Håll ögonen på Ryssarna

Nu har vi nått fram till ännu ett nytt år och det ska bli spännande att se vad detta nya år bär med sig. Förra året var det några som försökte utropa dokumentärfotots snara död i Sverige. Men i vårt östra grannland Ryssland lever och frodas genren i allra högsta välmåga. Det är inte bara i Ryssland som genren frodas. I stort sett i alla länder som tidigare låg innanför järnridån finns det många riktigt bra dokumentärfotografer som för genren framåt och vidare.

Här följer några ryska fotograferna som det kan vara värt att hålla koll på:
En är Dima Zverev: http://dimazverev.ru/artgalleries.html
En annan är Aleksey Myaksihev: http://alekseymyakishev.photoshelter.com/
En tredje är Anastasia Rudenko: http://www.anastasiarudenko.com/
En fjärde är Alexander Gronsky: http://www.alexandergronsky.com/
En femte är Sergey Maximishin: http://www.maximishin.com/

Det finns givetvis många fler namn att fylla på listan med men jag tycker att vi kan börja med de här fem namnen. 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Kameror är fantastiska verktyg

Det är mycket snack om vilken kamera man ska köpa här på Fotosidan. Men tänk gärna på vilka fantastiska verktyg kameror egentligen är och tänk på vad man faktiskt kan uträtta med en ny eller gammal kamera.



Min tanke är inte att slå mig själv för bröstet. Men för min egen del har kameran tillsammans med pennan och anteckningsblocket blivit viktiga verktyg för att hjälpa till att lyfta andra människor ur fattigdom och förtryck. Utan mina kameror hade jag inte kunnat göra lika mycket för andra människor som jag gjort och jag är tacksam för att jag trots allt har en såpass ordnad ekonomi att jag kan köpa de kamerorna som jag behöver så att jag kan betjäna andra människor med hjälp av mina bilder och texter. Det är precis så man ska göra med sina gåvor enligt mig. Man ska dela med sig av dem till andra och inte bara behålla dem för sig själv.

2012 blev ett riktigt mellanår för mig på grund av min ofrivilliga arbetslöshet. Men det var allt annat än ett fotografiskt mellanår. Under året har jag har tagit riktigt många bilder som jag är nöjd med och som har kvalat in på min personliga topplista. År 2012 var det 30 år sedan jag började fota. Foto har inte bara varit en hobby för mig. Under de 30 åren har jag även jobbat en del som fotograf och reporter. Även om jag inte är en drömmare väljer jag att se ljust på år 2013 och vad det nya året ska föra med sig av nya möjligheter och utmaningar framförallt på arbetsfronten. Jag tror i vart fall att en dörr som ingen kan stänga har öppnats för mig.

Avslutningsvis vill jag passa på att önska alla mina läsare ett riktigt gott nytt år och en riktigt god fortsättning och kom ihåg att den bästa kameran är den som du har med dig oavsett om det är en Leica eller Practica :)

"Det finns alltid två personer i varje bild, fotografen och betraktaren" - Ansel Adams

Klicka på den följande länken om du vill läsa något av mina många reportage från Lettland: Ett kallt land med många varma människor

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Det är lite märkligt

Det händer att jag skriver en text och när jag publicerar den i min blogg så tänker jag att det nog kommer att bli en del reaktioner. Men så händer det absolut ingenting. Och när jag skriver en text som jag inte förväntar mig några som helst reaktioner på så händer det att jag får massiv respons. Nu får jag ändå min beskärda del av respons men jag tycker ändå att det är lite märkligt.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Föreställ dig att du bara är 15 år gammal. Din mamma drack sig nyligen till döds och din far är hospitaliserad och kommer inte ihåg dig efter att ha druckit träsprit. Barnet som du födde har tagits ifrån dig av en snorkig barnmorska. Du har svikits av samhället och alla de människor som du litade på, du är helt ensam. Du börjar tro att det bara finns en väg ut ur din misär. Men när mörkret håller på att kväva dig greppar du det sista halmstrået och dras tillbaka in i ljuset av människor som verkligen bryr sig om dig.

Lisa är höggravid när jag träffar henne i den lilla lägenhet som hon och hennes storasyster ärvt efter sina föräldrar. Lägenheten är i bedrövligt skick och det luktar starkt av kloak och mögel. Lisa håller på att packa, om en vecka ska hon föda sitt andra barn och flytta in på familjecentret Grace i St. Petersburg. För ett halvår sedan var Lisa ensam, utlämnad och totalt uppgiven. Hon hade blivit sviken av alla som stod henne nära och de få vuxna som hon hade haft förtroende för hade vänt henne ryggen.

Lisa växte upp tillsammans med sin nio år äldre syster i lägenheten tillsammans med sin mamma och pappa. Både mamman och pappan var tunga missbrukare och brydde sig inte om sin yngsta dotter. Lisas storasyster höll sig oftast så långt bort från hemmet som hon kunde och kom i princip bara hem för att sova. När andra föräldrar följde sina barn till skolan, fick Lisa gå själv. När hon kom hem från skolan fick hon laga sin egen mat och tvätta sina egna kläder. Från köksfönstret kunde hon se andra barn leka och busa ute på gården och hon drömde om att kunna vara med. När Lisa var 13 år förlorade hennes föräldrar vårdnaden om henne och Lisa hamnade på barnhem. För Lisa, som var van att klara sig själv, var det svårt att anpassa sig till det ständigt uppassade och övervakade livet på barnhemmet. Så ofta hon kunde, sökte hon sig bort från barnhemmet.

Stulen barndom
När Lisa precis fyllt 14 dog mamma av svåra alkoholskador. Pappa som druckit dålig vodka (hembränt som säljs som vodka) fick så svåra hjärnskador att han hamnade på sjukhem. Mitt i sorgen efter sina föräldrar träffade Lisa Maxim, en ung man från Tadzjikistan. De blev kära och eftersom Lisa aldrig fått någon sexualkunskap var hon snart gravid. Personalen på barnhemmet rådde henne att göra abort, något som Lisa vägrade. Men eftersom hon bara var 15 år när sonen Roma föddes, togs han ifrån henne direkt och placerades på ett annat barnhem.
– När de tog min Roma från mig brast mitt hjärta. Jag var så ledsen att jag inte kunde sova på flera veckor, jag tänkte bara på min lille kille som tagits ifrån mig. Jag vet att jag skulle kunnat bli en bra mamma för honom, trots min ålder, men alla vuxna bara skrattade åt mig när jag sa att jag kunde ta hand om honom själv.
– Jag kommer särskilt ihåg en barnmorska som sa till mig att jag skulle glömma Roma. Hon sa till mig att jag säkert skulle få fler barn, det här barnet tar vi hand om. Hur kan någon vara så hjärtlös och elak, säger Lisa och torkar bort tårarna.

Gravid igen
När Lisa slutat högstadiet flyttade hon från barnhemmet till ett studenthem i St. Petersburg. Där skulle hon studera till konditor på en yrkesskola. På studenthemmet hade hon lite större frihet och började regelbundet besöka sonen Roma. Fortfarande bemöttes hon mest av förakt från personalen på barnhemmet.
– Det är svårt, jag vet att jag är mogen nog att ta hand om ett barn, men alla vuxna som jag mött har bara skrattat åt mig och nedlåtande sagt till mig att det klarar du inte lille vän. Det gör mig både arg och besviken.
Den ökade friheten innebar också att Lisa hade större möjlighet att träffa sin pojkvän Maxim. Snart var Lisa gravid igen. Myndigheterna krävde även denna gång att hon skulle göra abort men Lisa vägrade. Hon ville att barnet skulle få födas och växa upp tillsammans med sina föräldrar, trots alla svårigheter och problem. Men Lisa är inte myndig och Maxim saknar ryskt medborgarskap.

Monday Portrait - Mikael Good

Att mina bilder publiceras på 591 Photography Blog börjar att bli en rätt så trevlig vana: www.591photography.com/


Latvijan Farmer, Jelgavas Rayons © Mikael Good, 2010. All rights reserved.

Dagens låt: Monday Morning Blues - Mississippi John Hurt

//Chasid