Midsommar är över för i år

...och ni kanske kan gissa var jag befann mej då stora delar av svenska folket lekte små grodorna....

Det var faktiskt årets första dyk vilket är väldigt sent för oss men så blir det ibland. Vi var helt enligt tradition på Väderöarna. 

På första dyket hamnade vi nästan genast i ett stort stim med småfisk. Jag blir glad och upprymd när jag stöter på så här mycket liv på en gång. 

Väggarna var täckta med anemoner, precis som det ska vara. 

Vi hittade ett mysigt ställe där man kan simma mellan ett stort klippblock och bergväggen. Här finns det också mängder med anemoner men mina blixtar räcker inte riktigt till för att färgprakten ska gå fram.

Från andra hållet ser det ut så här. Vi har förstås varit här flera gånger förut och det här är ett populärt fotoställe under SM i UV-foto.  

Det fanns en hel del fina småfiskar som t ex olika snultror och små torskar. 

En och annan större fisk också, som den här fina berggyltan. Det är antagligen en hanne för alla stora berggyltor man ser är hannar. Hos denna art utvecklas nästan alla individer till honor initialt. De blir könsmogna vid 5-6 år ålder. När de blir 10-14 år gamla (över 40 cm långa) skiftar de kön och blir hannar. 

Mot slutet av andra dyket hittade vi denna smala öppning som såg inbjudande ut. En del småfisk fanns det också. Här måste jag ju simma in.

Här är det ganska grunt (ca 5-6m) och smalt, men det är ett läckert ställe som tyvärr inte blir lika bra på bild som det är i verkligheten. 

När vi avslutade båda midsommardyken såg vi en hel del maneter. Både brännmaneter och öronmaneter. Just här dansade öronmaneterna i solskenet när vi var på väg upp.

Efter en heldag ute vid Väderöarna bar det av mot "baslägret" i Hamburgsund. Utanför inloppet fick jag syn på den här midsommarflickan.

Vi gled förbi ett antal midsommarfester på bryggor och utanför sjöbodar. Här var det ett rejält långbord och sången hördes lång väg.

Vi hade vår egen midsommarmiddag som väntade på dykcentret. Havskräftor, precis som det ska vara och nu fick vi alla sitta och trängas vid långbordet i köket (inga restriktioner).

På midsommar ska det också vara jordgubbstårta och så här fin var den i år. 

Hej så länge,

Lena

Nu mognar det minsann

Vi var bortresta under midsommarhelgen och då mognade en mängd olika grönsaker i trädgården, på tre dagar! Måndag eftermiddag skördade jag sålunda tomater av flera sorter, gurka, en rödorange paprika, sockerärtor och mangold. Dessutom hade vi mängder med isbergssallad, ruccola och bladkryddor. 

Vi kom hem sent söndagskväll och hade inte haft tid att handla, men med grönsakerna och ett kycklingbröst som jag hittade i frysen blev det en vacker sallad. Jag hittade också en liten bit purjolök i kylen och en burk med torkade tomater i olja (förra årets skörd) som gav lite extra smak. De gula tomaterna är Blush Tiger som Peter tipsat om och de var verkligen goda.  

Åter till vardagen en vecka till.

Hälsningar Lena

Fler än sju sorter

Hälsningar Lena

Sommarens längsta dag måste man ju utnyttja till fullo

I morse var det den tidigaste gryningen för året och redan i morgon börjar dagarna bli något kortare. Alltså en dag att utnyttja på bästa tänkbara sätt. Extra tidigt, redan 04:14, stod jag vid väg 77 som går mot Norrtälje. Det var kallt, bara sex grader och dimmorna dansade.

Jag stannade till vid den lokala badplatsen. Här blir det bättre gryningsbilder i augusti och september, men det var rätt njutbart ändå.

Jag fortsatte en bit längs väg 77 men svängde sedan av på en betydligt mindre väg. Jag var egentligen ute och spanade efter vildsvin men här glömde jag bort grisarna.

Jag förflyttade mej sakta längs vägen när solen började klättra på himlen. Det var daggvått och vindstilla.

Måste ju testa ett stående format också. Här var det väldigt fint.

Det fick ta sin tid...

I nästa korsning svängde jag av igen och började köra hemåt. Det gick inte så fort nu heller. 

När jag var nästan framme i Knivsta fick jag syn på den här killen i det nästan utblommade rapsfältet, fortfarande våt av dagg på huvudet. Jag hade dock en bil bakom mej och fick köra fram en bit, vända och åka tillbaka. Han stod kvar, förvånansvärt, för det var rätt nära vägen. . 

Solen var nu uppe ordentligt och daggen hade börjat torka, även om det fortfarande låg lite dimma i svackorna. Klockan var 05:28 och min morgontur var över. Gott om tid för frukost innan jobbet.

Hälsningar Lena

Familjen Pica pica

Under en promenad kring Råstasjön och Lötsjön på söndag förmiddag råkade vi på en skatfamilj med två föräldrar och två ungskator. 

Småttingarna smakade på olika saker de hittade men det här torkade blomskaftet var inte så gott...

Tacka vetja en portion "skatmat" levererad direkt i gapet av en ihärdig förälder. 

Inget snack om var maten ska levereras och om inte det öppna gapet räcker som stimuli så låter ungen rätt mycket i det här läget.

Bara att stoppa in en portion och ge sej ut efter mer mat till nästa telning.

Ungarna är lika stora som sina föräldrar men de saknar all "street smartness" och kunskap om att skaffa föda som deras föräldrar har. Stjärtfjädrarna är inte fullt så långa heller och ögonen har en ljusare ton.

Nästa portion levereras i ett träd. Det ser inte ut som en fullt så maffig leverans som t ex starar kan komma med, men det räcker kanske för tillfället.  

Det viktigaste är att stoppa något i gapet på en gång. Ungen är ju mitt uppe i en hungerkris, ett tillstånd som uppstår ungefär en gång i kvarten. 

Nu blir det inte mer. 

Ingen rast ingen ro om man är skatförälder.

" - För jag tänker sitta här och vänta tills nästa portion serveras! "

Hälsningar Lena