B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Glimtar från ett bröllop

Alla är redo och väntar med spänning på att bruden ska tåga in med sin far.

Jag kunde inte avvika från min plats så bilderna blev tyvärr lite från sidan. Familjen var lite för liten för att jag skulle kunna slinka iväg och hitta en annan vinkel.  

Jag tog bara ett fåtal bilder under akten och hade ställt kameran på tystaste läge. Fotografen som gör huvudjobbet hade tyvärr en kamera som lät väldigt mycket och fick blickar från flera för det.  

Ceremonin var helt icke religiös och det var en arbetskamrat till brudgummen som vigde paret. Det räcker med en kurs på nätet för 40 dollar för att få viga brudpar i USA. Han har gjort det många gånger och gjorde ett mycket bra jobb (och torkade svetten ur pannan när alla tittade på brudparet). 

Efter akten försvann brudparet iväg för en stund i lugn och ro. Det serverades cocktails och små godbitar. Brudgummens mor (och även jag) hade fått blommor att bära på handleden. Det kändes väldigt amerikanst.

Efter ca en halvtimme ska sedan hela sällskapet göra entré och presenteras. De stod på rad i trappan och först ut är brudens föräldrar, sedan brudgummens, tärnor osv.

"Bridesmaids" och "grooms" kommer i par och en del dansar några steg.

"Best man" och "Bridesmaid of honor" har sin egen stil.

Sist in är förstås brudparet och först kommer de lite seriöst...

...sedan under mer lössläppt jubel. De presenteras förstås som Mr and Mrs.

Buffémat serverades med lite blandat plock. Det var inte svenska köttbullar men rätt OK ändå. Den klassiska amerikanska rätten "macaronicheese" fanns förstås med i en uppiffad variant. Vigselförättaren tar för sej.

Nu var det jobbigaste över verkade dessa två "grooms" tycka. Som ni ser är porslinet "enkelt" och det fanns bara gafflar...Det räcker i detta land :-) Både middag och fest var mycket avslappnad och de hade inte heller påbjudit någon specific klädkod annat än för de närmaste (där det istället var mycket noga). 

"Bridesmaid of honor" och "Best man" höll väldigt fina tal och det märktes att de verkligen känner brudparet. För övrigt var det bara brudens far som höll ett kort tal och det var så de ville ha det.  

Bruden minglar med sina vänner.

Tårtan var förstås en officiell punkt på "programmet"...

...och den uppskattades även av gästerna.

När det började dra ihop sej till brudvalsen, som inte alls blev en vals, måste bruden få släpet på klänningen uppnålat. Här får tärnorna ställa upp och i skenet av en mobiltelefon fixar de detta.

Inte riktigt en vals men vad spelar det för roll.

Bruden dansade förstås med sin far...

...och brudgummen men sin mor.

Sedan var dansen igång och stämningen mycket god. Under just denna dans ombads par efter par lämna dansgolvet beroende på hur länge de varit gifta.  

Till slut var det bara brudgummens föräldrar kvar, dvs min syster och svåger. De har varit gifta i 32 år. Det fanns nog minst två par till som varit gifta så länge eller mer men de verkade pusta ut just då...

Det dansades mycket och trots mycket höga ISO (upp till 10 000) är jag rätt nöjd med bilderna. Jag gillar verkligen dekorationerna i taket och bjälkarna i denna salong. Det är en gammal lagerlokal som man piffat till lite lagom och hyr ut för fester och bröllop.

Till slut åkte kavajerna av och det anlände pizza som en slags amerikansk vickning. Man tog sin pizzatriangel direkt ur kartongen, inget extra krångel med dukning och sånt.   

Avslutar med en liten kul filur som alla tjejer träffade som låste in sej på damtoaletten och upptäckte att det inte gick att låsa upp lika lätt. Man måste ha rätta knycken...

Hälsningar Lena

Postat 2017-11-02 12:52 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Att sminkas för ett bröllop

Jag var nyligen på ett bröllop i Little Rock, Arkansas och blev tillfrågad om jag inte hade lust att ta några bilder när tärnorna och bruden var på sminkning och håruppsättning. Hela gänget infann sej redan 07:30 på salongen men jag tog det lite lugnt och kom 08:45.

 

Samma tjej sminkade fyra tärnor och bruden samt fixade brudens hår, utan ens en kort paus. Allt var klart 12:45, helt enligt "tidtabellen".

I matchande tröjor med texten "Best day ever" och datum, inväntar de sin tur. Jag väntade också en hel del men det var ändå rätt kul att vara med och höra dem bubbla på om allt möjligt.

Min systerdotter är en av tärnorna och här är det hennes tur.

Från sminket fick de gå in i ett annat hörn av salongen och få håret uppsatt. Alla tärnor hade så pass långt hår att de kunde få samma typ av uppsättning.

Så här fint blev det bakifrån.

Det här är brudens "Bridesmaid of honor". Jag kan inte komma på vad det kan heta på svenska.

Alla bilder är tagna i naturligt ljus fast i en frisersalong är det förstås inte så naturligt. Här är det i alla fall ljus från ett fönster som reflekteras i en spegel.

Till slut var det brudens tur. För att hålla humöret uppe hade de med sej lite snacks och förfriskningar.

Tärnorna samlades runt bruden. Salongen var full med andra kunder men det här hörnet var tämligen ockuperat och alla förstod nog vad som var på gång. Stämningen var fin trots lång väntan.

Jag vet inte hur vanligt det är med specialtröjor så jag borde kanske ha frågat. Antagligen är det normalt för ett amerikanskt bröllop.

 

Bruden var glad trots att jag tror att hon hade en hel del att tänka på. Det fanns ingen bröllopskoordinator eller liknande och de hade ordnat väldigt mycket själva. "Tidtabellen" för dagen sträckte sej från 07:30 till 21:15 och hade 43 separata punkter !

 

Det är ännu tidigt på dagen men allt flyter på i bra tempo. Det är ju inte heller bruden som ska se till att "Best man" och tre "groomsmen" får på sej rätt slips och rätt strumpor. De ska bara infinna sej för fotografering i Burns Park 14:10.

Klart! Snabbt transport tillbaka till hotellet (de körde själva) för att ta på matchande röda rockar (med namn broderat), snabb lunchmacka och sedan klänningar, skor, örhängen och läppstift inför fotografering.

Alla porträttbilder är tagna med Canon 70-200 f/2,8. Det var ju en salong full med folk och jag behövde inte heller vara "uppe i ansiktet" på någon.  

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-10-31 21:02 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Blixtvisit i Little Rock, Arkansas

Under den gångna helgen var vi på ett kort och intensivt besök i staden Little Rock, Arkansas. Med jetlag i kroppen vaknade vi i gryningen på fredagsmorgon. Jag tittade ut över staden från vårt hotellrum. 

Väderutsikterna var sol och ca 25 grader under dagen. Helt OK. Vi begav oss ut för att äta frukost.

Vi hittade ett typiskt frukosthak som var tomt när vi kom, men innan vi gick var det fullsatt. Galonklädsel och stora portioner traditionell frukost från amerikanska södern som t ex "biscuits and gravy"  (en sorts bröd med tjock vitsås med korvbitar i). Man fick dricka hur mycket kaffe man ville, vilket gällde hela dagen! Man kunde alltså gå förbi vid lunchtid och fylla på en pappermugg om man köpt kaffe till frukost. Vi hann aldrig med det...  

Vad gjorde vi nu i denna stad? Jo, vi var inbjudna till bröllop. Det första inom familjen sedan min syster gifte sej för 32 år sedan. Nu var det deras son det gällde, alltså min systerson. Jag var tack och lov inte bröllopsfotograf, men jag fick gärna ta bilder på allt som hände runt omkring....och det blev mycket bilder.

Under fredagen var förstås båda familjerna inbjudna att delta i alla förberedelser....

...som t ex att ställa i ordning festlokalen,

samt den angränsande lokal där själva vigseln skulle äga rum. Det var ett ganska läckert rum men en utmaning för fotografen när solen gått ner och det blivit mörkt. Det vita tyget i bakgrunden innehåller nämligen ljusslingor och brudparet bli därmed belysta bakifrån. Jag var glad att det inte var jag som skulle ta just de bilderna.

Det var en hel del pyssel och den enda som hade en klar och bestämd bild av hur det skulle se ut var bruden.

Även tärnorna var på plats och hjälpte till. De vattenfyllda flaskorna skulle det så småningom stoppas blommor och kvistar i. Blomsterarrangemangen skulle förstås inte anlända förrän på lördagen.  

Brudparet skulle flankeras av fyra tärnor och fyra marskalker. Brudgummen känner sina vänner mycket väl och vet på förhand att alla inte kommer att ha fått med sej de rätta kläderna, alltså fanns vissa reserver. Att man inte kan köpa en skjorta med knappar i när man ska ha manchettknappar är inte något som unga amerikanska män har full koll på skulle det visa sej.  

Hej så länge,
Lena

Postat 2017-10-28 12:07 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Innehållskategorier