Jag blev också helt förförd av de rosa blommorna

Det var visserligen mulet men jag kunde inte motstå de blommande träden.

Jag behöver inte åka till Stockholm, de står på parkeringen utanför jobbet. Väldigt enkelt alltså.

Så här blev min tolkning av det rosa blomsterhavet, med 100 mm makro.

Nu tar jag paus ett litet tag från bloggen, för jag kommer (förhoppningsvis inte) i närheten av en dator under den kommande veckan. Fast telefonen är ju med...

Gulligt att dessa träd blommar även på stammen.

Hälsningar Lena

Törstiga bin

Ibland måste man även ta itu med projekt hemma på tomten när man är ledig. På söndagen, efter två härliga lediga dagar, hade vi kommit överens med våra nya grannar att nu skulle den stora, taggiga häcken kapas.  

Egentligen skulle man kanske ha kapat mer men det skulle bli väldigt tomt och "naket". Vi valde 1:20 hög och kapade där. Det tog inte mer än 45 minuter så var det gjort. 

Men nu hade vi fyllt grannens tomt med mycket svårhanterligt "ris", med flera cm långa taggar. Det tog sålunda resten av dagen att kapa upp detta och lasta det på en släpvagn för transport till återvinningsstationen. Vi hann precis sista lasset innan de stängde klockan fyra. 

Det kommer att ta ett tag att vänja sej vid detta och en del småfåglar flög förbi och såg förbryllade ut. De brukade ju sitta i häcken. Notera att det står ett fågelbad till höger på denna bild. 

Under dagen, som ju var både varm och solig, hade det surrat väldigt runt detta vatten. Det visade sej vara törstiga bin.

De satt på rad och sörplade i sej vatten.

Det här har vi aldrig varit med om förut och de har varit där varje dag denna vecka, då det varit riktigt varmt och soligt. 

Bina flockades för att dricka. Men fanns det något att äta?

Det surrade på ett annat ställe i trädgården. På tomtens framsida har vi en ormhassel. Där höll de hus och provianterade tillsammans med en och annan humla.

Det var nog det enda ställe där det fanns något till dem, utom i mina små penséer.  

Luddiga av pollen jobbade de i ormhasseln. Att fota dessa blev en trevlig avbrott från taggiga häckrester. 

Hälsningar Lena

De små blå

Det har varit soligt och varmt ett par dagar, åtminstone vid lunchtid, och jag måste förstås gå ut en sväng för att kolla efter de små blå. Det var tillräckligt varmt för att sitta ute och ta en fika, eller så satt de där för att hunden skulle få vara med. 

Först hittade jag dessa blålila och även om flera andra bloggare visat krokus sedan i mitten av januari, var det här de första jag hittade.

Det var ju de här små blå som jag var ute efter. Det finns en tuva med blåsippor vid en vägg på Campus och de kommer alltid tidigare än några andra blåsippor i mitt närområde. Det är antagligen någon förädlad sort men det struntar jag i. 

Varje år är det här mina första blåsippor och nu blommade hela tuvan. 

Det tar antagligen ett par veckor till, om mer vackert väder, innan det dyker upp blåa fläckar längs vägen jag kör till jobbet.  

Men just nu finns dessa och jag njöt i solen där jag stod.

Det surrade förstås i blåsipporna och jag brukar alltid gå från blåsipporna till bikuporna för att kolla om dess invånare har vaknat. 

Det var jag på väg att göra även denna dag, men jag blev avbruten då jag hittade något annat längs vägen. Det kommer i en senare blogg.

Hälsningar Lena

Ny spindel och en gammal bekant

Det dök plötsligt upp en ny spindel på jobbet. Den kom förstås dit under kontrollerade förhållanden och med alla inresedokument i sin ordning. Den kröp inte bara plötsligt omkring i labbet. Det är en Trichonephila clavata, som också kan kallas Joro-spindel. En rejält stor spindel som spinner fantastiska hjulnät med en diameter på upp till två meter. 

Den visade sej vara en utmaning att fotografera, fast den kan sitta väldigt stilla om den känner sej stressad. Här satt den i alla fall en kort stund och jag fick till en stack med 25 bilder. Som ni kan se är ögonen väldigt små. 

Den duktiga spindeldoktorn Sumalata hanterade dem elegant. Här får den kliva runt på en bit drivved. Just denna individ är en av de mindre. 

Bilderna är fotograferade i ett dragskåp med svart sammet upptejpad som bakgrund. Spindeln nyttjade vinddraget i skåpet och fick snabbt till en tråd som fäste i taket av dragskåpet. Plötsligt klättrade den upp väldigt snabbt. Den kunde förstås inte ta sej ut den vägen, men vi fick försiktigt ta ner den för där uppe gick den ju inte att fotografera.  

Spindeln har läckert randiga ben och gul bakkropp. Näten den spinner är guldskimrande och det finns flera arter på olika ställen i världen som spinner den typen av nät. Jag har sett sk "golden orb" spindlar både i Australien och Sydafrika. Dessa Jorospindlar finns i halva USA ungefär (den södra halvan) och sprider sej effektivt. Osäkert dock hur kalla vintrar de klarar. Annars härstammar de från Sydostasien. Våra fick bo i en inkubator under såväl kontrollerad temperatur som fuktighet. Den vill ha varmt och helst 70% fuktighet. 

Här hanterar den nya "spindeldoktoranden" Tobias ett vackert exemplar. 

Jag har också gjort en kvällsutflykt med Tobias till småbåtshamnen i Uppsala för att fotografera fler brospindlar. Så här ser det ut i mörkret bland båtarna. Den här bilden är tagen en kväll för några veckor sedan. Nu är de flesta båtar upptagna och det var ganska öde längs bryggorna.   

Jag ville helst ha bilder på brospindeln i sitt nät. Den är bara aktiv i mörker och det är en utmaning att belysa spindeln så att även nätet syns. Dessutom måste den sitta stilla och det får inte blåsa. Näten var tyvärr inte i så bra skick och flera av de spindlar vi hittade jobbade med reparationer, dvs de rörde sej hela tiden. 

Det här är en bild som har mer "rätt stämning" dvs den är inte så kraftigt belyst. Jag använder en liten ledlampa eller en pannlampa och varierar vinkel, avstånd etc. Bilderna är stackade av 15 bilder, beskurna och något bearbetade i PS, men inte så mycket.  

Nu finns det nog inte så många spindlar kvar efter de senaste dagarnas regnande. Det fanns faktiskt inte så många när vi var där förra veckan. Spindlarnas årstid är på väg att ta slut, åtminstone i Uppland. 

Hälsningar Lena

En stor och läskig, eller?

Varje dag spinner hon ett nytt nät i vårt cykelförråd. Hon är inte ensam utan det finns flera individer som varje dag har ett nytt nät på samma ställe som dagen innan (men på betryggande avstånd från denna stora hona). Så här års finns det gott om dem i våra trädgårdar och på husfasader, vanliga korsspindlar (Araneus diadematus). Storleken på vissa individer gör dem lite läskiga, men ju mer jag lär mej om dessa djur desto mer fascinerad blir jag. Tyvärr fäster flera av dem sina nät i våra sopsorteringskärl, vilket gör det svårare att slänga sopor. Eller är det bara jag....?

Ha en fin helg allihopa,

Hälsningar Lena