B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Naturreservatet Årike Fyris

Idag invigde statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Isabella Lövin naturreservatet Årike Fyris i Uppsala. Evenemanget var inte öppet för allmänheten och jag hade ändå inte tid att gå ut och titta. Bjuder på några glimtar från det nya naturreservatet som jag når på några minuters promenad  från mitt jobb.

Upplands mest fotograferade pungmes har flyttat och byggt minst ett bo till,...närmare Uppsala.

Under våren drog "Den store" förbi i stort sett dagligen. Bara att gå ut och spana. När alla gässen vid Övret föret lyfte visste man att den var nära.

Visserligen några hundra meter från ån men tornfalkarna provianterade flitigt längs ån när de lämnat bolådan på ladan. Här flyger en av fjolårets ungar ut på sin första solotur. 

Skogsmatningen som lockar mer än småfåglar.

Rådjur i stubbåker längs ån.

Alla årstider har sin karaktär och sina gäster. Idag var det visst en smalnäbbad simsnäppa på besök.

Hälsningar Lena

Postat 2018-05-31 21:42 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Fem försommarcollage

Det händer mycket nu och när jag försöker dokumentera blir det mängder med bilder...därför bjuder jag på några collage. Tomater, tomatblommor, aubergineblomma och frodig pak choi blir nummer ett. 

Humlorna jobbar i våra rhododedron men även en blänkande vacker insekt har hittat dit. Mina övervintrande Honeywood Susanne pelargoner har börjat blomma.

Hacke äter fortfarande från automaten. Gräslöken ska snart blomma och vi kommer att skörda de första små gurkorna i veckan. Syrenerna blommar för fullt.

Lördagens grillmeny bestod av tunna revbenspjäll i äppeljuice med mängder av goda kryddor, marinerade bönor och sallad från vår egen odling. Före maten avnjöt vi en margerita på färskpressad lime och glasen hade förstås saltat kant.

Acklejorna blommar för fullt och tornsegalarna flyger högt över vår trädgård. Vi avslutade middagen med rabarberpaj från vår egen planta som äntligen börjat ta sej så mycket att man kan skörda späda rabarber.

Hälsningar Lena

Postat 2018-05-27 20:23 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Fasanfajten

Under en mycket tidig morgontur, före jobbet i går morse, mötte jag den här stolta fasantuppen.

 

Jag var så upptagen av att titta på honom att jag inte märkte den betydligt diskretare flickvännen som var alldeles framför mina fötter....Tills hon blev skrämd av mej och flög iväg mot sitt manliga sällskap.

Tuppen verkade lite småstressad...flög upp under ljudliga skrän. Det där lätet som är så typiskt fasan.

 

Jag upptäckte snart orsaken. Den första tuppen kan man bara skymta några långa fjädrar av på denna bild. Ytterligare en stolt tupp är på väg in i bilden...i det nedre vänstra hörnet.

Sedan går det väldigt fort och tyvärr ryker de ihop där växtligheten är som störst och yvigast, så jag går miste om en del av fajten.

Vingar flaxar och skränande läten ljuder i hagen. Jag svär over det höga gräset och blommorna som är i vägen och även kommer i fokus ibland istället för kombatanterna.

Sedan bär det av in bakom en buske....

...men snart kommer de utfarande i hagen. En vild jakt tar vid.

Konkurrenten ska till varje pris jagas iväg, så långt som möjligt. 

Ett sista yvigt utfall under högt skränande...

...får den jagade tuppen att ge sej av  och flaxa ut på en nysådd åker. 

Matchen är över och konkurrenten är ivägkörd. Har ni sett maken till stolt fasan?! Jag tycker t o m man kan ana ett "överlägset leende" i fågelns ansikte.

Nu är det fredag och sommarväder.

Ha en fin helg, Lena

Postat 2018-05-25 17:09 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Slagugglan

I helgen hade jag möjlighet att vara med när en slaguggla och hennes ungar skulle märkas. En annorlunda upplevelse att få möta en uggla så nära.

Två män i sina bästa år har märkt slagugglor och satt upp holkar i 33 år i ett område någonstans utanför Sala. Jag har inte en aning om positionen för denna holk och vägen vi färdades på sista biten var knappt körbar. Vi fick sedan gå en bit genom sly och bråte för att komma fram. Håven framför boet använder de utifall ugglan blir skrämd och flyger ut när personen klättrar upp.

Ugglan kom inte ut och här småpratar han med henne....

...innan han bestämt med varsamt plockar ut henne. Det märks att han har gjort detta många gånger förut.

 

De tittar på varandra som gamla bekanta. Ugglan är redan märkt och de har setts tre gånger förut.

Han tar ändå med henne ner och vi får möjlighet att möta hans vän, för det är verkligen så han pratar om henne och alla de ugglor de märkt genom åren. Häckningarna i området har varit sena i år och så även i denna holk. Ungarna är för små för att märka. Det är två stycken som vi får se på den bild som hans kollega tagit med sin mobil ner i holken.

Han håller ugglan ytterligare några minuter. Hon verkar inte bry sej nämnvärt men han släpper henne ganska snabbt för att hon ska få komma tillbaka till sina småttingar.

 

Hon flyger upp i en närliggande björk och skäller lite på oss. Dax att lämna området vid boet så ordningen kan gå tillbaka till det normal. Hon kommer att få återbesök när ungarna växt på sej.

Vi avslutar vår dag med en mysig middag vid ett vattendrag i Skultuna. Vi upptäcker ganska snabbt att det finns bävrar i ån och att det råder viss aktivitet. Två bävrar simmar förbi och kommer närmare än någon annan bäver jag sett.

Det finns en hel del spår av deras framfart även om de fick hjälp att fälla detta träd. Antagligen för att det inte skulle falla och skada någon. Det är en offentlig grillplats samt promenadväg till ett fågeltorn i närheten.

Det blir höga ISO på kvällen men jag kan inte motstå bävrarna som simmar i det blanka vattnet.

Vi kan ana var de har sina tillhåll när de försvinner i det mörka vattnet och vi slår oss ner för äta middag vid grillplatsen.

En kort tur till fågeltornet måste man ju göra även om mörkret börjar sänka sej. Det sjuder av olika fågelljud och förutom några klassiska som t ex gök hör vi ljuden av en vattenrall i vassen.

Hälsningar Lena

Postat 2018-05-23 16:53 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

I de Västmanländska skogarna...

...vet man inte vad som kan hända. Vi parkerade våra bilar på en grusväg och klev ur. Det kunde finnas tjäder här...vi tittade oss omkring lite skeptiskt...."Där är den" sa plötsligt en man från Danmark som hunnit fått upp kikaren.

Vi försökte alla få syn på den fina tjädertuppen som rörde sej mellan de gamla granarna. Solljus och skarpa skuggor gjorde att den mörka fågel ömsom försvann mellan träden och ömsom glimtade till i vasst ljus. Den kom dock hela tiden närmare...

Vi blev nu upplysta om att de här tupparna faktiskt kan anfalla. Två tjejer gick direkt in i bilen och tyckte det var utmärkt att spana från ett öppet fönster.   

Den kom kluckande mot oss men i ganska maklig takt. Jag insåg dock att den började komma väldigt nära och vi backade undan längs grusvägen.

Nu gick den runt mellan våra bilar och spände sej...kluckade och knäppte.... 

Den vände om och jag tänkte att det är lugnt....den går nog in i skogen igen...

...men nej, det fortsatta komma mot oss...

...och kort efter denna bild kommer den farande med en väldig fart. Vi springer undan men en person faller på grusvägen och blir ett "givet offer".

En av våra danska besökare får tag i en stor gren och håller fågeln ifrån sej tills vår fallna person är på fötter igen. Det blev en skrapad armbåge och så var han lite besviken att ingen fotade honom när det hände. Vi hade annat för oss...

Tjejerna som valt att sitta i bilen hade dock filmat hela förloppet och han fick det actionfyllda tjädermötet på film. En spänstig snabb kille lockade in tjädern i skogen så att vi kunde återta våra bilar. Han fick sedan springa tillbaka med tjädern i hasorna. Det finns definitivt vilda djur i de Västmanländska skogarna.

Hälsningar Lena

PS. Jag hade hört att spelgalna tjädertuppar kan anfalla men tyckte att de verkade vara lite överdrivna berättelser...Nu vet jag, det var det inte.  

Postat 2018-05-21 17:08 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 Nästa 

Innehållskategorier