Med munnen full av tänder

Havskatten är känd som en aggressiv fisk, vilket nog mest beror på att när man får upp den i en båt så hugger den tag i vad som finns närmast. Om det är en stor fisk kan den bita sönder en åra och fingrar ska helst inte komma ivägen. Tandgarnityret är imponerande!

Men när man möter havskatten på hemmaplan är den fridfull och låter sej villigt fotograferas. Den backar undan från dykare om man kommer för nära, även de stora exemplaren, som egentligen inte har några naturliga fiender.

 Havskatten är ofta stationär och man kan hitta den år efter år i samma skreva eller håla. Den är bottenlevande och lever på sjöborrar, kammusslor, sjöstjärnor och andra musslor. Utanför en havskattlya finns stora samlingar av skalrester och ibland botaniserar mindre fiskar eller, som på denna bild, räkor bland resterna efter den stores senaste måltid. Denna bild är tagen 2006 utanför Tromsö. På den tiden hade jag en Olympus C8080 kompakt och endast kamerans interna blixt. Denna havskatt, men inte just denna bild, var det första jag la ut här på FS.

 Det här är ett exempel på en ung havskatt, som är betydligt mörkare i färgen. Som vuxen kan den bli  ca 120 cm lång och väga över 20 kg. Detta exemplar var max 30 cm och den var mycket blyg.

Båda bilderna ovan och den nedanför är exempel på betydligt större exemplar, som är fotograferade i Saltströmmen utanför Bodö i Norge. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten även om de finns på västkusten. Men längs den norska kusten kan man stöta på dem och i Saltströmmen finns det gott om dem. 

 Havskatten leker på vintern och det är hannen som vaktar äggen i 2-3 månader innan de små larverna kläcks. Hannen rullar ihop sej runt äggmassan och äggen kommer då att komma i kontakt med slem från den vuxna fiskens hud. Slemmet tycks ha bakterie och svampdödande effekt, vilket man upptäckt i fiskodlingar där man upprepade gånger misslyckats med att kläcka rom utan närvaro av en hanne.

Ha en fin kväll

Lena 

Vraket Havda

Det norska ångfartyget Havda ankom till Måløy den 9 december, 1944, och skulle senare på dagen fortsätta sin resa mot Bergen. Havda gick med passagerare mellan Trøndelag och Stavanger denna vinter. På just denna tur hade hon tolv passagerare, varav några var tyskar. På turen från Måløy till Bergen angrips Havda av brittiskt flyg vid Askvoll och träffas av både bomber och maskingevärseld. Det skadade fartyget sjunker snabbt i det kalla vattnet och två besättningsmän, en lots och tre passagerare följer med henne i djupet.

Ur loggboken: Vraket Havda, Luta, utanför Sognefjorden.  Datum: 120405   
Djup: 16-30 m      Dyktid: 43 min   Väder: Ca +2°C, regn.   Vattentemp: +7 °C

 Havda ligger med slagsida mot babord utanför en ö som heter Luta (eller Lutelandet). Man kan bara ta sej till vraket med båt och platsen är ganska väderkänslig. Blåser det går det inte att dyka här. Botten är på ca 30 m och vraket ligger på ljus sand, vilket gör hela dykplatsen förhållandevis lättnavigerad. Fartyget byggdes i Skottland 1881, är 55 meter långt och 8 meter brett. På den dyktid man får på de aktuella djupen hinner man simma runt och titta på hela vraket.

De två första bilderna är tagna i aktern, den andra lite högre upp.

Fredrik har här simmat runt aktern och in i vraket från sidan. Man kan se in i lastrummen som är fulla med flaskor och bråte.

Han simmar sedan ut igen åt samma håll som han kom in. Det här är en lätt vrakpenetrering men man får akta sej så att inte flaskkranar eller annan utrustning hakar fast på något utstickande.

Om man sedan fortsätter mot fören kan man se att vraket är mer sönderslaget på mitten. Två okända dykare som var med på samma utfärd. Provar lite sv/vitt.

Fören är fortfarande fullt möjlig att känna igen och när jag fotograferar vrak strävar jag efter att hitta vinklar där det ska vara lätt att förstå vad man tittar på.

Lägg märke till att man kan se bubblor från flera andetag på väg upp mot ytan. De kommer från de två andra dykarna som har simmat bakom fören. Så här ser det ut när det är riktigt bra sikt i skandinaviska vatten.

Vrakdykning kan vara spännande, i synnerhet när man känner till detaljer om vrakens historia. En del dykare ägnar sej enbart åt vrak och just denna kärleksförklaring kanske tilltalar den inbitne vrakdykare.

OBS! Havda är en gravplats och ska dykas respektfullt. Det finns även spår av det på vraket och, som på alla andra skandinaviska vrak, lämnar man allt man ser orört.

Hälsningar Lena

 PS. Den första bilden finns i undervattenpoolen men jag tycker den speglar vraket så bra så den fick komma med. Hoppas ni kan ha överseende med det.