En tur i Skåne

Eftersom evenemanget OnLocation uatnför Helsingborg hade program till ca 18, hade jag kommit fram till att det inte var läge att köra hela vägen hem till Knivsta på söndag kväll. Jag stannade i Skåne en natt till och gjorde en tur på måndag förmiddag för att se vad jag kunde hitta. Det här huset kändes skånsk för mej.    

Redan innan helgen hade jag bett Peter Dahlén om tips på var jag kunde åka för att spana efter rovfåglar. Jag fick flera utförliga instruktioner med kartor och mer goda råd då vi möttes under helgen. Aftonfalk skulle det kanske kunna finnas. Jag kunde nästan höra Peters ord "-De brukar sitta på kraftledningen..." när jag kom till vad jag tror är rätt plats (det var skyltat mot ett katthem). OK, den hade ju inte varit där på några dagar, så jag for vidare.

Jag krypkörde genom Skånsk lantbruksbygd...spanade in några rådjur på långt håll...en rovfågel av okänd art som försvann bort. Jag hade rutan nere i bilen, men när jag passerade denna var det bara att stänga. Flytgödsel... och vindriktningen var helt fel.

Det blåste rätt bra ute på fälten och jag beslutade mej för att åka till Utvälinge. Det stället hade Peter pratat gott om även om bron ut till ön skadats i senaste stormen och var stängd. Här fanns det fåglar och det första som for upp var en häger.

Vitkindade gäss passerade.

Det blåste rejält och änderna tycktes mest nöjesflyga över det grunda vattnet. En pilgrimsfalk på marken och storspov i vattnet fanns där också, men avståndet var för långt för att jag skulle bli nöjd.    

Mera änder. 

Från Utvälingen åkte jag till Kullaberg, mest för att jag aldrig varit där och ville se stället. Här sken solen och naturen var dramatiskt med stup och klippor ner mot havet.

Jag vandrade runt en del och kände att jag egentligen inte hade så mycket tid som jag skulle velat ha på detta ställe. Det hade också varit fint att komma hit på kvällen eller ännu hellre tidigt på morgonen (det får bli nästa gång)

Ner hit gick jag i alla fall och spanade en stund. Det låg ejdrar i vattnet.

På en klippa samsades trutar och skarvar.

Plötsligt flög denna upp och jag fick några bilder när den försvann bort. Den här bilden har jag delat med några fågelkunniga för att artbestämma den, men de är osäkra. Ung blå kärrhök eller möjligen en hybrid är senaste budet. Stäpphök var uppe till diskussion men färgerna stämmer inte och stjärten är för kort. 

Den försvann bort upp mot fyren och jag gick till bilen för att köra hem, 7 timmar. Synd att det är så långt för det finns mycket fint att se i södra Sverige.

Kaprifolen blommade fortfarande och hösten kändes inte alls så påträngande som hemma. Tack Peter för alla fina tips du delade med dej av. Jag hade en väldigt fin förmiddag och kommer gärna tillbaka till Skåne.  

Hälsningar Lena

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena

Blandade glimtar från Mageröya

För att avrunda vår vecka på Magerøya i nordnorska Finnmark kommer här några blandade bilder. En dag med hyfsat väder åkte vi tillbaka till Gjesvaer och gick en tur som hette Lille tuva på vår turkarta. 

Ca 8 km i mycket fin terräng och lagom kraftig stigning. Precis lagom för några timmars vandring. Här hittade vi vårt första träd på Magerøya (som inte var planterat i en trädgård). Jag tror att det är en sorts björk och den kramade verkligen stenen den växte mot. Det finns en liten knotig stam i en skreva mellan stenarna

Det fanns en del blöta områden så gummistövlar eller kängor med åtminstone halvhöga skaft var bra att ha. Vi fick också stanna och ta av oss kläder på vägen upp. Denna dag hade vi värmerekord med 12 grader när solen kom fram. 

Utsikten var inte dålig minsann och varma efter promenaden upp kunde vi stanna en stund på toppen.

Väldigt lägligt kom också "dagens ren" inspringande i motivet när jag fotade ut mot Gjesvaer. Man kan också se vägen som leder in i samhället.

Vi var förstås i Honningsvåg, det största samhället på Magerøya, vid flera tillfällen. Vi fick långa nyckeln till dykklubbens förråd så vi kunde fylla luft själva. Vi besökte även Nordkappmuseet, mataffären och några småbutiker. Det fanns en markerad tur upp till toppen i bakgrunden men den hann vi aldrig med.

Honningsvåg har en ganska stor hamn. Man lever av fiske och turism. Stora kryssningsfartyg kommer in här flera gånger i veckan under sommaren, samt Hurtigrutten förstås. 

Utanför en pub i Honningsvåg.

Vi gjorde aldrig några turer enbart för att titta på fåglar men det fanns gott om korp på ön och de dök upp när man minst anade det. Här hade jag bara 24-105 på kameran. De satt ofta uppe på hög höjd och tittade på oss när vi skulle dyka. Då hade jag ju heller ingen "fågelkamera" till hands.

Måsar och trutar fanns det förstås gott om. Här ligger de i ett område som var strömt och det måste vara ett fiskstim under ytan för de dök upprepade gånger. Det dök också upp en säl här som nog också fiskade, men den fick jag inga bra bilder på. 

En liten hamn i Kamøyvaer dagen då vi såg de första solstrålarna. 

Sibirisk vallmo som växer i en stenmur. Dessa blommor hittade vi lite överallt, ibland växte de i grus eller som här mellan stenarna i en mur. 

Efter en vecka på Magerøya var det dax att påbörja resan hemåt. Morgonen när vi lämnade ön låg molnen lågt och det hängde regn i luften. 

På smala vägar och genom långa tunnlar styrde vi först mot Alta och sedan tog vi av mot Tromsö. Vi hade inga planer på att åka den kortaste vägen hem.

Hej så länge,

Lena

Nordkap, Norges nästan nordligaste punkt.

Efter lunch i Skarsvåg körde vi den sista biten till vad som bara nästan är Norges nordligaste punkt. Den nordligaste heter Knivskjellodden och ligger 1,5 km norr om Nordkap. Om man ville ta sej dit var det apostlahästarna som gällde, 9 km enkel väg. Vi övervägde att göra den 18 km långa turen en dag men terrängen såg ganska enahanda ut och det kändes lite för långt. 

Vädret var ganska OK när vi kom fram men utsikten från Nordkapsklippan över Norra Ishavet skvallrade om att det kanske skulle kunna ändras 

Udden man står på är 307 m hög och det stupar brant ner på dess sidor. Det fanns staket runt stora delar och man fick inte klättra på klippväggarna (om man nu skulle få för sej något sådant).

Här fick man inte klättra ner...

Detta verk heter "Children of the world" och har designats av sju barn från olika länder och ska symbolisera samarbete, vänskap, hopp och lycka över alla gränser. Det avtäcktes 1989.

Mor och son som står och tittar ut över havet och monumentet i blåsten är en skulptur av Eva Rybakken.

Det finns förstås ett rejält besökscenter med panoramafilm, utställningar, historia, souvenirer mm och inträde ingår i "parkeringsavgiften" på drygt 500 Nkr för personbil med två personer. Biljetten gäller faktiskt 24 timmar, vilket vi drog nytta påföljande dag. Det finns en underjordisk del där det bl a finns ett litet kapell, St John's Chapel. Det finns bara tre symboler här, Jesus, korset och en duva, för att vem som helst oberoende av tro ska kunna få en stunds kontemplation här.   

Det finns förstås restaurang, café och bar och någonstans hade jag läst att man skulle dricka ett glas champagne när man nått denna plats. Vi beslöt oss för att dela på ett glas, men tyvärr fanns det ingen champagne när den stora turistruschen var över. Vi fick nöja oss med ett glas prosecco. Vi såg också att det hänt en del med vädret när vi varit nere i de underjordiska delarna...

När vi kom ut såg det ut så här och jag insåg att staketet inte bara var oestetiskt utan faktiskt hade en viktig funktion att fylla när vädret plötslig slog om. Jag försökte fotografera utsikten men det är inget värt att visa. 

Härifrån såg vi Nordkapmonumentet tydligt när vi kom. Nu var det visserligen helt vindstilla och varmare än när vi kom men det fanns inte så stor anledning att stanna kvar. 

Nästa morgon strålade solen för första gången under vår resa!!! Vi hade ju tid kvar på parkeringsbiljetten så vi bestämde oss för att åka upp igen. Den här bilden är tagen vid nästan samma plats som den i dimman, men från en lite annan vinkel.  

Det blåste riktigt kallt och vi stannade inte så länge men det var kul att se hur vädret kunde skifta bara under 24 timmar. 

Utanför besökscentret stod en cykel och cyklisten var antagligen inomhus. Den här killen hade en nummerlapp och han hade precis gått i mål i en 400 mil lång cykeltävling som startat i Italien. Vi spekulerade i om han inte var inne för att ringa efter en taxi...Om man kommer på cykel (en hel del gör det utan att tävla) eller till fots kostar det ingenting att besöka Nordkap. Om ni funderar över om man kan parkera i vägrenen utanför centret och sedan gå in kan jag meddela att vägren här på sin höjd är ett djur och inget annat.  

Om man kom med båt, vilket var det enda sättet före vägen öppnades 1956, fick man lägga till i Hornvika strax söder om Nordkap. Här kan man se små byggnader och en liten kaj. Efter landstigning var det bara att gå upp för stigen som är ca 900 m lång och har en stigning på 300 m. Det kom turister till Nordkap på 1800-talet och då fanns här 1008 trappsteg som det fortfarande finns rester av.

Den här turen fanns med på vår turkarta och betecknades som "brant". Inne på centret kan man se både bilder och modeller på tidiga turister som kommit upp denna väg. Männen hade väl OK kläder med långbyxor, kortare rock och kängor, men kvinnomodet på den tiden var fotsida, vida kjolar, muff och hatt. Man kan ju bara undra vad de hade på fötterna...    

Fredrik gick inte så nära kanten utan skickade ut drönaren istället. Han var dock helt ovetande om att "dagens ren" med alla sina kompisar passerade bakom ryggen.

Landskapet fick helt andra färger i solskenet och vi stannade på några ställen för att fota.

Även i motljus med moln såg det annorlunda ut. De stora "staketen" är för att förhindra snödrev över vägen på vintern. 

Den här vyn hade vi fotat förut men med det fina vädret ville jag ha nya bilder. Det är Skipsfjord och vår camping man ser längst ner. Vägen är slingrande och lutningen tillräcklig för att få alla cyklister vi såg på väg upp (utom de med nummerlappar) att sitta av och dra cykeln åtminstone en del av sträckan.

Vår camping med stugor och hotell. 

Hej så länge,

Lena

Skarsvåg och "Kjerkeporten"

Återigen en mule morgon men det skulle kanske lätta till eftermiddagen. Vi åkte till Skarsvåg som är den sista lilla orten innan Nordkap. Här bor ca 60 personer. 

Skarsvåg ska vara världens nordligaste fiskeläge och det finns en liten hamn med fiskebåtar. Det fiskas mest torsk men fler och fler fiskar även kungskrabba och den här båten har en krabbur i aktern.

Det kommer en hel del turister hit (även om vi inte mötte några) och det finns ett par campingplatser utanför Skarsvåg. Det finns också ett företag som tar ut den som vill fiska och här sitter några av troféerna. Ett café med turistinformation och en stor tank där man kunde se levande kungskrabba om man ville betala 3 euro. Vi skippade det...

Det lilla träkapellet har plats för 60 personer.

Här finns också en märkt vandringstur som startar vid kapellet med en rejäl uppförsbacke. På skylten stod det Kjerkeporten och dit ville jag. En "sten" med ett hål i hade jag sett på bilder, men vi hade för övrigt kanske inte så stora förväntningar. 

När vi kom över krönet efter ca 1 km såg det ut så här. Stenformationerna såg ut som något jag aldrig sett tidigare och naturligtvis ville jag komma ner där och komma närmare.

Jag kan inte ens göra dessa formationer rättvisa med mina bilder. Det var så otroligt läckert, och brant...

Åt andra hållet såg det ut så här och nej, där kunde man inte gå ner...

Vi hittade faktiskt en stig med lite bristfälliga markeringar och vi tråcklade oss ner en bit. Det gick inte särskilt fort men det var ju inte heller långt.

När vi kom ner såg vi en annan stig, minst lika brant. Det var faktiskt folk som kom fram men avstod från att gå ner till där vi stod. Det var betydligt lättare att gå upp, som det brukar vara.

Det var den här strukturen som gjorde att man ju absolut måste gå ner. Det räcker inte att bara se Kjerkeporten på håll.

Här kom förstås också vår lilla drönare fram...

...men jag var upptagen med annat. Stenformationerna uppslukade mej fullständigt. Störande att folk måste lämna spår efter sej.

Så här så det ut när vi klättrat upp för stigen på bilden. Vi insåg då att vi måste ha gått ner på en gammal stig, därav den dåliga märkningen och den låg på andra sidan porten.  

Tillbaka vid utgångspunkten var det hög tid för lunch och då kom grillen fram. Gott med varm lunch för någon sommarvärme var det inte. 

Så här såg sittplatserna ut vid lunchserveringen dvs bagageutrymmet på vår bil. Korv med bröd, tomater hemifrån, ketchup och vatten. Det smakade toppen och jag kunde inte låta bli att fundera över om det kan finnas något enda vegetariskt alternativ som kan slå en grillad chorizo. Dykpaketen är förstås med, mest för att det är det bästa stället att förvara dem på, men vi skulle inte dyka efter lunch. Vi lämnade Skarsvåg...

... och "dagens ren" stod vid vägen med det mest näpna uttryck jag sett hos en ren. När vägen sedan delade sej tog vi av mot norr och Nordkap. 

Hej så länge,

Lena