Ett kallt land med varma människor

Nu är min mycket uppskattade serie med reportage från Hoppets Stjärnas julpaketsutdelning i Lettland slut för denna gången. Tanken är att ni genom texterna och bilderna ska få känna på hur det är att vara med och dela ut ett julpaket till en behövande lettisk familj.

En del läsare har ställt sig frågan varför jag har valt att presentera reportagen i min blogg. Det är en berättigad fråga och förklaringen är helt enkelt den att jag har använt min blogg för att berättelserna om människorna som jag mött ska nå ut till ännu fler läsare. Genom att lägga upp berättelserna i min blogg kommer även bilderna till sin rätt. Jag har lagt upp en del av reportagen från Lettland på Hoppets Stjärnas hemsida men då har jag bara kunnat ha med en eller två bilder. För mig är samverkan mellan text och bild viktig och därför har jag valt att även publicera materialet i min blogg så att ni ska få ta del av så många bilder från julpaketsutdelningen som möjligt. 

Här följer en lista på de nio olika reportagen från Lettland som har publicerats i min blogg under december, klicka på rubriken så kommer du till inlägget:

Jag bor som en drottning i mitt palats
Hur många latt är egentligen 19900 kronor?
Det sista vita tegelhuset på höger sida en dryg km innan gränsen
En julhälsning från ett litet gult hus utanför Vecumnieki
Nu kan vi ha en riktig julfest!
På en stor röd boll sitter Daniels
Nu är julpaketet på plats under granen
En julhälsning från en familj i Baldone, Lettland
En varm hälsning från ett kallt Lettland


© Mikael Good, 2010

Ett stort varmt tack till alla er som har packat ett julpaket eller som har gett en penninggåva till Hoppets Stjärna. Tack vare ert stöd och engagemang har de lettiska familjerna och pensionärerna som fått ett välfyllt julpaket kunnat fira jul tillsammans med mat på bordet och presenter till barnen.

Om du är intresserad av att publicera något av reportagen i en tryckt tidning eller på nätet är du välkommen att kontakta mig på: [email protected]



© Mikael Good, 2010. All rights reserved.

Jag bor som en drottning i mitt palats

Mörkret har sänkt sig över Riga och det underkylda regnet har gjort trottoarerna glashala, folk drattar på ändan både till höger och vänster om mig, jag känner mig som Bambi på hal is när jag försiktigt rör mig framåt med ett tungt och välpackat julpaket från Sverige i min famn.




Den hala trottoaren © Mikael Good, 2008


Den lilla katten © Mikael Good, 2008

Min tolk Liana stannar till och säger att vi är framme, hon öppnar dörren till ett gammalt flerfamiljshus som byggts i mellankrigstiden, vi går upp två våningar uppför den knarrande och knirrande trappan och in i en lång korridor. En liten svartvit katt ligger och sover framför en dörr och katten vaknar till och ilar förskräckt iväg när vi närmar oss den. Liana stannar framför en rejäl dörr och knackar på. Ljudet av rasslande klor hörs innanför dörren och strax får vi en rejäl utskällning av en ilsken hund. Det rasslar till i låset och dörren öppnas av en leende kvinna i 70-års åldern med milda snälla men samtidigt lite busiga ögon, hon presenterar sig som Alla Mischenko och kramar välkomnande om Liana och sedan mig och visar oss sedan glatt in i vardagsrummet, hon stänger in den arga hunden i köket så att den får lugna ned sig något. Jag ställer ned det tunga julpaketet på ett bord. Det är mycket varmt i den veddoftande lägenheten och det sprakar ordentligt om kakelugnen.



Alla © Mikael Good, 2008


Julpaketet och bilden på sonen © Mikael Good, 2008

Sonen omkom i en trafikolycka
Alla kommer tillbaka från köket och säger:
- Ni får ursäkta Ricky han är inte riktigt lika glad i gäster som jag är, men han har snart lugnat ned sig och då ska han få hälsa på er.
Alla berättar att hon ursprungligen kommer från Livov i Ukraina, hennes pappa var från Ukraina och hennes mamma från Polen. Hon flyttade till Riga på 50-talet. I Riga träffade hon sin ryske man och tillsammans fick de en son. Alla blev änka i slutet av 70-talet och hennes älskade son omkom i en trafikolycka för femton år sedan. Hon saknar sin son och har satt upp en bild av honom på en hedersplats i vardagsrummet. Alla berättar att alla hennes släktingar är döda och hon saknar dem mycket, idag känner hon sig bara behövd av sin hund Ricky. Alla ser sorgsen ut men helt plötsligt skiner hon åter upp i ett leende och säger.
- Tack gode Gud för att jag har en TV jag vet inte riktigt hur jag skulle klara mig utan den, jag älskar att titta på ryska såpoperor, de får mig att drömma mig bort för en stund. Hade det inte varit för min TV och alla mina vänner så hade jag varit helt ensam. Jag är tacksam för mina vänner som hjälpte mig och stöttade mig när jag hade det som svårast efter det att min son dött.

Trots att Alla har varit med om en del tuffa saker i sitt liv så skrattar och ler hon mycket och hon säger ofta Slava Bogo som är ryska och betyder Prisa Gud. Alla bär på en varm och levande gudstro som hon lever ut genom sitt liv. Korset runt hennes hals är inte bara en klädsam symbol utan en verklighet för henne.


Alla © Mikael Good, 2008

Svårt att klara sig i det lettiska samhället
Alla är social och utåtriktad men trots det har hon svårt att klara sig i det lettiska samhället. Hon talar flytande ryska, ukrainska och polska men hon pratar inte lettiska vilket gör det svårt för henne att kommunicera med myndigheterna. Många myndighetspersoner i Lettland kan ryska men de vill helst inte prata eller förstå något annat än lettiska.
- Även om det är svårt för mig att klara mig i Lettland idag så älskar jag Lettland, många av mina bästa vänner är letter och jag är glad för att jag har dem. Jag är faktiskt väldigt glad och tacksam för det som jag har, min lägenhet, mina vänner, hon tänker efter en liten stund och säger sedan med ytterligare ett leende
- Jag tycker att jag bor som en drottning, min lägenhet är som ett palats!

Jag tittar mig runt i lägenheten och även om den är ordentligt hemtrevlig och ombonad så är den kraftigt nedgången och i stort behov av renovering, den har säkerligen inte renoverats sedan den byggdes på 20-talet, men Alla är i vart fall mycket nöjd med sitt centrala och i sina ögon fina boende.


Ricky och Alla © Mikael Good, 2008

Hennes pension är låg och hon har bara 1850 kronor att leva på per månad, de pengarna ska räcka till el, hyra, TV och lite mat varje månad.
- Tack och lov för att jag inte är så stor i maten, jag äter vanligtvis lite potatis och grönsaker som jag köper billigt på marknaden och det klarar jag mig på.

Hon reser sig plötsligt upp från stolen och går till köket och öppnar dörren till Ricky som äntligen har slutat skälla och gnälla och släpper ut honom i vardagsrummet, han hälsar ordentligt på oss på hundars vis innan han slutligen slår sig till ro på sängen.
- Ni får ursäkta Ricky han har lite dåligt temperament, säger Alla och skrattar.


Ricky och Alla © Mikael Good, 2008

Nu ska jag bjuda mina vänner på fest
Hon tittar på det välfyllda julpaketet med sin milda blick och slår ihop händerna i ren och skär glädje och säger:

- Jag har aldrig någonsin sett så mycket mat på en och samma gång, nu ska jag bjuda alla mina vänner på julfest. Det var länge sedan som jag hade råd att arrangera en fest och jag älskar fester. Det enda som jag har kvar är mina vänner och dem är jag mån om.
- Innan du går så vill jag ge dig en gåva Mikael, du påminner mycket om S:t Nicolaus och jag har en ikon som föreställer honom som jag vill att du ska ha, hon ger mig ikonen och säger vidare:
- Om du vill får du gärna komma på min fest Mikael, jag har ett varmt och skönt gästrum för långväga gäster och vänner som du kan få bo i tillsammans med din familj.
Jag tackar så mycket för ikonen och inbjudan men säger att jag tyvärr inte kan vara med på hennes fest i år. Men det kanske går att ordna till nästa år!


Alla © Mikael Good, 2008

Hennes hjärta orkade inte längre

När jag åkte tillbaka till Lettland i november följande år berättade Liana den sorgliga nyheten för mig att Alla hade dött i början av januari, hennes hjärta som opererats fyra gånger de senaste åren orkade helt enkelt inte vara med längre. Liana träffade henne ett par dagar innan hon dog och Alla hade talat gott om mig och såg fram emot att vi skulle träffas igen till hösten.

Liana berättade att Alla hade haft en julfest tillsammans med alla sina vänner och jag kan se framför mig hur de skrattade och gladdes över att kunna träffas, umgås och äta gott tillsammans en sista gång, tack vare att en vänlig svensk hade packat ett välfyllt julpaket till henne. Hade jag haft möjlighet så hade jag gärna varit med hemma hos Alla tillsammans med min fru och mina två små barn den 24 december, jag tror att det hade varit en fest att minnas.

Jag är övertygad om att Alla har gått vidare till den eviga bröllopsfesten och jag tror att hon känner sig som en riktig drottning i dag! Jag säger samma sak idag som jag sa till henne när jag lämnade hennes lägenhet: Da svidanje Alla - på återseende Alla!


S:t Nicolaus

S:t Nicolaus Ikonen som jag fick från Alla bär jag alltid med mig i min plånbok och den påminner mig ständigt om det viktiga arbetet för de minsta och svagaste i världen och den glädjen som jag tack vare alla er som har packat jukpaket har haft förmånen att få vara med och sprida till dem som behöver den så väl.

Med det här reportaget passar jag även på att önska alla mina läsare en riktigt trevlig Messiasafton och ett gott nytt år!

Text & foto: Mikael Good

En julhälsning från en familj i Baldone, Lettland

© Mikael Good, 2010

Jag får en rejäl utskällning av familjens lilla ettriga terrier när jag kliver över tröskeln till familjens lägenhet med famnen full av kameror och ett välfyllt julpaket. Efter att morrande ha synat mig från topp till tå inser terriern att jag inte är farlig och börjar istället att vänligt vifta på svansen åt mig.


© Mikael Good, 2010

Inga och Waltz bor i en liten lägenhet i Baldone i södra Lettland tillsammans med sin pojke Aldis som är 18 månader och sin lilla terrier. Aldis har Downs syndrom och behöver mycket träning och omvårdnad. Inga jobbar halvtid som elevassistent på specialskolan i Baldone och läser även till specialpedagog i Riga på halvfart, Waltz studerar till läkare i Riga tre mil bort och han var inte hemma vid tiden för mitt besök. Familjen har det mycket tufft ekonomiskt, de små bidragen och lönen som de får varje månad räcker nätt och jämt till att betala för hyran och elen.


© Mikael Good, 2010

I Lettland är det fult att vara fattig och de letter som har det tufft ekonomiskt gör allt för att dölja sin svåra situation. Även om jag vet att Inga och Aldis har det mycket tufft ekonomiskt är det svårt att se det på dem. De är fräscha, klädda i fina kläder och den välstädade lägenheten är fylld med leksaker som de har fått, men jag vet att de har klätt upp sig för min skull, det är inte var dag som de får besök av en journalist från Sverige.


© Mikael Good, 2010

Familjen blev mycket glada över julpaketet som lämpligt nog packats av Ann-Sofie och sju av hennes studievänner på ett studentboende i Göteborg.
– Nu har vi festmat till jul! Om jag kunde så skulle jag vilja ge dem som gett oss paketet en stor kram, säger mamma Inga med ett brett leende!


© Mikael Good, 2010

Text & foto: Mikael Good

En varm hälsning från ett kallt Lettland

I ett slitet och dåligt isolerat hyreshus från början 60-talet i ett gammalt kolchos område i utkanten av samhället Baldone i södra Lettland bor mamma Inga, dottern Amanda två år samt morfar Janis.


Janis och Amanda © Mikael Good, 2010

Pappan i familjen lämnade Inga när Amanda var nyfödd och han har knappt någon kontakt med dem. Ingas pappa Janis som är pensionär förstod att dottern skulle få det svårt ekonomiskt och han erbjöd därför henne sin hjälp. Janis har en låg pension men genom att han flyttade in i ett rum hemma hos dottern och dotterdottern så kunde de dela på hyres- och elkostnaden. Janis och Amanda tycket mycket om varandra och under den tiden som jag är hemma hos familjen skojar och busar de en hel del och Amanda går inte många steg från sin morfars trygga famn. Janis tar ett stort ansvar för Amanda och han passar henne när Inga behöver åka iväg och jobba på specialskolan i Baldone där hon har en timanställning som elevassistent.


Amanda © Mikael Good, 2010

Även om Janis och Inga delar på alla kostnader har de svårt att klara sig ekonomiskt, det blir inte så mycket pengar över till mat varje månad och de äter oftast gröt till frukost och potatis eller soppa till lunch och middag.


Janis och Amanda © Mikael Good, 2010


Janis, Amanda och Inga © Mikael Good, 2010

Familjen blev mycket glada när vi överlämnade ett välfyllt julpaketet till dem. paketet kommer från Göran och Solveig i Göteborg. Familjen kan inte finna ord för att tacka dem för deras omtanke och kärlek och de sänder en varm hälsning till Göran och Solveig och alla dem som har packat ett julpaket till behövande letter.


Janis och Amanda © Mikael Good, 2010

Dagens låt: Midnight Special - Leadbelly

//Chasid

De lever i gränslandet för vad som är möjligt

Vi är precis i gränstrakterna mellan Lettland och Litauen. På en stor blå skylt står det Border Zone (gränsland) med stora vita bokstäver. Vi stannade bilen vid vägkanten och socialsekreteraren Ilona från den sociala myndigheten i Jelgava och jag hoppade ur och började pulsa i halvmeterdjup knastrande snö och 25 gradig bitande kyla fram till ett litet vitt tegelhus. Vi knackade på den gamla slitna gröna dörren men ingen verkade vara hemma, en liten katt kom fram och strök sig mot våra ben och spann förtjust, efter att vi väntat en kort stund kom en andfådd kvinna med sin storögda och pigga dotter hack i häl pulsande genom den djupa snön. Det var Gertruda och hennes dotter Janina, åtta år som precis kommit hem från skolan. De ursäktade sig för att de inte var hemma vid utsatt tid, skolbussen hade blivit en halvtimma försenad pga kylan.

Gårdsplanen © Mikael Good. 2010

Brunnen © Mikael Good. 2010

Janina och katten © Mikael Good. 2010

Janina och katten 2 © Mikael Good. 2010

Gertruda ville inte bjuda in oss i huset utan beklagade sig över att det var så ostädat och nedgånget, det var tydligt att hon skämdes över sitt boende och sin livssituation. 

- Fram till ganska så nyligen hade jag ett jobb men när jag blev av med det så har jag och Janina haft det riktigt tufft, det är svårt att få pengarna att räcka till något annat än det mest livsnödvändiga, sa Gertruda sorgset.
Gertruda och Janina lever i gränslandet för vad som är möjligt att klara av och de måste vända på varje liten slant för att få det att gå ihop. Det lilla social- och barnbidrag som de får varje månad räcker precis till mat, el, värme och hyra men inte till så mycket mera. De bor enkelt, vatten får de hämta i brunnen på gården och de har utedass.

Gertruda och Janina © Mikael Good. 2010

Vi överlämnade ett välfyllt julpaket till Gertruda och Janina. När lilla Janina öppnade paketet spred sig ett stort leende över hennes ansikte, särskilt glad blev hon över den fina bruna nallen som låg i paketet. Mamma Gertruda blev glad för all maten, nu kunde hon ge sin dotter något annat än havregrynsgröt till frukost och potatis och lök till lunch och middag.

Fönstret © Mikael Good. 2010

Tänk dig glädjen över att få packa upp ett proppfullt julpaket som är packat med basvaror, godis och leksaker när man knappt har råd med mat för dagen. Det är en glädje som knappt går att beskriva eller sätta ord på.

Gertruda och Janina © Mikael Good. 2010

Julpaketen innehåller inte bara mat och presenter, de är även fyllda med en annan människas medkänsla och omtanke. Att någon i ett annat land ser dem i deras förtvivlan och ger dem en stund av glädje och ljus i en ofta mörk och svår tillvaro betyder mycket. Den stunden kommer Janina och Gertruda att leva på länge, på flera sätt.

Text och Foto: Mikael Good

Har du svårt att hitta den perfekta julklappen?
Varför inte låta någon du bryr dig om få vara med och rädda liv? Istället för den ”vanliga” julklappen kan du skicka ett julpaket till en familj i Östeuropa eller Tredje Världen. Det blir garanterat en julklapp som uppskattas både här hemma och hos den som får ta emot paketet. Det - om något - är en perfekt julklapp!

Gå gärna in på Hoppets Stjärnas hemsida och läs om hur du gör och hur du ska packa ditt julpaket: www.hoppetsstjarna.se

Ps: Vill du publicera det här reportaget i en tidning eller på webben, kontakta mig i så fall på [email protected] all behållning från reportaget kommer att gå till Hoppets Stjärnas viktiga arbete bland behövande i världen.

Ps Mark II: Bor du i Huskvarna eller i närområdet så är du varmt välkommen att besöka min utställning Greetings from Latvia som visas på Kungsporten i Huskvarna. http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/55378.htm