B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Nykläckt

Inte helt nykläckta men dock bara fyra dagar gamla fick de här små kycklingarna komma ut i solen en kort stund. 

Gräsmattan var inte klippt och liknade nästan en djungel för en liten kyckling.

Det blev dock bättre bilder i skuggan utanför stallet...

....men där var det kallt och när den här parveln också insåg att syskonen inte var med började den förstås pipa. 

Vi avslutade snabbt fotosessionen och kycklingen fick komma tillbaka till sina syskon under värmelampan igen. 

Kolla in den lilla äggtanden längs fram på näbben som de använder för att ta sej ut ur skalet.

Hälsningar Lena

Postat 2020-05-07 20:08 | Läst 435 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-09-10 19:12 | Läst 1276 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

En som bara haft sommar i livet....

" - Hej, det här är jag och min mamma i vår hage. Här har jag varit så länge jag kan minnas."

" - Blir det bra så här? Jag är inte så van vid fotografer i hagen."

" - Jag testar lite och lipar till fotografen. Det verkar gå hem. "

" - Jag kan vara allvarlig också... Då försöker jag bara se så söt ut som jag kan."

" -  Mmmmm mamma, det är bra mysigt här bland blommorna i hagen..."

" - Åhh, extra skönt kli på ryggen. Någon sa att fotografen gillade detta. Jag håller med, grymt skönt."

" - Mmmmmmm..."

" - Fick du med allt nu?...Extra gos mot gräs, sommarens bästa. "

" - Det är OK att bli lite sömning eller ?.....Det händer så mycket här i hagen. Igår var det någon som duschade oss i flera timmar. Måste vila lite..."

" - Men nu är jag pigg igen! "

Hälsningar Lena

Postat 2019-07-16 14:15 | Läst 908 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Hästhållning förr och nu

Jag har nyligen varit på en tvådagars tjänsteresa till Ridskolan Strömsholm, en av Sveriges tre riksanläggningar för hästsport. Där har man universitets-, gymnasie- och folkhögskoleutbildning samt allehanda kurser inom ridsport och ridpedagogik, hästhavande, tränande och hållande. Vi jobbade mest med vårt eget program men fick en rundvandring bland stallarna. Det finns stallplatser för 260 hästar.  

Det här är det äldsta stallet, byggt under 1800-talet, men naturligtvis renoverat för att klara dagens regelverk för hur hästar ska hållas. Strömsholm hade kavalleriskola mellan 1868-1968.

Vid renoveringen fick man inte välja material hur som helst. Det är ek i boxväggarna och det skulle ligga stora granitplattor utanför boxarna. På gången i mitten är det spån, mjukt att gå på, tyst och lättare än man kan tro att hålla rent.

Kajorna tyckte också att det var fint här inne.

Alla spiltor är borta och hästarna står i stora rymliga boxar.

Under krubban finns en dörr som man kan öppna när man mockar. Här kastar man in skiten "i skåpet" och så går det gödselskrapor under boxgolvet som för med det ut ur stallet. Inga skottkärror här inte. En fyndig modernisering som underlättar arbetet i stallet. 

Det stora pampiga ridhuset (ett av flera) med det vackra taket. Jag minns tyvärr inte när det byggdes men det används fortfarande.

Pegasus är med och håller upp taket.

Nästa stall är byggt i början på 1900-talet. Det röda stallet. I bakgrunden ser man ett annat mindre ridhus som också används.

I röda stallet är det bred och ljus stallgång med spångolv som är mjuk och fint att gå på. Helt halkfritt för stålskodda hästar. I boxväggarna är det återvunnen plast.

Det är få hästar och elever hemma men jag hittade i alla fall en ryttare som var på väg att ge sej ut.  

Studiebesök är fint för då kan man tigga till sej lite extra kliande.

Det här är ett stall från 2000-talet. Kungsgårdsstallet. Här tar man ut och in hästarna genom boxdörrar som öppnas direkt ut.

Vid behov kan man stänga för med "fönstret" (som hästen inte kan ha sönder).

Det finns också en stallgång inne i stallet. Här är det betonggolv men gången är bara till för att köra foder (med den batteridrivna Segway-vagnen med våg) och kärror när man mockar. Boxväggarna är även här av återvunnen plast.

När man vill göra i ordning en häst tar man den från det kalla stallet till ett uppvärmt hus med gummimatta på golvet och ställer upp den så här. Ett säkert sätt att jobba med hästen för både häst och ryttare. Här inne förvaras alla sadlar och annan utrustning i individuella skåp. Det finns också möjlighet att duscha av hästen i speciella utrymmen och ett solarium där de kan torka under lamporna.

Här är det absolut senaste stallet, bara några år gammalt. Det är byggt enligt principen aktiv grupphästhållning eller lösdrift, som man skulle kalla det om det var andra djur. Här går hästarna lösa tillsammans och kan välja om de vill vara inne eller ute. Mellan 16-20 hästar går det här under terminstid.

Vattenkoppar för att dricka ur är ju inget nytt men de här hästen kan också välja när den vill äta. Varje häst har ett transponderhalsband, som man kan se på bilden, och en för individanpassad foderstat.

Hästen har en lite magsäck och är anpassad till att gå och småäta hela dagen. Det är ju naturligt för den att gå och beta, inte stå inne i ett stall och bli utfodrad tre gånger om dagen. I det här systemet går hästarna in i en foderautomat och får mat. Grovfodret är uppdelat på 20 portioner dvs en liten giva varje gång. När det är slut får den gå ut och sedan komma tillbaka en timme senare. Det finns också automater för kraftfoder där det verkliga "godiset" portioneras ut.

Här kan man se att det står en häst inne ett "fack" ock äter. Då är dörrarna stänga bakom hästens rumpa så den ska få vara ifred. En häst med högre rang skulle annars kunna köra ut den och ta maten. Hästen som står utanför väntar på sin nästa portion, ingen idé att gå in för det kommer inte mer mat än på ett tag...men man kan ju vakta ingången. 

Ha en trevlig midsommar allihopa!

Hälsningar Lena

Postat 2019-06-20 13:50 | Läst 1576 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Naturbete och biologisk mångfald

" - Wow kolla!!! Det kommer ett helt gäng med människor! Undrar vad de ska göra i vår hage? "

" - Vad kollar ni på? Vår mat ??? "

" - Maten är jättegod här men du kanske har lite smågodis eller nåt annat kul med socker på ? "

I går var jag på naturbetesvandring från lunch och hela eftermiddagen. Ciceron för dagen var professor Urban Emanuelsson som under många år var föreståndare för Centrum för biologisk mångfald vid SLU. Han är expert på naturvård i odlingslandskapet och berättade om hur viktigt det är med naturbeten för den den biologiska mångfalden. Naturbeten är permanenta gräsmarker som inte plöjs, sås in, gödslas eller bearbetas. Det ska finnas en lagom mängd träd samt djur som betar och håller öppet, helst kor men får och hästar går också. Som ni sett betade unga nyfikna nötkreatur i denna hage. 

Coola Rosa var också med på vandringen men hon tyckte det gick alldeles för långsamt. Det fanns på tok för mycket för människorna att titta på.

Det ska finnas träd på ett naturbete och djuren verkade gilla de gamla ekarna. Jag har inte en aning om vad de var ute efter men de slickade stammen på den här eken som var uppskattningsvis 300 år gammal. Just nu räknar forskare på hur många träd det krävs för att ett naturbete med ett visst antal djur ska bli klimatneutralt. Det får inte vara för mycket träd för då blir det för skuggigt för vissa växter. Balans mellan djur, träd och växter är vad som gäller.  

Här är det en fallen asp som drar till sej stort intresse. Det var tickor på stammen, hål med småkryp, andra hål där det antagligen bott fladdermöss mm mm. Urban betonade att stammen skulle få ligga och att man kunde gå tillbaka hit och titta på hur livet utvecklades med tiden. 

Det blev förstås en hel del fokus på blommor och när vi hittade den här blev Urban riktigt förtjust. Det är en blåsuga och trots att jag faktiskt är lite intresserad av växter har jag aldrig sett den förut eller hade en aning om vad den hette. 

Vanlig midsommarblomster fanns det förstås. Vad som är speciellt med denna är att det utvecklas en lågväxande sort där det betar djur. De som börjat blomma var bara ett par decimeter höga. 

Smultron stortrivs på naturbeten och det fanns såväl vanliga vilda smultron som backsmultron i mängder. Smörblommorna blommade också för fullt.  

En av mina favoriter, humleblomster, hade precis börjat slå ut. 

Det diskreta lilla junfrulinet var bara ett av många tecken på att det här är ett välskött naturbete som har högt kulturhistorisk värde. Vi kunde heller inte låta bli att spekulera i om inte Linné  själv vandrat i dessa marker (han bodde ganska nära) och att flera av de stora ekarna antagligen fanns där redan på hans tid. 

Den här kombon kan man ju bara inte låta bli att göra. Jag antar att ni känner igen sångtexten....Just kattfot (tredje bilden) är en blomma som minskat kraftigt de senaste 20 åren men som kan komma igen på ett välskött naturbete. Vi hittade en liten plätt med nästan utblommade kattfötter.  

Ungdjuren tröttnade på att följa efter oss och drog ut på egna äventyr, men vi stötte på dem igen mot slutet av vandringen. 

Naturbetet som vi gick i är ca 40 hektar stort och hör till Lövsta forskningscentrum utanför Uppsala. Marken har skötts som ett naturbete i ca 15 år och det har gett mycket bra resultat. 

Om ni undrar över hur vi kunde ha djuren så nära inpå utan problem så var de flesta som gick på denna vandring professionella djurskötare som jobbade på anläggningen med antingen kor, grisar eller fjäderfä. Jag törs nog påstå att alla som var med, även de som inte jobbade där, hade stor djurvana. Den här mannen kan mycket väl ha skött om dessa djur från att de var småkalvar. 

Djuren var väldigt nyfikna och närgångna i början men eftersom ingen som var rädd och betedde sej osäkert lämnade de oss ifred efter ca 15 minuter. När vi sedan mötte dem innan vi skulle lämna hagen kom några fram och "hälsade", men just detta tror jag var mer personligt.

Hälsningar Lena

Postat 2019-05-30 10:26 | Läst 1719 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa