B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Fotoåret 2020 del II

JULI. Min systerdotter Anna var på besök från London och vi tog med henne ut på ett "prova-på-dyk" i Storaxen, Rättvik. Det gick jättebra och hon fick möta både gäddor och abborrar.

En sommardag i juli bestämde jag mej för att gå 2,5 km på en cykelbana i Knivsta och ta en bild av alla de olika arter av blommor som var utslagna just då. På väg ut fotade jag på den ena sidan och på väg hem längs den andra sidan (5 km totalt). Jag hittade 69 arter vilken ni kan läsa om nedan. Tack alla som hjälpte till att artbestämma.

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/biologisk-mangfald-langs-vagkanten.htm 

Det blev också en tur till Knuthöjdsmosse i juli och då var det full fart i barnkammaren. Här kommer en fiskleverans och ungarna var minsann på hugget.

AUGUSTI. En fotosession med en kollegas härliga labradorer. Det var varmt och tungorna blev väldigt långa innan vi var klara.

Hägrar vid Hjälstaviken som gav fina effekter trots att avståndet var i längsta laget.

Båttur med Lars-Erik i Torshälla då örnen kom väldigt nära (flera gånger). Men det var egentligen fiskgjuse som jag hade bokat en tur för att fotografera och de bjöd på för få dyk tyckte Lars-Erik och gav mej rabatt när jag skulle betala. 

SEPTEMBER. Jag mötte Ing-Marie vid Hjälstaviken och den ensammaste smådopping vi någonsin sett. 

En vackert morgon i Norrtälje när jag var där och jobbade några dagar. Den enda fysiska resan med jobbet under hela året. 

De lurviga djuren i hagen som jag inte kunde motstå under en långpromenad i Knivsta med omnejd.

OKTOBER. Vi plockade mängder med trattkantareller. Här tillsammans med min systerdotter som var på ett kort besök.

Den obligatoriska höstturen till västkusten med dykning i Gullmarn. Här en vy från Jordfall, ett av våra favoritställen.

Vi gjorde mörkerdyk vid badplatsen på Hamburgeö (Hamburgsund) och hittade en liten vacker bläckfisk efter ca 50 minuters letande.

NOVEMBER. Strömstaren vid Ulva Kvarn som överraskade med att sätta sej precis på kanten till vattenfallet.

Ett fantastiskt möte med en knölsvansfamilj med åtta fullstora ungar och två föräldrar. De passade på att vila en stund när jag var där och satt mitt bland dem. 

En gryningsmorgon på väg till jobbet i November. Det dröjde väldigt länge innan solen visade sig igen.

DECEMBER. Julkalendern med en ny fågelart om dagen där hybriden fick en egen dag och jag lyckades fota 23 arter till (+ några extra faktiskt). Dessutom daglig fotografering med ISO mellan 4 000-10 000, men det gick det också.

Kråkorna som hade så roligt i snön. Kanske det var årsungar som aldrig hade sett snö förut...lek eller snöbad, vem vet?

Avslutar med en bild då det var både sol och rimfrost. Den enda dagen i december som det var strålande solsken, på julafton.

GOTT NYTT ÅR ALLA FOTOVÄNNER! 

önskar Lena

Postat 2020-12-31 12:02 | Läst 1651 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Fotoåret 2020 del I

 

DECEMBER 2019. För oss började fotoåret egentligen 19 december 2019 då vi åkte på en långresa till Australien som vi hade planerat under väldigt lång tid och mest intensivt under hösten 2019. Det är väldigt svårt att välja några enstaka bilder att representera varje månad när man är på resande fot men jag har valt några bilder för att de antigen var en stor överraskning eller för att de är tagna vid ett särskilt minnesvärt tillfälle. Quokkan (kortsvanswallaby) var det första pungdjuret vi stötte på och de var helt underbara djur. Vad jag inte alls tänkt på var att vi kom till Australien under en årstid då de flesta djurarter har ungar. Den unga quokkan sover middag  genom att köra ner så mycket av huvudet den kan i mammans pung. 

I Australien sitter det papegojor lite överallt men den här familjen med regnbågslorikiter hade vi inte upptäckt om inte ungen fört ett oherrans väsen. Vi hittade dem högt upp i en palm under en av våra första promenader genom Freemantle (Western Australia).

Då jag bott och arbetat utomhus i Australien i början av 90-talet visste jag att det fanns små oerhört vackra gärdsmygar. På juldagen stötte vi på en hel familj brokblåsmyg (Variegated fairy wren) under en promenad i Margaret River. Hannen till höger och till vänster en hona eller möjligen en juvenil.

JANUARI. Esperance, södra Westerna Australia, är bl a känt för stranden Lycky Bay där sanden är av kvarts, och vitare än man ens kan tänka sej, samt att en koloni med grå jättekänguru håller till på stranden. Vi såg dem inte första gången vi åkte ut till stranden, som hör till nationalparken, Cape Le Grande, men vid andra besöket hade vi mer tur. Vi kom upp ur vattnet efter ett långt dyk och frös (vi hade för tunna våtdräkter för 21 grader) och då satt de där. En hona med en Joey. Bilden är tagen med 24-105 så de var inte direkt skygga.

Exmouth ligger på västkusten, ca 125 mil norr om Perth. Där finns Exmouth Navy Pier, en dykplats som finns bland topp 10 på många dykares "bucket list". Det finns bara en dykoperatör som får dyka där och deras tillstånd förnyas på årsbasis. Piren används fortfarande av den militära kommunikationscentralen som finns här och det är en del extra åtgärder som krävs för att få åka med dykbussen ut på piren. Man måste t ex lämna omfattande personuppgifter, ha pass eller australiskt körkort att uppvisa, absolut inte fotografera eller ens visa en mobiltelefon förrän bussen stannat längst ut på piren  + en del andra regler som gäller själva dykningen.  Dessutom styrs dykningen helt av tidvattnet och strömmarna som uppstår. Vi fick göra två dyk och de är absolut bland de 10 bästa jag gjort sedan jag började dyka 1995.

Från västkusten flög vi till Cairns (norra östkusten, Queensland) och i slutet av januari tillbringade vi drygt en vecka ombord på dykbåten Spoilsport långt ute på de yttre delarna av Stora Barriärrevet. Det blev otroligt mycket läckra bilder men en dykplats som gjorde stort intryck på oss var ett ställe som för 5 år sedan varit totalförstört av både korallblekning och cykloner. Nu hade revet återhämtat sej helt otroligt och vi kände nog alla någon slags hoppfull optimism efter dyken där. Det finns koraller som växer förvånansvärt fort, smådjur och fiskar som återhämtar sej. Jag är medveten om att det ser bedrövligt ut på vissa ställen på detta unika rev, t ex där stora mängder turister vistas, men det finns också ställen som detta (dessutom så långt ut från land att väldigt få turister tar sej hit, endast två dykoperatörer kör ut till dessa rev).  

FEBRUARI. Tasmanien, vid Australiens sydkust, var den enda delstat jag inte besökt förut och trots att vi var rätt pålästa hade jag helt missat att det fanns albatrosser där. Helt otroligt att få se dem på vattnet och seglande i luften. Man kunde bara se dem från båt men vi var ju ute dagligen med en rätt liten öppen (och blöt) dykbåt så vi fick se dem, samt sjölejonen, havssulorna och delfinerna som följde båten. På Tasmanien fick vi också se många andra mer eller mindre kända australiska djur som t ex wombater, näbbdjur, tasmansk djävul, flockar med kakaduor, och fantastiska små buskwallaby som vi hade i trädgården där vi bodde. Flera av dessa djur finns med i bloggen nedan 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/djur-som-man-inte-visste-fanns.htm 

Ett ställe som gjorde otroligt stort intryck på oss var ön Kangaroo Island (utanför Adelaide, South Australia) där en tredjedel av ön eldhärjades i början av januari. Stora delar av nationalparken och dess djurliv var borta, många gårdar och flera turistanläggningar hade totalförstörts och där det inte brunnit fanns det ingenting kvar att äta för de djur som överlevt. 

Något vi blev helt överrumplade av var att trots att det bara gått en månad sedan bränderna kom det redan fullt med nya blad på träd som var helt svartbrända och såg döda ut. Det ingav hopp för denna så nedbrända plats. Den underart av grå känguru som bara finns på Kangaroo Island hade också klarat sej och de matades med halm och pellets bl a där vi bodde. Ni kanske också minns att det nyligen fanns ett reportage i kvällspressen om att pygmépungråttan återfunnits på Kangaroo Island för första gången efter bränderna. Nedan kan ni se mer bilder från Kangaroo Island

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kangaroo-island-on-som-brann-i.htm 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kangaroo-island-on-som-brann-ii.htm

MARS. I början av mars var vi hemma igen och allt var som vanligt, nästan...det där viruset hade ju dykt upp. Det hände väldigt lite nytt på fotofronten för jag jobbade fortfarande mycket med bilderna från Australien. De här goa småkalvarna hittade jag ändå en eftermiddag.

APRIL. Det finaste nya mötet i naturen blev med den mindre hackspetten vid Kyrksjön. 

MAJ. Vi lekte med drönaren över ett blommande rapsfält...

...och upptäckte att vi hade hornuggleungar i skogen bakom huset. Vi hörde deras rop från ungefär åtta varje kväll och ofta fortsatte de ropa långt efter att vi gått och lagt oss. Vi kunde då höra dem i sovrummet genom den öppna balkongdörren. Till och med min chef med fru och fågelintresserad tonårsson kom på besök sent en kväll för att spana på hornugglorna. 

JUNI. Talgoxarna jobbade hårt med att mata sin kull i bostaden på garaget. Här serveras det spindel. 

Vi fick också uppleva den finaste midsommarafton i mannaminne. Vi var på Väderöarna och hade +30 grader, sol och vindstilla. Vi var ett begränsat antal personer på båten och som ni kan se var det corona-avstånd på klipporna. 

Men fisktärnorna var verkligen på hugget. Alla fick känna på hur de svepte tätt ovanför huvudet. 

Juli till december kommer i del två och den blir betydligt kortare än denna del, plötsligt var det slutrest för året...men vi hade i alla fall lyckats med vår långresa till Australien precis innan allt brakade loss och får leva på den så länge.

Hej så länge 

Lena

Postat 2020-12-30 12:28 | Läst 1399 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Kråkorna i snön - badar de eller leker de?

Dagen då det låg snö i Knivsta blev det förstås en lång promenad. Det var ingen sol men bara det vita på marken gjorde allt mycket ljusare.  Vi fick syn på några kråkor nära återvinningsstationen, men de letade inte mat. De flaxade runt. Jag vet att bilderna har ett blåstick men om man vitbalanserar så snön blir vit blir kråkorna bruna. Ni får ta det så här för det blev många bilder på kråkorna.

De kraxade lite och flaxade. Så där som kråkor brukar göra.

Men...så landade de och började göra saker i snön. Bl a köra ner näbben liggandes på mage för att sedan poppa upp i den mjuka snön. 

En del vingflax i snön gjorde att vi direkt tänkte att de snöbadar förstås. Men det var få gånger de gjorde typiska badrörelser med vingarna. Det såg mest ut som att de bara flaxade av snö som rasat ner över kroppen från huvudet.

Det var först fyra kråkor som höll på men när jag försökte komma närmare flög två. De är så himla vaksamma. Jag stannade på vad de andra två tyckte var betryggande avstånd. De fortsatte i alla fall med sina eskapader i snön.

Det var mycket av den här rörelsen. Liggandes på mage och kasa framåt i snön med benen. Näbben mer eller mindre i snön. 

Det var nu det började se mer ut som en lek än någon typ av rengöring.

De flög också upp ibland och landade med ett skutt i snön som att de verkligen gillade det vita fluffet (OK min tolkning, jag vet)

Bilderna är tagna i den ordning jag visar dem.

Mera "åka på magen". Visst blir de rena om magen i denna rörelse, men de gjorde inget åt ving-eller stjärtpennor (som de behöver underhålla för att kunna flyga). 

Näbben ner i snön...

...och sedan upp, men utan att göra några badrörelser med vingarna.

Vi tittade på dem en lång stund och det blev betydligt mer bilder än dessa. Jag skulle förstås ha filmat en snutt men det kom jag på först när jag satt och redigerade dessa bilder. För oss såg detta väldigt mycket ut som en lek och att de tyckte snön var toppen, men det kan förstås också vara någon typ av bad/rengöring av fjäderdräkten. Det var inte födosök, här är det bara gräsmatta under och mat hämtar dessa vid återvinningen (där folk slänger allt möjligt utanför). Det finns en del på nätet om just kråkfåglar som leker, eller där man har tolkar det som lek, men fyller den något syfte? Jag tog en textsnutt från en "kråkforskares" blogg som har några förslag, se nedan. Vi fick i alla fall en underhållande stund med kråkorna.

Hälsningar Lena

Although there’s still much to be learned as far as testing play in corvids, right now I’m inclined to agree with play researcher Lynda Sharpe, who wrote a piece on this topic for Scientific American which I encourage everyone to check out.  Stress is in no way unique to humans, and it can be as debilitating and deadly for animals as it is to us.  Play is a great way for animals to hone their stress response so they’re less high strung as adults7.  Not to mention the complex, stimulating nature of play helps the brain grow8.  So why do crows play?  Learning about their peers, gaining new experiences in a low risk way, honing their stress response, and growing their big brains all seem like a good excuse to have a bit of fun to me.  /Kaeli Swift, Ph.D.

Postat 2020-12-28 11:25 | Läst 2640 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Snön föll över Knivsta

På juldagen snöade det över Knivsta och hela Annandagen låg snön kvar som ett vitt mjukt täcke. Det var dessutom helt vindstilla. Vi skickade upp den lilla drönaren utanför huset.

Överst i bilden kan man se delar av den lilla remsa med skog som vårt hus gränsar till. Vi har vardagsrummet och sovrummet (en trappa upp) mot skogen. Bilderna från julafton på koltrasten, äpplet och stubben är fotograferade från vardagsrummet genom stora panoramafönster. Avståndet är bara några meter från fönstret fram till stubben.  Ordinarie fågelmatning är i öppningen mellan växthus, garage och köksdelen av huset (det står en julgran där också). Där är det träaltan under snön. Trots att det är så trångt kommer rådjuren regelbundet in där på vintern och kollar av fågelmaten och eventuella äpplen. 

Flög ut en liten bit över skogen.

Det är det här skogsområdet som gör att vi har bl a svartmes och tofsmes som gäster i matningen och ekorrar förstås.

Till höger kan man se taket på det timrade vindskyddet som varit en så populär grillplats denna höst. Det hade inte hunnit dit någon familj ännu när dessa bilder togs. Behovet var inte lika stort när det plötsligt gick att åka pulka. 

Hälsningar Lena

Postat 2020-12-27 11:06 | Läst 1549 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Tänk vad lite rimfrost och sol kan göra...

Julaftons förmiddag och jag bara måste ut en sväng med kameran för marken är täckt av rimfrost och solen skiner. Jag är så svältfödd på ljus att jag måste ut. 

Min vana trogen har jag förstås 100-400 på kameran, jag har ju ännu inte säkrat lucka 24 och koltrasten, men nu öppnar sej helt andra vyer.

Det känns galet att fota landskap med 100-400 men ni får ta det som det blev. 

Det såg helt magiskt ut när jag kom ut i öppen terräng och såg hur ljuset och rimfrosten klädde växtligheten. 

Bilderna gör inte upplevelsen rättvisa men det var vad jag kunde åstadkomma på plats.

Många andra var ute och njöt av solen och den vackra rimfrosten.  

Hälsningar Lena

PS. Bilderna blir bättre förstorade...

Postat 2020-12-25 16:32 | Läst 2010 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera
1 2 3 ... 6 Nästa