B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Fågelfoto på hemmaplan

I morse när vi steg upp var det en plusgrad och regn. Vad gör man då? Jo, man stannar inne.  Det var förstås full fart i den del av fågelrestaurangen som har öppnat och jag tog några bilder genom köksfönstret. Småfåglarna sitter gärna i jordärtsskockorna, men de är på väg att vissna ner. 

En blöt talgoxe som inväntar plats i talgblocket. Det kan vara sex fåglar där samtidigt konstaterade jag idag. Jag har ofta fotat genom köksfönstret och det går rätt bra. ISO 2000 krävdes idag och det blir bara bilder på stillasittande fåglar.

Efter frukost började jag testa att fota genom andra fönster i huset. Det här är genom vardagsrumsfönstren för det sitter en fröautomat utanför. Den här koltrasten spanar in var maten finns.

Här är jag övertygad om att hon ser mej och dessutom är sur för att det inte finns mat på marken till koltrastarna. Det här blev bättre bilder än jag förväntat mej och avståndet är dessutom inte särskilt stort. Då jag testat att fota genom dessa fönster förut har det blivit störande speglingar, men inte om man fotar lågt och mot marken verkar det som.

Småfåglarna som äter ur automaten som hänger under balkongen, utanför vardagsrummet, flyger upp i träden. Så jag gick en trappa upp och hamnade i vårt sovrum som har en balkongdörr med fönster. Nu var jag mer på fåglarnas nivå. 

Oj så nära en del kom och de brydde sej inte ett dugg om att jag stod bakom balkongdörren och tog bilder. Det är mörkare här och de flesta bilderna är tagna med ISO 3200, bländare 5,6 och 400 mm. Dessutom lite pyssel i LR. 

Nötväckan poserade gärna men svartmesen ville absolut inte vara med på bild. Den satte sej alltid bakom störande pinnar eller löv. 

Talgoxen passade in bra bland de gula löven.

Något förvånad blev jag över tre färggranna steglitser, men de har hängt runt vårt hus hela sommaren så varför inte en blöt dag som denna. Maten är ju gratis.

Jag bjöd koltrastarna på jordnötter och lade även några på den fina stubben i utkanten av vår tomt. När jag kom ner i vardagsrummet igen hade de hittat godsakerna.

Det var allt från dagens fotosession inne på Plommonvägen. Väldigt bekvämt och varmt, men man får hålla till godo med de vanligaste småfåglarna. Ett och annat rådjur brukar ju också titta förbi när det blivit vinter.

Hälsningar Lena

Postat 2020-10-24 15:23 | Läst 156 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Skäggmesar, men inte som det var tänkt...

SMHI hade utlovat sol och jag lyckades tajma det med en morgon då jag kunde komma lite senare till jobbet. Det satt fullt med skäggmesar på spången när jag kom fram men himlen var blygrå och ISO hamnade på ISO 3200. 

OK, bara att gilla läget. Det blåste förstås också så vassen vajade och det blev extra många suddbilder av bladen, även om de också kan ge viss effekt.

Det blev tyvärr inte alls de skarpa skäggmesarna i tidigt morgonljus som jag sett fram emot. Det blev små softa bollar istället.

De flög från den ena vassvippan till den andra och "småpratade" hela tiden.

Jag trodde det skulle spricka upp och solen komma fram, med det hände inte förrän jag satt i bilen och var på väg till jobbet.

De små fåglarna flög upp med jämna mellanrum och drog ut över vassen. Himlen blev helt vit för bilden är överexponerad.

Jag stannade en stund till på spången men det började dyka upp mer människor som ville passera och då är det i princip kört.

Vassen hade lite annorlunda färg just här och nu var solen inte alls så långt borta, men det var förstås fortsatt mörkt på spången.

Lägg märke till att den främre fågeln verkar kolla ner i springan om det finns något intressant där. Det var allt från skäggmesarna för denna gång.

Hälsningar Lena

Postat 2020-10-03 11:52 | Läst 299 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Marholmen

Från måndag till torsdag denna vecka har jag varit på ett ställe som heter Marholmen, strax utanför Norrtälje. Det var ett arbetsmöte med en forskargrupp som jobbar med spindeltråd. Tisdag morgon var det vindstilla och jag gav mej ut på en promenad ungefär 06. Jag hade nästan den här utsikten från mitt rum, bara ett båthus i vägen, så jag insåg att en morgonpromenad var ett måste.  

Det blev förstås några olika varianter på dessa moln...

...och den vackra speglingen som man fick på köpet.

Morgonen talar för sej själv.

Runt en udde såg det ut så här. Fortfarande ingen vind och otroligt fridfullt.

Den lilla badstugan som det fanns en flotte till. Man fick själv dra sej ut med repen till ön.

En bit längre bort hittade jag en brygga och gick längs ut på den. På höger sidan simmade en svanfamilj med sju stora ungar. Jag vet inte hur vanligt det är att de klarar sju ungar så här långt, men de lever kanske rätt skyddat här.

Om jag vände mej åt vänster blev ljuset helt annorlunda och där patrullerade pappa svan. Jag tror att det var pappa i alla fall för han spände upp sej så här fint när jag kom.

Provar en high key också.

De här två hade nog en lika fin morgon som jag hade, annars var det få som var ute så här tidigt. Mötte en joggare också, från vår egen grupp faktiskt. 

När jag gick tillbaka mot hotelldelen där frukosten väntade såg jag något som rörde sej i en dunge med buskar. Mörka ögon tittade spänt på mej mellan bladen. 

Det var inte bara en utan flera insåg jag snart. Jag stod stilla en stund och då tittade det fram en till i en glänta...

...som också hade en blyg unge med sej.

Nu var ju inte dessa rådjur egentligen så skygga av sej och vi såg dem åtskilliga gånger i parken runt husen på Marholmen. De var rätt vana vid folk men det var ändå lite mysigt att spana på dem inne bland löven.

Kort därefter klev den här tjejen ut ca 10 meter från mej och poserade en lång stund. Ta du dina bilder så du blir nöjd såg hon ut att tänka. Jag nickade tack och gick sedan in och åt en sån där riktigt överdådig frukost som man nog bara kan få när man bor på ett hotell.

Hälsningar Lena

Postat 2020-09-18 16:33 | Läst 380 ggr. | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera

Hjälstavikens ensammaste smådopping

Jag åkte till Hjälstaviken vid femtiden lördagsmorgon och kom fram precis innan solen skulle gå upp. Tranorna var redan uppe. 

Jag hade stämt träff med Ing-Marie sjödin, som ni gamla bloggaren känner väl, och vi sågs först vid parkeringen där man kan gå ut till fågeltornet. 

Vi gick inte ut till tornet utan stannade istället till på vägen och såg tranorna komma flygande när solen kom upp över horisonten. 

Det blåste och var för varmt för att någon vacker dimma skulle kunna bildas. Vi åkte vidare till spången där man ibland man stöta på skäggmesar. 

Solen hade nu gått upp och vi smög längs spången och spanade efter skäggmesar. Blåhake har dessutom siktats här nyligen så vi var extra förväntansfulla. 

Men nej, skäggmesarna höll sej undan och blåhaken såg åtminstone jag inte en skymt av. Inte en som hade något blått i alla fall, men Jan spekulerar i om inte den lilla på spången ovan är just en blåhake. Ing-Marie stannade längre så hon kanske hade bättre tur. Det får vi nog veta i så fall. 

Framme vid gömslet var det fortfarande delvis skugga och alldeles utanför simmade den här lilla ensamma ungfågeln. Det var två herrar i gömslet som undrade vad det var och jag gissade skäggdoppingunge, fast den var väldigt liten...

" - Hallå! Ni där i gömslet! Har ni sett min mamma eller pappa?" Jag är ensam här bland alla långhalsade jättefåglar."

" - Den är väldigt ensam den där lilla doppingen..."

Tre fullvuxna skäggdoppingar passerade utan att ta minsta notis om den lilla.

" - Jag kommer aldrig att kunna flyga som de där gänget gör. De hör definitivt ihop."

" - Långhalsarna verkar också ha en fin gemenskap. Fast de bråkar ibland, men alla får visst ändå vara med. "

" - Jag undrar vart alla tog vägen?..."

" - Jag har letat överallt. Verkligen ÖVERALLT! "

" - Det finns ju en del andra förstås,...men de ser inte ut som mej..."

" - Långhalsar, kväkänderna, de jättestora som snackar så mycket, de som dyker som mej men som inte vill bli kompis och en del andra som mest sveper förbi. Jag har också sett en jättestor fågel men den såg inte mej, tack och lov."

" - Det är bara vi här som är smådoppingar. "

Hälsningar Lena

PS. Det var en representant från Artdatabanken, som jag träffat flera gånger på campus, som intygade att det var en smådopping. Fast den hade ovanligt mycket ränder på huvudet vilket kan förvirra. 

Postat 2020-09-06 18:02 | Läst 416 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Vädret var för fint och man måste träna regelbundet

Så här såg det ut när vi åket ut med Lars-Eriks båt i gryningen förra veckan. Vattnet var platt och ett gäng måsar följde oss för att då och då lyckas fånga en hundmatkula som kastades ut. Perfekt godis för en mås.

De ser ju lite dråpliga ut när de plötsligt bromsar in. Hungriga var de i alla fall.

Väl framme vid platsen där fiskgjusarna brukar hålla till var det drömsk vackert med dimma på vattnet och solen som precis började titta upp över horisonten. När krusningarna lagt sej efter vår båt var vattnet blankt, trots att SMHI utlovat 2-5 m/s. Det var då Lars-Erik sa att det här är inte bra för fiskgjusar. Blankt vatten innebär att de ser fisken så lätt att de dyker från alla olika håll. Blåser det kommer de oftast rakt mot båtens akter, alltså lättare att följa och fånga på bild. Han frågade sedan om jag var beredd och kastade ut en fisk... 

Splaff!!! Gjusen kom bakifrån, över båten och snett från vänster. Jag hade inte en chans att fånga den under dyket och lyckades precis sätta fokus när den slog ner. 

De försvinner nästan helt under ytan och får jobba en del för att komma upp. Tiden blev 1/800 s för den befinner sej precis i skuggan av båten, men lite rörelseoskärpa på vingarna tycker jag är OK.

Den plaskar upp ur vattnet med viss möda...

...och drar iväg med sin nyfångade frukost. Marinerad och klar.

Honorna hade flyttat under de senaste dagarna vilket betydde att det fanns färre gjusar än veckan innan. Några flög över oss och spanade. Det ledde inte nödvändigtvis till att de dök.

Plötsligt kommer en farande. Det här ser ju lovande ut men då var de måsar i vattnet som inte hann undan. Jag har klonat bort en mås från denna bild. Påföljande serie med bilder har antingen suddiga måsar eller skarp mås och suddig gjuse. Synd, men sånt händer.

En till spanande gjuse men den dyker inte.  

Ungefär vid denna tidpukt kommer havsörnen som jag visade i förra bloggen. Gjusarna håller avståndet och den här slår sej ner i toppen på en gran så långt bort att den knappt går att se. Örnen har ju sin egen uppvisning och sitter dessutom långa stunder på ett grund mellan dyken. Gjusen avvaktar...

När örnen till slut drar iväg över vattnet kommer gjusen farande snett bakifrån och sedan in från höger. Inflygningen ger ingen skarp bild utan jag får nerslaget, då det ser ut som att fågel slår runt i vattnet.  

Den plaskar runt väldigt mycket och kommer upp vänd åt samma håll som den kom ifrån...

...med några sista stora plask lyfter den. Rätt imponerande med tanke på fiskens storlek och att hela fågeln varit nersänkt i vattnet för några ögonblick sedan.

Morgonens sista gjuse drar iväg. Vädret var för fint och jag var nog också lite ringrostig. Det har inte blivit så mycket fågelfoto i sommar och man måste hela tiden hålla igång för att lyckas sätta fokus på motiven när de dyker upp (eller ner). Lars-Erik tyckte att jag fick för få chanser på fiskgjuse, som ju ska vara huvudattraktion, och gjorde ett rejält avdrag på priset. Alltså kommer jag igen nästa sommar och ska försöka boka tre-fyra veckor tidigare.  

Hälsningar Lena

Postat 2020-09-03 18:16 | Läst 397 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera
1 2 3 ... 37 Nästa