Under en allt igenom gråmulen dag....

....landade den här framför mina fötter på den blöta grusvägen. Ett till kort ögonblick att bevara. 

I morgon är det fredag...

Hälsningar Lena

Man får ta tillvara varje ögonblick

En morgon i november på väg till jobbet.

Hälsningar Lena

Hybriden som söker kompisar

Då jag besökte den stora svanfamiljen vid Råstasjön kom det plötsligt en udda fågel simmande i bakgrunden. Jag hade sett den tidigare då den låg en bit bort och ropade, men jag tänkte inte så mycket på den då jag passerade. Nu såg jag att det var en hybridgås. Antagligen kanadagås x grågås, för jag har sett ett sådant par med ungar här. Den hade inga "gässkompisar" och verkade ensam (eller så tolkar jag det bara för mänskligt, men det blir ju lätt så).

Den kom i alla fall fram till samma kladdiga klippa som svanfamiljen uppehöll sej vid och gick iland.

Den betade lite och putsade sej sedan med samma noggrannhet som svanarna.

Den klev runt i utkanten av svanfamiljen och brydde sej inte alls om mej. Intressant att den har rosa fötter tycker jag. Kanadagåsen har mörka, nästan svarta fötter och grågåsen orangefärgade. 

Den satte sej tillrätta vid vattenbrynet och intog viloposition. Det kändes kanske bra att sitta med andra stora fåglar, även om den helt klart inte hör till familjen. 

När jag fortsatte min promenad runt sjön hittade jag några kanadagäss som betade på en gräsmatta. Men hybriden kanske inte är välkommen bland dem fast de är betydligt närmare rätt art än svanarna. 

Det här är en rätt dålig bild och kraftigt beskuren. Jag tog den från andra sidan sjön och då kan man se att hybriden ligger till höger om den vita svanen som står vid vattnet. Det här var nog en timme efter att jag lämnat dem och jag var på väg till bilen. Intressant ändå att den håller sej kvar med svanarna. Jag blir också sugen på att åka tillbaka och se vad den gör, tufft att vara hybrid kanske...

Hälsningar Lena

Ulva Kvarns våghalsiga strömstare

Trots mulet väder åkte jag till Ulva Kvarn norr om Uppsala för att spana efter strömstaren. Jag hittade den ganska snart i det strömmande vattnet.

Den gjorde som den alltid gör, dök i strömmen på jakt efter mat. Helt otroligt hur en fågel som väger 60-70 g kan hålla sej kvar på de hala stenarna i en sådan ström. Den dyker och kommer sedan upp helt "torr". Fjäderdräkten är helt vattenavstötande. Bästa sortens impregnering.

När jag stod och tittade på denna strömstare förflyttade den sej hela tiden motströms, upp mot vattenfallet. Den dök några gånger sedan flyttade den på sej genom att flyga en bit uppströms. 

Här ger den sej iväg igen, men med ISO 5000 och en slutartid på 1/250 s blir det inte så bra flygbilder. 

Den landar nedanför fallet och här strömmar väl vattnet ändå lite i hårdaste laget, även för en kaxig strömstare. Men den kan ju dyka framför stenen tänkte jag...Pytt, den satt bara en kort stund sedan flög den upp i vattenfallet. 

Nu har jag en massa trädgrenar i vägen, men ni kan se hur den har landat till vänster på kanten av vattenfallet. Den skvätter vatten. Jösses, det här måste jag få på bild! För att få en chans på det fick jag springa uppför en slänt och runt det stora stenhuset som bl a inrymmer en glashytta och ett café. 

När jag kom upp och gick fram till räcket vid kanten av vattnet satt den där på en gren som fastnat vid fallets kant. Hur cool som helt.

Här satt den riktigt fint och jag kunde dessutom komma betydligt närmare än när den var ute i forsen. Bilderna är förstås beskurna men inte så mycket som de första i detta inlägg.

När jag stod där klev den plötsligt ut i det strömmande vattnet och började leta efter godsaker på kanten av fallet. Hur den nu kunde hålla sej kvar där?

Jag har sett detta en gång förut för flera år sedan, men på betydligt längre avstånd. 

Insåg att det fanns en plats till där jag skulle kunna få bilder på fågeln mer från sidan eller kanske t o m bakifrån. Men när jag försökte förflytta mej dit flög den. Kanske blev den störd av mina rörelser för det dånande vattnet borde ha kamouflerat alla ljud. 

Jag hade bara 100-400 mm på kameran men tog i alla fall denna bild för att visa hur pass stort vattenfallet är. Man kan se grenen med lite löv där fågeln satt innan den klev ut i det forsande vattnet. Plattformen där möblerna står var sista stället jag ville gå ut på för att fota fågel i strömmen men då drog den ner längs strömmen igen.  

När jag fotade stömstaren nere i forsen flaxade det plötsligt förbi något gult. Det såg ut som en sädesärla, men när jag fick fokus på den var det förstås en forsärla. Avståndet var långt och bilden är kraftigt beskuren, men jag tar med den för det var helt oväntat och inte en så vanlig fågel för mej.

Forsärlan får avsluta besöket vid Ulva Kvarn. 

Hälsningar Lena

En storfamilj med knölsvanar

När jag fick möjlighet att gå ut en stund i dagsljus (fast så ljust var det inte) stötte jag på en hel familj med knölsvanar. Det var två vuxna och åtta stora gråbruna ungfåglar. Den största svanfamilj jag någonsin sett. 

Här är ett gäng av "tonåringarna". Jag är väldigt svag för de gråbruna fåglarna och stannade en lång stund vid dem. De är vana vid folk och jag kunde stå nära dem och bara njuta i duggregnet. 

Knölsvanar är ju mest tysta men ungarna pratar och hälsar på varandra. De har låga kvittrande läten som låter som om de kom från betydligt mindre fåglar. En hälsningsfras som jag såg flera gånger verkar vara att sträcka på halsen. 

Det här kan ju se ut som en storslagen hälsning, men det var nog mest lite flax för att ta sej upp med värdighet på den smetiga klippan i vattenbrynet.

Det var 10 svanar på en liten yta och det blev röriga bilder. Efter en stund försökte jag fokusera på enskilda indvider som befann sej lite i utakanten av gruppen. Jag har dragit ner färgmättnaden något på de flesta bilder för att få samma känsla som jag upplevde när jag stod ute.

Svanar är tydligen de fåglar som har mest fjädrar (och dun) av alla arter och de här tonåringarna hade minsann fått lära sej att ta hand om sina. 

Jag antar att de hade klarat av frukosten när jag kom och då var det fjädersvård som gällde. En lång stund....

En fågelfjäder har fullt med pyttesmå hakar som håller ihop fjäderns fan. När fågeln putsar sej lägger den de små hakarna tillrätta så att fanen fogas samman. Den kan också impregnera fjädrarna med fett från gumpkörtel. Här såg det dock mest ut som pyssel med enskilda fjädrar, en i taget.  

Ofta avslutades putsandet av att de sträckte på sej och "flaxade loss" lite, fixade till frisyren så den fick den där fina men ändå avslappnade looken. Tyvärr var det för trångt i detta gäng för att jag skulle kunna dra nytta av denna vackra pose (som jag visste skulle komma). Här klippte den ju effektivt huvudet av sitt syskon. 

En efter en började svanungdomarna lägga sej tillrätta och sticka in näbben i det varma dunet. Svanar "läcker värme" från näbben och det nakna området vid ögonen. Det här beteendet går nog att jämföra med när vi drar duntäcket upp över halva huvudet. Jag har själv sett detta då vi fotade dem med värmekamera, vilket ni kan se här: https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/faglar-med-ir-kamera.htm 

Det faller ett fint duggregn men med impregneringen på plats och välskötta fjädrarna spelar det ingen roll för en fullstor svan.

En av de stolta föräldrarna passar också på att ta en paus.

Jag sitter på huk mitt i en storfamilj med sovande svanar och backar försiktigt undan så de ska få slumra in i fred.

Precis bredvid mej passerar dock två kvinnor med varsin barnvagn ivrigt diskuterade och sedan en flämtande joggare. Det är Stockholmssvanar som bor grannar med Mall of Scandinavia, och de är vana vid ett och annat. De somnar ändå.

Hälsningar Lena