar lojt på oss....

...som ni kan se på pälsen blåser det ordentligt, isande vindar kan jag intyga.

Vi lämnar myskoxarna och en sista vy över fjällen ger en glimt om hur vädret var....dvs växlande...och ganska dramatiskt.

Vi fortsätter vår resa mot Tustna och längs vägen fångar jag denna vy. Den här typen av väder kommer att följa oss under resten av veckan. Dramatiskt växlande.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-23 21:11 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Ängslyckan

Nu är det dags igen....gässen har börjat flyga i formation över våra huvuden. Det är söndag och vädret är strålande. Vi gör en utflykt norrut....till Vendelsjön och Ängslyckans café.

Det här är ett café för fågelskådare eller för de som bara vill njuta av naturen. Man kan sitta på takverandan och rigga tubkikaren med utsikt mot Vendelsjön.

Man kan också gå kurs här och lära sej baka bröd i stenugn.

Caféägare Anders tar emot oss när vi kommer. Han har varit med i ett antal bloggar som handlat om fågelmärkning. Det kan man läsa mer om här:

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/ringmarkning-och-mote-med-kungsfagel.htm

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/ringmarkning-vid-orbyhus-slott.htm

Vi åt smörgåsar gjorda på rågbröd enligt danskt recept med lufttorkad skinka, mozzarella och torkade tomater. Det smakade fantastiskt gott.

Från takterassen kan man spana på de lokala småfåglarna...

...eller rikta kameran/kikaren ut mot Vendelsjön där starar och tofsvipor samsas med några vadare.

Man kan också gå ut till fågeltornet för att komma närmare och t ex hitta hägrarna som uppehöll sej på olika platser i sjön.

En brun kärrhök som hela tiden blev jagad av tofsvipor.

Dagens höjdpunkt var dessa två havsörnar som passerade oss under högljudda skrikande ljud....så här mycket brukar inte örnar låta...? 

När jag tittade på bilderna insåg jag varför de förde väsen. Den äldre örnen har en stor fisk i klorna och jag gissar att den unga mörkare fågeln vill ha sin del av bytet.

Jag gissar på en unge och en förälder. Eller vad tror ni?

För oss var också dagens utflykt en premiär på el. Tyst och trevlig tur men det återstår att se hur det fungerar i vardagen och under vintern.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-09 16:09 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Glimtar från Dubrovnik

Hela förra veckan var jag på jobbresa i Dubrovnik, Kroatien. Det var en stor vetenskaplig konferens i ämnet Animal Science (husdjursvetenskap). Det var över 1200 deltagare och konferensen var förlagd på tre stora hotell, dessutom kunde man bo på ytterligare några mindre ställen inom samma område.

Konferensdeltagare med "adresslappen" runt halsen som studerar den stora programboken. Det var oftast flera sessioner parallellt så det gallde att välja och sedan hitta till rätt lokal på rätt hotell. Det blev en del promenerande men vädret var strålande på dagarna.

Nya vetenskapliga resultat kan förmedlas i form av föredrag eller på en stor poster. Här är det plats för just postrar och eftersom det är första dagen håller folk som bäst på att leta rätt på sin numrerade plats och sätta upp sina alster.

Under en kaffepaus fick jag syn på den här mannen i lobbyn på de största hotellet, där jag för övrigt inte bodde. Han var inte en konferensdeltagare utan reste antagligen med sin familj. När semestern är slut ska badleksakerna packas ner och han jobbade länge med den stora svanen.

Det ingick en Kroatisk afton vid vattnet en kväll. Konferensdeltagare är som alla andra och tar selfies samt fotar solnedgångar.

Maten var strålande trots att så många skulle utfodras samtidigt. Mycket trevliga bläckfisksallader, goda oliver mm.

Naturligtvis fick vi se och höra Kroatisk dans och musik.

När jag promenerade hem den kvällen mötte jag den här charmiga krabaten utanför mitt hotell som låg lite mer avskilt.

Den samsades med ett gäng katter som passade på att kolla om jag hade några godsaker i kameraväskan. Jag kan erkänna direkt att jag hade med mej några godbitar som blev över vid vårt bord...det skulle ju ändå bara ha slängts bort.

Ändhållplats för bussen till hotellområdet som låg några kilometer utanför Dubrovnik. Trots att man ofta ser ordet i form av graffiti hajar man ändå till när det dyker upp som destination på en buss.

Katterna måste jag återkomma till. Jag brukar försöka låta bli herrelösa djur när jag är ute och reser men det var ändå något speciellt med dessa katter. De var mycket snälla och lät sej villigt klappas. Vissa tycktes t o m gilla att gosa med såväl barn som vuxna, även om de inte hade med sej något ätbart.

De var nyfikna och sociala, passade på att hänga med på lite internetsurf när tillfälle gavs.  Jag insåg också efter ett par dagar att de blev matade med kattmat av någon i närheten av hotellet. De var många smala ungkatter men inga som såg ut att svälta eller såg sjuka/skadade ut.

Det var nog lite mer besvärlig för dem att hitta vatten  än mat. Det regnade en del på nätterna och här dricker två av de små pantrarna från en grop i betongen som ännu inte hunnit torka helt. Just dessa två mötte jag flera gånger om dagen.

Den här snubben passerade jag också åtskilliga gånger och han hade sin egen kattkompis. Det fanns en skylt som förkunnade vem han var men det var någon helt okänd för mej. Jag tyckte mest att han såg ut att ha en skön attityd i största allmänhet.  

Jag spanade förstås efter fåglar eftersom jag bodde i en stor park. Turkduvor var väl det mest spännande. I övrigt mest arter som vi har hemma t ex koltrast, pilfink, talgoxar, bofink m fl.

Trots att det var sent på säsongen fanns den en del blommande buskar och en hel del fjärilar.

Konferensen avslutades med en "Gala dinner" uppe på en stor mur. Det hör till Dubrovniks ringmur och var det enda av stadskärnan som jag såg då programmet var för späckat för utflykter. Belysningen gjorde färgerna på den fina dukningen lite bisarra.

Utsikten var fin och jag hann med några bilder innan middagen började....

...och när himlen fortfarande var lite vackert blå i tonerna.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-05 17:42 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera
1 2 Nästa 

Innehållskategorier