B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Dyk 1000 och möte med de små bläckfiskarna

Dykare skriver loggbok och i fredags loggade jag dyk nr 1000. Det var inte speciellt på något sätt och vi hittade inte något spektakulärt vid Släggö i Lysekil. Det var inte förrän på kvällen och dyk 1002 som vi hade turen att hitta tioarmad bläckfisk. De är små och lever den mesta tiden för djupt men på senhösten kan man hitta dem om man ger sig ut och dyker i mörkret i t ex Gullmarn.

De gnistrar i olika färger i skenet av lampor och blixtar. När de tycker dykaren blir för jobbig med sin kamera gräver de ner sej i sand/lerbotten. Den här var ungefär 5-6 cm lång och bestämde sej för att gömma sej. 

Ganska snabbt syns bara ögonen och den använder t o m två armar för att dra sandkorn över sej och bli nästan helt osynlig. Vi simmade vidare och lät den vara ifred i sanden. Finns det en borde det finnas fler.

Det fanns flera. Bara några minuter senare hittade vi en ny individ. Det är samma art som ovan men den har ändrat färg. Det gick blixtsnabbt och vi fick se många prov på det. Ena stunden kunde de vara ljusa med metalliskt gröna och blå fläckar.

I nästa ögonblick var de mörkröda med orangefärgade fläckar och en del glänsande gröna prickar.  De har tre olika celltyper i huden som reflekterar flera olika färger vardera samt kan ge metallglans i silver, guld, blått eller grönt. Genom att kombinera de olika celltyperna och ändra formen på en av dem kan de byta färg på ett spektakulärt sätt. 

De små bläckfiskarna simmade lojt längs botten och vispade tyvärr upp en del grums i vattnet. Här kan man se de åtta armarna och två extra tentakler som är hopringlade "i mitten".  

Det är vårt första möte med dessa små juveler och det tog väldigt lång tid innan vi fick chansen. Nu vet jag precis hur jag vill fota dem nästa gång...Hoppas det inte krävs tusen dyk till för det bara.

Här vispas det bra i sanden och dessa små korn ger upphov till "backscatter" när man fotograferar med blixt. Som att den vet hur mycket svårare det blir att få till en bild. Många av bilderna är ganska mörka och det går förstås att använda blixt så det ser ut som på dagen, men jag vill gärna ha kvar lite av den ombonade mörkerdykskänslan. Släcker man alla lampor kan man uppleva mareld som en liten bonus.

Efter 76 minuter i vattnet vid en liten båthamn som heter Jordfall vadade vi upp på land. Det var fullmåne och riktigt mysigt.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-11-06 21:05 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Havsörnsfamiljen

Det är många här på FS som varit i Torshälla och fotograferat både fiskgjuse och havsörn, så jag begränsar mina bilder. Jag var där i morse och fick njuta av en hel familj med havsörnar. Här är det pappa som precis ska hämta en fisk.

Hannen är helt oblyg och kommer snabbt farande när det finns fisk i vattnet. Honan är mer försiktig av sej och hon kommer inte förrän avståndet till fisken är ganska stort. Honan är dessutom märkt, vilket, förutom beteendet, gör att man att skilja dem åt.

Hannen drar iväg med fisken till två skrikande "tonåringar" som sitter i en träddunge en bit bort.

Det är hannen som står för det mesta av matandet, enligt Lars-Erik som kör utfärden till örnarna. Här kommer pappa igen för en ny runda.

Vad gör då telningarna då de inte äter? De flyger runt och tjafsar om vilka utkiksplatser som är bäst, utövar luftakrobatik och bränner energi i största allmänhet. Här är mamma med och kollar.

Dessa flygbilder är kraftigt beskurna för avståndet var stort, men jag kan inte motstå att visa dem för upplevelsen att få se denna familj var något extra. Här är de två ungfåglarna...

...och här flyger de två föräldrarna. De tycktes också vilja ta en nöjestur denna soliga och varma septembermorgon.

Hälsningar Lena

Postat 2017-09-12 19:58 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Restaurang och bad - nu har vi öppnat !

Nu har vi öppnat fågelrestaurangen. För närvarande finns det bara två rätter på menyn. Skalade solrosfrön i denna automat och ett talgblock i nätburen. 

Nötväckan flyger i skytteltrafik mellan automaten och sina hemliga frögömmor.

Automaten är jätteful men fåglarna älskar den. Min pappa byggde denna någon gång på -90 talet, han dog 1996. Jag har matat fåglar med den sedan dess.  

Den hinner bara ta ett frö sedan bär det av igen. "Nötväckan i ett nötskal".

Det gäller att passa på när det bjuds.

Talgoxarna hör förstås till stamgästerna.

Ibland är de lite kaxiga mot de mindre fåglarna. Blåmesungen låter den större talgoxen ta plats.

Hacke dök upp mitt i maten men kom inte längre än till de vildvuxna jordärtskockorna.

En bit från automaten har vi fågelbadet som varit öppet hela sommaren. Nu verkar det som att badsäsongen har tagit ny fart.

Vid lunchtid är det full fart i badet....och vi har en ny blyg gäst som kollar in läget.

Talgoxar och blåmesar njuter i fulla drag och skvätter av hjärtans lust.

Kolla in frisyren hos den blöta blåmesen. Vilken höjdare!

Den blyga gästen vågade sej till slut ner för ett dopp.

Jag gissar på en lövsångare, men någon som är riktigt kunnig här på FS kanske kan rätta till det om jag gissat fel.

Hälsningar Lena

PS. Är det fler än jag som har problem att ladda upp bilder i bloggen ? Dessa har jag försökt få in flera gånger idag . När jag sparar försvinner allt !

Postat 2017-09-10 19:34 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Tranor på väg...

Trots mycket hotfulla moln på himlen kunde jag inte motstå en tur till Hjälstaviken i går kväll. Enligt SMHI skulle solen titta fram och att se tranorna komma in för landning i solnedgången är en speciell känsla.

Inledningsvis fanns det förstås mängder med gäss....

Till slut hörde jag de omisskänliga ljuden och långt bort kunde man se långa band med fåglar.

Vid det här laget hade vinden mojnat och det var riktigt njutbart att stå i tornet. 

Tranorna passerade över mitt huvud som siluetter mot den dramatiska himlen.

Helt OK tisdagkväll.

Hälsningar Lena

Postat 2017-09-06 07:40 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Bald eagle

Man kan inte tillbringa två veckor i Kanadas vildmark utan att stöta på den amerikanska nationalsymbolen, den vithövdade havsörnen. Oftast ser man den så här....dvs man får syn på det vita huvudet i den annars mörkgröna omgivningen.

Ofta sitter den högst upp och spanar. En morgon med dimma gav lite extra stämning.

När vi var ute med dykbåten hade jag alltid en "landkamera" med 100-400 och spanade örn så fort tillfälle gavs. Avstånden blev oftast väldigt långa....

 

...och om örnen flög var det förstås åt fel håll.

Ett örnbo men ingen var hemma. Det här är betydligt större än det ser ut. Träden är grymt stora.

Den här har hittat ett riktigt coolt träd att sitta i.

Grova stammar och spännande former. Jag vet dock inte vad det är för träd. Här finns Douglasgran som blir enormt stora och ceder. Det gröna i bakgrunden tror jag är ceder men det behöver inte höra till denna stam.

Ibland kom vi lite närmare som t ex denna ungfågel som skrek och skrek för att bli matad. Vi såg, och hörde, båda föräldrarna men de satt högt upp och det var ingen ide att fota dem mot en ljus himmel.

 

Bästa tillfället att fota dessa pampiga örnar är när laxarna samlas i vattendragen. Då frossar örnar, fiskgjusar och björnar tillsammans. Det kan man göra i juli....men då är det ofta mycket dålig sikt om man vill kombinera örn och björn med dykning.

Tills vidare får vi nöja oss med att se dem på lite avstånd. Bästa fotomöjligheterna inträffar ju dessutom när man står med full dykutrustning och inte har en chans att greppa rätt kamera.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-08-27 21:15 | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera
1 2 3 ... 28 Nästa