Naturreservatet Gullmarsberg

Efter en trevlig dykdag behövde vi fylla luft i våra flaskor men luftfyllaren hade blivit lite sen från jobbet och vi fick tipset om ett naturreservat bara någon kilometer bort. Vi hittade till Gullmarsberg som visade sej vara en sagolik bokskog. Det var dock mulet och det började skymma. ISO ökade snabbt under vår promenad. Vi bestämde oss därför att åka tillbaka efter frukost nästa morgon.

Då såg det ut så här. 

Det är så sällan jag får möjlighet att vandra i en bokskog att jag blev alldeles överväldigad. Det var som en sagomiljö med guldfärgade löv och smaragdgrön mossa.

Den mjuka promenadvägen var täckt av bronsfärgade löv som blänkte när solen ibland tittade fram mellan molnen.

Jag tänkte på Bjarne och den där riktigt gröna mossan som har brukar ha i sina bilder. Här var det sådan mossa men jag tror tyvärr inte att bilderna gör den riktig rättvisa.

Det fanns en del barrträd också och där frodades den gröna mossan

Jag böjde mej ner och tittade lite extra noga på den blöta mossan och fick se en hel miniatyrskog med droppar. Jag hade förstås inget makro med mej utan fick göra det bästa jag kunde med 24-105. 

Hade jag haft ett makro finns det risk att jag blivit kvar länge i skogen.

Solen gav extra bling i de våta löven när den tittade fram

Reservatet var inte stort och vi gick så långt vi kunde åt alla håll. Vi vågade inte fortsätta utanför skylten för älgjakten hade dragit igång och det satt jägare överallt i naturen. 

Det porlade vatten i en rännil nedför en slänt och här blev jag kvar en stund.

Men vi skulle ju dyka...

...så vi lämnade den sagolika skogen för denna gång. Vi kommer garanterat att komma tillbaka till denna plats. Om någon undrar ligger Gullmarsberg strax utanför Skredsvik, någon mil nordväst om Uddevalla.

Hälsningar Lena

Marholmen

Från måndag till torsdag denna vecka har jag varit på ett ställe som heter Marholmen, strax utanför Norrtälje. Det var ett arbetsmöte med en forskargrupp som jobbar med spindeltråd. Tisdag morgon var det vindstilla och jag gav mej ut på en promenad ungefär 06. Jag hade nästan den här utsikten från mitt rum, bara ett båthus i vägen, så jag insåg att en morgonpromenad var ett måste.  

Det blev förstås några olika varianter på dessa moln...

...och den vackra speglingen som man fick på köpet.

Morgonen talar för sej själv.

Runt en udde såg det ut så här. Fortfarande ingen vind och otroligt fridfullt.

Den lilla badstugan som det fanns en flotte till. Man fick själv dra sej ut med repen till ön.

En bit längre bort hittade jag en brygga och gick längs ut på den. På höger sidan simmade en svanfamilj med sju stora ungar. Jag vet inte hur vanligt det är att de klarar sju ungar så här långt, men de lever kanske rätt skyddat här.

Om jag vände mej åt vänster blev ljuset helt annorlunda och där patrullerade pappa svan. Jag tror att det var pappa i alla fall för han spände upp sej så här fint när jag kom.

Provar en high key också.

De här två hade nog en lika fin morgon som jag hade, annars var det få som var ute så här tidigt. Mötte en joggare också, från vår egen grupp faktiskt. 

När jag gick tillbaka mot hotelldelen där frukosten väntade såg jag något som rörde sej i en dunge med buskar. Mörka ögon tittade spänt på mej mellan bladen. 

Det var inte bara en utan flera insåg jag snart. Jag stod stilla en stund och då tittade det fram en till i en glänta...

...som också hade en blyg unge med sej.

Nu var ju inte dessa rådjur egentligen så skygga av sej och vi såg dem åtskilliga gånger i parken runt husen på Marholmen. De var rätt vana vid folk men det var ändå lite mysigt att spana på dem inne bland löven.

Kort därefter klev den här tjejen ut ca 10 meter från mej och poserade en lång stund. Ta du dina bilder så du blir nöjd såg hon ut att tänka. Jag nickade tack och gick sedan in och åt en sån där riktigt överdådig frukost som man nog bara kan få när man bor på ett hotell.

Hälsningar Lena

En tur i Skåne

Eftersom evenemanget OnLocation uatnför Helsingborg hade program till ca 18, hade jag kommit fram till att det inte var läge att köra hela vägen hem till Knivsta på söndag kväll. Jag stannade i Skåne en natt till och gjorde en tur på måndag förmiddag för att se vad jag kunde hitta. Det här huset kändes skånsk för mej.    

Redan innan helgen hade jag bett Peter Dahlén om tips på var jag kunde åka för att spana efter rovfåglar. Jag fick flera utförliga instruktioner med kartor och mer goda råd då vi möttes under helgen. Aftonfalk skulle det kanske kunna finnas. Jag kunde nästan höra Peters ord "-De brukar sitta på kraftledningen..." när jag kom till vad jag tror är rätt plats (det var skyltat mot ett katthem). OK, den hade ju inte varit där på några dagar, så jag for vidare.

Jag krypkörde genom Skånsk lantbruksbygd...spanade in några rådjur på långt håll...en rovfågel av okänd art som försvann bort. Jag hade rutan nere i bilen, men när jag passerade denna var det bara att stänga. Flytgödsel... och vindriktningen var helt fel.

Det blåste rätt bra ute på fälten och jag beslutade mej för att åka till Utvälinge. Det stället hade Peter pratat gott om även om bron ut till ön skadats i senaste stormen och var stängd. Här fanns det fåglar och det första som for upp var en häger.

Vitkindade gäss passerade.

Det blåste rejält och änderna tycktes mest nöjesflyga över det grunda vattnet. En pilgrimsfalk på marken och storspov i vattnet fanns där också, men avståndet var för långt för att jag skulle bli nöjd.    

Mera änder. 

Från Utvälingen åkte jag till Kullaberg, mest för att jag aldrig varit där och ville se stället. Här sken solen och naturen var dramatiskt med stup och klippor ner mot havet.

Jag vandrade runt en del och kände att jag egentligen inte hade så mycket tid som jag skulle velat ha på detta ställe. Det hade också varit fint att komma hit på kvällen eller ännu hellre tidigt på morgonen (det får bli nästa gång)

Ner hit gick jag i alla fall och spanade en stund. Det låg ejdrar i vattnet.

På en klippa samsades trutar och skarvar.

Plötsligt flög denna upp och jag fick några bilder när den försvann bort. Den här bilden har jag delat med några fågelkunniga för att artbestämma den, men de är osäkra. Ung blå kärrhök eller möjligen en hybrid är senaste budet. Stäpphök var uppe till diskussion men färgerna stämmer inte och stjärten är för kort. 

Den försvann bort upp mot fyren och jag gick till bilen för att köra hem, 7 timmar. Synd att det är så långt för det finns mycket fint att se i södra Sverige.

Kaprifolen blommade fortfarande och hösten kändes inte alls så påträngande som hemma. Tack Peter för alla fina tips du delade med dej av. Jag hade en väldigt fin förmiddag och kommer gärna tillbaka till Skåne.  

Hälsningar Lena

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena

Blandade glimtar från Mageröya

För att avrunda vår vecka på Magerøya i nordnorska Finnmark kommer här några blandade bilder. En dag med hyfsat väder åkte vi tillbaka till Gjesvaer och gick en tur som hette Lille tuva på vår turkarta. 

Ca 8 km i mycket fin terräng och lagom kraftig stigning. Precis lagom för några timmars vandring. Här hittade vi vårt första träd på Magerøya (som inte var planterat i en trädgård). Jag tror att det är en sorts björk och den kramade verkligen stenen den växte mot. Det finns en liten knotig stam i en skreva mellan stenarna

Det fanns en del blöta områden så gummistövlar eller kängor med åtminstone halvhöga skaft var bra att ha. Vi fick också stanna och ta av oss kläder på vägen upp. Denna dag hade vi värmerekord med 12 grader när solen kom fram. 

Utsikten var inte dålig minsann och varma efter promenaden upp kunde vi stanna en stund på toppen.

Väldigt lägligt kom också "dagens ren" inspringande i motivet när jag fotade ut mot Gjesvaer. Man kan också se vägen som leder in i samhället.

Vi var förstås i Honningsvåg, det största samhället på Magerøya, vid flera tillfällen. Vi fick långa nyckeln till dykklubbens förråd så vi kunde fylla luft själva. Vi besökte även Nordkappmuseet, mataffären och några småbutiker. Det fanns en markerad tur upp till toppen i bakgrunden men den hann vi aldrig med.

Honningsvåg har en ganska stor hamn. Man lever av fiske och turism. Stora kryssningsfartyg kommer in här flera gånger i veckan under sommaren, samt Hurtigrutten förstås. 

Utanför en pub i Honningsvåg.

Vi gjorde aldrig några turer enbart för att titta på fåglar men det fanns gott om korp på ön och de dök upp när man minst anade det. Här hade jag bara 24-105 på kameran. De satt ofta uppe på hög höjd och tittade på oss när vi skulle dyka. Då hade jag ju heller ingen "fågelkamera" till hands.

Måsar och trutar fanns det förstås gott om. Här ligger de i ett område som var strömt och det måste vara ett fiskstim under ytan för de dök upprepade gånger. Det dök också upp en säl här som nog också fiskade, men den fick jag inga bra bilder på. 

En liten hamn i Kamøyvaer dagen då vi såg de första solstrålarna. 

Sibirisk vallmo som växer i en stenmur. Dessa blommor hittade vi lite överallt, ibland växte de i grus eller som här mellan stenarna i en mur. 

Efter en vecka på Magerøya var det dax att påbörja resan hemåt. Morgonen när vi lämnade ön låg molnen lågt och det hängde regn i luften. 

På smala vägar och genom långa tunnlar styrde vi först mot Alta och sedan tog vi av mot Tromsö. Vi hade inga planer på att åka den kortaste vägen hem.

Hej så länge,

Lena