Tysslingen i annan tappning

Jag tog en semesterdag och begav med till Tysslingen i torsdags. Väderutsikterna var varierande och det såg ganska lovande ut när jag kom fram, även om det var mycket moln så regnade det inte.

Jag körde direkt till tornet och tittade ut över landskapet. Det var en hel del vatten och väldigt kladdigt, en rejäl kontrast till sol och frost som Ing-Marie hade ett par dagar tidigare. De ser kanske inte ut som att det fanns så många svanar, men de är utspridda på denna bild. Det tutades och trumpetades oavbrutet. 

Från tornet kunde man se att det låg en del is kvar på sjön och att det just då var en hel del svanar som höll till därute. 

Här kommer middagen. Då går de värdigt åt sidan för att sedan återvända och se vad det var för godsaker som serverats.  

När traktorn kört några vändor och lämnat började allt fler svanar flyga in och landa. De lyckades alltid hitta en plats att gå ner på fast det var trångt på vissa ställen och de kräver en viss landningssträcka på marken.

Eller så kom de in mot tornet, gjorde en loop och landade i vattnet. 

Det gick att få fina speglingar om man stod en bit upp i tornet. Det var nästan vindstilla. 

Den typen av väder jag hade och det mjuka ljuset inbjöd till att testa långa slutartider på de inflygande fåglarna. Här kom det tre stycken tillsammans med en gås. Tid 1/30s.

Jag försökte följa dem på väg in mot matplatsen och testade olika tider (1/40s). 

Det fick bli en och annan ensam svan också. Jag försökte hela tiden få huvudet så skarpt som möjligt, men med 1/20s ska man ha tur.

Det kom också fåglar flygande längre ut över landskapet (1/50s).

Jag hade gott om tid och det fanns gott om flygande sångsvan, 1/60s.

Det blev väldigt många bilder och nästan alla gick förstås i papperskorgen, men den här gillar jag (1/40s).

Mot den bruna vassen kan de bli så här, 1/25 s.

Det blev också en del bilder då de landade på vattnet. Tyvärr var det då ofta andra fåglar runt omkring som "störde" (1/60s).

Huvudena är väldigt suddiga men jag gillade den här röriga bilden ändå, de blev mycket skvättande när fyra stora svanar landade (1/50 s).

De surfar på fötterna och kanar sedan en bra bit på bröstet innan de stannar av (1/50s). 

Efter middagen gav de sej av ut på sjön igen, där de tillbringade natten. Jag åkte till ett motell och gjorde en första grovrensning av bilderna. Tyvärr fick jag ingen soluppgång heller, men det var dimma nästan morgon och det får komma i ett annat inlägg. 

Hälsningar Lena

Hönan också

För en månad sedan hade vi ett nytt tomtkryss i form av stilig fasantupp. Den vågade sej inte riktigt in till någon matning men tittade i alla fall upp bland rhododendron. Jag har inte sett den sedan dess men vi har hört en tupp några gånger på helgerna sedan dess. I morse när jag precis skulle göra mej i ordning för att åka till jobbet kom min sambo och sa att det är en fasan i trädgården. Jag hämtade kameran och då hade den redan förflyttat sej från baksidan upp på altanen och var utanför köksfönstret. En höna denna gång.  

Hon verkade inte det minsta blyg utan stegade runt och plockade de enstaka frön som var spridda på marken (det som fanns kvar). Vi måste ju ge oss av och då försvann hon bakom växthuset när vi kom ut. Vi strösslade ut en del skalade solrosfrön på altanen. Om hon inte kom tillbaka skulle ju koltrastarna äta upp dem.

När jag kom hem vid halv sex idag såg jag spåren i snön. Typiska avtryck efter en hönsfågel och större än några andra spårstämplar från fågel som vi haft i trädgården. Det var ganska många spår, så hon kanske hade en väninna med sej. I morgon jobbar sambon hemma så han får hålla lite koll. 

Hälsningar Lena

Påskhararna ligger i startgroparna

Börjar med en översiktsbild (som Jan så gärna vill se). Jag krypkörde förbi här och spanade åt båda håll efter gäss, tofsvipor eller annat trevligt som brukar anlända så här års. Det är en återvändsgata så man kan köra hur sakta man vill. Jag såg inget intressant utan vände när jag kom fram till ån och körde lika sakta tillbaka. Väldigt öde tills...

Plötsligt var det full rulle på höger sida om vägen. Det blev förstås tvärstopp, ner med rutan och upp med kameran. Jag bommade tyvärr skärpan på några av de första bilderna. 

Det gäller ju också att bestämma vilken man ska fokusera på och det var inte så lätt, för hoppla vad det gick undan!

Tre fältharar lattjade runt på precis samma plats som jag visade på första bilden. De är med även på den, gå gärna tillbaka och se om du kan se dem.

Här var det som att de kom av sej lite och började undra vad det var för kuf som satt i bilen och glodde på dem genom en konstig kikare. 

Det kanske inte är helt säkert att skutta runt helt aningslöst så länge den bilen står där...

Bäst att ligga lågt så länge.

Fältharen byter inte färg på vintern och blir vit som skogsharen, men jag undrar om den kanske gör sej av med lite päls på sommaren. Den här ser ju så roligt fjunig ut att man kan misstänka att den tunnar ut vinterkostymen nu på vårkanten. 

De blev en aning konfunderade över min närvaro, även om de inte blev skrämda och stack. Bilderna är tagna med 500 mm och delvis beskurna, men jag upplevde det som att jag fick beskåda dem relativt nära. 

När de suttit stilla en stund bjöd de på några fler ystra skutt, men inte riktigt så laddade som precis när jag fick syn på dem.

Mycket studs i den kroppen.

När de ligger och trycker på marken är de dock oerhört svåra att se, t ex den till höger på denna bild. Det var därför jag missade dem då jag passerade första gången. När jag tog de sista bilderna hade jag också tappat bort en (den fjuniga). Den hade inte studsat iväg utan bara sjunkit ner någonstans i det bruna gräset, men helt hopplös att lokalisera. 

Hälsningar Lena

Herre på täppan

Det fina vädret som vi haft under helgen gjorde ju att jag ville fota lite hemma i trädgården. Jag riggade fågelmat på en av mina favoritplatser och blev sedan helt upptagen av en fasan som klev in på en helt annan plats. Stubben är annars koltrastarnas arena och de bjöd på uppvisning även om jag missade det mesta som de visade under lördagen. Här är i alla fall en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

På söndagen satt jag ute igen och nu hade jag full koll på stubben. Ljuset på denna plats är lite nyckfullt och det är snarare skogen i bakgrunden som är belyst när det är sol så här års. Om ett par veckor får jag mer ljus direkt på stubben. Här poserar i alla fall stundens herre på täppan. 

Ingen tvekan om vem som har koll på maten och som ska äta...men det svänger snabbt och bilderna som följer är tagna under en sekund av denna koltrasts liv.

Den blir utmanad på täppan...

...och försvarar sej...

...med näbbar och klor...

...blixtsnabbt...

...är utmaningen över...

...och det är en ny "herre" som ta över...

... som regerande på täppan.

Här kan ni se hur det ser ut runtomkring denna fotoplats, inte särskilt stort eller märkvärdigt. Bara en stubbe mot skogen.

Ny "herre" på täppan, en kort stund i alla fall.

Det gäller att glupa i sej frön när tillfälle ges. När man minst anar det kan en utmanare anfalla från ovan.

Hälsningar Lena

Sista föreställningen från Teatern

Här kommer en sista samling mörkerbilder från Teatern, Bences stora gömsle med belysning. En kväll kom det en rejäl regnskur vilket gav fina effekter. Här har det precis börjat regna. Jag har svårt att bestämma mej för om bilderna ska vara i svartvitt eller färg, för det finns vissa detaljer som jag gillar färgen på, t ex näbben. I det här inlägget testar jag därför båda. Klicka på bilderna så du ser dem mot svart bakgrund.

Den här bilden har jag valt att göra svarvit med sparat näbben i färg. Fåglarna brydde sej inte nämnvärt om regnet utan plockade åt sej en fisk då det passade.

Det här är samma teknik med färgerna.  Slutartid 1/80 s och ISO 8000, f/5,0

Här en bild enbart i svartvitt för näbben är inte nämnvärt belyst. Ger er också några tumnaglar i detta inlägg. 

Jag hade hoppats på mer action bland hägrarna och det blev en del, men det var svårt att hänga med fast fåglarna är stora (och långsamma). De flaxade oftast ut ur bild.

Jag växlade slutartid för att få en del någorlunda skarpa bilder på fåglarna. Minst 1/640 s krävdes och ISO var ibland uppe på 10 000 eller 12400. Bilderna är brusreducerade i LR.

Ibland bjöd de på show helt själva och landade galant framför mej. Här är bländaren 2,8 och tiden 1/400 s, ISO 10 000. Det räcker inte riktigt för att få fågeln skarp och skärpedjupet är egentligen för kort. Nedan finns en variant i färg där det varma ljuset belyser vingarna. 

Det blev desto mer action när skarvarna dök upp och började fiska efter en tidig frukost.

Ibland satt även de stilla och här kan man ju undra om de tittat på "Linus på linjen" (som några av er kanske minns). 

Ofta satt hägrarna som åskådare när skarvarna fiskade. Lägg märke till näbben på vänster sida. 

Ibland trodde jag att hägern skulle lägga sej i skarvarnas fiskande, men det var få gånger vi fick se det. Men en del dråpliga bilder blev det ändå.

Skarvarna var bitvis väldigt aktiva och det testade jag förstås att fånga med lång slutartid, här 1/13 s. 

Skarvarna kunde också vara väldigt explosiva och skapa väldigt mycket stänkande vatten. 

Här är de mitt i frukosten den här festen var det ingen häger som stod ut med. Här gillar jag det varma ljuset och färgerna. Kanske för att jag vet att solen är på väg att gå upp, även om den inte riktigt nått över horisonten än.

Det regnade en kväll och blåste även en hel del, som gav krusningar på vattnet. Vind var inte alls bra för krusningar på vattnet gav kraftiga reflektioner av ljuset som förstås blev helt utbrända. Vindstilla gav istället fina reflexer om man riggat kameran tillräckligt högt. 

Hägrar kan konsten att stå väldigt stilla, det vet alla som fotat dem. 

Ibland kom en vindpust som rufsade till den stillasittande fågeln

Hälsningar Lena