B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

En dykblogg till

Vi dök ytterligare två dagar förutom midsommarafton och så här kan en "fullt påklädd" dykare se ut. Även om det var varmt är det torrdräkt som gäller för det allra flesta som dyker i skandinaviska vatten. Det var bara 11 grader från 10 meter och djupare så den sitter inte i vägen och gör att man kan vara i vattnet betydligt längre utan att börja frysa. 

Fiskande tobisgrisslor var det gott om...

...och skarv fanns det ju förstås en del. Jag vet att de inte är så omtyckta men här tyckte jag de satt rätt så dekorativt på klippan.

Klippan med skarvarna hörde till Väderöbod, där vi åt lunch på midsommardagen. Halva ön är fågelskydd så där flög vi inte. 

Väderöbod har en fyrvaktarstuga och en del andra byggnader som det numera är ett sällskap som sköter om och underhåller. Det är enbart medlemmar som får lägga till på ön och vår dykbåt som har fått tillstånd att stanna för lunch.  

Om man leker lite med en drönare kan en fyr se ut så här.

Det var ju de som badade på lunchen och ville man dyka kunde man göra så här. Tyvärr bommade jag halva plattformen han dök från. Det var en del vådlig klättring för att komma dit men det brydde sej inte den här grabben om.

Vi fick också besök av en liten pigg rosa haj under lunchen. Här simmar den lugnt med pappa. 

En liten hummer tyckte det var OK att posera för en bild under en klippa med sjöpungar.

Jag satte på 60 mm makro sista dagen för att få en annan typ av bilder. Det är också enklare när det är dålig sikt. Här en sjöborre som har alla sina slangfötter ute. 

De färggranna anemonerna som jag inte kan motstå.

Bägarkoraller blir fina motiv men sitter ofta med helt hopplös bakgrund och de är ju till stora delar genomskinliga så tentaklerna "försvinner" lätt mot bakgrunden. De här hittar man inte förrän man kommer djupare än 20 m men där kan de finnas rikligt.

Det här är en äggsamling från någon typ av nakensnäcka. Antagligen har de lagt äggen under våren/försommaren då de är mycket aktiva. Jag har dock inte en aning hur lång tid det tar innan de kläcks. 

Här ett annat äggnystan och en liten räka som gillar att hålla till här. En äggätare kanske.

Leopardfläckiga smörbultar hittar man ofta i små skrevor. Här låg det ett helt gäng. Jag misstänker att de är fulla med ägg. 

Det är nästan så man kan ana sej till äggen i den här fisken (eller så har de en diet som innehåller mycket orange...).

Öronmaneterna inbjuder till foto även med makro men jag nöjer mej med att visa en.

Vi såg även en del brännmaneter och den här hittade vi precis i slutet av ett dyk. Vackert gul med långa brännande trådar, men det gör inte så mycket när man är ordentligt påklädd. 

Som jag berättat om förut har dessa maneter ibland små följeslagare som kan leva bland trådarna utan att bränna sej. Perfekt skydd för de små vitlingarna. Det blev en stunds "kurra-gömma-lek" för att få en vitling på bild, vänd åt rätt håll och någorlunda skarp. Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena

Postat 2020-06-26 17:02 | Läst 411 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

On Location Natur - Örenäs slott

Från semesterresan i Nordnorge blev det en tur till Skåne, närmare bestämt till Helsingborgstrakten och evenemanget On Location Natur. Så här vackert var det vid Örenäs slott när solen trängde genom dimman vid åttatiden på söndags morgon. Många fotografer åt frukost i godan ro men jag hade inte hunnit dit ännu.

Örenäs slott i morgonljus och lättande dimma. 

Evenemanget startade redan på lördagen med såväl föredrag som workshops. Min första workshop var drönarfoto med Lisa Sihlberg och en representant från Cyberphoto

Jag är mycket sällan med på mina egna bilder men här är jag i alla fall, tillsammans med tre andra deltagare som just provflugit vår lilla drönare och nu var väldigt sugna på att skaffa en egen.

Jag hade hört från de som varit med på workshopen "vilda djur" att det fanns sälar nere vid vattnet. Innan det var dax för portfolio-review med Staffan Widstrand skyndade jag iväg för att spana efter dem. Först hittade jag några välkända fåglar. Den här blev blöt precis ögonblicket efter.

Jag hittade en säl som låg och njöt på en sten. Antagligen samma säl som Peter fotograferat. Den poserade vackert för många fotografer denna helg. Här kom det några större vågor svepande och svalkade av sälen i det sena eftermiddagsljuset. Det var minst 20 grader i solen och alldeles strålande vackert.

Söndag morgon började redan 06:30 för de som ville ta en fototur före frukost. Det var dimmigt, väldigt dimmigt.

Här kommer FS David Elmfeldt (till höger) med några fotografer. Jag fortsatte längs vägen för att spana efter säl eller kanske någon intressant fågel ute i det vita. 

Våra vanligaste sjöfåglar var förstås på plats och jag slog mej ner på en sten för att kolla lite vad de höll på med.

Lugnt och stilla ena stunden...

...full kakafoni i nästa ögonblick. Man kan inte vara för många på samma sten.

Det var väldigt fridfullt att sitta där och titta på dem. Stilla och tyst så när som på fåglarna som ju snackade en del.

Jag blev sittande en stund men måste gå tillbaka till slottet för att hinna äta frukost. Man kan ju inte missa en förstklassig slottsfrukost.

Det var då solen äntligen kom fram och jag hade svårt att slita mej från gårdsplanen, men jag hann äta och plocka ihop mina saker till första workshop.

Efter ett inspirerande föredrag av Jan Pedersen om att fota i regnskog var det dax för makro-workshop med samma person.

Jag fastnade bland spindeltrådarna.

När jag skulle vara med på workshopen om att fota vilda djur hade sälen tröttnat på att posera och det fanns bara en skarv. Men finessen med låg vinkel fungerade ändå.

Så här kan man göra för att få lite mjuk inramning på lejonen eller gnuerna om man nu råkar få se några sådana på nästa resa. 

Tack för ett fullspäckat program och två mycket givande dagar, roliga möten med andra fotografer och representanter för utrustning och annat som kan intressera en naturfotograf.  Jag stannade sedan en natt till för att se mej omkring lite mer i trakten kring Helsingborg men det får bli ett annat inlägg.

Hälsningar Lena

Postat 2019-09-24 22:49 | Läst 937 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Ibland så händer det...

I mitt yrke publicerar jag med jämna mellanrum forskningsresultat i vetenskapliga tidskrifter. I vissa fall är det forskning som jag leder själv och ibland är det projekt där jag på något sätt bidragit med en del av min vetenskapliga expertis till någon annan forskargrupps arbete. På senare år har det även hänt att jag har bidragit med bildmaterial. Vid två tillfällen har mina bilder fått pryda framsidan på en högst välrenommerad tidskift. Första gången det hände var maj 2015...  

Bilden på spindeln fotograferade jag hemma i garaget med min sambo som assistent (F höll den fjärrstyrda blixten). Jag var med i en liten del av projektet som handlade om hur spindeln spinner sin tråd men var inte medförfattare till just den här publikationen, bilden ville de dock gärna ha.

I mars 2017 fick jag möjligheten igen. Bilden visar ett nystan med artificiell spindeltråd som en doktorand spunnit i labbet. Det här är en av de första bilderna som togs av det nya materialet som hon sedan spunnit många kilometer av och som jag förstås också har mängder med bilder på.

Hälsningar Lena

Postat 2017-04-22 09:24 | Läst 2878 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Vårdyk med nakensnäckor

 

Om man dyker den här tiden på året i Svandinaviska kustvatten kan man hitta mängder med nakensnäckor. Det är små snigellika djur utan skal som oftast är från ca en halv till ca 3 cm stora. De är ganska svåra att artbestämma men jag har försökt göra mitt bästa genom att titta i boken "Svenska nakensnäckor" av Malmberg och Lundin (2015). De två på bilden tror jag är rödbrun kamnuding.

Det här tippar jag är en linjebortsnuding pga den längsgående vita linjen. Nakensnäckorna är ofta färggranna och en del har lysande vita utskott. Färgen kommer från de organismer de äter och det vita i toppen är en nässelsäck som innehåller nässelkapslar från de djur de ätit. Nässelkapslarna bränns (som en brännmanet) och fungerar som nakensnäckans försvar.

Detta är ganska säkert en vårtborstnuding som lägger ägg i form av tunn sträng i spiral. Den sitter tyvärr på väldigt brokig botten och inte alls som man "vill ha den" om man strävar efter mer konstnärliga bilder.

Två till vårtborstnudingar. Nakensnäckorna är hermafroditer och under parningen, som ofta sker under senvinter eller vår, byter idividerna sperma som befrukatar de ägg som båda individerna bär på. Äggen lägger de sedan i spiral- eller rosettliknande mönster som det till höger på bilden.  

Här ett exempel på en annan äggsamling från en nakensnäcka där man t o m kan se de individuella äggen.

Eller så kan de ringla äggsträngen runt växtligheten som på bilden ovan.

Den här är verkligen pytteliten och jag chansar på en ryggfotsnuding, men de går att förväxla med ett par andra arter och man kan inte se huvudet på denna.

De här två är betydligt större och jag tror att de är snigelkottar. De kan bli 120 mm långa. Ett passande namn eller vad tycker ni?

Här är det nog två knottriga gurknudingar som verkar ha det lite mysigt tillsammans.

Mest troligt en signalnuding. Den har huvudet till vänster och där kan man se två huvudtentakler (rhinoforer, ser ut som horn med en spiral i änden). Det är nakensnäckans sinnesorgan för smak och lukt. Mitt på ryggen sitter gälbusken samt på denna art två utskott som är gula i toppen.  

Signalnudingen lägger ägg i form att ett böjt band som inte bildar en hel cirkel så det kanske är exempel på den snäckans ägg som vi ser på denna bilden + en signalnuding och fyra storbubbliga sköldnudingar (eller möjligen äggbubbliga....).

Signalnudingens huvudtentakler samt fyra utskott på munfliken.

Liten och brun.,.... kanske en långhornad sköldnuding. De kan variera i färg men ska ha små guldfärgade pigment på kroppen (förstora och bedöm själva). Huvudtentaklerna ska vara påfallande långa enligt boken.

Det här är i alla fall en fransträdnuding. Det är den största och vanligaste nakensnäckan i svenska vatten. Bilden är tagen på grunt vatten och det gick en del vågor så vi gungade fram och tillbaka tillsammans. Inte helt lätt att få en skarp makrobild kan jag intyga, men vi gungade i alla fall i takt.

Fransträdnudingen kan har olika färg och den här hittade min sambo när jag fotade den brunspräckliga. Tyvärr fick jag inte till hela huvudet i bra skärpa men jag är ändå tämligen säker att det är samma art. Det var allt för denna gång, nu är det fredag !

Hälsningar Lena

PS. Alla bilderna är tagna under dyk vid Väderöarna förra helgen.  

Postat 2017-04-07 17:08 | Läst 2226 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Nakensnäckor och sjöharar

Nakensnäckor hör till ordningen bakgälade snäckor som betyder att gälarna är placerade bakom hjärtat. De saknar skal och är ofta färggranna små varelser som nästan ser ut som smycken på det ofta ganska trista underlaget man hittar dem på.

Nakensnäckorna som man kan hitta i Skandinavien är ofta ganska små och luriga att artbestämma. Den här Onchidoris luteocincta är ca 10 mm och tack vare sina färger går den inte att förväxla med någon annan art.

Det här skulle kunna vara en Cadlina laevis men det står i min bok att förekomst i svenska vatten är osäker så jag har antagligen fel. Alla bilder i dagens inlägg är fotograferade på Väderöarna under midsommarhelgen. Det var ett antal dykare som beklagade att de inte såg några nakensnäckor och eftersom jag hade makro (Canon 60 mm) på kameran bestämde jag mej för att visa vilka arter vi hittat.

Det här är nog en Jorunna tomentosa för hos denna art är ryggen sammetslik och täckt av små, likstora tuberkler. Till vänster är en liten "död mans hand" som inte har några polyper framme.

Flabellina lineata kan man känna igen på de vita linjerna längs kroppen. De orangeröda utskotten på ryggen kallas cerata och innehåller intakta nässelceller från nässeldjur som snäckan ätit. Nässelceller är det som bränns på brännmaneter och de finns hos en hel del andra små djur förutom maneter. De ger dessa nakensnäckor ett skydd mot predatorer.

Det här är också en Flabellina, antagligen en bostoniensis för den  har långa muntentakler och röd pigmentering på huvudet (vilket syntes bättre på en annan bild av samma individ).

Den här vackra nakensnäckan har jag bara sett vid ett fåtal tillfällen. Det är antagligen en Eubranchus farrani. De kan variera lite i färgerna men cerata är uppblåsta och de kan vara orange i toppen som denna. Den är ca 20 mm lång enligt litteraturen vilket stämmer bra i detta fall.

En ganska stor bakgälad snäcka som jag visat bilder på förut är sjöhare (Aplysia punctata) . Här är det två stycken som ser ut att vänslas lite med varandra. Alla bakgälade snäckor är hermafroditer och vid parning utväxlas spermier mellan båda individerna.

Här kan man se en sjöhare lägga ägg i form av långa korviga band. Man ser ofta ringar eller mönster på stenar och andra underlag som är äggsamlingar från olika sorter nakensnäckor.

Dessa två satt och gungade fram och tillbaka på ett tareblad på ganska grunt vatten. " - Hold on my love ! " var ungefär min tanke då jag tog denna bild. Att det blev en bild är ganska förvånande för jag åkte fram och tillbaka i dyningen precis som sjöhararna. Prova att fotografera makro från en hängmatta i rörelse så förstår ni vad jag menar :-)

Hälsningar Lena

Postat 2015-07-01 06:42 | Läst 5006 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa