B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Allmogefår, eller vad säger ni?

Mötte de här fina fåren under en promenad i mitt närområde, inte så långt från de långhåriga ungdjuren, men på en annan gård. Hmmmm....jag kan väldigt lite om får och har inte en aning om vad detta är. 

Lite frön i pälsen men vad gör väl det om man inte behöver "borsta håret" varje dag. Det fanns får som var ljusa och så dessa med vita fläckar på huvudet och i övrigt mörka. Alla var kulliga.

Trots fröna är det fina småkrusiga lockar. Det slog mej också att öronen är ganska små. Jag försökte söka på nätet om fårraser och snubblade över ett samlingsnamn för vad jag uppfattade som gamla svenska raser, de kallades allmogefår. 

Om någon här på sidan är mer hemma på fårraser får ni gärna berätta. För mej får det vara allmogefår så länge, för det är absolut inte en av de vanliga fårraserna man ser på gårdar.

På samma promenad insåg jag också att det fortfarande finns en del fina blommor kvar. Efter min runda i sommar då jag hittade så enormt många blommande arter längs ett diket har jag börjat titta mer på vad som lyser i vägkanten. Lucern blommar fortfarande vackert lila och käringtanden lyser än. 

Den första borde vara vild riddarsporre och förvånansvärt nog hittade jag några sena blåklint i kanten på en stubbåker. Det finns helt klart en del insekter också, här i någon sorts fibbla.

Ett helt gäng med pilfinkar satt på rad på detta räcke. Det var flera meter långt och det hade varit kul att fånga dem från en annan vinkel men det tyckte inte pilfinkarna.

Idag är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena

Postat 2020-09-25 16:46 | Läst 422 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Ett nöt med karaktär

" - Öh, kolla där...det kommer någon på vägen....som stannar..."

" - Jag måste kolla lite,..ni kan ligga kvar om ni vill...."

" ....jag tänker i alla fall titta närmare. "

Jag passerar dessa higland cattle varje dag när jag åker till jobbet men det är helt omöjligt att stanna med bilen där de går. Vägen är både smal och krokig. Lördagsmorgon begav jag mej till deras hage till fots. Jag kom inte fram i gryningen direkt men ljuset var ändå rätt läckert. Det är tre ungdjur som går tillsammans men det var bara en av dem som jag lyckades locka till några fina poser framför kameran. 

Jag brukar försöka sortera hårt och inte visa för många bilder med samma motiv men den här gången var det svårt att sortera. Den blev ju bara läckrare ju närmare den kom.

Den har förstås ett gäng flugor och andra flygfän runt sej. Fascinerande att ett djur med sådan päls som går ute dygnet runt kan hålla sej så ren och fin. Men det här är extensiv djuruppfödning med tre ungdjur i en väl tilltagen hage.

Den långa pälsen gör att man knappt ser öronmärkena, men den kan uppenbarligen se genom en glipa i luggen.

Jag hoppades att den skulle slicka sej om nosen men det blev inte någon bra chans på det. 

Inte ens två flugor på nosen kunde få den långa tungan att svepa ut. 

" - Nä.....om du inte tänker göra mer än fota struntar jag i dej nu. "

Hälsningar Lena

Postat 2020-09-20 11:08 | Läst 411 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Två svarta och en gul

En kollega till mej ville gärna ha några bilder på sin nya hund Bono. Han är en jaktlabrador som har två äldre kompisar som jag redan fotat vid flera tillfällen och som dessutom varit modeller i både press och på en doktorsavhandling. Om lilla Bono skulle kunna hävda sej som modell var det hög tid att börja nu... så vi bokade en fotosession.

Det blev många bilder vid stenmuren, såväl porträtt som helfigur och Bono, som trots att han bara är ca sex månader, höll ut och satt vackert stilla enligt mattes order. Jag visar bara en bråkdel av alla de fina bilder han ställde upp på.

Men, det är ju en unghund trots allt...

" - Uuuääähh... så tråkigt det här blev....jag  bara somnar av tristess och värme...."

" - Matte, jag är djupt besviken på dej. Jag trodde vi skulle få ha lite kul när vi åkte på utflykt allihopa."

OK! Matte ville också ha bilder på den gula labradoren Specs i gul stubbåker, för färgerna stämde så bra ihop. Specs har varit med i min blogg tidigare t ex då han mötte den lilla goldenvalpen Kelly (se länk nedan). 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kellie-moter-specs.htm

Nu fick alla tre hundarna rusa runt som de ville på en stubbåker och jag fotade lite allt möjligt med 70-200. Solen sken från en nästan molnfri himmel och ljuset var lite väl skarpt. Den svarta valpen gjorde förstås sitt yttersta i jakten på sina två äldre kompisar. 

En tackling från sidan.

" - Yiiihaaa!!! Det här var bättre, full fart!"

" - Nu hugger jag dej snart, tro inte att du kan komma undan!"

Matte försöker styra upp lite för vi ville gärna ha alla tre hundarna med på samma bild och det såg inte ut att lyckas när de bara gjorde som de ville och flängde hit och dit. Det här är dock väldigt lydiga hundar, vilket gör det ett nöja att fota dem.

I väntan på startskottet dvs att matte, som står bakom mej, kallar in.

Man hinner inte uppfatta att de ser så vilda och galna ut när det kommer springande. Det är ju bara tre snälla och gosiga labradorer, inga vilddjur. 

" - Jag vinner, jag vinner...pust..!"

" - JAG VANN!!! JAG VANN! Målfoto!!! Hallå fotografen! Det måste ju finnas ett målfoto!"  

Den lille svarte var i det närmaste outtröttlig trots värmen.

Helt galna ser det ut som. 

Det blev lite jobbigt efter en stund och, som sagt, det var varmt. Den lille hade hittat något läckert på åkern som han helst ville ha för sej själv. 

Vad gör en labrador som hittat något snuskigt? Jo, rullar sej i det såklart. Det här var något riktigt mysigt som krävde flera varv på marken.

" - Sa du nåt matte?"

" - Hmmm, det går kanske att äta det här också...jag måste smaka..." 

I det här läget avbröt matte för att kolla vad det var. En död råtta, platt och tack och lov ganska torkad. 

Hälsningar Lena

Postat 2020-08-22 11:04 | Läst 624 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Nykläckt

Inte helt nykläckta men dock bara fyra dagar gamla fick de här små kycklingarna komma ut i solen en kort stund. 

Gräsmattan var inte klippt och liknade nästan en djungel för en liten kyckling.

Det blev dock bättre bilder i skuggan utanför stallet...

....men där var det kallt och när den här parveln också insåg att syskonen inte var med började den förstås pipa. 

Vi avslutade snabbt fotosessionen och kycklingen fick komma tillbaka till sina syskon under värmelampan igen. 

Kolla in den lilla äggtanden längs fram på näbben som de använder för att ta sej ut ur skalet.

Hälsningar Lena

Postat 2020-05-07 20:08 | Läst 815 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena

Postat 2019-09-10 19:12 | Läst 1767 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa