Hos nötkråkorna

Johnny och jag lyckades åka till samma matning dagarna efter varandra (innan snöfallet), för att spana efter nötkråkor. När man kommer fram är det full fart på småfåglarna och de flyger runt när man lägger ut frön och, viktigast av allt, hasselnötter. Om nötkråkorna är på hugget sitter de ganska snart i ett av träden och kollar in vad man lagt ut. Finns det inga nötter kommer de inte ner.

Från en gren flyttar de ofta ner till en lägre nivå och spanar av igen. Samtidigt flyger nötväckorna i skytteltrafik med nötterna som jag lagt ut. Vid ett tillfälle hade jag inte klart för mej att de hunnit ta slut, men det visade nötkråkan tydligt.

När jag väl hade lagt ut mer nötter kom den ner ganska omedelbart. Jag hade åkt tidigt för att hinna fram till när solen gick upp och en stund badade matplatsen i gryningsljus. 

De är inte särskilt skygga av sej och när det väl finns mat har de en glupande aptit. Bjuder man på skalade hasselnötter plockar de snabbt krävan full samt tar så många de kan i näbben.

Även om de inte är skygga, ser de sej omkring ordentligt innan de börjar äta och man kan få bilder på dem utan nötter i näbben.

Jag såg också hur den ibland vred på huvudet för att titta upp mot träden ovanför. Den enda fågel jag märkte av som möjligen skulle kunna komma ner och störa nötkråkorna i kalaset verkade vara vanlig gråkråka. Men ingen kom nära så länge jag var där.

Som vanligt ville jag gärna ha actionbilder, eller i alla fall flygbilder, av nötkråkorna och efter en stund hade jag insett att det nog var två individer. När jag la ut oskalade hasselnötter ändrade de beteende och började flyga iväg med en nöt i taget. Den enda som konkurrerade med nötkråkorna om dessa nötter var ekorren, men den kunde också bara ta en i taget. 

Fågeln kom ner och landade i närheten av där det fanns nötter, klev fram några steg och valde en. Sedan flög den iväg. För det mesta åt samma håll. 

Jag flyttade runt och stod på olika ställen samt la ut nötter på olika platser, men det enda ställe jag lyckades fånga bilder på nötkråkan flygande var framför dessa granar. Solen hade nu försvunnit helt bakom molnen som ökat i omfattning under morgonen och jag hade inte tid att vara kvar längre.

Jag la ut mina sista nötter och swishade ett bidrag till Daniel Green som håller igång denna fina matning. Nötkråkor är ju inte fåglar som man ser särskilt ofta och det här är i alla fall ett ganska säkert ställe om man vill se och fota dem.

Hälsningar Lena  

Idag blev det riktig vinter

Det skulle snöa enligt SMHI och jag hade en dag då det fungerade bra att jobba hemma. När jag gjorde morgonkaffet var det fortfarande mörkt och jag satt mej vid datorn med ryggen mot fönstret. Jag var väldigt koncentrerad och tittade inte ut förrän vid halv tio. Då såg det ut så här. Bilden är tagen genom fönstret på mitt arbetsrum.

Det står ett äppelträd precis utanför fönstret och där satt ett gäng koltrastar, en del åt äpple andra bara höll sej fast på grenarna. Det snöade nästan horisontellt. 

När jag ett par timmar senare gick till köket för att äta lunch tog jag med mej kameran. Till min förvåning satt det två sidensvansar i grannens äppelträd. Det blir dock ingen bra vinkel då jag fotar genom fönstret mot detta träd. Men det är så sällan vi ser sidensvansar i trädgården så de får vara med i alla fall.  

Det var full fart i alla automater och på de platser där det låg lite frön kvar. Jag insåg att jag måste gå ut och fylla på.

Det här är en favoritfågel från förra året som jag känner igen på de vita fjädrarna på huvudet + en vit stjärtfjäder. Han satt i en automat och krävde påfyllning omedelbart. 

Jag gläntade på ytterdörren och snöandet hade avtagit något...men det hade kommit en hel del. Den som jobbar hemifrån får också ta hand om skottningen. Eftersom man knappt rör sej mer än mellan arbetsrummet och köket några gånger, var det inte helt fel att gå ut och skyffla snö. Det var lättskottat, men det blev ju en skottning till när jag sopat av bilen. Jag både hörde och skymtade olika småfåglar i automaterna när jag flyttade snö, t o m en domherre visade sej, samt ett gäng steglitser + alla de andra vanliga småttingar som alltid är där.

Jag fyllde på fågelmat och plockade med mej kameran ut för att se om inte domherren ville ställa upp på bild. Jag hade egentligen inte tid att stå ute, men bestämde mej för att en kvart skulle inte göra så mycket. Domherren kom inte tillbaka men det dök upp två vackra gråsiskor som tog för sej av fröna.

Jag lämnade gråsiskorna och gick in. Vi får väl se till helgen vad det kan bli för gäster i restaurangen. Jag måste hinna med en stunds spaning efter fotofikat i Uppsala på lördag. Tyvärr kommer jag att behöva sopa av bilen en gång till för det snöar fortfarande. Nu är det riktig vinter.

Hälsningar Lena

Plötsligt blev det vinter

När jag steg upp på lördagsmorgonen (förmiddag snarare) var det minst en decimeter ny pudervit snö på marken och solen strålade. Blåmesen hade upptäckt att det fanns äpplen kvar i vårt äppelträd, som ett komplement till talgblocket och fröna som vi ändå bjuder på.

Efter frukost gav jag mej av på promenad direkt. Sol och snö samtidigt, under årets mörkaste månad, det måste man ju ta till vara. 

Det blåste förstås en del men det fanns fortfarande träd som hade rejält med snö kvar på grenarna.

Det låg tjockt med snö på gångbanor och på vägarna såg det mest nerkört ut.

Det här var faktiskt det mest seriösa försöket till snöröjning som jag såg på hela min tur. De tunga fordonen dök dock upp senare på eftermiddagen.  

När jag kom hem hade flera koltrastar hittat äppelträdet.

Väl hemma dröjde det inte länge förrän den här dök upp för att se om vi inte hade något gott att bjuda på. Äpplen kanske...

Precis som förra året kommer de ända fram till fönstret och tittar in på oss, kollar extra noga. Den här bocken har dessutom missat att det ligger ett delat äpple på tomatlådan vid balkongstolpen. 

Hälsningar Lena

Ekorre på språng

När jag besökte en fågelmatning utanför Sala fanns där en ekorre som också passade på att både äta och samla på sej av nötterna jag bjöd på.

Den sprang runt en hel del och jag försökte återigen fånga ekorren i språnget.

Här är ett mindre skutt. Den sprang på denna stock för att gömma nöten en bit bort. Sedan kom den tillbaka.

Nytt försök. Jag hade ju även en del fåglar att hålla koll på så jag hann inte med alla turer som kurre gjorde. 

Här trodde jag att den skulle ta ett större hopp men den ändrade sej. Precis som med actionbilder på fåglar ska man helst trycka av innan rörelsen har inträffat. Ekorrar kan man ibland se när de "förbereder" ett skutt.

Men den var ju också oemotståndligt söt med lite snö på nosen. 

Det fanns nötter i överflöd och det verkade faktiskt som att den ibland hade svårt att bestämma sej. Den nosade noga på dem innan den valde en nöt.

Det gick även att fotografera i motljus på detta ställe och eftersom jag var ensam på platsen kunde jag gå runt och testa olika positioner när solen visade sej.

Här fick jag till slut chans på ett språng...

Hopp! Lite snävt framför nosen och på nästa bildruta är bara halva ekorren med. Det är väldigt svårt att hänga med när de hoppar men här fick jag i alla fall en ekorre mitt i språnget.

Hälsningar Lena

Vinterfåglar i solsken

När det nu äntligen var fint väder (i lördags alltså) gjorde jag en något längre utflykt än vanligt och körde till Jädraås. Det tar ca 2 timmar från Knivsta och när jag kom fram hade solen hunnit gå upp. Det var minus 11 grader och strålande vackert i skogen.

De små skogsfåglarna var på plats innan jag ens hunnit ta fram fröpåsen. 

Som vanligt var de väldigt snabba och här hann jag knappt lägga ut godsakerna innan de var framme. Det finns en stora matare med frön så de var nog ingen kris, men de skalade fröna drog snabbt till sej gäster. 

Här är jag ganska säker på att det är talltita bl a för att de inte låter som de små titorna som jag har i trädgården (som är entitor). Solljuset gav upphov till skuggor och mycket skiftande färgpalett.

Trädgrenarna har dekorativa lavar och en del bilder med skogen som bakgrund blev vackert blå.

Nötväckan var förstås också på plats, liksom talgoxar och blåmesar samt större hackspett.

På denna plats ska man också ha med sej korv. Korvbitarna vill man både sätta där de syns (för att fåglarna ska se dem), men helst vill man inte ha dem med på bilderna. Nötskrikorna kom förstås och kollade efter dessa godbitar. 

Men, som några av er redan har förstått, var det den här sortens fågel jag helst ville se. Tyvärr var det bara en lavskrika som visade sej och det gick väldigt fort de gånger den kom för att ta för sej.

Nötskrikorna var också snabba av sej och de gav sej inte förrän de hittat alla korvbitar. Snön yrde när de kom ner för landning från någon närliggande grantopp.

Vartefter solen flyttade sej fick vi (det var en person till på plats), lägga frön och korv på alternativa platser. Det är mörkt i skogen om man inte drar nytta av solljuset.

Efter ca tre timmar i skogen började det bli väldigt kallt. När lavskrikan kom och visade upp sej så här fint fick jag några bilder.

Den satt inte länge innan den flaxade till för att ta en korvbit.

Stelfrusen packade jag ihop och gick till bilen. Med värmen på +25 grader i bilen styrde jag mot Forsbacka bruk för att spana efter strömstaren, men jag hade inte tinat upp tillräckligt när jag såg skylten, så jag fortsatte mot E4 söderut och det blev bilder från på snötyngda träd runt Älvkarleby och Tierp istället (som var med i en tidigare blogg). 

Hälsningar Lena