B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Våren kommer trots allt

Under ett par promenader har jag försökt hitta några säkra vårtecken i naturen. Förra helgen blev det inte så många, men de gula små solarna hade faktiskt titta fram även i Knivsta. Nu är det betydligt fler.

På väg till jobbet igår åkte jag förbi de här goa djuren som just blivit utsläppta. De sprang runt när jag fick syn på dem men innan jag lyckats parkera och få fram kameran hade de lugnat sej. 

Nu har även blåsipporna tittat fram. Dessa finns väldig nära hemmet och jag kollade där först. Det var dock helt omöjligt att ligga på mage där och experimentera med de första blå, inte ens med ett liggunderlag.

På samma plats hittade jag förra året vita blåsippor. De fanns där även i år och tittade fram mellan de bruna löven. De växer i utkanten av en trädgård, i skogsbrynet, men det kanske är något som har planterats en gång i tiden. Jag vet inte men kanske någon trädgårdskunnig här på FS vet om det går att köpa vita blåsippor. Våren har i alla fall kommit till Knivsta även om det inte varit någon vårvärme idag direkt. 

Ha en trevlig helg allihopa.

Hälsningar Lena

Postat 2020-03-20 17:05 | Läst 547 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Glimtar från regnskogen

Vi har kommit tillbaka från 7 intensiva dagar på en dykbåt och jag har förstås mängder med bilder från Stora barriärrevet, det kommer senare för jag har inte hunnit med att jobba med bilderna under resan. Vi avslutade vistelsen i Queensland med några dagar i Cairns med omnejd. Här finns det regnskog och en dag begav vi oss till ett område norrut som heter Cape Tribulation. Här var det inte rak väg och 12 mil i timmen som i Western Australia utan en bilresa på tolv mil visade sej ta nästan tre timmar (+ en färja). Vi trodde Google maps hade fel....men det stämde. Krokigt, smalt och backigt. Väldigt frodigt och växtligheten såg ibland ut att vilja invadera vägen

Regnskogen här är tät och korvig, ofta ganska "skräpig" för stora blad rasar ständigt ner och annat växer uppåt. Vi har lite tur för det är bara 32 grader varmt men med ca 80% luftfuktighet känns det ändå rätt svettigt när vi går till fots.

Det är blött och små krabbor håller till i en stor vattenpöl. Vi ser små ödlor och ibland är ljudet av vad vi antar är grodor nästan öronbedövande. Men vi lyckades inte få syn på en enda.

De stora gröna parasollerna skyddar effektiv från solens strålar och miljön under känns mest som ett tropiskt växthus där bevattningen står på hela tiden.

Vi ser en hel del spindlar och andra insekter men, lite otippat, är de få som är besvärande. Spindlarna sitter ju där dom sitter, men vi hade nog förväntat oss mer mygg och flugor, men de vållade inga problem. De (stora) roliga insekterna ovan är "peppermint stick insects" och de verkade upptagna med att göra fler. Vi gick till fots eller krypkörde med bilen och hela tiden spanade vi efter en stor fågel som ska finnas här....en jättestor 

Efter många timmar och när vi är på väg hem, skymtar vi något stort bland växtligheten. Det är Fredrik som ser den först. En kasuar. Trots att den kan bli två meter hög och väga över 60 kg är det en skygg fågel som är svårt att hitta. Det finns inte så många heller.....även om de förkommer en del i norra Australiens regnskogar så har vi nog tur som får se en. De är också kända för att ha lite dåligt humör.

Till slut öppnar sej en lagom stor glipa så jag kan få några bilder på den stora fågeln. Jag upptäcker då att den också har två ungar. Den ena kan man se i högra hörnet. Det är pappa kasuar som ruvar och sedan sköter om avkomman i åtta-nio månader. 

 Så här ser en av de små telningarna ut. Det är mörkt i skogen, ISO 2000 och just denna bild 1/100 s.

Det är en stöddig fågel med en stor hornplåt på huvudet som den kan försvara sej med, förutom den stora klon på en av de tre tårna som jag tyvärr inte fick med på någon bild.

Nu väntar betydligt kyligare breddgrader för nästa etapp på vår resa är Tasmaninen. Idag utlovades 16 grader på dagen och bara 8 till natten...Vattentemperaturen är 17 grader, vi är vana vid 28 minst.

Hej så länge,

Lena

Postat 2020-02-03 07:57 | Läst 843 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Naturbete och biologisk mångfald

" - Wow kolla!!! Det kommer ett helt gäng med människor! Undrar vad de ska göra i vår hage? "

" - Vad kollar ni på? Vår mat ??? "

" - Maten är jättegod här men du kanske har lite smågodis eller nåt annat kul med socker på ? "

I går var jag på naturbetesvandring från lunch och hela eftermiddagen. Ciceron för dagen var professor Urban Emanuelsson som under många år var föreståndare för Centrum för biologisk mångfald vid SLU. Han är expert på naturvård i odlingslandskapet och berättade om hur viktigt det är med naturbeten för den den biologiska mångfalden. Naturbeten är permanenta gräsmarker som inte plöjs, sås in, gödslas eller bearbetas. Det ska finnas en lagom mängd träd samt djur som betar och håller öppet, helst kor men får och hästar går också. Som ni sett betade unga nyfikna nötkreatur i denna hage. 

Coola Rosa var också med på vandringen men hon tyckte det gick alldeles för långsamt. Det fanns på tok för mycket för människorna att titta på.

Det ska finnas träd på ett naturbete och djuren verkade gilla de gamla ekarna. Jag har inte en aning om vad de var ute efter men de slickade stammen på den här eken som var uppskattningsvis 300 år gammal. Just nu räknar forskare på hur många träd det krävs för att ett naturbete med ett visst antal djur ska bli klimatneutralt. Det får inte vara för mycket träd för då blir det för skuggigt för vissa växter. Balans mellan djur, träd och växter är vad som gäller.  

Här är det en fallen asp som drar till sej stort intresse. Det var tickor på stammen, hål med småkryp, andra hål där det antagligen bott fladdermöss mm mm. Urban betonade att stammen skulle få ligga och att man kunde gå tillbaka hit och titta på hur livet utvecklades med tiden. 

Det blev förstås en hel del fokus på blommor och när vi hittade den här blev Urban riktigt förtjust. Det är en blåsuga och trots att jag faktiskt är lite intresserad av växter har jag aldrig sett den förut eller hade en aning om vad den hette. 

Vanlig midsommarblomster fanns det förstås. Vad som är speciellt med denna är att det utvecklas en lågväxande sort där det betar djur. De som börjat blomma var bara ett par decimeter höga. 

Smultron stortrivs på naturbeten och det fanns såväl vanliga vilda smultron som backsmultron i mängder. Smörblommorna blommade också för fullt.  

En av mina favoriter, humleblomster, hade precis börjat slå ut. 

Det diskreta lilla junfrulinet var bara ett av många tecken på att det här är ett välskött naturbete som har högt kulturhistorisk värde. Vi kunde heller inte låta bli att spekulera i om inte Linné  själv vandrat i dessa marker (han bodde ganska nära) och att flera av de stora ekarna antagligen fanns där redan på hans tid. 

Den här kombon kan man ju bara inte låta bli att göra. Jag antar att ni känner igen sångtexten....Just kattfot (tredje bilden) är en blomma som minskat kraftigt de senaste 20 åren men som kan komma igen på ett välskött naturbete. Vi hittade en liten plätt med nästan utblommade kattfötter.  

Ungdjuren tröttnade på att följa efter oss och drog ut på egna äventyr, men vi stötte på dem igen mot slutet av vandringen. 

Naturbetet som vi gick i är ca 40 hektar stort och hör till Lövsta forskningscentrum utanför Uppsala. Marken har skötts som ett naturbete i ca 15 år och det har gett mycket bra resultat. 

Om ni undrar över hur vi kunde ha djuren så nära inpå utan problem så var de flesta som gick på denna vandring professionella djurskötare som jobbade på anläggningen med antingen kor, grisar eller fjäderfä. Jag törs nog påstå att alla som var med, även de som inte jobbade där, hade stor djurvana. Den här mannen kan mycket väl ha skött om dessa djur från att de var småkalvar. 

Djuren var väldigt nyfikna och närgångna i början men eftersom ingen som var rädd och betedde sej osäkert lämnade de oss ifred efter ca 15 minuter. När vi sedan mötte dem innan vi skulle lämna hagen kom några fram och "hälsade", men just detta tror jag var mer personligt.

Hälsningar Lena

Postat 2019-05-30 10:26 | Läst 1718 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Sensommarkontraster

I morse när jag steg upp var det kallt. Termometern visade 8 grader när jag något senare åkte till jobbet. Spindelnäten var täckta av dagg och naturens färger var kalla.

I går morse låg dimman tät när jag kom till Sunnersta.

Jag hörde gässen långt innan jag såg dem. Naturen var nästan monokrom i dimman.

Jag stannade en kort stund och solen började tränga fram. Daggen torkade när jag stod och tittade på en del växter.

Än fanns det vackra droppklädda spindeltrådar men färgerna blev allt varmare. Jag åkte vidare till jobbet och satt inne hela dagen. Vädret var strålande kunde jag se ut genom mitt fönster.

När jag åker hem är det ordentligt varmt och väl hemma möts jag av en explosion av färger alldeles vid ytterdörren. Fjärilarna "står på led" bland blommorna och jag släpper mina saker i hallen för att hinna ut en stund.

I det ganska låga solljuset blir färgerna mustiga och jag förvånas efteråt över hur bilder tagna i en så liten rabatt kan få så många olika bakgrundsfärger.

Idag hade vi besök av nässelfjärilar förutom fyra påfågelöga och mängder med humlor.

Den blå bakgrunden är vår bil (det mörka ett däck) men den är silverfärgad, undrar hur det gick till...?

Det är fortfarande en del sommar kvar, bara att njuta så länge det går.

Hälsningar Lena

Postat 2015-08-19 20:19 | Läst 5084 ggr. | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Mariannes myr II - ett guldställe

Vi steg inte upp fullt så tidigt som Engmans gäng och kom till Mariannes andra myr när solens strålar redan letat sig över horisonten.

Morgonsolen strålade mellan tallarna och spindelnäten glänste av små daggdroppar. Jag blev lite upptagen där mellan träden och Marianne vandrade före mej ner mot vattnet.

 

När jag kom fram till tjärnens kant såg jag direkt att hon hittat sin plats. Vilket guldställe denna tidiga morgon ! 

Omgiven av blänkande spindelnät spanade vi ut över det blanka vattnet. Vi kunde höra lommarna, i övrigt var det tyst. Jag bytte till 300 mm och riktade kameran mot det guldglänsande vattnet.

 

Lite väl långt borta men den det fick bli några bilder ändå.

När jag sänkte kameran lyfte plötsligt en fågel och kom emot mej. Tyvärr hann jag bara få denna bild innan den försvann över mitt huvud.

Bytte till 100 mm makro och lyckades bli lite blöt även denna dag. Det är så lätt att bara halka lite utanför liggunderlaget.

Spindlarna bjöd på de vackraste draperingar man kan tänka sej.

Ljungen hade börjat blomma och bjöd på ljuslila färgklickar som jag inte riktigt lyckades utnyttja på det sätt som jag ville. Men ljung har jag även bakom mitt eget hus så det kommer fler chanser.

Önskar också att jag ägnat dessa små bär lite mer tid, för jag insåg inte hur vackra de var förrän jag började titta på bilderna. Solen gick emellertid upp och började värma ordentligt. Klockan närmade sej sju och frukost började kännas som en bra idé.

  

Lämnade tjärnen där glänsande guld nu mer började likna tidigt dagsljus. En ny dag i Säterdalen väntade.

Hälsningar Lena

 

Postat 2013-07-31 19:15 | Läst 6605 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera
1 2 Nästa