B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Duvhöken som kom riktigt nära

Vid ett av gömslena hos Conny Lundström i Kalvträsk finns det två nivåer på åtelplatsen. Först landade duvhöken på den bortre nivån. Det var ganska tidigt på morgonen och mulet. Bilden är tagen med 400 mm på fullformat och obeskuren. Vi var försiktiga med fotograferandet och tog bara enstaka bilder i tyst läge. Duvhöken fick äta... 

...efter en stund hoppade den fram till nästa nivå. Den här bilden är också obeskuren och nu kändes det som att den pampiga fågeln satt precis utanför gömslet.

Det här är Connys "närbildsgömsle" och har man tur kan man få kungsörnen här. Då får man zooma ut om man har 400 mm.

När dukhöken väl börjat äta och kände sej trygg på platsen kunde man fota hur mycket man ville. Den stannade en hel timme så det gavs ordentlig med möjlighet att få bilder på den i alla möjliga poser.

Rejält beskuren om man vill ha riktiga närbilder.

Det var fortfarande tidig morgon och det började komma lite solljus strax innan duvhöken drog vidare för att smälta maten. Kolla krävan, proppfull med mat!

Sista halvtimmen satt jag med fingret på avtryckaren och bara väntade på att den skulle flyga....man tror ju att man ska lyckas då. Hårfint och en helt misslyckad komposition. Nästa bild är bara stjärtfjädrar. 

Avrundar men en liten fågel som kom ännu närmare och som jag nog inte lyckats få på bild förut, åtminstone inte med någon större säkerhet. En talltita.

Den här sitter precis vid gränsen för vad jag kan fokusera på och den får bli en motvikt till den pampiga rovfågeln. En av mina favoritbilder från resan...

Hälsningar Lena

Postat 2021-03-07 21:01 | Läst 140 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Spettarna och deras långa tungor

När man sitter i gömsle och väntar på att "den stora rovfågeln" ska dyka upp blir det ju en och annan bild av de andra fåglar som råkar dyka upp för att det finns mat framdukat mitt i vintern. Jag satt 36 timmar och väntade på kungsörnen som inte behagade visa sej alls. Men det kom ett antal olika hackspettar och även om den här är vanlig hemma så är den ju vacker. Jag noterade också att jag fått med lite av tungan på en bild. 

Efter första bilden med tungspetsen blev det fokus på att försöka få så mycket av tungan med som möjligt med på bild. Jag hade ju gott om tid och flera hackspettar som kom och åt av fettet som satt fastspikat på baksidan av stammen. Här kan man se den långa tungan men också att saliven är klibbig, vilket jag läst om att den ska vara hos just hackspettar. Om ni undrar över kotten så är det en hackspett som satt den där, inte Conny som äger gömslet. 

När ljuset är dåligt tidigt på morgonen kan man ju leka lite med långa slutartider. Det mesta går i sopkorgen men den här tyckte jag blev lite läcker.

Hacke i lågt stående sol mot slutet av dagen kunde jag heller inte motstå. Det här var ju "drömtimmen" då längtan efter en kungsörn framför gömslet var som störst.

En annan vacker spett som dök upp redan första dagen var gråspett. Det här var kul för det var min första gråspett. De är ju inte särskilt vanliga i Uppland.

Gråspetten poserade på lite olika ställen.

Här är den vid kotten och smakar på fettet som sitter på baksidan. Tungan då....

Gråspetten har jättelång tunga! Den visar den inte lika ofta som hackspetten, men jag hade som sagt gott om tid och gråspetten kom vid flera tillfällen under två dagar. 

De roligaste gästen var nog ändå spillkråkan. Conny var mycket nöjd för han hade inte fotat spillkråkan vid gömslet på 10 år. Den här luriga fågeln satt på väldigt långt avstånd i två dagar och hackade på något som tinat fram. Tredje dagen kom den äntligen fram och poserade för närbilder.  

Inledningsvis var den lite blyg...

...men efter en stund kände den sej hemma och det gick att få hur mycket bilder som helst. Det är också de första bilderna jag får på spillkråka även om den inte alls är ovanlig runt Uppsala. Jag har bara aldrig sett den när jag haft kameran med mej. 

Den räckte ut tungan och slickade sej om näbben ganska ofta och den har en liten krok på tungan längst fram. Jag vet dock inte om alla har det eller om det är just den här fågeln. Jag hade ju bara ett exemplar att titta på. Här kan man se att det ångar lite ur munnen på den. 

Det här är den enda bilden jag visar som är rejält beskuren. Här syns kroken på tungan riktigt bra. 

De här två var väl inte direkt bästa kompisar men de kunde äta ganska nära varandra efter en stunds betänketid. Nötskrikor var det för övrigt väldigt gott om och jag kanske visar några i ett senare inlägg. Dessa bilder är tagna med 400 mm och de flesta är beskurna mest för att få en bättre komposition. Fåglarna kom väldigt nära. Det kom också en vacker rovfågel som slog sej ner här för att äta. Mer om den i nästa inlägg. 

Hälsningar Lena

Postat 2021-03-06 12:06 | Läst 253 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

Fågelfoto på hemmaplan

I morse när vi steg upp var det en plusgrad och regn. Vad gör man då? Jo, man stannar inne.  Det var förstås full fart i den del av fågelrestaurangen som har öppnat och jag tog några bilder genom köksfönstret. Småfåglarna sitter gärna i jordärtsskockorna, men de är på väg att vissna ner. 

En blöt talgoxe som inväntar plats i talgblocket. Det kan vara sex fåglar där samtidigt konstaterade jag idag. Jag har ofta fotat genom köksfönstret och det går rätt bra. ISO 2000 krävdes idag och det blir bara bilder på stillasittande fåglar.

Efter frukost började jag testa att fota genom andra fönster i huset. Det här är genom vardagsrumsfönstren för det sitter en fröautomat utanför. Den här koltrasten spanar in var maten finns.

Här är jag övertygad om att hon ser mej och dessutom är sur för att det inte finns mat på marken till koltrastarna. Det här blev bättre bilder än jag förväntat mej och avståndet är dessutom inte särskilt stort. Då jag testat att fota genom dessa fönster förut har det blivit störande speglingar, men inte om man fotar lågt och mot marken verkar det som.

Småfåglarna som äter ur automaten som hänger under balkongen, utanför vardagsrummet, flyger upp i träden. Så jag gick en trappa upp och hamnade i vårt sovrum som har en balkongdörr med fönster. Nu var jag mer på fåglarnas nivå. 

Oj så nära en del kom och de brydde sej inte ett dugg om att jag stod bakom balkongdörren och tog bilder. Det är mörkare här och de flesta bilderna är tagna med ISO 3200, bländare 5,6 och 400 mm. Dessutom lite pyssel i LR. 

Nötväckan poserade gärna men svartmesen ville absolut inte vara med på bild. Den satte sej alltid bakom störande pinnar eller löv. 

Talgoxen passade in bra bland de gula löven.

Något förvånad blev jag över tre färggranna steglitser, men de har hängt runt vårt hus hela sommaren så varför inte en blöt dag som denna. Maten är ju gratis.

Jag bjöd koltrastarna på jordnötter och lade även några på den fina stubben i utkanten av vår tomt. När jag kom ner i vardagsrummet igen hade de hittat godsakerna.

Det var allt från dagens fotosession inne på Plommonvägen. Väldigt bekvämt och varmt, men man får hålla till godo med de vanligaste småfåglarna. Ett och annat rådjur brukar ju också titta förbi när det blivit vinter.

Hälsningar Lena

Postat 2020-10-24 15:23 | Läst 643 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Skäggmesar, men inte som det var tänkt...

SMHI hade utlovat sol och jag lyckades tajma det med en morgon då jag kunde komma lite senare till jobbet. Det satt fullt med skäggmesar på spången när jag kom fram men himlen var blygrå och ISO hamnade på ISO 3200. 

OK, bara att gilla läget. Det blåste förstås också så vassen vajade och det blev extra många suddbilder av bladen, även om de också kan ge viss effekt.

Det blev tyvärr inte alls de skarpa skäggmesarna i tidigt morgonljus som jag sett fram emot. Det blev små softa bollar istället.

De flög från den ena vassvippan till den andra och "småpratade" hela tiden.

Jag trodde det skulle spricka upp och solen komma fram, med det hände inte förrän jag satt i bilen och var på väg till jobbet.

De små fåglarna flög upp med jämna mellanrum och drog ut över vassen. Himlen blev helt vit för bilden är överexponerad.

Jag stannade en stund till på spången men det började dyka upp mer människor som ville passera och då är det i princip kört.

Vassen hade lite annorlunda färg just här och nu var solen inte alls så långt borta, men det var förstås fortsatt mörkt på spången.

Lägg märke till att den främre fågeln verkar kolla ner i springan om det finns något intressant där. Det var allt från skäggmesarna för denna gång.

Hälsningar Lena

Postat 2020-10-03 11:52 | Läst 652 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Marholmen

Från måndag till torsdag denna vecka har jag varit på ett ställe som heter Marholmen, strax utanför Norrtälje. Det var ett arbetsmöte med en forskargrupp som jobbar med spindeltråd. Tisdag morgon var det vindstilla och jag gav mej ut på en promenad ungefär 06. Jag hade nästan den här utsikten från mitt rum, bara ett båthus i vägen, så jag insåg att en morgonpromenad var ett måste.  

Det blev förstås några olika varianter på dessa moln...

...och den vackra speglingen som man fick på köpet.

Morgonen talar för sej själv.

Runt en udde såg det ut så här. Fortfarande ingen vind och otroligt fridfullt.

Den lilla badstugan som det fanns en flotte till. Man fick själv dra sej ut med repen till ön.

En bit längre bort hittade jag en brygga och gick längs ut på den. På höger sidan simmade en svanfamilj med sju stora ungar. Jag vet inte hur vanligt det är att de klarar sju ungar så här långt, men de lever kanske rätt skyddat här.

Om jag vände mej åt vänster blev ljuset helt annorlunda och där patrullerade pappa svan. Jag tror att det var pappa i alla fall för han spände upp sej så här fint när jag kom.

Provar en high key också.

De här två hade nog en lika fin morgon som jag hade, annars var det få som var ute så här tidigt. Mötte en joggare också, från vår egen grupp faktiskt. 

När jag gick tillbaka mot hotelldelen där frukosten väntade såg jag något som rörde sej i en dunge med buskar. Mörka ögon tittade spänt på mej mellan bladen. 

Det var inte bara en utan flera insåg jag snart. Jag stod stilla en stund och då tittade det fram en till i en glänta...

...som också hade en blyg unge med sej.

Nu var ju inte dessa rådjur egentligen så skygga av sej och vi såg dem åtskilliga gånger i parken runt husen på Marholmen. De var rätt vana vid folk men det var ändå lite mysigt att spana på dem inne bland löven.

Kort därefter klev den här tjejen ut ca 10 meter från mej och poserade en lång stund. Ta du dina bilder så du blir nöjd såg hon ut att tänka. Jag nickade tack och gick sedan in och åt en sån där riktigt överdådig frukost som man nog bara kan få när man bor på ett hotell.

Hälsningar Lena

Postat 2020-09-18 16:33 | Läst 938 ggr. | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera
1 2 3 ... 38 Nästa