Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Jag bor som en drottning i mitt palats

Mörkret har sänkt sig över Riga och det underkylda regnet har gjort trottoarerna glashala, folk drattar på ändan både till höger och vänster om mig, jag känner mig som Bambi på hal is när jag försiktigt rör mig framåt med ett tungt och välpackat julpaket från Sverige i min famn.




Den hala trottoaren © Mikael Good, 2008


Den lilla katten © Mikael Good, 2008

Min tolk Liana stannar till och säger att vi är framme, hon öppnar dörren till ett gammalt flerfamiljshus som byggts i mellankrigstiden, vi går upp två våningar uppför den knarrande och knirrande trappan och in i en lång korridor. En liten svartvit katt ligger och sover framför en dörr och katten vaknar till och ilar förskräckt iväg när vi närmar oss den. Liana stannar framför en rejäl dörr och knackar på. Ljudet av rasslande klor hörs innanför dörren och strax får vi en rejäl utskällning av en ilsken hund. Det rasslar till i låset och dörren öppnas av en leende kvinna i 70-års åldern med milda snälla men samtidigt lite busiga ögon, hon presenterar sig som Alla Mischenko och kramar välkomnande om Liana och sedan mig och visar oss sedan glatt in i vardagsrummet, hon stänger in den arga hunden i köket så att den får lugna ned sig något. Jag ställer ned det tunga julpaketet på ett bord. Det är mycket varmt i den veddoftande lägenheten och det sprakar ordentligt om kakelugnen.



Alla © Mikael Good, 2008


Julpaketet och bilden på sonen © Mikael Good, 2008

Sonen omkom i en trafikolycka
Alla kommer tillbaka från köket och säger:
- Ni får ursäkta Ricky han är inte riktigt lika glad i gäster som jag är, men han har snart lugnat ned sig och då ska han få hälsa på er.
Alla berättar att hon ursprungligen kommer från Livov i Ukraina, hennes pappa var från Ukraina och hennes mamma från Polen. Hon flyttade till Riga på 50-talet. I Riga träffade hon sin ryske man och tillsammans fick de en son. Alla blev änka i slutet av 70-talet och hennes älskade son omkom i en trafikolycka för femton år sedan. Hon saknar sin son och har satt upp en bild av honom på en hedersplats i vardagsrummet. Alla berättar att alla hennes släktingar är döda och hon saknar dem mycket, idag känner hon sig bara behövd av sin hund Ricky. Alla ser sorgsen ut men helt plötsligt skiner hon åter upp i ett leende och säger.
- Tack gode Gud för att jag har en TV jag vet inte riktigt hur jag skulle klara mig utan den, jag älskar att titta på ryska såpoperor, de får mig att drömma mig bort för en stund. Hade det inte varit för min TV och alla mina vänner så hade jag varit helt ensam. Jag är tacksam för mina vänner som hjälpte mig och stöttade mig när jag hade det som svårast efter det att min son dött.

Trots att Alla har varit med om en del tuffa saker i sitt liv så skrattar och ler hon mycket och hon säger ofta Slava Bogo som är ryska och betyder Prisa Gud. Alla bär på en varm och levande gudstro som hon lever ut genom sitt liv. Korset runt hennes hals är inte bara en klädsam symbol utan en verklighet för henne.


Alla © Mikael Good, 2008

Svårt att klara sig i det lettiska samhället
Alla är social och utåtriktad men trots det har hon svårt att klara sig i det lettiska samhället. Hon talar flytande ryska, ukrainska och polska men hon pratar inte lettiska vilket gör det svårt för henne att kommunicera med myndigheterna. Många myndighetspersoner i Lettland kan ryska men de vill helst inte prata eller förstå något annat än lettiska.
- Även om det är svårt för mig att klara mig i Lettland idag så älskar jag Lettland, många av mina bästa vänner är letter och jag är glad för att jag har dem. Jag är faktiskt väldigt glad och tacksam för det som jag har, min lägenhet, mina vänner, hon tänker efter en liten stund och säger sedan med ytterligare ett leende
- Jag tycker att jag bor som en drottning, min lägenhet är som ett palats!
Jag tittar mig runt i lägenheten och även om den är ordentligt hemtrevlig och ombonad så är den kraftigt nedgången och i stort behov av renovering, den har säkerligen inte renoverats sedan den byggdes på 20-talet, men Alla är i vart fall mycket nöjd med sitt centrala och i sina ögon fina boende.


Ricky och Alla © Mikael Good, 2008

Hennes pension är låg och hon har bara 1850 kronor att leva på per månad, de pengarna ska räcka till el, hyra, TV och lite mat varje månad.
- Tack och lov för att jag inte är så stor i maten, jag äter vanligtvis lite potatis och grönsaker som jag köper billigt på marknaden och det klarar jag mig på.

Hon reser sig plötsligt upp från stolen och går till köket och öppnar dörren till Ricky som äntligen har slutat skälla och gnälla och släpper ut honom i vardagsrummet, han hälsar ordentligt på oss på hundars vis innan han slutligen slår sig till ro på sängen.
- Ni får ursäkta Ricky han har lite dåligt temperament, säger Alla och skrattar.


Ricky och Alla © Mikael Good, 2008

Nu ska jag bjuda mina vänner på fest
Hon tittar på det välfyllda julpaketet med sin milda blick och slår ihop händerna i ren och skär glädje och säger:

- Jag har aldrig någonsin sett så mycket mat på en och samma gång, nu ska jag bjuda alla mina vänner på julfest. Det var länge sedan som jag hade råd att arrangera en fest och jag älskar fester. Det enda som jag har kvar är mina vänner och dem är jag mån om.
- Innan du går så vill jag ge dig en gåva Mikael, du påminner mycket om S:t Nicolaus och jag har en ikon som föreställer honom som jag vill att du ska ha, hon ger mig ikonen och säger vidare:
- Om du vill får du gärna komma på min fest Mikael, jag har ett varmt och skönt gästrum för långväga gäster och vänner som du kan få bo i tillsammans med din familj.
Jag tackar så mycket för ikonen och inbjudan men säger att jag tyvärr inte kan vara med på hennes fest i år. Men det kanske går att ordna till nästa år!


Alla © Mikael Good, 2008

Hennes hjärta orkade inte längre

När jag åkte tillbaka till Lettland i november följande år berättade Liana den sorgliga nyheten för mig att Alla hade dött i början av januari, hennes hjärta som opererats fyra gånger de senaste åren orkade helt enkelt inte vara med längre. Liana träffade henne ett par dagar innan hon dog och Alla hade talat gott om mig och såg fram emot att vi skulle träffas igen till hösten.

Liana berättade att Alla hade haft en julfest tillsammans med alla sina vänner och jag kan se framför mig hur de skrattade och gladdes över att kunna träffas, umgås och äta gott tillsammans en sista gång, tack vare att en vänlig svensk hade packat ett välfyllt julpaket till henne. Hade jag haft möjlighet så hade jag gärna varit med hemma hos Alla tillsammans med min fru och mina två små barn den 24 december, jag tror att det hade varit en fest att minnas.

Jag är övertygad om att Alla har gått vidare till den eviga bröllopsfesten och jag tror att hon känner sig som en riktig drottning i dag! Jag säger samma sak idag som jag sa till henne när jag lämnade hennes lägenhet: Da svidanje Alla - på återseende Alla!


S:t Nicolaus

S:t Nicolaus Ikonen som jag fick från Alla bär jag alltid med mig i min plånbok och den påminner mig ständigt om det viktiga arbetet för de minsta och svagaste i världen och den glädjen som jag tack vare alla er som har packat jukpaket har haft förmånen att få vara med och sprida till dem som behöver den så väl.

Med det här reportaget passar jag även på att önska alla mina läsare en riktigt trevlig Messiasafton och ett gott nytt år!

Text & foto: Mikael Good

Inlagt 2010-12-24 08:27 | Läst 12371 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
God Jul Mikael!

Fortsätt med ditt fina arbete!

Daniel
Svar från Chasid 2010-12-27 09:27
Tack så mycket Daniel! Trevlig fortsättning!
//Chasid
2010-12-24 10:20   Anders
Man får tacka för det här riktigt starka och personlig reportaget i sann Stig Dagerman och Sune Jonsson anda,,, fortsätter du i den här stilen kommer du att gå långt Mikael!!!!
God Jul och Gott Nytt År!!!!
Svar från Chasid 2010-12-27 09:29
Tack för din kommentar Anders! Jag vet inte om jag vill gå så långt, huvudsaken är att de som blir porträtterade blir uppmärksammade! Trevlig fortsättning!
//Chasid
Rörande att läsa om Alla och hennes tro, hennes livssyn har vi nog alla mycket att lära av. Jag älskar att läsa dina reportage, fortsätt så, du gör gott!
Svar från Chasid 2010-12-27 09:31
Tack för din kommentar Anna! Vi har mycket att lära av Alla! Jag har mött många intressanta personer under mina resor till Lettland och fler reportage är på gång.
//Chasid
Som vanligt ett intressant och personligt reportage

En riktigt God Jul
Svar från Chasid 2010-12-27 09:33
Tack för din kommentar Bengt och det är kul att du uppskattar reportaget! Trevlig fortsättning!
//Chasid
God Jul och tack för alla underbara och hjärtgripande repotage du har skrivit.

//Janne
Svar från Chasid 2010-12-27 09:34
Tack för din kommentar Janne, kul att du gillar mina reportage! Trevlig fortsättning!
//Chasid
Tack för ännu ett fint reportage. Du har verkligen förmedlat en levande bild av en varm och positiv människa!
Svar från Chasid 2010-12-27 09:38
Tack för din kommentar Ernst! Jag är tacksam över att jag fick träffa Alla och berätta hennes historia innan det var försent.
//Chasid
Tack för ett fint och gripande reportage om den känslomässigt varma Allas situation i ett materiellt fattigt Lettland. Ryssar i Lettland ses som framgick inte med blida ögon av letterna och de människoöden det skapar kan säkert vara nog så gripande som de som hände tvärtom under ockupationen. Motsvarande öde drabbade inte minst de oskyldiga tysklandsbarnen i Norge när den ockupationen upphörde. Att som du komma nära en människa och se just individen bakom retoriken är mycket givande för mig och jag skulle önska att det vore möjligt för många fler att få uppleva det. Att du dessutom publicerade det i jultider gör det hela ännu mer känsloladdat. Även dina fina porträttbilder uppskattas av mig.
Återigen tack för att du beskrivit människan i situationen!
God Jul och Gott Nytt År / Pelle
Svar från Chasid 2010-12-27 09:48
Tack för din kommentar Pelle! Jag har mött många människor och då framförallt äldre i Lettland som trots många svåra umbäranden i livet bär på en mycket positiv livssyn. Det är tufft för lettlandsryssarna och de har tuffa krav på sig för att accepteras som lettiska medborgare. Även om det är svårt att få in materialet i tidningar så har jag ändå lyckats ganska bra med det de senaste åren och jag har även med ett antal större fotoutställningar kunnat belysa situationen i Lettland ytterligare.

Jag tycker om att berätta de små människornas historia, de som bara skymtar förbi som hastigast i notiser.
Trevlig fortsättning!
//Chasid
2010-12-25 12:00   El Proffesore
Ett mycket bra reportage med mycket bra foton,, du har helt klart inte fallit för trycket att fota som en pressfotograf utan dina foton är raka enkla och traditionella men samtidigt mycket nära och personliga,, du har en egen stil grabben fortsätt med det,, och jag kan bara hålla med Anders om Stig Dagerman vad gäller texten,, förstklassig på min ära!!
God Jul
Svar från Chasid 2010-12-27 09:52
Tack för din kommentar "Professorn"! Vad gäller egen stil så är jag mig själv helt enkelt svårare än så är det inte :) Jag är inte pressfotograf och tänker inte bli någon heller även om jag respekterar dem och anser att de gör ett viktigt arbete! Stig Dagerman? Jag tycker att det är väldigt mycket Mikael Good om texten :) Trevlig fortsättning!
//Chasid
Jag följer din blogg med stort intresse. Du skriver och berättar så levande och bilderna berättar också på sitt vis. Bilder som jag tycker säger så mycket.
Skulle väldigt gärna vilja vara med och få packa åtminstonde ett julpaket till nästa jul.....hur gör jag? Skulle kännas skönt att få ge en julgåva till någon som behöver det mer än de som jag i vanliga fall jer julklappar till.
Visst blir även de glada men de skulle nog inte märka om det var lite mindre i julklappssäcken till dem det året.
Svar från Chasid 2010-12-29 11:15
Tack för din kommentar Margareta! Jag tycker om att lyfta fram de människorna som annars inte får så mycket utrymme i media och enligt mig har alla människor en intressant historia att berätta. Alla som jag skriver om var den sista i sin släkt men hennes historia kommer att leva vidare i min artikel och bilder.

På den här sidan finns all information om hur man packar och lämnar in ett julpaket och den kommer att uppdateras med nya uppgifter i oktober nästa år: http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/ge-en-gava/julpaket.html om du har facebook kan du även gå med i gruppen Skicka ett julpaket med Hoppets Stjärna.
//Chasid
Tack för den informationen. Jag vill gärna vara med och skicka ett julpaket till nästa jul. ska hålla koll på den sidan i oktober och jag är säker på att några av mina vänner också vill göra ett eget julpaket.
Har redan fadderbarn i Nepal, men att få sända något till Lettland till jul skulle jag uppskatta att få gära.
Svar från Chasid 2010-12-30 19:16
Kul att du hänger på Margareta, det är faktiskt riktigt kul att packa julpaket tillsammans med vänner eller släktingar och särskilt när man som jag vet att de är mycket uppskattade :)
Det roliga med att ha fadderbarn är känslan av att kunna vara med och förändra livssituationen för någon genom att ge dem en möjlighet till en bättre framtid. Min fru och jag har tre fadderbarn och stöder tre olika skolor och projekt runt om i världen.
//Chasid