B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Jag stackar vidare

I morse var väderförhållandena ideala för dimma och dagg. Klockan ringde sålunda väldigt tidigt och jag kom ner på vallen bakom vårt hus strax efter fyra på morgonen. Solen gick upp 03:30 men det är en skogsridå bakom mej som ger skugga på vallen. Bilden är en panorama av tre bilder tagna med 100 mm makro, för det var vad som satt på kameran denna morgon.

Det var bara fem grader och ordentligt blött i gräset som nådde mej till knäna. Jag borde ha haft regnbyxor, men det fick duga med högskaftade vattentäta kängor. 

Det första jag hittade var en gräshoppa (eller kanske en vårtbitare?). De är inte så stora så här års. Vis av erfarenhet hade jag stativet med denna gång och experimenterade med bildserier om 7-12 bilder beroende på motivets storlek.   

Solen är nära men har inte riktigt nått denna plats ännu. Som den sitter på gräset kunde jag inte fota den från andra hållet.

Likaså var det med den här lilla insekten. Jag hade gärna testat detta motiv i medljus, men det gick inte. Det är en liten insekt och den sitter på ett timotejstrå.

Det var ganska blandat med växter på vallen. Diverse blommor och timotej, samt vad jag tror är kruståtel och ängsgröe. När solen kom upp glittrade växtligheten vackert. 

Då kan man välja om man vill ta en sån här bild...

...eller nio bilder och stacka dem. Det är en smaksak tycker jag, med eller utan bling. Den här är inte perfekt och den rörde sej också en liten aning, för det började komma lätta vindpustar.  

Det här gräset kan vara ängsgröe, som skimrar lite i lila. Flugan är väldigt liten och inte helt perfekt, men jag tycker gräset är rätt läckert med daggen. 

Jag ville ju hinna med några bilder även i solljus, innan insekterna började bli varma och rörliga. Det här har jag inte en aning om vad det är men den är ju rätt cool med sina röda ögon.

Jag hittade också en mindre harkrank som hade börjat röra sej lite, men den satt stilla för två gånger nio bilder. Samma sorts gräs (ängsgröe).

Om man förstorar den här bilden kan man se att blå himmel och grön vall speglas i många av dropparna. Nu blir det nog inte fler såna här tidiga turer innan nätterna har börjat bli lite längre.  

Hälsningar Lena

Postat 2024-06-11 20:53 | Läst 260 ggr. | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Mera dagg och makro

Jag hade klockan på 03:45 och det hade regnat kvällen innan. Det var endast sex grader varmt när jag gick ut och jag hade faktiskt glömt hur kallt sex grader kan vara, även om det är vindstilla. Jag gick ner på vallen en bit från vårt hus och promenerade mot en våtmark. Det var blött på marken och när jag tittade noga på en prästkrage så var det små perfekta daggdroppar på den. Bilden är en stack av sju bilder.

Jag letade efter daggvåta insekter och det här var den första jag hittade. Den satt helt stilla och nu ångrade jag att jag inte hade stativet med mej. Jag fick i alla fall till en bildserie som blev denna (7 bilder). De daggvåta insekterna är nerkylda och rör sej inte ur fläcken. Man kan pyssla med sin utrustning runt dem utan problem. I alla fall till solen når dem. 

Den här harkranken var i största laget men jag kunde inte motstå den. Den sitter på en timotej och allt är täckt av perfekta små droppar. Förstora för att se detaljerna. 

Jag tog några bildserier (sju och nio bilder) på denna stora insekt. Den satt stilla och jag kunde välja vinkel. Solen hade dock nått den och jag såg hur den började torka. 

En annan harkrank, stackad av sju bilder. Här kan man se att den börjar torka men den satt fortfarande still. De har roliga små antenner framför ögonen. 

En annan insekt som ni får på köpet. Den här hade börjat röra sej lite, men satt stilla så länge att jag fick sju bilder. Solen värmde nu och myggen hade definitivt torkat. De var dessutom vrålhungriga. Hög tid att gå hem.

Avslutar med en vacker liten spindel och även om den satt helt stilla gick detta inte att stacka. Det är en bild ur serien. Nätet är för stort och ibland kom en liten, liten vindpust. Det syns direkt om man stackar bilderna. 

Nästa gång ska jag ha stativet med mej (och självutlösaren), även om jag inte gillar att bära på det. Det här är kul.

Hälsningar Lena

Postat 2024-06-08 19:36 | Läst 220 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Forth Worth Nature Center and Refuge

Inom rimligt köravstånd från där vi bodde i Richardson, Texas, låg naturreservatet "Forth Worth Nature Center and Refuge". Det är ett inhängnat område på ca 1 400 hektar som består av skogsområden, prärie och våtmark. Här skulle det enligt hemsidan också finnas en flock bisonoxar och det lockade förstås lite extra. Vad vi inte tänkte på var att den här årstiden och allt regn som kommit gjort t o m prärien extremt frodig. 

Vi gav oss i alla fall ut på en promenad i ett område som bestod av kalksten och rödbrun sand. Här växte en typ av yucca planta...

...och rikligt med blommande "prickly pear" kaktusar. 

"Prairie verbena" blommade också frodigt längs stigen. Såg vi några bisonoxar? Nej, inte minsta skymt.

Däremot sprang det flera små ödlor runt våra fötter som t ex denna "Texas spotted whiptail"...

...och den här, som kom och tittade på oss då vi åt våra medhavda smörgåsar och tog en välbehövlig vätskepaus. Jag har inte lyckats lista ut vad det är men antagligen en vanlig art. Inga ormar korsade vår väg, även om tanken slog mej att de nog kunde finnas här. 

Vi tog bilen och körde till ett område med annan terräng och en del skog. Här fanns också en mindre sjö, eller om det kanske var en lokal översvämning. Tät växtlighet...

...men också flera skyltar att här skulle det minsann röra sej bisonoxar. Alltså vandrade vi iväg längs ett staket och spanade ut mot vattnet. Bara att det fanns ett staket gjorde ju att man kunde misstänka att djuren skulle vara någonstans bakom. Det är ju inte direkt Yellowstone vi befinner oss i. Det var nu över 30 grader varmt och strålande sol så vi misstänkte att de ligger nog i skuggan någonstans och tar det lugnt.

Det var också så vi fick syn på de två första, idisslande frukost vid vattnet och i med viss skugga från träden. 

Det såg ut som rejäla tjurar och de går ofta för sej själva, medan kor och kalvar går i större flockar tillsammans.

Ytterligare en tjur klev fram bakom växtligheten för att dricka i vattenbrynet.

En fullvuxen bisonoxe kan väga upp till 900 kg och ha en mankhöjd på nästan 2 m. De vi såg var nog inte fullt så tunga, men visst var det stora djur. Svettiga och nöjda gick vi tillbaka till bilen. 

Det var vardag och väldigt få besökare på centret, men två busslaster med skolungdomar stötte vi på kortvarigt vid en rastplats. Det fanns en spång ut över en våtmark här men naturligtvis inte några fåglar eller andra djur i sikte (mer än fjärilar), när det här gänget passerat. Vi kände oss ändå nöjda och såg fram emot ett dopp i poolen efter våra promenader denna dag.

Hej så länge,

Lena

Postat 2024-05-14 20:14 | Läst 683 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Texas i full blom

Efter 10 dagar i Richardson (Dallas), Texas är vi hemma igen. Eftersom vi varit i Texas många gånger blir det inte bilder på några typiska sevärdheter från Dallas med omnejd. Vi umgås mest med familjen när vi är där och rör oss ute i naturen. Det här är ett panorama av sju bilder (stående format) från parken som ligger inom promenadavstånd från min systers hus. Det var oerhört grönt och frodigt jämfört med hur det brukar se ut vid jul, då vi normalt brukar vara där. Många av bilderna i detta inlägg kommer från denna park där stora gräsytor inte klipps så här års och är fulla med blommor.  

Den rosa blomman till vänster heter "pink evening primrose" och växte i stora mängder på ängarna med vildgräs. Den vita till höger har jag inte listat ut vad det är och den växte omgiven av något som såg ut som vildhavre. 

Det här är en "indian blanket" och visst kan man förstå hur den fått sitt namn. Även om den var på väg att blomma ut fanns det fortfarande gott om dem och det surrade av insekter i dem. 

Blommorna drog till sej mängder av insekter och fjärilar. Det här ser ut som en amiral i en något överblommad art av vad jag tror är en stäppsalvia. 

Röd vallmo växte i grupper tillsammans med olika gräs och andra blommor. Här surrade det också frenetiskt.

Blomman som denna monarkfjäril sitter på ser ut som åkervädd tycker jag. Vi såg en del monarker, men inte några stora mängder. Jag konstaterade att den är lika vackert mönstrad på undersidan av vingarna, eller kanske t om vackrare, som på ovansidan. Monarkfjärilen är Texas statsfjäril. 

En tidig morgon gick vi ut till vägen och fotade blommorna som stod i den breda gräsytan mellan de båda tvåfiliga vägbanorna. Det här är en " indian paintbrush", som är en typisk vårblomma och nästan utblommad. 

Det jag var ute efter var "blue bonnet". Det är Texas statsblomma och den blommar i enorma mängder på våren, dock var vi för sena för att se de praktfulla fälten med dessa blommor och fick nöja oss med några klena exemplar vid vägen. 

Lite här och där såg vi den här stora blomman. Det är en "antelope-horne" eller "spider milkweed," som är monarkfjärilens larvers favoritföda. Bilden är stackad av 10 bilder och de är tagna strax efter en regnskur.  

Blomman på dessa bilder heter "beautiful primrose" och den stod i vad som nog var en rabatt. Jag stannade till för det var mängder med fjärilar där och lyckades fånga dessa två på bild. Den till vänster är en "American lady" och den till höger en "Common buckeye". Båda är vanliga fjärilar i Texas och vi såg mängder av dem.

Den gula fjärilen sitter på vad som ser ut som kråkvicker (som Stefan noterade när jag visade den första gången). Det stämmer, den heter "cow vetch" och är introducerad till Nordamerika, där den blivit ett ogräs. Kråkvickern i Texas har större blommor än hemma och den växer till enorma buskar som klänger högt upp i träden. Fjärilen till höger är antagligen en "variegated fritillary". Vi stötte på dem i mängder på ett par ställen och de satte sej ofta även på oss. 

På ett jättebestånd av kråkvicker landade plötsligt en gigantisk makaonfjäril, här heter den "tiger swallowtail " eller Papilio glaucus. Den vi ser hemma heter Papilio machaon och även om den är stor,  är den inte så här stor. Den flög också ganska långsamt och det var nog därför jag lyckades få denna på bild. 

Kom ihåg att kråkvickerns blommor är betydligt större än de vi har hemma. Fjärilen var stor som min handflata. 

Den pampiga tistelblomman heter "Texas thistle" och här är två andra vackra fjärilar som vi såg flera gånger. De är också rätt stora men inte i närheten av en "tiger swallowtail". Den till höger heter dock "black swallowtail" och det kan man kanske förstå då man ser mönstret på vingarna. Fjärilen till vänster är också en "swallowtail" men jag har inte tillräckligt bra bilder för att veta vilken. Det här är ett axplock av fjärilar och blommor som vi stötte på, men det fanns mycket mer ffa av blommorna. Sen fanns det förstås andra djur....mer om det senare.     

Hej så länge,

Lena

Postat 2024-05-12 20:35 | Läst 714 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Orange vägglocke eller åtminstone en långbenslocke

Jag tror att det här kan vara en orange vägglocke, om inte hör den i alla fall till familjen långbenslocke. Utseende, men även att de trivs i stadsmiljö t ex i trädgårdar, på murar, i blomrabatter etc upp till ungefär Dalälven. Om någon har andra förslag tar jag tacksamt emot dessa. Det är antagligen en hona då de har något större kropp och är mer bruna än orange som är typiskt för hannarna. 

Vi har gott om dessa i trädgården just nu och det var mängder av dem i mina pelargoner som fick flytta in i helgen. Det är inte äkta spindlar men de hör till spindeldjuren och har fyra benpar och två pedipalper. Den här har dock bara sju ben men det är inte ovanligt att de har tappat ett eller två. Till skillnad från spindlar har de bara två ögon och kroppen är mer sammaväxt till en enhet än hos spindlar, som har ett tydligt huvud och en bakkropp. 

Titta på ögonen (förstora gärna), på denna som är fotad bakifrån. Som de är placerade ser det ut som att de även kan se bakåt. Lockespindlar har inget gift och kan inte spinna silke. De springer ikapp sina byten och då är det nog bra att kunna se även bakåt. De är dock allätare och drygar ut bytesdjuren med växter och as.  

Det mellersta benparet på orange vägglocke är 60-70 mm långa och jag undrar om de inte använder dessa som antenner och "smakar av" sina omgivningar. Om man tittar en stund på dem ser man att de ofta drar just ett av dessa extralånga ben mellan pedipalperna. Kanske kan de då bilda sej en uppfattning om vad benet har rört vid. Man ser också att de långa benen berör ytor t ex under blad, där spindeln rimligtvis inte kan se.

Den mest troliga tiden att stöta på dessa långbenta djur är just nu, från sensommar till sen höst och man behöver inte gå långt, närmsta blomrabatt eller kruka torde räcka.

Hälsningar Lena

Postat 2023-10-17 08:18 | Läst 654 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 Nästa