Kamikaze-staren

Den ser väldigt prydlig ut med sitt vita bröst då den sitter på en sten i strömmen. Den här sjöng dessutom av hjärtans lust.

Men det är ju i det verkligt strömmande vattnet som den uppvisar sina oslagbara överlevnadskonster. 

Det här är en bra sten att utgå ifrån verkar det som.

Serietagning med hög hastighet. Pytt ! Den lilla kamikaze-fågeln är snabbare än så. 

På väg tillbaka till stenen för att göra om hela dyket igen. Det blev många bilder.

Kort paus på en sten. Den brukar sitta här kan man anta, med tanke på de vita fläckarna.

 Sedan flyger den lilla kamikaze-staren upp och sätter sej på krönet, där det strömmar som mest. I det här ögonblicket önskar man att man hade det värsta teleobjektivet, men där står jag med mitt 300 mm. Bilden är sålunda kraftigt beskuren, brusreducerad, uppskärpt och allt vad jag kunde göra.

Ni kan säkert förstå var den lilla staren är nu...Efter det här dyket kom den upp flygande, men det blev tyvärr alldeles för suddigt.

Sedan slår den sej ner där det är lite lugnare vatten, men den är fortfarande badsugen.

Den avslutar med några fina svanhopp ut i det skummande vattnet.

Hälsningar Lena

THE CROW

Vi gick Hjälsta runt idag och det var en rejäl promenad på ca 8 km, bitvis mycket lerigt. Fågellivet var ytterst sparsamt men solen strålade hela tiden och det var en fin dag. Fotomässigt var det nog en kråka som bjöd på de finaste poserna.

Skön söndagkväll alla fotovänner, i morgon börjar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

En stund i gryningen

I stunder av dyktorka åker jag till en liten sjö i Solna för en stund med fåglarna. Just denna morgon blev jag stående hos de unga svanarna.

De stod och putsade sej vid vattenbrynet. Nästan som spegelbilder av varandra.

Jag fick genast en känsla av att den ena svanen tittade på mej ibland.

Den höll koll, fast den låtsades inte om det och fortsatte putsa sej. 

Lite stretching på morgonkvisten och solens strålar är på god väg upp över hustaken.

" - Du är kvar..."

" OK, är du med nu? "

" - Hade du vridit kameran hade du fått med hela vingspannet...."

" - Men jag är här i morgon också....God morgon. "

Hälsningar Lena

Lurar i vassen...

Den satt så stilla att jag nästan missade den trots att avståndet bara var några meter. Två hundar rök nästan ihop på promenadvägen vid sjön och den rörde inte en min. De är luttrade minsann, hägrarna vid Råstasjön.

Ha en fin kväll

Lena 

Juneau

Juneau är Alaskas huvudstad och den enda av USAs delstatshuvudstäder som ligger på fastlandet, men ändå inte kan nås via bilväg. Man kan dock ta med bilen på det system av färjor som heter "Trans Alaska Highway" eller komma med flyg förstås.

Staden har ca 17 000 invånare och en yta som är större än delstaten Delaware. Varje dag under maj till september ligger minst sju kryssningsfartyg i Juneaus hamn så turismen är en viktig näring under sommaren (och sätter sin prägel på staden). Kabinbanan är dock ett måste om man är där.

På väg upp sitter Alaskas mest fotograferade örn. Vi trodde först det var en modell i trä men den flyttade runt i träden under dagen så den var högst levande.

I Juneau kan man äta Alaska king crab från gatuköket med Japanska turister, bli fotograferad med uttråkade draghundar och köpa t-shirts.

Strax utanför staden ligger Mendenhall glacier. Vi tog en tur dit trots att vi varit vid en glaciär. Här var det mer ordnat för att vandra runt, men vi kom inte alls så nära glaciären som vi LeConte.

Vattnet strömmade längs bergväggen vid glaciären och vi fick en lagom lång promenad denna dag.

Vad vi inte hade räknat med var att få se denna ungbjörn som kalasade på lax inte långt från besökscentret.

Det fanns fortfarande en hel del av de vackert röda Sockeye Salmon i vattendragen och björnen smörjde kråset på halvdöda fiskar.

Den lufsade vidare och lämnade en halväten fisk.

En ännu större bonus var detta trädpiggsvin. Det var tydligen inte alls vanligt att få se dessa. Den satt först högt upp i ett träd, men kom sedan nerklättrande och passerade på ett träd över en fors nära där vi stod (nja, nära med 300 mm). Våra vänner från BC blev betydligt mer exalterade över denna än björnen.

Från Juneau gick vår resa hem och den startade som så ofta i gryningen. Så här såg det när vi lämnade Alaska för denna gång. Vi pratade redan på flyget om att vi måste återvända och se mer av denna vackra, vilda del av världen.

Jag kunde inte motstå att riva upp kameran när jag fick syn på glaciären genom fönstret. Varför sitter jag alltid vid en vinge.

Det var allt från denna resa (tror jag i alla fall....).

Hälsningar Lena