B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

En dykblogg till

Vi dök ytterligare två dagar förutom midsommarafton och så här kan en "fullt påklädd" dykare se ut. Även om det var varmt är det torrdräkt som gäller för det allra flesta som dyker i skandinaviska vatten. Det var bara 11 grader från 10 meter och djupare så den sitter inte i vägen och gör att man kan vara i vattnet betydligt längre utan att börja frysa. 

Fiskande tobisgrisslor var det gott om...

...och skarv fanns det ju förstås en del. Jag vet att de inte är så omtyckta men här tyckte jag de satt rätt så dekorativt på klippan.

Klippan med skarvarna hörde till Väderöbod, där vi åt lunch på midsommardagen. Halva ön är fågelskydd så där flög vi inte. 

Väderöbod har en fyrvaktarstuga och en del andra byggnader som det numera är ett sällskap som sköter om och underhåller. Det är enbart medlemmar som får lägga till på ön och vår dykbåt som har fått tillstånd att stanna för lunch.  

Om man leker lite med en drönare kan en fyr se ut så här.

Det var ju de som badade på lunchen och ville man dyka kunde man göra så här. Tyvärr bommade jag halva plattformen han dök från. Det var en del vådlig klättring för att komma dit men det brydde sej inte den här grabben om.

Vi fick också besök av en liten pigg rosa haj under lunchen. Här simmar den lugnt med pappa. 

En liten hummer tyckte det var OK att posera för en bild under en klippa med sjöpungar.

Jag satte på 60 mm makro sista dagen för att få en annan typ av bilder. Det är också enklare när det är dålig sikt. Här en sjöborre som har alla sina slangfötter ute. 

De färggranna anemonerna som jag inte kan motstå.

Bägarkoraller blir fina motiv men sitter ofta med helt hopplös bakgrund och de är ju till stora delar genomskinliga så tentaklerna "försvinner" lätt mot bakgrunden. De här hittar man inte förrän man kommer djupare än 20 m men där kan de finnas rikligt.

Det här är en äggsamling från någon typ av nakensnäcka. Antagligen har de lagt äggen under våren/försommaren då de är mycket aktiva. Jag har dock inte en aning hur lång tid det tar innan de kläcks. 

Här ett annat äggnystan och en liten räka som gillar att hålla till här. En äggätare kanske.

Leopardfläckiga smörbultar hittar man ofta i små skrevor. Här låg det ett helt gäng. Jag misstänker att de är fulla med ägg. 

Det är nästan så man kan ana sej till äggen i den här fisken (eller så har de en diet som innehåller mycket orange...).

Öronmaneterna inbjuder till foto även med makro men jag nöjer mej med att visa en.

Vi såg även en del brännmaneter och den här hittade vi precis i slutet av ett dyk. Vackert gul med långa brännande trådar, men det gör inte så mycket när man är ordentligt påklädd. 

Som jag berättat om förut har dessa maneter ibland små följeslagare som kan leva bland trådarna utan att bränna sej. Perfekt skydd för de små vitlingarna. Det blev en stunds "kurra-gömma-lek" för att få en vitling på bild, vänd åt rätt håll och någorlunda skarp. Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena

Postat 2020-06-26 17:02 | Läst 471 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

Väderöarna midsommar 2020

Midsommarafton på en av öarna vid Väderöarna. Trots pandemi valde vi att fira midsommar som vi gjort de senaste åren, med dykning på Väderöarna. Det var förstås corona-anpassat och det mesta av aktiviteterna sker ju ändå utomhus. Här har vi lagt till med båten för att äta lunch efter första dyket. Vädret var strålande och vattnet höll badtemperatur i ytan.

Vattnet var nästan helt stilla och jag kan inte minnas att vi haft en midsommar med så bra väder på västkusten någonsin. 

Bra väder på ytan betyder dock inte att det är bra under ytan. Sikten var bedrövlig och det var mörkt när vi kom ner en bit. Ibland blir det klarare på djupet med det var inte förrän nedåt 25 m som det blev bättre. Där kan man inte stanna så länge. Här en vägg med vackert orangefärgade "död mans hand".

Vi simmade in i en skreva som var full med småfisk. Trots att det här är ganska grunt är det väldigt mörkt. Man simmar tills det tar stopp. Då får man antingen backa eller försöka vända. Bra lampor är ett måste för att se någonting.

Vita anemoner och orange "död mans hand". 

En riktigt taggig sjöborre och en långbent krabba. Här är vi nog på ca 27 meter och det var mindre partiklar i vattnet. Temperaturen var 11 grader här nere och ca 18 i ytan. En skillnad som känns ordentligt, både när man går ner och på väg upp. Säkerhetsstoppet på 5-6 m blev alltid mysigt varmt och eftersom det inte gick någon sjö låg man helt stilla (inte skvalpande hit och dit som vi vanligen gör).

Det var gott om öronmaneter och leka med kameran vid ytan gick ju bra för det var så lugnt i vattnet.   

Det blev en del experiment med både naturligt ljus och blixt.

Speglingar på undersidan.

En till variant på spegling.

När vi till slut kom upp kom dykbåten sakta glidande för att plocka upp oss. Så här stilla är det inte ofta här ute.

Skeppare Anders är beredd att ta emot min kamera. Bilden är tagen med 12 mm fisheye så han kunde i princip sträcka ut handen och ta den. 

Mellan dyken åt vi lunch i solen på ön som jag visade på de två första bilderna. Varm mat i matlåda med goda tillbehör, kaffe och nybakad sockerkaka. Solskyddsfaktor på.

På den här ön är det normalt havstruten som är "kung" men fisktärnorna var outröttliga i sina anfall. De hade sina bon i andra änden av ön och dit gick vi inte. Det var ändå några som fick känna tärnorna svepa lågt över huvudet. 

Den här truten väntade på rester från lunchen och fick utstå hundratals attacker från fisktärnor. Jag fick alltså många chanser att få dem på bild.

Sälarna tog det betydligt lugnare och låg förnöjt kvar på klipporna då vi passerade dem (på rejält avstånd) för att åka tillbaka mot Hamburgsund, där basen ligger. Vi skulle ju också få midsommaraftonsmiddag.

När vi kom in i hamnen i Hamburgsund passerade vi båten som enligt Anders "fiskat upp vår middag".

Bordet är dukat med midsommarblommor och stora fat med havskräftor, precis enligt tradition. 

Havskräftor, vitlöksbröd och lite sallad (för den som vill). Vi satt länge till bords, men det blev ändå några kräftor över (och sallad).

Obligatorisk avslutning på midsommarafton är förstås en gräddtårta med jordgubbar. Det fanns för säkerhets skull två tårtor och det gick utmärkt att äta tårta även på midsommardagen. 

Hälsningar Lena

Postat 2020-06-22 22:02 | Läst 554 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Kulmagad sjöhäst och sjödrake

Vi dök ju även på Tasmanien och här kommer några glimtar från livet under ytan. Vi fick återigen möta flikfiskar, som också kallas sjödrake. Här var de större (ca 50 cm) och färggrannare än den vi såg i Esperance.   

Det var väldigt svårt att få med hela fisken och de bilder jag har där jag lyckats med det är inte tillräckligt bra av andra skäl. Sjödrakarna håller till bland tareblad där det är grunt och sandigt. Sikten var inte alls bra och de gömde sej ofta, med huvudet före, bland bladen. 

Vi såg ofta dessa "rock lobster", en hummer utan klor. De fiskades en hel del här men det verkade finnas gott om dem. Här har den en massa räkkompisar.

En vacker eremitkräfta med blå ögon.

Klippväggarna var ibland helt gula, täckta med små anemoner. Jag ska visa mer miljöbilder i nästa inlägg, men mycket av det vi såg kändes som en blandning av kallvatten- och varmvattendykning. Vattentemperaturen var ca 16 grader och det kallar jag kallt, åtminstone i våtdräkt. Vilket var det enda vi kunde hyra.

Det här är en fisk som man möter i tropiska vatten, en "porcupine-fish", den har taggar som den kan fälla ut som en igelkott.  Mycket av det gula i bakgrunden är anemonerna som jag visade på bilden före.

En anemon som jag aldrig sett ens något som liknade. 

Havsborstmaskar finns överallt så den här kanske inte är så unik, men den var stor.

Nakensnäckor finns också överallt men just den här sorten var ny för oss. Som vackra godisbitar eller kanske glasprydnader.

Vi såg väldigt få sjöstjärnor men här är i alla fall en, helt olik något jag sett förut.

Havsspindlar har vi sett och fotat i Norge. De var betydligt större än denna men i övrig ser de rätt lika ut. Den här är ca 2 cm och har fullt med ägg på "magen". 

Vi mötte också de små hajar som finns här. De är ganska vanliga och ligger ofta stilla när man hittar dem. Man kan greja och fota hur mycket man vill, de flyttar sej ändå inte. De blir max en meter långa, men jag tror inte någon vi såg var så lång. 

Här ligger en haj men nosen i en svamp (tyvärr). Inte direkt hotfull för att vara haj :-)

Sista dagen blåste det så mycket att vi kunde bara dyka i hamnen. Men där fanns de kulmagad sjöhästarna, de heter "pot-bellied seahorse" och det blir för mej kulmagad sjöhäst. De är en av de största sjöhästarna som finns och kan bli 35 cm höga. Den här var kanske 20 cm, vilket ändå är en stor sjöhäst, men den var väldigt blyg. 

Sjöhästarna sitter med svansen rullat runt skaftet på en stort tareblad. För att hitta dem i en skog av tare får man lyfta på bladen. Det var sandbotten, ca 10 m djupt och hur mycket tare som helst. Vi armbågade oss fram bland bladen i 50 minuter och lyckades hitta två individer, som inte direkt sträckte upp sej för fotografen...Men den visar den runda magen en kort stund. Som ni ser var sikten inte så bra, mycket sand och grums i vattnet.

Hej så länge, Lena

Postat 2020-04-16 21:41 | Läst 1126 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Stora Barriärrevet II

Här kommer några fler bilder från Stora Barriärrevet fotade på olika dykplatser och varierande djup. Bilderna är tagna med 60 mm makro eller 10-17 mm fisheye zoom på en Canon 7D mk II med dubbla blixtar. Vi har varit på de yttre reven som tar mer än 20 timmar att nå från Cairns, så mina bilder speglar inte hur reven ser ut på de populära turistmålen som man når på någon timme, t ex Green Island. Tusentals snorklare och dykare skeppas ut dit dagligen, vi var ensamma på våra dykplatser. På bilden ovan en rosa anemonfisk vars anemon slutit sej till en boll (vilket är helt normalt).

När vi fick se det här blev vi dock lite oroliga. Vad är detta? Jättealgblomning eller ett fartyg som rengjort sina lagringsutrymmet? Nej, det är korallerna som fortplantar sej genom att släppa stora mängder ägg och spermier i vattnet samtidigt. Händelsen är svår att förutsäga för den är beroende av vattentemperatur och månens cykler. Stora djur som lever av att filtrera små partiklar gillar detta och här spanade vi efter valhaj och manta, men hittade ingen. 

Vackra gula gorgonians (hornkoraller) längs en revvägg. Dessa växer långsamt och kan leva i hundratals år. De är också sköra och man måste ha koll på hur man rör sej och var man har sina fenor när man dyker bland dessa. 

Det finns en mängd olika färggranna fiskar och jag har inte koll på ens en bråkdel av arterna. Observera att det sitter en väldigt liten randig fisk till höger om huvudmotivet. 

Men det är lite svårt att visa de vackra fiskarna när bakgrunden är lika färgsprakande. 

Här är i alla fall en liten (ca 10 cm lång) "network pipefish", som jag hittade i en vit mjukkorall. 

Ocellaris clowfisk är den art som blev världskänd genom filmen om Nemo. Som jag skrev i förra inlägget är det här kaxiga fiskar som försvarar sin anemon och inte drar sej för att "hugga" en dykare om man råkar komma för nära.

De av er som sett filmen om Nemo minns kanske att han hade en kompis som hette Dory. Senare har det kommit en ny film där Dory är huvudkaraktären. Dory är en palettkirurgfisk och inte alls särskilt kaxig, tvärtom väldigt blyg och svårtfotograferad. På håll kunde man se koraller med ett tiotal palettkirurgfiskar ovanför men så fort man kom inom ett rimlig fotoavstånd så gömde de sej i korallen. Den här fick jag vänta ut och till slut tittade den upp ett kort ögonblick.  

Det finns även en del stora fiskar som t ex denna potatisgrouper (potato cod). Den har parkerat vid en "rengöringsstation" där små fiskar plockar parasiter och putsar större fiskar. De randiga små fiskarna vid munnen och ögat är typiska putsarfiskar.

 

Nyputsad och fin hade den ingenting emot att posera framför kameran tillsammans med min sambo. Det är alltså en ganska stor fisk och den bryr sej inte det minsta om dykare. 

Många av er tycker nog att vidvinkelbilderna är de mer spektakulära så här kommer några fler sådana. De flesta är tagna på olika delar av Ribbon Reef. 

Mjukkoraller och gorgonians i olika färger gör dessa rev helt spektakulära. Dessutom mängder av fisk, på vissa ställen alldeles överväldigande mängder av småfisk.

Här är det tyvärr så mycket småfisk att de delvis skymmer den vackra leopardgroupern till vänster i den stora korallen. Ett annat problem är att det ofta blir väldigt mycket blänk i de små fiskarna från blixtarna, men man måste använda blixt för att få fram färgerna. 

Här är det kanske också lite för mycket småfisk men jag gillar den här bilden ändå. Slutligen undrar ni kanske om vi inte såg några hajar?

Jo, visst såg vi hajar, mest vitfeniga revhajar. Vi mötte dem lite här och där med det mest spektakulära mötet fick vi under ett mörkerdyk när hajarna tog tillfället i akt och jagade i skenet av våra lampor. Det var en del andra rovfiskar som jagade också och det blev ett actionladdat dyk. Dessa revhajar är ganska små (ca 1,5 m, 10-15 kg) och ser inte dykare som potentiella byten. Vi har varit på andra ställen med betydligt större hajar och där dök vi inte efter att solen gått ner. 

För oss var det här femte dyket denna dag och det blev sen middag, men det var det förstås värt.

Hälsningar Lena

Postat 2020-03-12 19:23 | Läst 1401 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Stora Barriärrevet

Ingen långresa till Australien är komplett utan ett besök på Stora Barriärrevet, åtminstone inte om man har ett dykcertifikat. Jag tog mitt första cert 1995 på Barriärrevet, men det är stort och nu ville vi komma så långt ut som möjligt. Korallblekning och döda rev har vi också hört om så vi visste inte vad vi skulle få se. Som ni kan se på första bilden ovan såg det inte så tokigt ut på denna plats.

Det bästa sättet att se så mycket som möjligt och komma ut på de yttre delarna av revet (som tar ca 24 timmar) är att boka en sk "liveaboard". Det är en båt med helpension där man enbart dyker, äter gott och sover. Vi kollade vad som fanns redan långt innan vi lämnade Sverige och det var egentligen bara två alternativ att välja bland, dvs endast två olika båtar som levde upp till det vi ville ha och låg ute en hel vecka. 

Det blev sålunda en vecka på Mike Ball's Spoilsport med så mycket dykning som man bara orkar. Januari är egentligen lågsäsong (cyklonsäsong) och vår båt var inte fullbokad, vi kunde därför uppgradera vår hytt väldigt förmånligt. Men egentligen behöver man inte fönster i hytten om man bara ska sova i den....golvyta så båda kan gå in samtidigt är dock inte helt fel. Dykbåtar är inte som att åka lyxkryssare och dykare är rätt tåliga (bara dykningen är bra). 

Så här kan det se ut från ovan om det är grunt. Stora barriärrevet är en den största struktur som byggts av levande organismer och kan ses från rymden (enligt Wikipedia) . Stora barriärrevet blev ett världsarv 1981 och utvalt till Queenslands delstatsikon. När man står i båtens akter och ser detta vill man bara hoppa i vattnet. Innan man hoppar i måste man dock ta del av dykgenomgången. 

Så här kan det se ut inför en dykgenomgång på Spoilsport. På tavlan finns en beskrivning av dykplatsen och vilken svårighetsgrad som råder. I det här fallet är det grön flagga vilket betyder ett "lätt" dyk, åtminstone när vi går i...Förhållandena kan dock ändras när man är i vattnet, speciellt när gäller det ström och för denna tid på året även vind och våghöjd på ytan. 

Dykgenomgången är obligatorisk om du ska dyka och alla bockas av på en lista. Den aktuella platsen presenteras och man förväntas genomföra dyket på egen hand utan guide, precis som vi vill ha det. Om du vill ha guide finns det oftast en eller två dykinstruktörer i personalen som agerar som guider men vi avstår från det. Skålen med apelsinklyftor är främst tänkt som ett sätt att ta bort smaken av saltvatten efter dyket.   

Innan man får hoppa i vattnet måste man få OK från någon i personalen på båten. I det här fallet blir Fredrik godkänd av vår Master Reef Guide och kan ge sej iväg. Samma rutin råder när man kommer tillbaka. Man måste ange dyktid och djup samt signera uppgifterna. Risken att någon skulle bli lämnad kvar eller "bortglömd" på ett rev är obefintlig. Säkerheten är på topp på denna båt och även om det känns lite omständigt ibland så vet vi ju att detta är viktig. 

Vi kommer äntligen i vattnet och "Two towers" håller verkligen måttet som en spektakulär dykplats. Det här revet utplånades helt för tre-fyra år sedan av korallblekning och en cyklon som slog sönder allt i dess väg. Men revet har återhämtat sej på en dramatiskt sätt. Båtens fotograf och undervattensfilmare Jules har beskrivit det kvällen innan och vi möts vi av denna underbara miljö på morgonens första dyk. 

Vissa koraller växer oerhört långsamt men andra sorter växer snabbt och kan skapa ett korallandskap på bara några år. 

Det här är en "staghorn coral", en snabbväxande korallart som många små fiskar gillar att gömma sej i. Jag har dock inte en aning om vad det är för fisk. Det finns helt enkelt för många olika arter för att jag ska kunna hålla koll på dem

Det finns mängder med fisk bland de små korallerna. De randiga fiskarna är kasmirasnapper (blue stripe snapper), som man kan stöta på i stim med tusentals fiskar. 

Vi hittar även en stor yta med anemoner och där håller förstås också några anemonfiskar till. De kan också kallas clownfiskar. Just det här ser inte exakt ut som Nemo men det finns 26 olika arter.

Det här är en annan sorts anemonfisk (pink anemone fish)

Anemonfiskaran lever i symbios med anemonen och försvarar sin anemon från predatorer. Fiskarna har ett skyddande lager av slem som gör att de kan leva bland tentaklerna som annars skulle vara dödliga för dem. De lägger också sina ägg i anemonen. Fiskarna äter "smulor" som blir över från anemonens byten och håller den ren från parasiter. De små anemonfiskarna är kaxiga och drar sej inte för att "hugga" en dykare om man kommer för nära deras anemon. 

Ni undrar kanske hur "gamla" koraller kan se ut och här kommer ett exempel från en annan dykplats dessutom mycket djupare. Jag ska visa mer av denna färgprakt i ett annat inlägg. 

På väg tillbaka till båten. Om det av någon anledning inte gick att simma tillbaka t ex att det var för strömt, fanns det också två gummibåtar som de kunde hämta oss med. Ibland kunde inte vår båt ankra på bästa stället och då användes de små båtarna som körde dykare till och från revet. 

Mer fisk och färg kommer inom kort.

Hälsningar Lena

Postat 2020-03-08 12:12 | Läst 1326 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 40 Nästa