Var inte rädd för att möta människor när du gatufotar!

I år firar jag som bekant 25 år som gatufotograf och därför så kommer det att bli rätt så mycket fokus på just gatufotograferande i min blogg. Denna gången tänker jag berätta om ett möte som jag gjorde i Nothing Hill i London i slutet av det förra seklet.

När jag var i London en vecka i januari 1996 så gick jag omkring en dag och gatufotade med en gammal rejäl manuell systemkamera laddad med Ilford FP4 i stadsdelen Nothing Hill i London. Jag växlade mellan två objektiv, en 16 mm och en 40 mm. När jag hade gatufotat i ungefär en timma fick jag kontakt med en äldre irländsk herre som jag precis hade fotograferat. Jag hade en längre givande pratstund med den irländske herren då han bla frågade mig varför jag fotograferat just honom. Jag förklarade för honom att jag var en svensk gatufotograf som var ute och fångade ögonblick och frågade honom om det var ok att använda bilden som jag tagit på honom i utställningssyfte. Han skrattade och sa att det var helt ok för honom att bli utställd och att det skulle bli en kul anekdot att berätta för kompisarna på puben!



När jag visade fotot på den irländske herren för en kompis några år senare så sa han att han hade blivit utskälld efter noter av samme irländske herre, jag tror främst att det berodde på att min kompis hade smugit runt med en telezoom och inte var beredd att stanna till och prata med den irländske herren. När man gatufotar så får man inte vara rädd för att stanna till och prata med människor man möter, jag har haft en hel del intressanta samtal med människor som jag mött genom mitt gatufotograferande genom åren.



När jag tittar på mina gatufoton från London 1996 så här i efterhand, så måste jag erkänna att jag misslyckades ganska så kapitalt med de flesta av mina gatufoton vid det tillfället, jag missade de flesta ögonblicken och var allt som oftast för långt borta, jag var nog i ganska så dålig gatufotoform när jag var i London i januari 1996. När jag åkte till Prag ett halvår senare så var ordningen återställd men det är en annan historia!



Jag föredrar att gatufota med vidvinklar då det skapar närhet till motiven och möjligör för den som blir "porträtterad" att opponera sig om han/hon vill. Att folk har misstyckt att jag porträtterat dem har bara skett ett fåtal gånger och då har jag alltid varit tillmötesgående och respekterat deras önskemål! Det är bara dumt att slå lagboken i huvudet på dem i sådana situationer genom att hävda sin rätt att fotografera på allmän plats. Att fota med teleobjektiv är för mig lika overkligt som att gå omkring med en kikare på stan, vågar man inte vara aktivt In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum med antingen vidvinkel eller normal ska man enligt mitt sett att se det inte hålla på med gatufoto

Vill du läsa lite mer om gatufoto? Läs då gärna mitt tidigare inlägg om gatufoto: In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum eller artikeln  Gatufoto für dummies

Dagens låt: Black is The Colour - Hamish Imlach



//Chasid

Gatufoto für dummies del 1 & 2

Bakom rubriken så döljer sig en sammanslagning av mina två tidigare inlägg om gatufoto för nybörjare som var införd i min blogg den 11 & 12/3.

I år det 25 år sedan som jag började med gatufoto och lite av det som jag lärt mig genom åren tänkte jag nu dela med mig lite basala kunskaper om gatufoto genom artikelserien Gatufoto för nybörjare i min blogg. Idag kommer den första artikeln och imorgon kommer artikel nummer två.



Gatufoto har blivit populärt och antalet gatufotobilder på olika hemsidor har ökat de senaste åren. Men tyvärr så har kvaliteten på gatufotobilderna blivit sämre. Suddiga, avhuggna och sneda bilder tagna bakifrån på gamla damer med rullator eller farbröder med hatt tycker iallafall inte jag är speciellt bra gatufotobilder. Enligt mitt sätt att se så ska en bra gatufotobild innehålla någon form av händelse eller ett avgörande ögonblick som fångar betraktaren, det får gärna vara med en smått humoristisk ton. Trots att gatufotografi har ökat i popularitet och antalet utövare har ökat kraftigt de senaste åren så är många av de gatufotobilderna som jag ser idag av mycket dålig klass, jag tror att digitalkamerornas intåg delvis är en orsak till detta, det är alldeles för lätt att filma av ett antal rutor från höften utan eftertanke. På filmtiden höll man mer på bilderna och slösade helst inte sin film i onödan. Den bästa medicinen mot kliande avtryckarfingrar tror jag är att köpa sig en analog kamera och lära sig att fota analogt från grunden, med allt vad det innebär av framkallning av film och mörkrumsarbete, när detta förfarande väl sitter i ryggmärgen - ja då är det dags att eventuellt börja gatufota "analogt" med en digitalkamera.



Vad ska man ha för kamera vid gatufoto?
Är en fråga som ofta ställs. Svaret är helt enkelt en kamera som du trivs med och känner utan och innan. En del föredrar mätsökarkameror, andra små smidiga analoga- eller digitala kompakter medan andra föredrar antingen analoga eller digitala systemkameror. Jag har oftast fotat med systemkameror, då jag föredrar spegelreflexsökare framför mätsökare. Men spegelreflexerna har en stor nackdel i att de låter betydligt mer än mätsökarna och det kan vara en nackdel om man vill vara diskret, men jag smyger inte när jag gatufotar och då spelar inte slutarljudet så stor roll för mig. Men fotar man mycket från höften så kan en tyst och diskret mätsökarkamera vara att föredra eller varför inte en fickvänlig digital kompakt med liten sensor och stort skärpedjup!



Vad ska man ha för objektiv vid gatufoto?
Är en annan fråga som ofta ställs. Också detta val är en smaksak men jag rekommenderar den som gatufotar att använda ett fast objektiv med brännvidd mellan 24 och 85 mm för småbildsformatet eller likvärdiga brännvidder med Crop-kameror, men det kan även vara rätt så kul att experimentera med extrema vidvinklar som fisheye. Själv så föredrar jag den klassiska gatufotobrännvidden 35 mm. Valet av fasta objektiv kontra zoom är ganska så enkelt då fasta objektiv gör att man måste vara mer rörlig och aktiv i sitt gatufotograferande och det är alltid att föredra och att ställa in fasta objektiv i hyperfokalläge (mer om hyperfoklaläget i del 2) är mycket lättare.



Vad ska man fota respektive inte fota?
Personligen så tycker jag att man inte ska fota människor som är i nöd på ett eller annat sätt inkräktar i andra människors intigritet. Gatufoto får inte gotta sig i andra människors problem eller lidande. Låt bli att fota utslagna, missbrukare, nödlidande eller kändisar såvida de själva inte ber om att få bli porträtterade. Om inte vi gatufotografer kan reglera detta själva så kommer vi kanske snart att genom ny lagar att bli ganska så inskränkta i vårt fotograferande. Så är det redan för gatufotografer i en hel del länder...

Får man arrangera sina gatufoton?
Nej! Nej! Nej! Att arrangera sina gatufoton på plats eller i Photoshop är helt förbjudet och sådana foton är ej att räkna som gatufotografi. Gatufotografi handlar om att fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid!

Har du ännu inte läst den första artikeln i serien så kan du komma dit genom att trycka på följande länk: Gatufoto för nybörjare del 1

Låt dig inspireras!
Ett bra sätt att lära sig gatufoto är att titta på mycket gatufoton och därigenom låta sig inspireras av dem. Det har tagits många fantastiska gatufoton genom åren och många av gatufotopionjärernas fotografier finns till beskådan på internet. Kolla gärna min favoritlista där finns många av de gamla och nya gatufotohjältarna representerade! Nästa steg är att köpa fotoböcker och gå på utställningar för inspirationens skull, för dem som bor utanför Stockholm, Göteborg och Malmö så är det tyvärr snålt med fotoutställningar och då är det bra att internet finns! På internet finns det mängder av bra fotoutställningar att ta del av. Våga vidga vyerna och plocka in influenser från konstvärlden. Jag brukar ta med mig min lilla dotter och gå och titta på utställningarna i Galleri Smedbyn som ligger en dryg km från mitt hus, de brukar ha en del spännande konst på sina utställningar, konst som även har inspirerat mig i mitt gatufotograferande! Ett annat bra inspirationsmedium för gatufoto är film, det går att lära sig en hel del om människor, kameravinklar och ljussättning genom att titta på film. Jag har en gedigen proffessionell videokurs i bagaget och den har tillfört en hel del till mitt fotande och bildberättande.



Lär dig se!
En fotograf som har influerat mig mycket i mitt bildskapande är Christer Strömholm, jag kom i kontakt med hans bilder och berättelser när jag läste Aktuell Fotografi på biblioteket som 14 åring. Jag hade förmånen att få träffa Christer i samband med en av hans utställningar i mitten av 90-talet. Jag ställde bl.a. en kort fråga till Christer:
- Vad är ditt bästa råd till mig som ung bildskapare Christer?
Christer spände blicken i mig, och sa kort och rappt på typiskt Strömholmskt sätt:
- Lär dig se!



Hur fångar man de snabbt flyende ögonblicken av tid?
Tyvärr så finns det inte någon patentlösning för hur man lär sig att exponera i exakt rätt sekund. Själv så har jag övat, övat och så har jag övat tills jag lärde mig det helt enkelt, medan andra har en medfödd förmåga att fånga de snabbt flyende ögonblicken. Ett bra sätt att lära sig är att registrera situtioner är att "fotografera" utan kamera, det är ett bra sätt att lära sig att se olika situationer på och när man väl har lärt sig att se situationerna, ja då är det dags att börja fånga dem med kameran.
Att vara engagerad och intresserad av människor är ett måste vid gatufoto och det är även bra att ha viss kunskap i beteendevetenskap. Men tyvärr är det som så att alla inte har det som krävs för  att bli gatufotografer.



Se men inte synas
När man gatufotar ska man vara som en fluga på en vägg, det gäller att se men inte synas. Om du drar blickarna till dig så är det svårt att fånga ögonblicken. Osynliggör dig genom att inte klä dig inte som en fotograf, lämna kameraväskan eller fotovästen hemma och jobba med enbart en diskret kamera och ett objektiv och försök att smälta ihop med omgivningen så gott som det går. Vad gäller kläder så brukar jag klä upp mig något när jag gatufotar. Men det kan vara svårt att vara en osynlig gatufotograf i länder där de inte har sett en vit man tidigare, som bilden ovan visar.

Gå närmare eller håll dig på bekvämt avstånd?
bland väljer jag att gå nära och ibland väljer jag att ta några steg tillbaka för att fånga människan i miljön, en del gatufotofundamentalister påpekar gärna att man alltid ska gå nära, men för mig så är människan i miljö viktig i mitt gatufotograferande och jag försöker kombinera ihop både människor och miljö så gott som det går. Oftast så är jag ganska så rörlig och försöker aktivt att röra mig in mitndringen (mitt i händelsernas centrum) men det händer att jag tar mig tid och letar upp en plats där jag blir stående ett tag, väljer ut ett utsnitt, ställer varsamt in tiden och bländaren och ställer kameran i hyperfokalläge för att sedan vänta in rätt ögonblick. Vid hyperfokalfoto så ställer man in en viss bländare och fokuserar på ett visst avstånd så att bilden blir skarp från halva fokusavståndet till oändligt.
Exempelvis så så ställer jag in bländare 8 och avståndet på 5 meter och har då skärpa från 2,5 meter till oändligt, hyperfokal är betydligt snabbare än autofokus! Men det gäller att objektivet har en tydlig avståndsskala annars är det väldigt svårt att fota med hyperfokal, fasta objektiv och fullformat (35 mm) är helt klart att föredra vid hyperfokalfoto. Men de små digitalkompakterna i Ricoh GR-D serien är en fröjd att hyperfokalfota med då skärpedjupet på bländare 4,5 räcker från 1 meter till oändligt!



Gatufota på hemmaplan eller bortaplan?
En del föredrar att gatufota på hemmaplan och andra på bortaplan. Att gatufota på hemmaplan kan vara ganska så svårt, särskilt om man bor på en mindre ort, men tar man sig bara vanan att bära med sig en kamera så släpper snart den initiala nervositeten, visst man kan stöta på en del personer som undrar vilken tidning man jobbar för, men möten med människor är alltid kul oftast kan det leda till en intressant pratstund, är man rädd för att möta människor så ska man inte hålla på med gatufoto. Att åka till ett annat land för att gatufota kan vara riktigt uppfriskande. Jag gillar möten med för mig nya människor, kulturer och företeelser och det smittar nog av sig på mina bilder.



Får man manipulera sina gatufoton i ett bildbehandlingsprogram!
Svaret är ett trippelt NEJ! All form av kloning och annan borttagning eller tillägg i gatufoton är fullständigt förbjuden, gatufotografer som håller på med detta är inte längre gatufotografer utan illustratörer. Många gatufotografer anser t.o.m. att det är manipulation att beskära en bild, men fullt så drastisk är inte jag, jag kan tänka mig att beskära en bild om det skulle behövas!

Får man använda blixt vid gatufoto?
Det bästa är att så långt som det är möjligt att använda sig av befintligt ljus, men om situationen så kräver så tycker jag att det är ok att använda sig av en blixt. Jag använder mig av blandljusautomatik för att få fram en bra blandning av befintligt- och blixtljus, sköter man denna inställning rätt så är det faktiskt svårt att se att en blixt varit inblandad, men när jag använt mig av blixt så är jag ändå noga med att påpeka detta.



Nu är min artikelserie Gatufoto för nybörjare slut för denna gången och jag tackar för att ni tog er tid att läsa igenom mina gatufototankar! Jag kanske återkommer med en uppföljare lite längre fram om jag känner för det. Alla ni gatufotorävar som läst denna artikel får gärna fylla på med det som ni tycker att jag har missat antingen i kommentarerna eller i era egna bloggar.

Länktips. I de här utmärkta bloggarna finns det en hel del matnyttigt för den som är intresserad av gatufoto : Spånerier  •  Straight Photography

Dagens låt: Walking Thru the Park - Muddy Waters



//Chasid

Ps: Alla fotona i inlägget är fotograferade med analog kamera och film!

Gatufoto bildspecial!

I år så firar jag som bekant 25 år som gatufotograf. Under våren så har jag uppmärksammat detta jubileum med en del inlägg om gatufoto. Nu kommer ännu ett gatufotoinlägg men istället för att i ord beskriva gatufoto så kommer jag istället att presentera lite nytagna gatufoton. Fotona är tagna med en liten digitalkompakt alternativt en stor digital systemkamera. En del foton är i stort sett uppladdade direkt från minneskortet och en del av fotona har jag fått jobba lite mer med i det digitala mörkrummet, på ungefär samma sätt som jag tidigare gjorde i det gamla hederliga  "analoga" mörkrummet.









De som kritiserat mig för att jag inte går tillräckligt nära när jag gatufotar kommer nog att komma lite på skam! Som gatufotograf gör jag helt enkelt lite som det faller mig in, ibland så håller jag mig på avstånd och ibland så går jag nära och det händer även att jag går riktigt, riktigt nära! Det som är viktigt när man gatufotar är att se men inte synas och att fånga ögonblicken i precis rätt stund!









Vill du lära dig lite mer om gatufoto? Då får du gärna läsa min artikelserie Gatufoto för nybörjare del 1 & Gatufoto för nybörjare del 2 om du har missat den!

Dagens låt: Woman of the Ghetto - Phyllis Dillon

//Chasid

Gatufoto med Ricoh GR-D

Min Ricoh GR-D är en nästan perfekt dogmakamera eller digitalt anteckningsblock att alltid ha med sig i fickan för att dokumentera vardagsbetraktelser för mig. Som jag tidigare skrev i mitt inlägg: "Ricoh GR-D eller att återvinna lekfullheten i fotograferandet" är det lätt att glömma något som är mycket väsentligt i allt fotograferande - lekfullheten! Lekfullheten lockar Ricoh'n effektivt fram!



Jag har ändå haft svårt för att gatufota med min Ricoh GR-D, det finns en sak som jag inte riktigt tycker om med kameran och det är att objektivet motsvarar 28 mm. När jag gatufotar så använder jag oftast ett 35 mm objektiv eller så tränger jag mig in i folksamlingar med ett 16 mm fisheye eller ett raktecknande 17 mm. 28 mm känns hela tiden som ett steg för lång bort alternativt ett steg för nära för mig. Det går att köpa till en adapter till Ricoh GR-D så att jag får ett objektiv som motsvarar 40 mm men då försvinner å andra sidan fickvänligheten och fickvänligheten är den lilla kamerans stora styrka! När jag ser ett motiv så är det bara att hala upp kameran ur fickan och föreviga. Den lilla sensorn gör att skärpedjupet blir riktigt stort på bländare 4 - 5.6, men å andra sidan så bränner högdagrarna lätt ut i kontrastrikt ljus, vilket de inte gör på samma sätt med större sensorer.



Trots problemen så har jag ändå gjort några allvarliga försök att gatufota med Ricoh'n, det går faktiskt att ställa in kameran i hyperfokal och det är ett mycket stort plus att kunna slippa fördröjande autofokus! Men det händer ändå att jag missar en del bilder pga av ett något okänsligt avtryck och att kameran har en förmåga att stänga av sig i helt fel ögonblick...



Min konklusion är att Ricoh GR-D inte är någon kamera för inbitna gatufotografer som har vant sig vid exempelvis Leicas mätsökarkameror, jag tror helt enkelt att de skulle störa sig en hel del på kamerans nackdelar, men för den som alltid har haft med sig en liten analog Contax T, Minox eller Olympus XA i fickan för att alltid vara beredda att föreviga de snabbt flyende ögonblicken så är Ricoh GR-D helt klart ett vettigt digitalt alternativ!







Alla fotona är tagna med en Ricoh GR-D den 5 eller den 6 maj 2008. En del har jag bara konverterat till svartvitt och en del har jag fått jobba lite mera med i det digitala mörkrummet med pjattning och efterbelysning.

<Edit 13.21> Jag har precis kommit tillbaka från en gatufotopromenad och tänkte dela med mig lite mer om mina blandade känslor angående kamerans dåliga avtryck. Ricoh GR-D´s avtryck är faktiskt riktigt dåligt och p.g.a det så har jag missat en hel del bilder. När jag gatufotar med Ricoh'n så använder jag oftast en extern sökare och tittar därför inte på skärmen så speciellt ofta. Om jag använder skärmen som sökare så fungerar däremot avtrycket av någon märklig anledning klanderfritt <Edit 13.21>

Dagen låt: Narodna - Ajde Jano

//Chasid

Det är något speciellt med Summicron 35/2.0!

Jag kan inte riktigt förklara det men så fort som jag har monterat på mitt Leitz Summicron-R 35/2.0 på kameran så händer det något. Det låter nog lite konstigt men jag upplever det som om objektivet tillför den där extra levande känslan i bilderna och lockar mig till att anstränga mig lite mer i mitt bildskapande.



Om jag ska vara ärliga så tycker jag inte att Leicas R-kamerahus är så vidare värst fantastiska, de gör sitt jobb kort och gott men är inte så roliga att använda. Annat är det med Leicas objektiv det är något speciellt med dem! Leica objektivens alla kvaliteter är inte mätbara i tester, jag brukar inte bry mig så mycket om MTF kurvor utan letar istället efter objektiv med känsla. Leicas objektiv har det där lilla extra som ger bilder som lever - Ni som använder Leicaobjektiv känner säkert igen er i mitt resonemang, Leica känslan går inte att beskriva den finns bara där i bilderna! Jag förstår att Leica inte moderniserat sitt Summicron-R 35/2.0 sedan det introducerades år 1976, varför ändra på ett vinnande koncept?



Leicas objektiv är tyvärr inte så speciellt billiga. Ett nytillverkat Leica Summicron-R 35/2.0 ROM kostar 21.250 kr och ser man bara till priset så är exemplevis ett nytt Canon 35/1.4 för 13.000 kr ett riktigt fynd. Men det går att fynda Leica (Leitz) objektiv på begagnatbörserna och då kan man om man har en rejäl portion tur hitta dem för en betydligt billigare peng! Upp till 5000 kr tycker jag att det kan vara värt att spendera på ett fint begagnat Leitz eller Leica Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar. Det äldre Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 som tillverkades fram till 1974 är också ett bra objektiv och det är värt att betala upp till 3500 kr för ett fint begagnat exemplar. Jag har haft båda versionerna och jag kunde inte se någon direkt skillnad på bilderna, möjligtvis har det nyare objektivet något bättre motljusegenskaper. Att de Canadatillverkade Leitzobjektiven höll lika hög klass som sina tyska motsvarigheter från Wetzlar såg Walter Mandler till.



Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 från 1974. Med sitt snygga rektangulära motljusskydd från Leitz Wetzlar. Jag har precis sålt objektivet på bilden, jag medger att jag hade en liten tår av saknad i ögat när jag skickade iväg det, men jag tror att objektivet kommer att få ett bra hem! Mitt Leitz Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar säljer jag dock inte.



Som du säkert vet så använder jag mitt Summicron med hjälp av en Novoflex adapter på en digital Canon EOS, skärpan och bländaren får jag ställa manuellt men jag tycker det är skönt att slippa hårdplast, chip chop och autofokus och retrofota med ett finmekaniskt mästerstycke av yppersta klass! Jag upplever autofokus som en nackdel när jag gatufotar. Med Summicronet inställt på bländare 8 eller 11 och 5 meter så har jag hyperfokalskärpa från 2,5 respektive 2 meter till oändligt och exponeringen sker utan fördröjning i exakt samma ögonblick som jag trycker ned avtryckaren. Ljusmätningen sköter jag genom att slå en spotmätning i handflatans skuggsida och ställa in exponeringskompensationen mellan -0,5 -> -1.5 beroende på ljussituationen. Att vara både bakåtsträvare och frammåtsträvare på samma gång är en svår kombination men det pressar mig samtidigt framåt i mitt bildskapande! 





Alla fotona är tagna antingen med ett Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 eller ett Leitz Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar. Det går givetvis att ta ungefär likadana bilder med betydligt billigare objektiv. Jag gatufotade i många år med en Konica T3 & ett 40/1.8 en utrustning som inte hade kostat mig mer än 175 kr. Men känslan är viktig för mig och känsla det finns i Summicron, både i handhavande och i bildresultat!

Leitz Summicron-R 35/2.0 är helt klart mitt favoritobjektiv för gatufoto! Det är något speciellt att gatufota med ett Summicron, objektivet riktigt andas gatufoto. Har du inte upplevt den speciella Leica känslan ännu så tycker jag att du ska prova på att gatufota med ett Summicron 35/2.0 antingen med R-versionen på en digital fullformatare från Canon eller med M-versionen på en liten smidig analog M-Leica! Men jag lyfter ändå ett varningens finger till dig, det är väldigt lätt att bli biten när man får smak på den speciella Leica känslan! För det är ju något speciellt med Summicron 35/2.0, vare sig om man har R- eller M-versionen!

Dagens låt: Caliente - Bomba De Tiempo

//Chasid

Ps: Detta inlägget är inte sponsrat av Leica, men skulle Leica vilja sponsra mig med en M8 och en 28/2.8 så får de gärna göra det! Jag är gärna testpilot för den kommande digitala fullformataren i R-serien om Leica vill! (Den där sista meningen var en viskning, jag vill ju inte avslöja några av era företagshemligheter i förtid, vi väntar till hösten istället...)