B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Harens morgonbestyr

Söndag morgon och klockan är halv sju. Jag krypkör längs en smal grusväg någonstans mitt i Skåne och får syn på en hare som sitter lite besynnerligt. Jag stannar bilen och hoppas att det inte ska komma någon annan, för det kommer inte att gå att köra förbi mej som jag står just då. Jag hissar ner sidofönstret och tar några bilder. Inser att haren tvättar sej på bröstet. Den har noterat mej men fortsätter lugnt med sina bestyr.

Kompisen, eller möjligen maken/makan, verkar inte ha vaknat riktigt än för den ligger lågt en bit bredvid. Den ser mej också, men avvaktar. 

Dax att tvätta magen....Jag slår av tändningen och sitter stilla. Nu vill jag verkligen inte att det ska komma en bil. Det är dock fri sikt långt åt båda hållen så skulle någon komma ser de mej utan problem. Dessutom är det en väg som frekventeras av fågelskådare som ofta stannar och står stilla, ibland även på fel sida av vägen. 

" - Hmm, är du kvar?" 

Haren fortsätter med morgonbestyren och tvättar de nedre regionerna, eller så tar den möjligen några "blindtarmspiller". En boost med protein och vitaminer på morgonen kan ju inte vara fel. Haren vet när det kommer träckpiller från blindtarmen, att de ska ätas upp och gå genom systemet "en gång till". 

Den kollar av mej igen men det verkar OK att jag sitter där och smattrar lite emellanåt. Tack och lov inte en bil i sikte. Inga morgontidiga fågelskådare här inte.

Sedan följer lite fotvård. Naglar, bakben och tassar. Den har inte rört sej ur fläcken sedan jag kom.

Undrar om det är klart nu...

Nej, inte riktigt. Först måste man ju sträcka på sej, ordentligt. Ni som har hund känner igen den här posen. Den trampar med framtassarna, sträcker och drar.

Sedan gör den en sån härligt ryggstretch att jag riktigt känner hur det knakar. Den skjuter rygg två gånger och det ser faktiskt skönt ut.

Nu är den klar och verkar ha siktet inställt på frukost. Det häpnadsväckande är att den nu bestämmer sej för att komma ännu närmare mej där jag sitter i bilen med kameran ut genom det öppna fönstret. 

Solen har stigit ytterligare men det är fortfarande frostigt i gräset. Här verkar det lagom grönt och gott.

Kompisen ser lite trött ut men har börjat äta och flyttar sej med några långsamma halvskutt alldeles nära. Det svarta fältet på svansen betyder att det är en fälthare (fast det kanske inte ens finns skogshare här).

Den bryr sej inte heller om fotografen. Kanske är just dessa två vana vid bilar och kameror, men jag har inte sett det hos några andra harar som snabbt skuttat iväg när jag skymtat dem på samma plats dagen innan. Jag har åtskilliga bilder på skuttande rumpor (som jag nu kan rensa bort).  

Jag startar bilen och kryper sakta iväg från hararna som mumsar i sej frukost. Helt ensam vid Vombs ängar en strålande vacker men krispig söndagsmorgon.

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är nytagna. Jag var på en kort visit i Skåne över helgen. Mer om det senare.

Postat 2021-04-26 21:32 | Läst 492 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Praktejder

En strålande vacker praktejder har uppehållit sej utanför Norrtälje några dagar och i helgen bestämde vi oss för att försöka hitta den. 

Den håller ihop med några vanliga ejdrar och hela gänget kom förvånansvärt nära land. De tidigare rapporterade praktejdrar som förekommit i vår har varit långt ut från land och inte något man fotar med 400 mm direkt. 

Jag har sett och fotograferat praktejder på Svalbard men det här var min första i Sverige. Solen värmde gott men sken förstås från helt fel håll. 

Det fanns stunder då jag önskade ett moln eller två, men ejdrarna simmade runt en del så vi fick dem en stund med sol från sidan. 

Vi var ganska nära en småbåtshamn och det var förstås en del "söndagsseglare" ute. De här brydde sej inte om att det låg fåglar i vattnet men de flög i alla fall inte iväg.

Vårens första påfågelöga satte sej på en sten när vi fikade. 

Praktejdern tog ett bad...

...och visade upp sej ordentligt innan vi packade ihop och gick tillbaka till bilen.

Hälsningar Lena

Postat 2021-04-18 16:56 | Läst 563 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Ibland är naturen mer diskret

Vackra vårblommor i all ära men ibland är naturen mer diskret, kanske t o m så diskret att vi inte ens lägger märke till vad som finns där...

Jag hade inte sett denna hare om den inte hade rört på sej.

Den hade inte särskilt bråttom...och kom faktiskt mot mej när jag stod stilla.

Tills den plötsligt insåg att det stod någon där.... 

 

....som ju kunde vara farlig.

Det här är ju också ganska diskret.

Men har man en vit rumpa och dessutom räcker ut tungan är man förstås avslöjad. Men den tredje är fortfarande rätt osynlig.

En diskret liten trädkrypare som man inte brukar upptäcka förrän den rör på sej...

...eller en gnutta ljus faller precis rätt.

Hälsningar Lena

Postat 2021-03-24 20:00 | Läst 553 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Nötskrika

En sista blogg från Conny Lundströms gömsle i Västerbotten får bli de vackra nötskrikorna som kom och provianterade med jämna mellanrum. Nötskrikor kan man ju fota lite här och där men min erfarenhet är att de är skygga och inte så gärna vill vara med på bild. 

Här fanns det mat till stora rovfåglar, snyggt dold bakom snö. Nötskrikorna tog gärna för sej av både det feta och små köttbitar.

Nötskrikan hör till familjen kråkfåglar och är nog rätt smart. Vaksam när den satt på åteln i alla fall.

Ljuset betyder mycket och när solen nått ungefär så här långt var längtan efter att få se en kungsörn som störst. Men vi hade ändå fint sällskap av spettar, småfåglar och de underhållande nötskrikorna. 

Den här bilden är obeskuren och nötskrikan satt precis utanför gömslet. Där fanns det en del solrosfrön som den också verkade gilla. 

Så här såg det ut inne i gömslet. Mitt på dagen var chansen som minst att det skulle komma en örn så jag plockade loss kameran från 100-400 objektivet och satte på en vidvinkel för att få några bilder från insidan. Vedkaminen till vänster om Conny spred värme i hela gömslet och man kunde dessutom värma lunch eller kaffe på den. 

Avrundar med en domherre i de sista strålarna av solen innan den försvann bakom skogen. 

Hälsningar Lena

Postat 2021-03-12 16:20 | Läst 649 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Duvhöken som kom riktigt nära

Vid ett av gömslena hos Conny Lundström i Kalvträsk finns det två nivåer på åtelplatsen. Först landade duvhöken på den bortre nivån. Det var ganska tidigt på morgonen och mulet. Bilden är tagen med 400 mm på fullformat och obeskuren. Vi var försiktiga med fotograferandet och tog bara enstaka bilder i tyst läge. Duvhöken fick äta... 

...efter en stund hoppade den fram till nästa nivå. Den här bilden är också obeskuren och nu kändes det som att den pampiga fågeln satt precis utanför gömslet.

Det här är Connys "närbildsgömsle" och har man tur kan man få kungsörnen här. Då får man zooma ut om man har 400 mm.

När dukhöken väl börjat äta och kände sej trygg på platsen kunde man fota hur mycket man ville. Den stannade en hel timme så det gavs ordentlig med möjlighet att få bilder på den i alla möjliga poser.

Rejält beskuren om man vill ha riktiga närbilder.

Det var fortfarande tidig morgon och det började komma lite solljus strax innan duvhöken drog vidare för att smälta maten. Kolla krävan, proppfull med mat!

Sista halvtimmen satt jag med fingret på avtryckaren och bara väntade på att den skulle flyga....man tror ju att man ska lyckas då. Hårfint och en helt misslyckad komposition. Nästa bild är bara stjärtfjädrar. 

Avrundar men en liten fågel som kom ännu närmare och som jag nog inte lyckats få på bild förut, åtminstone inte med någon större säkerhet. En talltita.

Den här sitter precis vid gränsen för vad jag kan fokusera på och den får bli en motvikt till den pampiga rovfågeln. En av mina favoritbilder från resan...

Hälsningar Lena

Postat 2021-03-07 21:01 | Läst 858 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera
1 2 3 ... 38 Nästa