B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Även en björn kan behöva lite tandtråd...

Det får bli sista bilden från östra Finland. Nu är det fredag, yeah...

Hälsningar Lena

Postat 2023-10-05 22:24 | Läst 645 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Östra Finland, dag 4 på mossen

Fjärde dagen som vi skulle sitta i gömsle och Lassi kommer överens med Magnus om var vi ska sitta och vilken plan som gäller för dagen. Vi har ju inte fått se varg och det troligaste ställe för den att dyka upp är på mossen där vi satt första dagen. Det kommer att läggas ut en åtel där plus lite "smågodis" som Magnus kommer att gömma i närheten av det gömslen vi sitter i. 

Vädret är sol med stackmoln och ljuset varierar sålunda, men det är väldigt mycket ljusare än på de platser vi suttit de senaste två dagarna. Korparna är snabbt på plats och jag kan ju inte motstå att ta några bilder på dem. Jag skulle kunna visa flera blogginlägg med enbart korp i olika poser och ljus, men jag besparar er det så länge.  

Längst bort mot skogsbrynet sitter en korp, några kråkor och en havsörn. Vi såg ju en havsörn här under första dagen men den kom aldrig särskilt nära. Kanske kan vi få se lite mer av den idag. 

Den mörka björnen är snabbt på plats men den blir skrämd och springer iväg. Det ser tungt ut på den blöta myren och den springer inte så långt. Den lunkar runt i en stor vid sväng och kommer så småningom tillbaka.

En av de ljusare björnarna kommer också lufsande. Lägg märke till att örnen fortfarande sitter i bakgrunden. Så här långt är allt ungefär som man kunde förvänta sej. Vi har blivit rätt bortskämda med att björnarna kommer relativt snabbt, men ingen varg syns till.

Något förvånande dyker järven upp. Den brukar inte vara på denna plats så ofta och det tyder ännu mer på att vargarna inte är i närheten, om järven vågar sej fram. Den springer runt och letar efter smågodiset som Magnus gömt och låter björnarna turas om att äta på åteln.  Vi fortsätter spana ut på mossen mellan kortare fotosessioner när något rör sej på en plats som man gillar. Det är ett stort öppet område att hålla utkik över och/eller skapa sina egna kompositioner. 

Plötsligt kommer en stor fågel inflygande, en örn, men inte havsörnen för den sitter kvar i det gamla trädet. 

Det är en kungsörn och Magnus, som sitter med oss i det stora gömsle vi har för dagen, blir exalterad. Kungsörnsparet i området har inte setts här på länge. 

Det yr korpar åt alla håll när kungsörnen kommer in för landning i närheten av åteln där det för närvarande inte sitter någon björn. Solen gick också i moln precis i det ögonblicket. 

Örnen äter lite men kommer inte till ro och lättar ganska snart. Den sätter sej en kort stund i ett av de döda träden som korparna brukar sitta i, innan den flyger upp igen. 

Den visar upp sej i all sin prakt innan den gör en stor lov över området och försvinner bort över mossen, mot skogen. Den landar i ett träd någonstans bortanför fotoavstånd men inte alltför långt bort. Vi hoppas förstås att den ska komma tillbaka. 

Det går bara fem minuter så kommer en ny örn flygande och nu är det havsörnen som seglar in mot oss. 

Den kommer in för landning en bra bit från åteln och visar upp sej väldigt fint. Det blir förstås mängder med bilder. 

Örnen landar en kort stund i blötan och lättar sedan. 

Det blir väldigt fina poser både när den landar och sedan flyger upp igen. Det här artar sej mycket bra. 

Av någon anledning landar örnen igen, ungefär som att den ger oss ännu en chans att sätta några fina bilder, innan den återigen ger sej iväg. Den är aldrig i närheten av åteln och stannar inte tillräckligt länge på marken för att hitta något annat ätbart. 

Nu lugnar det ner sej något men efter ca 20 minuter kommer en kungsörn, men inte från det håll där den första försvann.

Det här är en annan individ och Magnus viskar förtjust att vi nu fått se båda kungsörnarna i det par som brukar uppehålla sej i området. Den landar kort i en tall. 

Men bestämmer sej ganska snart för att den vill smaka av det som bjuds.

Den gör en lov och kommer in mot åteln där den slår sej ner och sitter en lång stund. Den tar för sej och fyller krävan så det blir en stor bula på halsen innan den ger sej av.

Den landar prydligt i samma träd som havsörnen. Solen ligger nu lågt och kommer strax att förvinna bakom en trädridå innan den går ner för dagen. 

Medans det fortfarande går att fotografera kommer den andra kungsörnen tillbaka för att äta lite mer. Havsörnen tar inte del av något utan sitter mest i trädet och avvaktar efter sin flygtur framför gömslet. Den räknar kanske med att det ska finna rester kvar till nästa dag. 

Jag har bestämt mej för att sova kvar i gömslet. Vi har suttit i ett stort bekvämt gömsle för sex personer och det finns bekväma britsar med madrasser att sova på. Niklas stannar också kvar över natten och vi kryper ner i våra sovsäckar vid niotiden. I gryningen kan vi skymta en svart skepnad på åteln, en björn. Järven kommer också förbi när det börjar ljusna, men jag har visat så många bilder på dessa djur tagna i bättre ljus, så jag hoppar över det. 

Björnen lufsar iväg och när det blir ledigt på åteln sitter plötsligt kungsörnsparet där. Vi såg inte ens när de kom inflygande. Jag brukar inte visa bilder där åtelresterna syns men det här tyckte jag ändå var en praktfull syn. Man ser också stålvajern som åteln sitter fast med, så att de stora djuren inte ska dra med sej maten  i skogen. 

Det kom inga vargar men vilken dag det blev ändå. Man kan ju inte vara besviken efter en sån här upplevelse. Jag hade absolut inte förväntat mej att få se dessa pampiga rovfåglar på så nära håll som vi fick denna dag.  

Hälsningar Lena

PS. Anledningen till att det inte är vargar på plats, som det varit tidigare år, hänger ihop med att alfahannen försvann i oktober -22 och endast honan plus två andra djur, antagligen unga honor, har funnits inom området sedan dess. Det har därför inte blivit någon valpkull i år. Alfahonan har bara visat sej sporadiskt under sensommaren och inte alls de senaste veckorna.   

Postat 2023-10-03 19:33 | Läst 740 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Östra Finland, dag 4, en skogspromenad

Dag fyra är det uppehållsväder och Stig passar på att berätta för oss om brandljud. Det finns nog de bland er som vet vad brandljud är, men jag erkänner direkt att jag hade inte en aning. Det är vad man kan se på denna tall och Stig förklarade för oss att denna tall har överlevt flera skogsbränder. När jag kollar på Wikipedia kan man läsa följande: Brandljud är en stamskada på ett träd orsakad av värme från en skogsbrand. Barken faller av och veden blottas. Om trädet överlever branden börjar skadan övervallas. Brandljud finns främst på tallar som tack vare sin tjocka bark kan överleva branden. 

Efter frukost gör vi en utflykt för att fotografera lite i skogsmiljö. Här kan man också se brandljud på dessa två tallar mitt i bilden.

Vi stannar vid en plats ganska nära gömsleområdena där skogen är helt magiskt vacker. Tyvärr är det strålande solsken vilken inte är optimalt för fotografering, men det är bättre än regn och det är just regnet som hindrat oss från att åka hit tidigare. 

Fallna träd har fått ligga och successivt har ris och mossa växt upp runt och över de gamla stammarna.

Vi kommer överens om att ses vid bilen efter 60 minuter och på bara några minuter är alla utspridda i skogen. Den här stora gamla stammen med rötterna gör att jag blir kvar vid vägen några minuter till. 

Jag har bara 24-105 mm, eftersom Finnair har börjat väga handbagage och naturligtvis har jag inte heller något stativ. Det behövs inte vid gömslefotografering. Stativhuvudet räcker (eller ärtpåsar).

Gamla stubbar sticker upp som mjuka pucklar med mossa och lingonris, ibland också några svampar. Just då slår det mej att det här är första gången på väldigt länge som jag är i en skog och INTE plockar kantareller. Jag ser faktiskt inte en enda, men sopp finns det förstås. 

Här sitter Magnus och njuter av lugnet i skogen. Det var dock en del aggressiva knott, men de syns ju förstås inte på bilderna. 

Jag kan inte minnas när jag senast gick i en sån här skog och jag kom plötsligt att tänka på Sten Björklund, som bloggat om gamla fina skogar och att de förvinner i rasande takt. 

Jag hade ju inget makro men det går att fota en del små saker ändå, för den storslagna naturen är förstås full av vackra detaljer. 

Lavarna i träden ger finaste sagostämning och det är fortfarande ganska blött efter allt regnande. 

Solljuset gör att man får testa sej fram och här är det rejält underexponerat.

Snart är det dags att samlas vid bilen igen  och knotten börjar dessutom tära på mitt tålamod, jag har blodfläckar på händerna där de huggit små bitar. 

Vi ber ändå om att få kliva ur bilen innan vi når baslägret för att stanna en stund vid denna ström. Vi får promenera sista biten hem men det är bara skönt. Det blir en hel del stillasittande på en sån här resa och efter middagen ska vi ut till gömslena igen för en ny sittning.  

Ekorrarna har tydligen haft show när vi varit borta och måste ta en paus för att dricka vatten. 

Lassi har också kommit till baslägret. Han delar på arbetet med sin son, som är delägare, och har nu löst av honom. Nu undrar vi förstås vad planen är för eftermiddagens gömsle... 

Hej så länge, 

Lena

Postat 2023-10-01 20:26 | Läst 797 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Östra Finland, dag 3, i skogen

Efter en händelserik gryning i gömslet var det skönt med frukost och en dusch. Naturligtvis blev det också en snabb koll av bilderna, det regnade ju ändå ute så det inbjöd inte till att fånga några flygande ekorrar. Fast när jag försökte få min gamla PC att brusreducera i LR angav den att det skulle ta 95 minuter. Hmmm...Det blev till att ladda upp några bilder av järven i sambons nyare "äppeldito", som brusreducerade på 50 sekunder. Därefter följde en diskussion om uppdatering av bärbar dator...

Bilden ovan visar baslägret hos Lassi och huset som man bor i samt där man intar alla måltider. Enkelt och funktionellt, ingen lyx utan precis vad man behöver.

Hela anläggningen ligger mycket vackert omgiven av vatten på tre sidor. Naturligtvis finns en vedeldad bastu (huset på denna bild) samt flera fina ställen att samlas och grilla eller bara sitta och samtala i naturen. 

Idag skulle vi sitta i gömslena i skogen. Området kallas "Pineforrest" och där finns gömslen för tre, två eller en person. Niklas är på väg in i ett av enmansgömslena, det minsta eller i alla fall det med lägst takhöjd. En del av gömslena har en golvglugg, förutom minst två gluggar i sitthöjd. Vi fick order om att inte stanna utanför gömslena för att fotografera eller småprata, så jag har bara den här bilden tagen i all hast när vi passerade på väg till vårt tvåmansgömsle.  

Skogen är gammal barrskog med både tall och gran, blåbärs- och lingonsris samt mossa på marken. Trots småregnet är det ändå magiskt vacker skogsmiljö, men det är förstås mörkt och jag hamnar direkt på ISO 6400. Så fort lugnet lagt sej efter vår ankomst upptäcker vi att det är fåglar i skogen och nu är det inte korpar och kråkor som gäller utan två andra arter som också hör till kråkfåglarna, nämligen nötskrika och... 

...den något mindre lavskrikan. Den här blöta lavskrikan hittade direkt en bit hundmat som fanns undanstoppat lite här och där framför gömslena och i skogen. 

Jag ser sällan lavskrika och blir direkt uppslukad av att följa dessa ivriga fåglar som letar efter godsaker mitt framför ögonen på oss. 

En lämplig slutartid för björnar i rörelse är 1/500 s och det var vad jag hade inställt inledningsvis. Nu insåg jag ju att det går inte alls när man har flygande fåglar framför kameran, eller det blir ungefär så här (om man har väldig tur).  

Alltså blev det högre ISO (8000-10 000) och slutartiden runt 1/800 till 1/1000 s. Det är egentligen inte tillräckligt kort tid för fåglarna, men en kompromiss och lite suddiga vingar är ju OK. Den här nötskrikan gjorde en förträfflig "fjäderpiffarmanöver" precis framför vårt gömsle. Den visste nog att fotograferna var på plats och då måste den snygga till sej lite.

Det här är före- och efterbilder (bilden ovanför är själva piffandet). Jag tyckte skillnaden var så slående att jag måste visa den. Vilken "makeover", och det tog inte mer än bråkdelen av en sekund! Vid det här laget var jag helt uppslukad av fåglarna. 

Plötsligt sitter en järv till vänster om vårt gömsle. Den har kommit uppför sluttningen på sidan om oss och tittar upp bakom stocken. Den är fascinerande nära. Bilden är tagen med 100-500 zoomen på 135 mm och den är obeskuren. Det låg några laxhuvuden delvis under och bakom stocken. Järven tuggar ivrigt i sej godsakerna och tittar upp över stocken med jämna mellanrum. 

 Den ser sej omkring hela tiden. Det kan ju dyka upp betydligt större rovdjur. Björnar ger sej inte på järv, men vi har fått höra att vargar gör det och enda sättet för järven att undkomma då är att klättra upp i ett träd. Järvar har mycket stora revir, så det här är med stor sannolikhet samma individ som jag fick se i morse. Kolla in klorna!  

Järven rör sej snabbt och jag är glad att jag anpassade inställningarna för fåglar. Den flänger runt framför gömslena och letar efter vad ätbart som kan finnas gömt i riset eller bakom stubbar och stenar.

Den springer förbi oss väldigt nära och jag är imponerad av att det en blev en enda bild med godtagbar skärpa. En järvhanne väger ca 15 kg och är ett litet djur jämfört med björnarna vi sett tidigare som uppskattningsvis kanske väger så mycket som 300-350 kg just nu. 

Den stannar upp på stocken och vi njuter av att få se den stilla en stund. 

Sedan levererar den ett härligt grin och slickar sej om munnen. Tack för maten kan man tänka sej att den förmedlar. Jag är helt övertygad om att den vet att vi sitter i gömslet och tittar på den. 

Björnarna då, kom det inga björnar kanske ni tänker? Jo, björnen kom. Lite trevande först...

,,,men här verkar det ju helt lugnt så då är det väl bara att kliva fram och kolla om det finns något gott att äta. Den här björnen kom väldig nära gömslet och det är nog den individ som är högst upp i rangordningen bland de tre björnar vi fick se. 

Just denna bild är en personligt favorit och kanske den bästa björnbilden från denna resa. Vad tycker ni? 

Den mörka björnen som nästan är svart kom intassande efter en stund, men den ser lite tveksam ut. Den här har jag uppfattat som längst ner på rangordningen. Den första björnen är fortfarande kvar inom området och befinner sej ganska nära vårt gömsle. 

Bäst att ta det lite varligt...Förstora gärna denna bild så kanske ni också ser tveksamheten hos denna björn :-)

" - Jag är klar nu så du kan få ta över. Sträck på dej, det är fotografer i alla gömslena ! " 

Det tror jag inte att den tänkte egentligen, men kan kan väl få spekulera...Den lämnade i alla fall området och den mörka björnen fick nosa igenom buskarna efter eventuella godbitar som ingen hittat ännu. 

Hej så länge,

Lena

Postat 2023-09-29 21:26 | Läst 840 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Östra Finland, dag 2 och natten mot dag 3

Jag inledde morgonen med en präktig frukost och sedan en stund med "flygande ekorre". Flygekorre finns visserligen i Finland, men här var det vanlig röd ekorre som fick vara modell. Helst ville jag att den skulle hoppa från vänster till höger, för bästa ljus på ansiktet, men den tog inte regi på det sättet och hoppade lika ofta från höger till vänster.

Det här borde ju inte vara så svårt med dagens fotoutrustning, men att få ekorren skarp i hoppet visade sej ganska knepigt. Om någon tycker att det borde vara mer luft framför nosen på denna bild kan jag erkänna att den är på väg ut i bildfältet. Det blev en hel del bilder med enbart svansen kvar. 

Vid 14:00 tiden åkte vi ut i det förbjudna området mellan Finland och Ryssland. Dagens gömsleområde heter Lake och har en liten pöl omgiven av tunna träd, mest tallar. Det regnade och ljuset var allt annat än bra. Gömslena är inte direkt lyxiga stugor, men de fungerar bra.

Så här såg det ut i "ettan" där vi satt tillsammans med Ann-Sofi. Jag har tagit kameran från min sambos 100-400 för att ta denna bild. För stunden var det lugnt utanför.

Första björnen kom efter ca en halvtimme. Här finns det bara små gömmor med godsaker som laxhuvuden och hundmat typ torrfoder. 

Den här björnen inledde med att kolla in ett gömsle. De som satt där fick porträttbilder. Annars rörde sej björnarna inte på den sida där gömslena stog utan höll sej mest längs sjökanten tvärs över. 

I vissa lägen ser de oerhört goa och snälla ut, som Baloo helt enkelt. 

Den gick runt och sniffade, men där uppe fanns det inget att hämta. 

Vi satt och väntade på att någon av björnarna skulle ta en simtur. De badar ibland men det var nog inte tillräckligt varmt för det. Den här var ute en bit i vattnet, men kom sedan på andra tankar. 

Vi satt i gömslet längst ute på ena kanten och den här kom väldigt nära oss. Man ser att den är ärrad på nosen och när man tittar på klorna inser man att de nog kan skada varandra rejält vid ett bråk. Den kan också ha haft en incident med vargar.

Den har nog haft väldigt ont i nosen en gång i tiden, men av vad jag kan se på andra bilder har den alla sina hörntänder i behåll. 

Den här natten hade jag bestämt mej för att sova över i gömslet. Min sambo och Ann-Sofi åker tillbaka till baslägret och riktiga sängar. Jag tar fram min sovsäck och bäddar på ett par madrasser på golvet. Klockan är strax före åtta och det har börjat skymma, men det är för tillfället uppehåll. Vinden tilltar och under natten blåser det upp ordentlig. Jag ligger och lyssnar på alla konstiga ljud som uppstår när vinden sliter i presenningar och tyget runt gömslegluggarna...klafsar det inte någonstans därute...? 

Det kanske det gjorde men jag somnade i alla fall och sov utmärkt i många timmar.

När jag vaknade var det helt tyst omkring mej och vattnet låg spegelblankt utanför gömslet. Vid halv sex satt jag på plats och spanade. Det var helt stilla och jag plockade fram en mandarin ur packningen. Ibland är det oslagbart att vara ensam i ett gömsle.

Kvart över sex får jag syn på något mörkt som rör sej till vänster om mitt gömsle. Jag har riggat min "gamla" kamera med trotjänaren 70-200 mm f 2,8 och satt den i gluggen åt vänster. Det kommer en järv tassande längs vattenbrynet. 

Det är fortfarande väldigt mörkt och järven är inte ett djur som står stilla särskilt länge. Med en slutartid på 1/40s inser jag att det är en chansning men jag hinner inte göra något...

...innan järven hoppar i vattnet. Jag blir rätt överrumplad för jag har aldrig sett bilder på en simmande järv. 

Den simmar förstås utmärkt, som en hund, och den ger sej av tvärs över den lilla sjön. På vägen får den tag i något gott som låg på vattnet och flöt, antagligen en bit laxhuvud. Jag har medvetet låtit bilderna förbli ganska mörka i redigeringen, för jag vill visa hur det såg ut i det ljuset som rådde. Solen hade inte gått upp och det var fortfarande ett lätt blåaktigt gryningsljus.

När järven når den motsatta sidan skakar den sej så vattnet skvätter. Jag tar enstaka bilder (inte serier) i hopp om att några ska blir tillräckligt skarpa. Jag hade inte förväntat med att ett så snabbfotat djur som en järv skulle dyka i halvmörket.  

Precis som hos hundar går skakningen som en vågrörelse överdjuret. Sedan plockar den med sej laxhuvudet och småspringer bort längs kanten på sjön på det där slängiga sättet som bara järvar rör sej, där den högsta punkten på djuret verkar vara ländryggen. Vilken start på morgonen!

Det ljusnar så sakteliga och jag sitter där och begrundar det jag fått se. Ett par kråkor patrullerar längs sjökanten. De har precis jagat bort en duvhök som kom lite för nära för att passa dem.

Jag packar ner min sovsäck och spanar ut en sista gång. Korpen har koll, i övrigt är det stilla. Jag hör bilen komma och lämnar gömslet 8:30 enligt överenskommelse. Nu ska det bli väldigt gott med varm frukost, kaffe och kanske en nybakad kanelbulle. Jag får också direkt veta av vår guide Magnus att simmande järv är mycket ovanligt och något han själv aldrig sett (och det är bara jag som fått det på bild). Dag 3 kunde knappast ha börjat bättre.

Hej så länge,

Lena

Postat 2023-09-28 09:00 | Läst 963 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa