B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Naturbete och biologisk mångfald

" - Wow kolla!!! Det kommer ett helt gäng med människor! Undrar vad de ska göra i vår hage? "

" - Vad kollar ni på? Vår mat ??? "

" - Maten är jättegod här men du kanske har lite smågodis eller nåt annat kul med socker på ? "

I går var jag på naturbetesvandring från lunch och hela eftermiddagen. Ciceron för dagen var professor Urban Emanuelsson som under många år var föreståndare för Centrum för biologisk mångfald vid SLU. Han är expert på naturvård i odlingslandskapet och berättade om hur viktigt det är med naturbeten för den den biologiska mångfalden. Naturbeten är permanenta gräsmarker som inte plöjs, sås in, gödslas eller bearbetas. Det ska finnas en lagom mängd träd samt djur som betar och håller öppet, helst kor men får och hästar går också. Som ni sett betade unga nyfikna nötkreatur i denna hage. 

Coola Rosa var också med på vandringen men hon tyckte det gick alldeles för långsamt. Det fanns på tok för mycket för människorna att titta på.

Det ska finnas träd på ett naturbete och djuren verkade gilla de gamla ekarna. Jag har inte en aning om vad de var ute efter men de slickade stammen på den här eken som var uppskattningsvis 300 år gammal. Just nu räknar forskare på hur många träd det krävs för att ett naturbete med ett visst antal djur ska bli klimatneutralt. Det får inte vara för mycket träd för då blir det för skuggigt för vissa växter. Balans mellan djur, träd och växter är vad som gäller.  

Här är det en fallen asp som drar till sej stort intresse. Det var tickor på stammen, hål med småkryp, andra hål där det antagligen bott fladdermöss mm mm. Urban betonade att stammen skulle få ligga och att man kunde gå tillbaka hit och titta på hur livet utvecklades med tiden. 

Det blev förstås en hel del fokus på blommor och när vi hittade den här blev Urban riktigt förtjust. Det är en blåsuga och trots att jag faktiskt är lite intresserad av växter har jag aldrig sett den förut eller hade en aning om vad den hette. 

Vanlig midsommarblomster fanns det förstås. Vad som är speciellt med denna är att det utvecklas en lågväxande sort där det betar djur. De som börjat blomma var bara ett par decimeter höga. 

Smultron stortrivs på naturbeten och det fanns såväl vanliga vilda smultron som backsmultron i mängder. Smörblommorna blommade också för fullt.  

En av mina favoriter, humleblomster, hade precis börjat slå ut. 

Det diskreta lilla junfrulinet var bara ett av många tecken på att det här är ett välskött naturbete som har högt kulturhistorisk värde. Vi kunde heller inte låta bli att spekulera i om inte Linné  själv vandrat i dessa marker (han bodde ganska nära) och att flera av de stora ekarna antagligen fanns där redan på hans tid. 

Den här kombon kan man ju bara inte låta bli att göra. Jag antar att ni känner igen sångtexten....Just kattfot (tredje bilden) är en blomma som minskat kraftigt de senaste 20 åren men som kan komma igen på ett välskött naturbete. Vi hittade en liten plätt med nästan utblommade kattfötter.  

Ungdjuren tröttnade på att följa efter oss och drog ut på egna äventyr, men vi stötte på dem igen mot slutet av vandringen. 

Naturbetet som vi gick i är ca 40 hektar stort och hör till Lövsta forskningscentrum utanför Uppsala. Marken har skötts som ett naturbete i ca 15 år och det har gett mycket bra resultat. 

Om ni undrar över hur vi kunde ha djuren så nära inpå utan problem så var de flesta som gick på denna vandring professionella djurskötare som jobbade på anläggningen med antingen kor, grisar eller fjäderfä. Jag törs nog påstå att alla som var med, även de som inte jobbade där, hade stor djurvana. Den här mannen kan mycket väl ha skött om dessa djur från att de var småkalvar. 

Djuren var väldigt nyfikna och närgångna i början men eftersom ingen som var rädd och betedde sej osäkert lämnade de oss ifred efter ca 15 minuter. När vi sedan mötte dem innan vi skulle lämna hagen kom några fram och "hälsade", men just detta tror jag var mer personligt.

Hälsningar Lena

Postat 2019-05-30 10:26 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Nu spirar det i växthuset

Hittills har vårt växthus mest varit en kuvös för sticklingar och övervintrade pelargoner samt tomatplantor, men nu har vi nästan alla grönsaker på plats, utom chili som vill ha mer sommarvärme. Än så länge får vi plats att sitta där och äta på helgerna. Med den typ av väder vi har nu är det väldigt behagligt att sitta i växthuset när solen försvunnit bakom träden.

Tomatplantorna blommar för fullt...

...och små gröna tomater har börjat dyka upp här och där.

Jag odlar dill i kruka för det är det mest pålitliga sättet och den börjar bli riktigt fin. Två pelargonsticklingar och några penséer har jag fortfarande kvar men de flyttar snart ut.  

Pak Choi är en toppengod salladsväxt som man ofta använder i asiatisk matlagning. Tyvärr helt hopplös att odla på friland för det är så många små djur som gillar den. Det brukar vara mer hål än blad när man ska skörda. I växthuset brukar vi dra upp några i krukor när det finns plats, dvs innan chiliplantorna flyttat ut.  

Penséerna som jag inte kan motstå på våren och lite prydnadsväxter kan man ju ha i början på säsongen.

Våra gurkplantor kom på plats idag och även näten som de ska klättra på. Längst ner till vänster kan man se en av de första små gurkorna. Just dessa är slanggurkor men vi har också västeråsgurkor för inläggning och till saltgurka.

Salladen stortrivs och den äter vi av varje dag. Nästa låda är på gång men den får stå utomhus. Nu börjar odlingssäsongen verkligen ta fart och alla små plantor som vi drivit upp från frö under vinter/vår ska få börja leverera godsaker.

Hälsningar Lena

Postat 2019-05-25 17:23 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Tjusningen att ligga i en svensk insjö

När jag såg att Johan Hammar hade blivit utsedd till årets naturfotograf och läste om hans upplevelse från en svensk insjö kände jag igen mej direkt. Det är en väldigt speciell njutning att ligga stilla på grunt vatten och följa livet i en liten sjö....

Det handlar inte så mycket om att dyka, men du måste ändå behärska teknikerna för att kunna göra det helt avslappnad och dessutom få bilder utan för mycket skräp i vattnet (som en otränad dykare virvlar upp utan att vara medveten om det.) 

Man får smyga fram mellan näckrosbladen och skaften som förstås fastnar lite här och där.

Inte ens de små gäddorna bryr sej särskilt mycket om man rör sej försiktigt.

Den här bilden är tagen med en Tokina 10-17 mm fish-eye på 12 mm. Den lilla gäddan är alltså precis framför porten på kameran.

Förutom gäddor finns det förstås abborrar och kräftor, samt en del andra smådjur om man vill fota makro.

Helst ska det vara sol tycker jag men det är även spännade att dyka i mörkret (sen kväll eller natt). Då jagar gäddorna...Min favoritsjö, som dessa bilder kommer från, ligger utanför Rättvik och är så liten att den inte går att söka på i Google maps. Man måste få instruktioner för att hitta dit. Snart är det läge att åka dit igen.  

Hälsningar Lena

Postat 2019-05-21 17:18 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Istället för rosor och en ask choklad

Enligt Erik Rosenbergs "Fåglar i Sverige" uppvaktar fisktärnshannen honan med fisk inför parningen. Hannen sköter sedan om det mesta av fískandet för den blivande familjen. En tidig morgon vid Hjälstaviken fick jag ta del av en sådan uppvaktning.

" - Älskling, här kommer en liten frukostfisk, precis nyfångad...bara för dej."

" - Vaddå picklad?....ska det vara picklad småfisk numera? Det senaste enligt matbloggarna, jaha....."

" - Men den här är väl inte så tokig? Samma som den förra...och de du fick igår....tja, jo....men hur långt vill du att jag ska flyga?"

" - OK, jag ska göra mitt bästa älskling...du kan väl fundera lite över bostad.... Ja, jag hjälper givetvis till!!! "

" - Var får en fisktärna tag i inlagd sill? Saluhallen eller ?

Hälsningar Lena

Postat 2019-05-16 17:17 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Stor familj

Jag fick se en riktigt stor gåsfamilj i helgen...

...men vänta nu...undrar om det inte är några gässlingar som simmat fel. Föräldrarna verkar inte ha så väldigt bra koll på själva barnaskaran. De verkar istället ha maximal koll på omgivningen och potentiella faror.

Hälsningar Lena

Postat 2019-05-12 17:14 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 Nästa 

Innehållskategorier