B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Musen som lockade bort mej från resebloggarna

Nu är det verkligen lågsäsong för fotografering, åtminstone för min del. Den här lilla musen är det enda som fått mej att hastigt greppa kameran en dag då jag inte var på jobbet under de få timmar dagsljus som bjuds så här års. Det föll också några snöflingor den dagen. Vi är mitt uppe i planeringen av en längre semesterresa och jag förstår varför man väljer färdiga "paketresor", men nu gör vi inte det...Visst är det lite kul att sitta och leta efter spännande platser att besöka, försöka skilja turistfällorna från de verkligt sevärda platserna, var möjligheten finns att möta djur- och fågellivet är som bäst etc. Men timmarna rinner iväg när man trålar igenom boenderecensioner, hyrbilsdjungeln med alla dess finstilta regler (och hutlösa tillägg) och flygbolagens olika bagageregler. Roligast är nog att läsa resebloggar från den kontinent vi ska besöka, både här på FS och andra sajter. Margareta har förstås varit där och vi har plockat några tips från hennes resa. Ganska nyligen fick vi också några guldkorn från Leif Rydell.

Hej så länge,

Lena   

Postat 2019-11-23 11:50 | Läst 733 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Några bonusdjur från Gullmarn

Förutom bläckfiskar och tångsnärtan som jag visat i tidigare inlägg, såg vi en del annat intressant under dyken i Gullmarn förra helgen. Trots att sikten bitvis var dåligt går det bra att fotografera makro, vilket även inkluderar mindre fiskar. Bilden ovan visar en havsborstmask. Den ser kanske inte ut som en mask, men själva masken bor i röret och har en stor tentakelkrona som den fångar mat och andas med. Om den blir störd t ex av fotoblixtar, drar den in tentakelkronan i röret och då kan man lika gärna simma vidare. 

Så här ser det ut när vi är ute och dyker själva, dvs utan arrangör. Två dubbla flaskpaket var och så riggar vi allt i bilen. Då kan man även sitta där bak när man tar på sej utrustningen. Att sånt fungerar provade vi förstås när vi bytte bil. Luft fyller vi på ett lokalt dykcenter.  

Det var fortfarande lite höstfärger kvar vid Gullmarn men generellt mörkt och grått.

Det här var nog det enda vi såg av solen hela den helgen, en kort glimt på fredag eftermiddag. Vi var mest nöjda när när det inte regnade. Även om det spelar mindre roll när man dyker är det stökigt när man byter om. Fuktiga kläder under torrdräkten blir inte så mysigt i längden. 

Simkrabbor var det gott om. De kilade snabbt över botten när vi lös med våra lampor. Den här har hittat en tjej som den bevakade ordentligt. 

Krabborna gräver ner sej när det börjar bli kallt i vattnet. På 10 m djup var det fortfarande 11-12 grader varmt men på grundare vatten bara 6-8. Den här har hittat ett ställe med en slokande sjöpenna ovanför sej.

När de grävt ner sej helt och hållet kan man bara se ögonen i sanden.

Den här vackra fisken är en knot. En fisk som vi inte ser särskilt ofta och möter man en är det oftast under ett kvälls eller nattdyk, dvs i mörker. Den rör sej över botten med fenstrålarna ungefär som ben.

Den här tycks också gilla att gräva ner sej, något jag inte sett tidigare. Knoten kan också kallas knorrhane.

Den här långsmala fisken är en tångspigg. Den håller till i grunt vatten och vi hittade denna i ålgräset på ca 5 meters djup. Tångspiggen är monogam och honan dör efter att hon lagt äggen. Hannen vaktar dem i fyra till fem veckor och ser till att de får friskt vatten och skydd, sedan dör även han och de små ynglen får klara sej själva.

En annan överraskning för oss var denna mulle. Det ser vi inte heller särskilt ofta. Karaktäristiskt är långa skäggtömmar som ger fisken både känsel och smak när den letar efter mat på botten. De vackra röda färgfälten framträden mer på natten. 

Avslutar med en skäggsimpa. Dessa fiskar har jag visat förut och de är inte alls särskilt ovanliga men jag tycker de ser så originella ut. De rör sej sakta över botten och simmar inte särskilt långt. Mycket tacksam för fotografen kan jag intyga. Nu dröjer det ett tag till nästa dyk.

Hälsningar Lena

Postat 2019-11-12 21:58 | Läst 1508 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Charmigaste blötdjuren

Det är dessa charmiga små blötdjur som lockar oss att dyka i mörker och kyla en lördagskväll i november, istället för att mysa i soffan efter en god middag. Vi var helt ensamma på Hamburgsunds badplats när vi bytte om och vadade ut i det becksvarta vattnet. Vi tände våra lampor, gick ner under ytan och började söka av sandbotten samt vattnet precis ovanför sanden. Efter ungefär 15 minuter hittade vi den första. En liten tioarmad bläckfisk, cirka fem centimeter lång, simmade framför oss ungefär en halvmeter ovanför botten. Yes! Det var det här vi kommit för att se!

Det är vanligt att hitta dem så här, delvis nergrävd på botten. Ibland sticker bara ögonen upp och med tanke på storleken är de inte så lätta att hitta trots att de lyser i röda toner och har blanka stora ögon.

De kan blixtsnabbt ändra färg och bli väldigt ljusa, ibland skiftar de också i blått och grönt. Det finns tre eller möjligen fyra olika arter längs svenska västkusten och de har bara latinska namn. Vi hittade sex olika individer och jag kan inte skilja dem åt. De skiljer sej lite i storlek, från ca två centimeter till cirka åtta. Kroppen är nästan helt genomskinlig och man kan se de inre organen om man belyser dem mot en ljus botten.

En spektakulär pose som de visar upp ibland, undrar om det är ett hot eller...De är kaxiga och simmar inte undan i första taget. Det blir inte helt lyckat med den ljusa botten och helst vill man möta dem simmandes lite högre upp i vattnet. Det är i alla fall 10-12 m djupt där vi är så det finns en del vatten ovanför oss.

Efter halva dyktiden möter vi den första som simmar en bit upp och då blir bakgrunden helt svart. Åtta armar med två rader pyttesmå sugkoppar och två längre tentakler som den rullat ihop. Den är nära kameran och det är attans svårt att backa i vattnet utan att orsaka så mycket virvlar i vattnet att man tappar bort sitt motiv helt.

Som sagt, attans nära. Bilden är tagen med 60 mm makro på en Canon 7D mkII med två externa blixtar.

Den lilla bläckfisken dansar framför kameran och det är bara att trycka av och vara glad. Blixtarna laddar på 1,2 s så det blir en och annan bild.

Här har Fredrik placerat sitt fokusljus under bläckfisken och den är både lite för mycket belyst och inte helt skarp. Men lampan är 5 cm bred och det ger lite känsla för ungefär hur små de är.

Efter drygt en timme lämnar vi bläckfiskarna och simmar mot grundare vatten. På den becksvarta stranden kan vi precis skönja konturerna av vår bil, för att vi lämnade en pannlampa under den innan vi gick i. Det duggregnar när vi packar in vår utrustning + all den sand som bara följer med hur man än beter sej. Vilken toppenkväll!

Hälsningar

Lena

Postat 2019-11-05 21:59 | Läst 1546 ggr. | Permalink | Kommentarer (21) | Kommentera

Tångsnärtan som överraskade

I helgen hyrde vi en liten trevlig stuga i Jordfall (utanför Uddevalla) och gjorde några dyk i Gullmarn. Under ett kvällsdyk i en småbåtshamn, dvs ett dyk i mörker, hittade vi en tångsnärta. När man dyker i mörker får man ofta ett följe av småfisk i strålkastarljuset som jagar kräftdjur och annat som simmar i vattnet på natten. Till vänster passerar en sådan jagande liten torsk. Tångsnärtan, som i vanliga fall brukar dra sej undan när man lyser med en lampa, ville också vara med och fånga lite mat. 

Det här är en skygg fisk som jag sällan lyckas få på bild. Oftast ser man den bara plirande långt inne i en skreva och lyser man på den brukar den bara krypa in längre. 

Den här var dock halvvägs ute och försökte hugga efter de smådjur som simmade förbi i ljuset. Tyvärr går det så snabbt när den hugger så jag lyckades inte få det på bild. Snabb seriebildtagning fungerar inte med blixt, inte med de grejer jag har i alla fall. 

Här verkar det gå upp för fisken att det är en fotograf väldigt nära och att det blixtrar konstigt hela tiden.

Jag fick en bild till sedan vände den tvärt och simmade in så långt den kunde i skrevan bakom sej. Att möta just en tångsnärta hade jag inte förväntat mej under detta kvällsdyk men det finns annat kul som lockar i det mörka vattnet. Djur som lockar så mycket att man ger sej ut i mörkret när det är fyra grader och duggregn, kränger på sej tung utrustning och går ut i vattnet, istället för att slå sej ner vid middagsbordet med en vällagad helgmiddag och ett gott vin....mer om det senare.

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-11-04 17:29 | Läst 1527 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera