B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Stenskvättor

Stenskvätta ser jag inte särskilt ofta men på södra Öland som vi besökte i början på juni fanns det ganska gott om dem. Den här fina honan landade plötsligt på stenmuren nära där jag satt i lä för vinden en morgon då det blåste förskräckligt redan vid åtta-tiden.  Bara att höja kameran och ta en bild. 

Sedan förvånade hon mej ännu mer med att hoppa närmare.

I ögonvrån såg jag att det landade en sädesärla på den andra sidan av gången, där det också var mur. Just på denna plats har jag tidigare fotat sädesärla väldigt nära så det här var inget konstigt, men jag insåg nu varför stenskvättan kom så nära. Den hade förstås ett bo i muren och ville tillbaka dit. Jag hade inte mer än tänkt tanken förrän stenskvättan försvann in mellan några stenar. 

Kort därefter landade herr stenskvätta men han var inte lika kaxig som honan. Den här muren leder fram till ett gömsle så det var inte något avskilt ställe som jag hittat. Nu fick jag dock hitta någon annan stans att undkomma vinden, så stenskvättorna kunde få fortsätta flyga ostört till sitt bo.  

Som sagt, det fanns gott om stenskvättor och den här hannen flög upp framför mej senare samma dag. Den flög i motvind och stod i princip stilla flera sekunder. 

Hälsningar Lena

Postat 2023-09-05 16:44 | Läst 464 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Strandhäng med ungnöt

En dag körde vi upp till Ölands norra udde och besökte bl a fyren långe Erik. Innan vi kom ut på ön där fyren står stötte vi på ett gäng nötkreatur. Det hade varit enkelt att skriva kossor, men med min bakgrund kan jag inte förmå mej att göra det då det är unga kastrerade hannar.  

De gick lite överallt på parkeringen och den här tyckte att de tunga fikamöblerna var utmärkt att klia halsen mot.

Det är en färist vid bron så ut på ön för att turista runt fyren kommer de inte. 

Men man kan ju stå och titta på de som ska gå över bron. Här kommer en sliten löpare som sprungit hela vägen från långe Jan, som tog oss två timmar att köra med bil. Det är en sträcka på 16 mil. Vi förstod att de flesta löparna hade gått i mål under gårdagen och vi undrade lite var den här killen varit hela natten.

Han var inte rädd för djuren och hälsade på dem när han kommit över färisten. Det gjorde nog inte så stor skillnad för han sluttid.

Vi åt lunch vid stranden och fick vifta bort den här killen som kom väl nära bordet. 

Det verkade som att de mest ville ligga och mysa i sanden, idissla frukosten.

Eller bara stå och titta på den fina utsikten och låta den lätta vinden blåsa bort flugorna. 

Hälsningar Lena

Postat 2023-06-16 23:10 | Läst 1067 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Full fart i holkarna på Öland

Det var stor aktivitet i många av de holkar vi gick förbi under vår Ölandsvistelse. Här bor familjen nötväcka.

En hungrig unge mottar matleverans genom hålet som nötväckan minskat ner öppningen på genom att bygga på med lera. 

De ständigt jagande föräldrarna måste också ta en paus ibland. 

Starar i en annan holk bredvid nötväckorna. De här var mer högljudda och ungarna gjorde klart för alla som var inom hörhåll att det var bäst att genast stoppa in mat i det öppna  gapet. 

Det var dessutom inte tillräckligt. Sannolikt fanns det också syskon inne i holken som ville ha.

Det gick inte särskilt många minuter mellan leveranserna. 

Stararna är oerhört vackra när fjäderdräkten är någorlunda rätt belyst. Ibland uppfattar man dem bara som svarta fåglar men det är betydligt mer prakt än så.

Här en stressad starförälder som är på jakt efter lämpliga smådjur på marken. 

En annan liten vanlig fågel som stressade runt och fångade insekter var förstås sädesärlan. Den fick verkligen kämpa i vindbyarna och trots långa serier var det svårt att få skarpa bilder på den i luften. Den jagade dock också skuttande på ytan av denna våtmark. 

När jag stod och tittade på sädesärlan såg jag att på andra sidan ett stengömsle, i motljus, satt det holkar för både stare och svalor. När starungen stack ut huvudet insåg jag att här fanns det potential för bilder på inflygande stare.

Det var bara att luta sej mot muren, ta stöd och invänta matleveransen. Sagt och gjort, inom några minuter fick jag utdelning.

Det här går ganska fort men det räcker med sju bilder per sekund, som är vad min kamera presterar, för att fånga några bilder. 

Det står en skylt på stenmuren att där bor det en huggorm, men jag bestämde mej för att den var nog inte hemma eller så tog den sovmorgon. Man måste luta sej mot muren för att fota holken. 

Telningarna fick också lite städning mellan matleveranserna.

Det här blev resans bästa bilder tycker jag och det är ju vad som skiljer mellan att fotografera fåglar och att "skåda". Staren är en av våra vanligaste fåglar och den fanns överallt. Jag var ensam om att titta på dessa, kanske för att alla andra just då stod i Södra lunden där det satt en biätare i en buske....

Hej så länge,

Lena

PS. Vi kanske ses i Säterdalen den 6 juni? Då är "Fotografisk resa" där mellan 10-17

Postat 2022-06-04 11:40 | Läst 683 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Djurmöten på Öland

Under mina tidiga morgonpromenader på markerna som hör till Ottenby kungsgård mötte jag en del av de djur som betar där. Dovhjortarna ligger och idisslar när solen precis gått upp. Det var en del moln så det fina gryningsljuset ville inte riktigt infinna sej just här. 

Det finns ca 350 tackor med lamm som går helt fritt i lundarna och på båda sidor om vägen. När man kört över färisten är det bara att anpassa farten och se upp för djuren. Tidigt på morgonen är de fortfarande lite stillsamma. 

Får ser man överallt på Öland och dessa mötte vi när vi gick ut till Stenboudd. De här är lite kraftigare än de typiska pälsfåren vid Ottenby. På den här gården i Runsten fanns det blandade flockar med olika fårraser och en gårdsbutik som sålde lammkött, mycket fina skinn och glass. 

Det finns också mängder med betande nötkreatur vid Ottenby. De delar ca 1000 hektar betesmark med fåren och går lika fritt. Ottenby naturreservat är i dag en del av Unescos världsarv Södra Ölands odlingslandskap och djur har betat här i över 1000 år.

  

Många av betesdjuren är svarta köttdjur av typen Aberdeen angus, men det finns även Hereford och en hel del korsningar. Jag vet att flera här på FS inte gillar att möta lösa nötkreatur och då kanske man ska skippa just Ottenby naturreservat. Eller så gör man som alla de besökare som kommer hit, man bryr sej inte om kossorna och kör försiktigt när man sitter i bilen. De kommer inte närmare än så här och backar om man går mot dem.

Ibland blir det köbildning när någon av kalvarna blir akut törstig på vägen. Påhejade av ett får dessutom. Den här kalven har en pappa som är en Hereford, därav det vita huvudet.

Den här mötte jag på en morgontur och mamma stod snett bakom mej. Kalven visste inte riktig hur den skulle göra och stannade tvärt på stigen. När jag flyttat mej i sidled några meter kunde den skutta förbi. Anledningen till att den inte "har några öron" är förstås för att det sitter stora gula nummerlappar i dem. För det mesta bryr jag mej inte om det men på den här bilden blev det bara för mycket. 

Inget av alla de nötkreatur i olika storlekar och av olika kön som vi mötte visade någon som helst tendens till att komma för nära eller verka hotfulla mot oss...

 

...men det betyder ju inte att de var lika snälla mot varandra. Det går avelstjurar bland korna, det har jag noterat tidigare, men vi har aldrig sett dem i en sådan kraftmätning som dessa två Angusherrar visade. Grästuvorna rök runt klövarna. 

De här två var inte kompisar. 

Hela skådespelet ägde rum alldeles vid vägen och här har den ena lyckats pressa upp sin motståndare på vägbanan. När jag fick syn på dem från bilen blev det förstås tvärstopp och eftersom jag hade en 100-400 zoom på kameran kunde jag få med båda djuren på bilderna. Den här bilden är tagen med 100 mm. Båda tjurarna hämtade andan och frustade en stund innan de rök ihop igen. 

Angus är inte så stora och tunga som vissa andra raser men det är ändå två maffiga djur som tillsammans väger över ett ton. Jag höll mej nära bilen eftersom det inte riktig gick att förutsäga vilket håll de skulle röra sej åt, det berodde på vem som var starkast för stunden. 

Jag vet inte hur lång tid det tog för dem att göra upp. När vi lämnade dem var de i alla fall inte klara.

Hej så länge,

Lena

Postat 2022-06-01 21:18 | Läst 1070 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

En tur i naturen

Eftersom det var långhelg gjorde vi en längre biltur för att komma bort, få miljöombyte och förhoppningsvis några långa fina stunder i naturen. Trafiken är en prövning denna helg men på onsdagskvällen, då vi började närma oss vår destination, gick det förvånansvärt smidigt. Ingen kö här inte. 

 

Solen var precis på väg att gå ner och jag fick ett infall att ta en äkta turistbild. Vid det här laget har ni säkert förstått var vi är. Först Sveriges längsta "helsvenska" bro och sedan en väderkvarn.

Vi är förstås på Öland och vår vana trogen bodde vi på Ottenby vandrarhem, med gångavstånd till Ölands södra udde och fyren Långe Jan.

Vädret var extra spännande och växlade snabbt. Det såg för det mesta ut så här och blåste bitvis kuling på södra Öland. Det kändes som att man fick dubbelt så mycket frisk luft som under en utevistelse då det är vindstilla. 

Vi bar hela tiden vattentäta skaljackor för vinden. Regnbyxorna åkte på och av, ofta. Så fort solen kom fram efter en skur blev det för varmt att gå omkring med extra byxor på sej.   

Det blev förstås en del fågelspaning, både med kamera och med kikare. Det är två helt skilda aktiviteter för det blir sällan särskilt bra bilder då man "skådar" utan de bästa bilderna får man på de vanligaste fåglarna man har i sin närhet. Mer om det i ett annat inlägg.

Eftersom vi var ute hela dagarna, ofta från fem på morgonen, blev det ju dock några skott på arter som åtminstone är lite ovanliga för mej. Det fanns t ex gravänder i mängder.

Ett gäng småskrakar visade sej vara mycket underhållande. Återkommer till dessa lite galna "ungdomar" (som jag tror att det måste vara).

Vi fick också möta det fyrfota djurlivet på Öland, både vilda och domesticerade. Vissa dessutom på väldigt nära håll. Det kommer mer om detta senare. Den här flocken med ungdjur tyckte att vi såg spännande ut men höll sej på hyfsat avstånd. Stenmurarna fungerade inte som staket och vi var på deras mark. 

Vädret gjorde att vi fick ändra  våra planer ibland och testa nya ställen. Man kan inte stå och titta ut över havet när det blåser kuling och fåglarna är inte så villiga att visa upp sej heller. Här passerar vi kyrkan i Runsten och en av många fårflockar.

Intill fårhagen stod ett stort fång gigantiska vallmo med sina luddiga knoppar. 

Helgen bjöd också på konstrunda över hela Öland och vi passade på att besöka några konstnärer som deltog. Här en mysig gård med en utställning där de flesta motiven var får.

Vad kan vara mer passande miljö att hänga stora oljemålningar av får än i ett gammalt stall. Konstnären heter Jeanette Björkman och hon har sin Atelje Himlavid i en gammal kringbyggd Ölandsgård i Bläsinge på sydöstra Öland. 

Vi kom hem med en tavla, men inte ett fårmotiv, samt en väldig massa bilder. Det kommer sålunda några fler inlägg från denna resa.

Hej så länge,

Lena 

Postat 2022-05-31 16:15 | Läst 1357 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
1 2 3 Nästa