Den här bilden gör mej glad

Rubriken på detta inlägg är en kommentar jag fick häromdagen på en helt annan fågelbild än denna. Personen som skrivit kommentaren skrev att "hen" inte kunde något om fåglar men vad spelar det för roll. Kommentaren var visserligen inte konstruktiv, men hur ofta får man det ?! Jag gillade den ändå. Om en av mina bilder gör någon glad så bjuder jag väldigt gärna på det. Jag tog därför fram tre bilder som gör mej glad. Kanadagäss är kanske inte omtyckta av alla men vem kan motstå ett helt gäng kycklingar som kommer springande rakt emot en.  Jag minns i alla fall glädjen jag upplevde.

Ett hav av utslagna vitsippor är kanske ett säkrare kort än kanadagäss. Den här dagen hade vi tittat på alla roliga hägerungar som man kan se uppe i sina bon ute på Djurgården. På vår promenad runt kärret passerade vi en sluttning helt täckt med vitsippor. Kan man bli annat än glad?

Glad blir man också när man träffar andra glada fotografer mitt i sommaren under en härlig fotohelg i Säter. Trots att regnet bitvis var helt översvallande var det inget fel på humöret. Hoppas vi ses igen till sommaren.

I morgon är det fredag....:-) Det gör mej också glad !

Hälsningar Lena

Gråhäger en gråkall januaridag

" - Bistert....runt -15 känns det som....var f*n är maten ??? "

" - Det är tomt i våra matlådor...."

" - Det är så jobbigt att jag måste lägga mej en stund...." 

" - Den brukar komma där runt kröken...fiskbilen alltså...."

" - OJ! Nu händer det något....kolla!!!"

" - Synd att kusinen är så närsynt..."

" - Falsklarm, det kom ingen fiskbil..."

" - Bistert...t o m fotografen gör åkarbrasor..."

"-Kan inte ni gamlingar fixa det här...ni som varit med förr.."

" - Jag drar så länge ! "

" - Brrrr.....suck ..."

" - SOS! Hägrarna anropar Solna kommun, fiskbilen, kom .....hallå, fiskbilen, kom...

Hälsningar Lena

PS Bilderna är tagna en dag innan det började töa.

Mandarinen i Stockholms ström

Vi tog tåget till Stockholm för en promenad längs strömmen. Matflotten var en begivenhet och så skulle vi leta efter mandarinanden. Vi hittade den till slut, när vi gick över Skeppsholmsbron. Den uppehöll sej precis vid bron på Skeppsholmssidan.

 Varken ljuset eller fotovinkeln var särskilt bra men det var min första mandarinand så det blev ändå en hel del bilder.

Mandarinanden hör hemma i Östasien men den hålls ibland i parker för att den är så vacker. Den här har antagligen rymt från någon sådan miljö och sedan beslutat sej för att stanna i Stockholms ström.

Kanske var det så att den fann kärleken i Stockholm :-) Mandarinänder bildar par till skillnad från våra gräsänder där hannarna försöker para sej med så många honor som möjligt. Det var helt uppenbart att han vaktade en av gräsandshonorna och honan tycktes även följa den mindre men mycket färggranna mandarinhannen.

Frågan är om det blir hybrider? Någon som känner till något om det?

Hälsningar Lena

Där satt den !

Den luriga lilla gärdsmygen som jag försökt fånga på bild så länge!

Den "studsade" runt precis bredvid gångvägen i Råstasjön och poserade villigt trots alla som passerade med barnvagnar och stavar. En äldre man visade förtjust hur han fotograferat den med sin mobiltelefon och ville gärna veta vad det var för art.

Det är ju inte så fin miljö just där den gillar att hålla till, men jag fick i alla fall små solglimtar mellan trädstammarna.

Även en gärdsmyg sitter på ett ben ibland, även om den inte sitter stilla så värst länge i taget.

Det är en bedårande söt liten fågel och att den kan överleva våra kalla vintrar är ju en gåta.

När jag som bäst höll på med gärdsmygen fylldes plötsligt hela bildfältet av något stort och suddigt. Vattenrallen traskade förbi och var faktiskt innanför fokusgränsen för mitt objektiv. En äldre man handmatade den med leverpastej. Kul att få se hur "Sveriges mest fotograferade vattenrall" lever sitt liv. För mej var det i alla fall gärdsmygen som var huvudmotivet denna dag.

Hälsningar Lena

Koltrastar som provar småfågeltaktiken

Vi har ett ovanligt stort antal koltrastar vid restaurangen i år. Ibland ca 10-12 individer som trängs och bråkar med varandra om äpplen och frön på marken. Två honor har dock kommit på att det finns bättre ställen att äta på...direkt ur småfågelautomaten.

Det är inte helt lätt för en koltrast att sitta på ringarna i en automat designad för småfåglar. Vissa av småfåglarna tycks ha accepterat sina stora kompisar.

Dessa honor har utvecklat två olika tekniker. Ibland sitter de på en ring och äter ur ett hål på nivån snett ovanför.

Inför varje besök vid automaten inleder de med att ta plats på en pinne under, som för att förbereda sej för uppdraget.

De tittar alltid upp mot automaten precis innan de flyger upp till den. Tajmingen är viktig verkar det som.

Den andra tekniken de använder är att hänga i ringen och äta ur hålet samtidigt som de flaxar för att hålla sej kvar.

Det här ser lite ansträngande ut med eftersom det är skalade solrosfrön i automaten så är utdelningen god. De får nog i sej mer energi än de gör av med.

Smaskens för en koltrast ! Lägg märke till att det är bara honor som kommit på knepet....än så länge.

Hälsningar Lena