B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Knaggrocka och barnkammaren på Havets Hus

Det här är en knaggrocka. Det är den vanligaste rockan i Europas hav och den finns på dykbart djup på västkusten. Men jag har aldrig sett en knaggrocka i svenska vatten. Bilden ovan är tagen utanför Strömsholmen (hör till Atlanthavsvägen) i Norge.

Knaggrockan är hotat i Sverige bl a för att den redan vid ett års ålder är tillräckligt stor att fångas i trålfiske. Andra orsaker som bidrar är att den växer långsamt, inte blir könsmogen förrän vid 10 års ålder och att honan bara lägger ca 20 äggkapslar år gången. Reproduktionstakten är alltså låg. Den förlitar sej på kamouflage och ligger oftast stilla på botten. Om man smyger fram försiktigt kan man komma riktigt nära.

Så nära att man kan ta porträttfoton med makro från ena hållet och vidvinkelbilder från andra hållet. Den här rockan verkade tycka att det var OK att posera för fotograferna fast den har en framför sej och en bakom. Eftersom jag fotar med en 12 mm fisheye är jag så nära att den kan vifta stjärten i kameraporten.

På nära håll ser den ut så här. Ögat är speciellt och man kan se att den har en tagg precis framför. Den har också vassa taggar längs rygg och stjärt men de är inte giftiga. Taggarna, eller knaggarna, har gett rockan dess namn. 

Här en större rocka som faktiskt simmade en bit när vi kom och störde den. Rockor av den här storleken har annars inga naturliga fiender mer än nät och minskade/förändrade habitat. Om man råkar fånga en rocka måste man släppa i den igen. 

Jag rotade fram bilderna på knaggrocka ur arkivet för när vi var på Havets Hus i Lysekil denna sommar fanns där en mängd smårockor. Sedan 2016 har de haft knaggrockor och de har nu fått fart på förökningen och hoppas kunna släppa ut rockor i framtiden. De har hittills lyckats väldigt bra med bevarandeprojektet för småfläckig rödhaj. De här små rockorna var bara 6-7 cm långa och hade ett eget akvarium. De såg ut att "dansa" precis under ytan.  

Gälar och munöppning sitter på undersidan (det är inte ögon man ser).

En pytteliten knaggrocka.

De här babyrockorna är lite större och då får de samsas med pyttehajar. Här kan man tydligt se taggarna längs rygg och stjärt, även om skärpan inte är den bästa. Det är mycket svårare att fota genom glas än när man är i vattnet med kameran.

Rocka på Havets Hus så kanske man kan få se en knaggrocka även på svenska västkusten.

Hälsningar Lena

Postat 2021-08-27 21:16 | Läst 470 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Väggbildstävlingen

Varje år har dykcentret i Hamburgsund, som är vårt stamställe på västkusten, en väggbildstävling. Fotografer ombeds skicka in tre bilder för att delta i tävlingen om vilken bild som får pryda väggen vid långborden ett år. Det ska vara ett motiv från Väderöarna eller dess omnejd taget under en dykutfärd. Det kan vara ett undervattensmotiv eller ett motiv ovan ytan. Årets vinnare hänger på väggen.

Bilden är tagen under ett dyk till Persgrunden den 28 maj. Deadline för att skicka in bilder till tävlingen var sista maj och när vi kom hem var det en dag kvar att välja ut bilder och skicka in förslagen. Jag har provat förut ett par gånger men inte vunnit. I år blev det dock vår bild som tog hem priset. Förutom äran att få pryda en vägg på dykcentret ger den också en dykhelg med helpension för en person. 

Så här såg originalet ut och man har sedan valt att beskära den till ett stående format. Förut har det varit liggande format på väggen så det var vad jag hade väntat mej när jag skickade denna bild. Men denna gång valde man att göra om motivet något och jag blev tillfrågad om jag tyckte det var OK. Vilket jag ju inte hade något emot.

Hälsningar Lena

Postat 2021-08-14 20:33 | Läst 641 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

En ny dykare i familjen

Under semestern har vi haft besök av min systerdotter som för närvarande bor i London. Vi hade gett henne en dykkurs i 30-års present och nu skulle kursen gå av stapeln på svenska västkusten. Först fick Anna börja med att prova utrustning hemma hos oss. Vi hade lånat av dykkompisar samt grävt i våra egna förråd och lyckats plocka ihop en nästintill komplett dykutrustning inklusive våtdräkt. Det var en av de där riktigt varma dagarna men dräkten måste ändå provas.

 

Kursen gick på dykcentret i Hamburgsund där vi brukar vara och vi var förstås där hela tiden och dök. Så här såg det ut när vi packat för en dykdag ute till havs. Allt lastas från släpet och på båten. Annas kurs fick förstås inte följa med i början utan hade två dagar med övningar i pool och en dag vid badplatsen på Hamburgeö. Kursens teoridel måste deltagarna läsa hemma innan kursstart. 

 

Viktoria står i köket och lagar thaimatlådor till alla dykare som ska ut på havet. De här lådorna smakar himmelskt när man sitter på Väderöarnas klippor efter första dyket. 

När Anna var på kurs dök vi som vanligt och här mötte vi två sjöharar som verkade ha lite mysigt tillsammans.

Nakensnäckor och anemoner fanns det förstås också.

Röd solstjärna likaså.

Här skriver kursdeltagarna teoriprovet. Det gick galant.

Dag fyra på kursen ska de göra två dyk från båt och här packar de sina grejer. De dyker alla i våtdräkt och åker med en öppen motorbåt så dräkten måste på innan de ger sej av.

Här passerar båten med eleverna oss på väg ut till Väderöarna. Det hade visst varit lite stötigt.

Dyken gick bra och vi hade nu fått en till dykare i familjen. Anna fick också avnjuta en traditionell middag med havskräftor, som vi ju alltid äter då vi är där (utom på hösten då man kan få hummer istället). 

Vi hade bokat en extra dag med dykning och nu fick Anna följa med oss ut med den stora båten. Här tittar de på dykdatorn tillsammans.

Vi gjorde två dyk tillsammans och även om det inte riktigt var så bra sikt att det passade med vidvinkel var jag ju tvungen att sätta på den för att få några undervattensbilder på den nybakade dykaren. 

Här är allting dubbelt OK med dykningens teckenspråk. Man får inte visa "tummen upp" när man är nöjd och allt är bra för det betyder att man vill gå upp till ytan.

En riktigt stor hummer som jag hittade när jag nosade runt längs botten.

Lunch med thailåda på ön där förstås havstruten satt och väntade. De båda ungarna var stora nu men förväntade sej fortfarande mat av sina föräldrar.

Ett undervattenslandskap i miniformat fotat med 60 mm makro. 

Det finns mycket smått och gott när man börjar titta på detaljerna. 

På en av de genomskinliga sjöpungarna i mitten av bilden sitter det en liten spökräka med vita ögon. 

Två härliga dyk fick vi göra tillsammans. Dagen efter åkte vi till Lysekil och gjorde ett besök på Havets Hus, där Anna fick se ett smakprov på allt som man kan stöta på när man dyker på västkusten, men som man bara hinner se en bråkdel under sina första dyk.

Hälsningar Lena 

Postat 2021-08-10 21:26 | Läst 707 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Midsommar på Väderöarna

Helt enligt tradition firade vi midsommar med dykning på Väderöarna. Vädret var blandat men vi klarade oss undan regn och det blåste inte alltför mycket, dvs vi kunde åka ut till Väderöarna alla tre dykdagar. 

Jag fotade med vidvinkel alla tre dagar för sikten var ganska bra och det är alltid lite mer utmanande. Dock suckar man ibland, t ex när vi hittade 14 st otroligt vackra större tuppkamnuding. Även om de är stora för att vara nakensnäckor kommer de inte till sin rätt när man försöker får till ett motiv med 12 mm på kameran.

Hummer går lite bättre även om de inte gillar att man lyser med en lampa på dem. Det hade den här bilden behövt, men en strålkastare rakt på gör att de snabbt backar in i sin grotta och kommer inte ut igen. Rött ljus hade gått bättre men det var inte ett möjligt val denna gång.

Vi såg ovanligt många kuddsjöstjärnor och även om den satt på trist bakgrund så måste jag föreviga en. Det var länge sedan vi såg så många.

Här var det några blågyltor som ställde upp på bild. Jag är väldigt nära dessa fiskar, så nära att jag skulle kunna ta med handen på väggen, men de simmade inte undan för en gångs skull. Det är honor som syns på denna bild.

Här är det en hanne, som kallas blåstråle, tillsammans med ett par honor som kallas rödnäbba. Blåstrålen är antagligen en av våra mest färggranna fiskar.

Efter ett förmiddagsdyk lägger vi till vid en lämplig liten ö, äter lunch och slappar ett par timmar i solen. Så här fint hade vi på midsommarafton. 

Här kommer båt nummer två, Väderöfjord, med ett till gäng midsommardykare.

Det går åt mycket vatten på lunchen. 

Efter en matlåda med varm, välsmakande thaimat, kaffe och sockerkaka är det skönt att vila en stund på klipporna. Var och en får hitta sin plats med lä i solen. Havstruten i vänstra hörnet väntar på resterna och det kommer ett eget inlägg om familjen havstrut som med förtjusning äter kyckling paneng.

Fast man dyker torrdräkt händer det ju att det läcker lite och det här är en inte en ovanlig syn. Även ett pyttelitet hål kan resultera i väldigt blöta underställ, då kläderna suger åt sej vatten genom det lilla hålet. Om det är 13 grader i vattnet är det ingen katastrof men man vill ju helst vara torr.

Efter vila är det dax för dyk igen. Det är mycket småfisk i vattnet och vi stöter på stim med fisk på flera olika ställen

Med lite tålamod kan man få simma genom stimmen. 

Den här skrevan var nog den finaste platsen vi hittade där det också var mycket småfisk. Det är den här typen av bilder som man strävar efter då man snabbar sej för att vara först i vattnet. Så här fint är det inte om andra dykare simmat där precis före. Hur duktiga de än är blir det alltid småskrufs i vattnet och fiskarna har antagligen dragit vidare.

Det här är en annan fin plats med tyvärr inga fiskar denna gång. Det här är mot slutet av samma dyk och som ni säkert förstår är det ganska grunt. 

Efter en fin dykdag kör vi tillbaka mot hamnen i Hamburgsund. Där man man tydligt se att det är midsommar med flaggor och flaggspel på båtar och sjöbodar.

Det firas också för fullt längs inloppet där vi passerar.

Vi får förstås också en god middag och hade det inte varit för corona skulle det varit långbord dukat för alla gäster med stora fat dignande av havskräftor. Nu fick var och en hämta en stor tallrik med kräftor, såser och rostat vitlöksbröd och sprida ut sej på alla de olika sittplatser som fanns i de två hus med stora altaner som hör till dykcentret. Det smakade precis så gott som det brukar göra men vi ser verkligen fram emot att kunna sitta tillsammans vid långbordet igen.

Hälsningar Lena

Postat 2021-06-28 18:46 | Läst 1100 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Fler glimtar från en dykdag på västkusten

Blankt vatten i Hamburgsunds hamn utlovar ännu en fin dykdag på Persgrunden men det är osäkert om det kommer att hålla i sej hela dagen...

Vi åker i alla fall ut och trots att det blåser mer än dagen innan hoppar vi alla i vattnet. Precis i gränsen mellan tare och havsnejlikor kan det se ut ungefär såhär. Lägg märke till den fina nakensnäckan i förgrunden. Min fisheye har en närgräns på 14 cm så man kan krypa riktigt nära vissa motiv. Den här bilden är dock tagen dagen innan.

Nu hade jag bytt till makro denna dag för väderutsikterna var inte de bästa. Vi hittade några nakensnäckor på första dyket. Lägg märke till den vita äggspiralen i nedre vänstra hörnet. 

Det var ett par vackra linjeborstnudingar vi hittade.

Man kan även fota havsnejlikor med makro och då ser det ut så här. Till höger kan man se att det var strömt även nere på djupare vatten och vi fick leta upp platser med "lä" för att kunna ligga någorlunda stilla.

Jag vet inte om detta är en liten havsnejlika eller någon annan typ av anemon men den satt fint på de röda bladet.

När en havsnejlika dragit ihop sej kan den se ut så här. 

När vi kom upp efter andra dyket blåste det runt 8-10 m/s och det var vågor, ström och även en del dyningar. För mycket för att vi skulle vilja stanna där och gunga i båten under hela lunchen. På gränsen att dyka i dessutom så vi drog mot Väderöarna där vi lätt skulle kunna hitta lä bakom någon ö.  

Om man inte har anlag för sjösjuka kan man passa på att byta objektiv på kameran. Makro skulle vara mer passande på andra dyket då det skulle bli vid någon ö och antagligen ha sämre sikt än vi haft vid Persgrunden. På den här bilden har hon stoppat in kameran i undervattenshuset och den blå "kanten" är en o-ring som är mycket viktig att den är helt ren. Ett hårstrå där och man har läckage in i huset. 

Skeppare Anders hittade en perfekt plats och vi fick våra lunchlådor med hemlagad thaimat uppe på båtens "soldäck". Efter maten serveras kaffe och nybakad sockerkaka. Alltid lika uppskattad.

Det är lämpligt att ha minst två timmars paus mellan dyken och förutom att äta och dricka ordentligt med vatten ska man byta till nya flaskor (om man inte har väldigt stora). Vi dyker med dubbelpaket som är antingen 2 x 7 liter eller 2 x 8,5 liter. Trycket är 200 bar, alltså 2800 liter eller 34oo liter att "suga i sej" under ett dyk. Dagen till ära var det syrgasberikad luft (Nitrox) i paketen med 32 % syre istället för vanlig luft som är 21%. 

Så här kan det se ut på dykdäck under lunchvilan. Torrdräkterna hänger uppe mest för att inte vara i vägen. Det är väldigt sällan någon dyker med våträkt och absolut inte i ett sällskap med så pass erfarna dykare som det var denna dag. Extra flaskor till höger. Man kan dyka med enkelflaska eller dubbla som vi gör. Dessutom kan man ha en (eller flera) extra hängande på sidan.  

På den här bilden är det en stor kamerarigg med dubbla blixtar, extra ljus och blixtarmar som är delvis luftfyllda för att göra kameran neutral under vatten. Till höger står en undervattensscooter. Det använder inte en fotograf men det var andra dykare med också. En scooter kan vara mycket bra t ex i ström eller bara om man vill se mer av en dykplats eller ett stort vrak. Att simma hårt drar annars väldigt mycket andningsgas (luft eller vad man nu har) och förkortar dyktiden. Det som står på bänken är en sk rebreather dvs en maskin som renar luften man andas och recirkulerar den. Det är inte bara militären som dyker med dessa nu utan de används också av rekreationsdykare. Du behöver inte byta flaskor mellan dyken, inte fylla flaskor varje kväll, det kommer inga bubblor etc.   

På andra dyket, som var på en skyddad plats utan ström och vågor, blev det några fler makromotiv. En eremitkräfta med ett vackert skal dekorerat med små rosa hydroider. 

En trollhummer som satt helt öppet är ovanligt på dagtid. Dessa djur ligger ofta gömda mellan stenar och i skrevor på dagen och kommer ut på natten. 

Naturligtvis måste jag testa hur nära jag kan komma och den ligger kvar trots många blixtar och en kamera rakt framför ögonen. Ibland blir man förvånad. Den backade undan en bit still slut och då fick den vara ifred. 

Bägarkoraller kan jag inte låta bli och det finns ofta gott om dem under 20 m. 

Efter avslutat dykning ska man skölja sina saker om de varit i saltvatten och det är också skönt att spola bort det salta från ansiktet. Vattnet är behagligt varmt så det här är inte så brutalt som det ser ut. 

På väg mot land efter avslutat dykdag och aktiviteten är inte så hög. Sova en stund brukar vara jätteskönt. Båten gör drygt 20 knop så det är bara att klä på sej även om solen strålar från en blå himmel. 

Hälsningar Lena

Postat 2021-06-04 17:22 | Läst 1328 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 42 Nästa