B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Vått och blandat

Det var länge sedan jag visade några undervattensbilder och det var också ganska länge sedan vi var ute och dök. Alltså fick det bli ett dyk i arkivet. Här kommer några bilder från Norge som är tagna under 2018 och som jag nog inte har visat tidigare.

Det här är en typ av trollhummer som jag bara sett i Norge fast den ska finnas även längs kusten i Bohuslän. De gömmer sej ofta när man lyser på dem med lampa eller när det blixtrar från kameran, men den här var lite extra nyfiken.  

Ett kärleksfullt par vanliga krabbtaskor som man kan hitta längs hela vår egen västra kust. Tacksamma motiv och kanske inte så spännande. Men jag tyckte de var söta tillsammans.

Eremitkräftor saknar eget yttre skal på bakkroppen och nyttjar därför skal som något annat djur har tillverkat. I detta fall en av våra vackraste snäckor Calliostoma zizyphinum.  

Den här lilla röda eremitkräftan är troligen en Pangurus pubescens . Den sitter på en "död mans hand" som är en sorts korall som är vanlig längs både svenska och norska kusten.

En av mina absoluta favoriter under ytan är en eremitkräfta som heter Pagurus prideaux  som jag bara sett  i norska fjordar. De finns även i Medelhavet men inte i svenska vatten. De lever i symbios med anemonen Adamsia carciniopados som den har som skydd på bakkroppen och den kan dessutom dra nytta av anemonens brännande lila nässeltrådar. Anemonen plockar åt sej rester från eremitens måltider och på så sätt får båda nytta av samlivet.

En liten tejstefisk smyger fram längs botten. Här passerar den ett gäng spökräkor som sitter på strukturerna den passerar.

Spökräkor är mycket små och hör till en grupp djur som heter amphipoder. De runda djuren som ser lite lusliknande ut är också troligen en sorts amphipoder. Här skulle jag ha haft en Raynoxlins eller någon annan form av "supermakro" men det är inte så lätt att veta i förväg. 

Hälsningar Lena

Postat 2019-03-16 16:17 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Tustnas övriga djurliv

En morgon då vi lastar båten för dykning upptäcker vi en mink mellan kajens stenblock. Den kommer fram och tittar åt vårt håll...Jag springer in och hämtar "landkameran" som jag inte hunnit packa ännu.

Jag måste passera över kajen där minken håller till för att komma in i huset och sedan för att komma ut på bryggan igen. Minken gömmer sej tillf'älligt men är snart ute igen. Det är mulet och mörkt men avståndet är inte särskilt långt och jag har 100-400 mm på kameran.

Minkar är ett problem som jag är fullt medveten om, men det är ändå lite kul att få se den så här nära. Den här lever nog ganska gott på fiskrens och allehanda rester från fisket som pågår vid denna kaj.

Vi ger oss av och ganska snart lyfter en örn från trädtopparna. Det här är med stor sannolikhet en av de havsörnar som man kan fotografera på Smola, eftersom ön ligger nära och färjan dit passerar bakom oss när vi kör ut.

Det visar sej vara två örnar och den andra lättar från en liten ö när vi passerar med båten.

Vädret är inte det bästa. Det både blåser och småregnar. Eftersom vi dyker i en fjord blir det inte några större problem med vågor eller dyningar. Men det är svårt för båtföraren att plocka upp dykare eftersom båten driver i den hårda vinden och riskerar att gå på grund. Vi får i alla fall en genomgång vid dykplatsen "Avgrunden" och är snart i vattnet.

Fredrik hittar en stor hummer och ställer ifrån sej sin kamera (som tyvärr syns i bild). Han försöker få hummern att komma ut och kolla in honom lite närmare. Ibland går det med stora exemplar som kan vara rätt kaxiga. Den här törs inte riktigt komma ut men pejlar av med antennerna.

En stor vacker anemon kan man ju inte motstå och jag signalerar till Fredrik att stanna upp i bakgrunden. Blåstrålen som plötsligt vill vara med på bild blir en överraskning.

Jag möter en praktfull långa och den ställer upp på några bilder innan den vänder stjärten till. Eftersom bilden är tagen med fisheye gäller det att komma riktigt nära.

Vi hittar också en vackert mönstrad marulk som jag lyckas få några bilder på trots att dyktiden på det här djupet är på väg att ta slut. Vi måste bege oss upp mot grundare vatten...

När vi närmar oss säkerhetsstoppet (dvs 6 m) stöter vi på Stefan som kör undervattensscoter. Om man vill förflytta sej längre sträckor under vatten och inte göra av med luft på att simma själv kan man ha med sej ett sådant hjälpmedel. Inget för fotografer men på ett stort vrak kan det vara praktiskt eller i ett grottsystem (om man har utbildning att dyka där). 

Det är tillfälligt uppehåll i regnet och på väg till vårt lunchställe får vi syn på den här tvåhövdade fågeln. På håll var det svårt att se att det faktiskt var två individer. 

De lättar när vi passerar med båten.

Tyvärr ger de sej av åt två olika håll. Det var meningen att vi skulle avsluta veckan på Tustna med en fotosafari på Smola och fota havsörnar, men vädret satte stopp för det. Det blåste kuling och öste ner regn den morgonen vi skulle åka ut. Det här var de örnmöten vi fick hålla till godo med på denna resa.

På väg tillbaka till kajen efter veckans sista dyk lättar några småskrakar. Vinden har tillfälligt mojnat något.

Nästan framme kommer en röd gummibåt farande. Det är Kent som bytt om till Hawaiikostym inför kvällens obligatoriska hawaiifest. Musiken från den stora högtalaren ljuder över hela fjorden och han bjuder på kalla öl laget runt. Eftersom många skulle åka hem tidigt nästa dag blev det en ganska stillsam fest, men vi tittade på alla inlämnade temabilder från veckan, åt god mat och hade en rolig prisutdelning. Sedan följde veckans sista tärningsspel om disken,  jag klarade mej även denna kväll.

Hälsningar Lena

Postat 2018-10-04 19:12 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Skräp, spöknät och en gäng befriade krabbor

Oftast vill man inte som naturfotograf fotografera det "fula" som t ex  skräp och sopor som vi spritt omkring oss i naturen, om det inte handlar om att dokumentera precis det. Under veckan på Tustna anordnar Jonna Bergström undervattensfotoworkshop och ger oss olika teman att jobba med. I år var ett tema "Miljöpåverkan" och plötsligt blev det väldig fokus på skräp i havet. Två bilder var skulle vi visa upp i slutet av veckan och denna golvlampa var en av mina. Bilden är tagen på en dykplats mitt ute i en fjord, dvs den har dumpats från en båt.

Det har varit (och är för många fortfarande) särskilt enkelt att städa bort oönskat skräp genom att slänga det i havet. Det försvinner ju så bra. I synnerhet om man gör som i den gamla informationsfilmen och ser till att soporna sjunker ordentligt. Bilden ovan är tagen vid en bropelare där det bl a ligger en motorsåg. Det orangegula bakom fisken är bladet från sågen.  

Här har en liten firre simmat in i delar av motorsågen. Det fanns gott om småfisk runt den. Det var bara att ligga still och vänta på ett bra fototillfälle. Jag hade hellre haft vidvinkel för dessa bilder men Fredrik ville ha den för att fota bropelaren.  

Det fanns en del annat svårdefinierat skrot under bron. Här en rödnäbba med en del av skrotet i bakgrunden.

Tomflaskor finns det gott om i havet.

Vi dök också utanför den hamn där dykbåten ligger och där finns förstås mängder med bråte. Gamla däck, järnskrot, maskin och båtdetaljer etc. Just denna hamn var inte extremt nedskräpad, det såg ut som det gör mest. Det finns massor med skräp i varenda idyllisk båthamn och många djur tycks trivas där, i synnerhet om det också kastas i en del fiskrens. Alla asätare stortrivs och hittar dessutom fina ställen att gömma sej på bland bråten.  Ormsjöstjärnorna på bilden ovan ligger runt en rörmynning som vi hittade en bit från hamnen. Det mörka som kommer ur röret är antagligen bara smutsigt färskvatten, hoppas vi i alla fall....

Jonna och hennes parkamrat Daniel hittade ett gammalt spöknät under en del av bryggan och bestämde sej för att det skulle tas upp. Carl och Stefan hjälpte till från ytan att dra upp nätet som hade fångat en mängd krabbor och andra smådjur.

De lyckades befria två krabbor under ytan men minst åtta satt så svårt insnärjda att de fick följa med upp. Inledningsvis verkade de döda men det visade sig att de flesta levde när de började befria dem från nätmaskorna.

Det var inget lätt jobb att få bort nätet från dem. Först fick de genomgå en grovrensning med kniv.

Sedan blev det finare puts med saxen. Den tillfälligt försvunna "kökssaxen" insåg vår kock när han kom ut och tittade. Jonna jobbade envist för att få bort all nylon och belönades med flera nyp av krabborna.

Nu börjar det likna något. Vi pratade en stund om att äta upp krabborna men kom ganska snart fram till att just dessa hade förtjänat att få komma tillbaka till havet.

Förutom krabborna innehöll spöknätet mänder med andra små djur som följde med upp på bryggan. Många små djur som denna pyttelilla trollhummer satt inte fast, inte än i alla fall... Alla småttingar som kröp eller krälade på bryggan plockades upp och åkte i havet igen. 

Krabborna fick ta igen sej i en balja en stund innan alla levande var rensade och rengjorda från nylonmaskor. Sedan släpptes de tillbaka i havet och kunde förhoppningsvis återhämta sej efter vistelsen i nätet. Det här spöknätet hade i alla fall slutat fiska.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-27 19:41 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Tustna under ytan

Det har regnat våldsamt under natten men solen tittar fram när vi ger oss iväg för våra första dyk utanför ön Tustna i Norge. Det är en resa som vi gjort flera gånger förut och vi möter i stort sett bara gamla bekanta. Skepparen Kenth ser lite bister ut men det är ett glatt gäng från Skåne som driver denna verksamhet. I år firar den dessutom 25-års jubileum. 

Kocken Johan är också med och dyker. Han vill att några ska plocka musslor till middagen och en torsk eller två vore inte heller fel. Man får jaga under ytan i Norge och några i detta gäng har blivit så duktiga att de lyckas ta en och annan torsk eller sej ibland.  

Vid dykplatsen får vi en genomgång hur det ser ut och hur vi ska navigera. Om inte strömmarna vill annorlunda går det oftast att hitta ganska rätt och det bra om båtföraren vet ungefär var vi ska komma upp. På denna plats finns en boj där vi går ner. Om man inte hittar tillbaka till den får kan skicka upp en egen ytmarkeringsboj så båtföraren ser var man är.

Vi hoppar i vattnet och ca 5 m ner ser det ut så här. Det finns mängder med småfisk och på de stora bruna tarebladen sitter sjöpungar, hydroider och sjöborrar.

Vi sjunker djupare och ljuset minskar. Den vackra röda stjärnan heter solsjöstjärna och den lite större fisken är en rödnäbba (blåstrålens hona).

Vi går ner till ca 25 m och det är nu ganska mörkt men mot ytan får man fortfarande ett grönt ljus. Fisken är en blågylta där den vackra hannen kallas för blåstråle. Bilderna är tagna med Canon 7D mk II och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på ca 12 mm) samt dubbla blixtar.

Här gör sej Fredrik redo för fotografering. Vi turas om att använda vidvinkeln och idag var det min tur. Han har istället en makroglugg (Canon 60 mm) på sin kamera (som är min gamla 7D).

Lite senare hittar jag en stor vacker brännmanet med en liten fisk som håller till i de brännande trådarna. Den har ett skyddande slem som gör att den kan nyttja trådarna som skydd utan att bränna sej.

Sedan följer en katt-och-råtta-lek med den lilla fisken som oftast lyckas gömma sej i maneten precis när bilden tas.

Trådarna är långa men vi är ju nästan helt täckta av dräkter med tätslutande huvor så det blir sällan några problem mer än möjligen i ansiktet.

Jag försöker fånga den lilla fisken när den är på klockans ytan men den lurar mej hela tiden och vår dyktid börjar lida mot sitt slut. Undervattensfoto har visa begränsningar och när den dyktid man angivit till båtföraren börjar ta slut måste man avbryta, hur kul motiv man än har hittat. Dykdjupet man valt och hur mycket luft man har med sej avgör förstås hur länge man kan vara nere, men med erfarenhet lär man sej att bestämma i förväg hur länge man vill dyka och sedan anpassa djupet efter det.  

Vid den här typen av dykning väljer vi oftast 60 eller 70 minuters dyktid. Vattentemparaturen var 13-14 grader vilket är ganska behagligt i torrdräkt och man drivs inte att avbryta pga kyla. Närmare ytan blir det ljusare igen och vi hittar en vacker berggylta. Det som ser ut som små blombuketter är hydrioder (dvs djur).

I dyktiden måste man också planera för ett tre minuters säkerhetsstopp dvs man avbryter vid 6 m och 56 minuters dyktid och stannar mellan 4-6 m i tre minuter för att vädra ut lite av det kväve man andats in under dyket. En minut för uppstigning från 6 m räcker bra. Ibland finns det kanske roliga fotomotiv på grunt vatten och då går säkerhetstoppet väldigt fort, eller så ligger man bara och gungar lite i öppet vatten.

Solen sken när vi bröt ytan och vi hade hittat tillbaka till bojen där också vår båt låg och väntade. Bättre än så här kan det knappast bli. Senare i veckan skulle både vind och regn ändra på förhållandena rejält.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-26 16:46 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Att simma i en undervattensdjungel

En bit utanför Strömsholmen, ute i Norska havet, finns en plats med klippskrevor där det växer mängder med tare. Första gången vi försökte åka dit gick det för stora dyningar så vi fick ta en annan dykplats. Nästa dag var förhållandena bättre och vi fick hoppa i vattnet. Vi sjönk ner i en skreva, under taren, och började sakta simma.

Vi "smyger" fram bland de stora bladen...det är lite bökigt ibland,... men så öppnar sej växtligheten...

....solen strålar ner i kanalen där vi befinner oss. Det simmer lite fisk framför oss men den skingras när vi kommer för nära.

Vi svänger runt "ett klipphörn" och ett större rum öppnar sej. Det är helt täckt med tare och fiskarna trivs här.

Vi börjar leta efter en ny öppning att simma in i....det ser väldigt tätt ut....

....men det finns en skreva att smyga in i så vi fortsätter. Anledningen till att det bara är stående format på bilderna i detta inlägg är att det är det enda sättet jag kan hålla kameran med blixtarna på sina utstickande armar.

Ni anar inte hur mysigt det här är !!! Vattnet är visserligen bara 8 grader men vi har tjocka overaller under torrdräkterna.

Här lutar det en del och ni kan se ungefär hur smalt det är mellan klippväggarna.

Man "simmar" genom att vicka lite på fenorna. Vi rör oss långsamt för att inte virvla upp grums från botten eller väggarna.

Vi avslutar på 5-6 meters djup uppe i "tareskogen". Sikten är otroligt bra och vattnet har mer en blåaktig ton än  grönt, som är vanligast i kalla vatten.

Ett exempel på dykning i Skandinavien när den är som allra bäst.

Hälsningar Lena

Postat 2018-08-23 19:38 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 35 Nästa 

Innehållskategorier