Tillbaka till mina gatufotorötter

Det har blivit lite för mycket digitalfotograferande för min del det senaste året. Med min stora digitalkamera blir bilderna lite för rena och perfekta, därför så kan det vara skönt att få uppleva lite gammalt hederligt välgörande filmkorn lite då och då! Nu är det inte mer än två år sedan som jag blev heldigital, jag hade länge kvar en analog fullformatare för en och annan extrem vidvinkelbild men när jag köpte en digital fullformatare så blev den kameran överflödig.

Under en tid så har jag närt på en längtan att hitta tillbaka till mina gamla gatufotorötter igen.  I tisdags blev min analoga längtan så stor att jag gjorde slag i saken och monterade en Porta 400 film i min gamla vackra silverglänsande helmekaniska japanska mätsökarkamera, jag ställde kameran i hyperfokalläge och då det inte finns några batterier att tillgå till kameran längre så fick jag använda mig av min egen inbyggda ljusmätare och syfta ljuset och den stämmer fortfarande bra som ni kan se på bilderna nedan!

Tyvärr så kostar det en del att fota med film och inscanningen och retucheringen av negativen tar en bra stund men jag tycker ändå det är värt att lyxa till det med ett par rullar negativfilm per år, mycket för att bibehålla gammal nyttig kunskap och för att få uppleva spänningsmomentet med att vänta en dag eller två innan jag får se slutresultatet. Ibland är det skönt att få uppleva den sköna känslan med en viskande slutare och den skönt mekaniska manuella filmframmatningen, det är lite som att komma tillbaka till gatufotorötterna för mig när jag får gå på min känsla, kunskap och inte skäms bort av snabbjobbande processorer, motorer och annat fotograferings underlättande digitalt chip chop.

Att jag kör med negativ färgfilm och inte Tri-X beror på att den scanner som var prismässigt greppbar för mig inte kan återge det stora tonomfånget i svartvita negativ så bra, men tonomfånget i negativ färgfilm blir mycket bra med min scanner och när jag slår om bilderna till svartvitt i Photoshop då blir tonomfånget nästan lika stort som när jag kopierade mina bilder i mörkrum!













Några bilder från tisdagens analoga gatufotograferande i
Jönköping, bilderna är givetvis obeskurna, men uppladdade
direkt från något minneskort är de inte :)
Alla bilder är tagna med en Fujica V2 med
Fujinon 45/1.8 på bländare 8 eller 11 tiden var 1/250 sek
i samtliga fall

Nästa rulle med Porta 400 kommer jag att montera och köra i min fickvänliga lilla Contax med tillhörande knivskarpt CZ T* 45/2.8, givetvis kommer jag även då att presentera bildresultatet i min blogg.

Dagens skiva: Starsailor - Tim Buckley

//Chasid

Ps: Jag såg att Photax säljer Foma Pan 100 & 400 för riktigt rimliga pengar, jag kan varmt rekommendera Foma film till inbitna analogister! Foma Pan 400 påminner om Ilford HP5 och är enligt mig en värdig rival till Tri-X! Foma Pan 100 påminner om Ilford FP4. Nu fick jag faktiskt lite lust att soppa film igen, men det rinner nog av mig som vanligt...

Gatufoto ett 25 års jubileum

I år är det 25 år sedan som jag tog mina första trevande steg som gatufotograf. På våren år 1983 köpte jag mig min första systemkamera tillsammans med ett par objektiv. Det blev mest hemrullad Tri-X framkallad i D-76 och en och annan Agfa CT-21 diafilm som gick genom kameran. Som nybörjare så fotade jag allt som kom i min väg, men det dröjde inte länge förrän jag fastnade för att fota människor och som 15 årig kille så blev det mest gatubilder på tjejer.



Det var mest tjejer som hamnade framför kameran i min tidiga karriär som gatufotograf.

På biblioteket bläddrade jag i fotoböcker och läste fototidningar, jag fastnade för Christer Strömholms fotoskola som gick som artikelserie i Aktuell Fotografi i början av 80-talet och jag försökte följa den på bästa sätt. Speciellt influerad blev jag av hans gatufotobilder från 50-talets Paris och det dröjde inte länge förrän jag började kopiera mästaren. Helst av allt ville jag ha en Leica M4-P med en 35 mm en sådan enkel kamera med ett objektiv kostade säkert inte mer än en 1000-lapp tänkte jag och jag trodde att jag kunde byta min begagnade Konica med tre objektiv mot en Leica. När jag gjorde slag i saken och frågade om jag kunde göra ett byte i den lokala fotobutiken så förklarade försäljaren snällt att min kamerautrustning skulle räcka till ungefär 1/10 av Leicans pris. Det blev som så att jag fick nöja mig med vad jag redan hade, men jag fick en fin produktkatalog från Leica som tröst av försäljaren.



En av mina första gatufotobilder från mars 1983 den är i avsaknad av avgörande ögonblick. Men den är ändå intressant som ett tidsdokument då den gamla fina träteatern revs året efter.

Dagen efter så monterade jag på 50 mm optiken på min spegelreflex, laddade den med en rulle hemladdad Tri-X och gav mig ned till stan för att fånga de snabbt flyende ögonblicken. De flesta bilderna blev misslyckade, i min iver hade jag glömt att ställa in rätt tid och bländare, vilket ledde till att alla bilderna var kraftigt överexponerade, men trägen vinner efter ett par veckor hade jag fått hyffsad kläm på ljusmätaren och sambandet mellan tid och bländare. Mina gatufotobilder började att likna något men att fånga de flyende ögonblicken det tyckte jag var mycket svårt.

I min ungdomliga iver så trodde jag att gatufoto skulle vara ganska så enkelt, jag var lyckligt ovetande om att det skulle ta många år innan jag väl hade tränat upp mitt öga för att hitta möjliga situationer och så här i efterhand skulle det varit bättre om jag redan då hade följt rådet att fotografera utan kameran och därigenom lärt mig att se situationerna innan jag försökte fånga dem med min kamera.

Det är med gatufoto som att spela ett instrument det gäller att öva hela tiden så att man inte tappar tonerna!

Har du missat min artikelserie om gatufoto för nybörjare?
Klicka på nedanstående länkar så kommer du dit!
Gatufoto för nybörjare del 1
Gatufoto för nybörjare del 2

Dagens låt: Hot Tamale - Jackie Mittoo

//Chasid

Ps: Jag önskar mer foton i bloggarna, en blogg utan bilder är som en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa!

Gatufoto för nybörjare del 2

Har du ännu inte läst den första artikeln i serien så kan du komma dit genom att trycka på följande länk: Gatufoto för nybörjare del 1

Låt dig inspireras!
Ett bra sätt att lära sig gatufoto är att titta på mycket gatufoton och därigenom låta sig inspireras av dem. Det har tagits många fantastiska gatufoton genom åren och många av gatufotopionjärernas fotografier finns till beskådan på internet. Kolla gärna min favoritlista där finns många av de gamla och nya gatufotohjältarna representerade! Nästa steg är att köpa fotoböcker och gå på utställningar för inspirationens skull, för dem som bor utanför Stockholm, Göteborg och Malmö så är det tyvärr snålt med fotoutställningar och då är det bra att internet finns! På internet finns det mängder av bra fotoutställningar att ta del av. Våga vidga vyerna och plocka in influenser från konstvärlden. Jag brukar ta med mig min lilla dotter och gå och titta på utställningarna i Galleri Smedbyn som ligger en dryg km från mitt hus, de brukar ha en del spännande konst på sina utställningar, konst som även har inspirerat mig i mitt gatufotograferande! Ett annat bra inspirationsmedium för gatufoto är film, det går att lära sig en hel del om människor, kameravinklar och ljussättning genom att titta på film. Jag har en gedigen proffessionell videokurs i bagaget och den har tillfört en hel del till mitt fotande och bildberättande.



Lär dig se!
En fotograf som har influerat mig mycket i mitt bildskapande är Christer Strömholm, jag kom i kontakt med hans bilder och berättelser när jag läste Aktuell Fotografi på biblioteket som 14 åring. Jag hade förmånen att få träffa Christer i samband med en av hans utställningar i mitten av 90-talet. Jag ställde bl.a. en kort fråga till Christer:
- Vad är ditt bästa råd till mig som ung bildskapare Christer?
Christer spände blicken i mig, och sa kort och rappt på typiskt Strömholmskt sätt:
- Lär dig se!



Hur fångar man de snabbt flyende ögonblicken av tid?
Tyvärr så finns det inte någon patentlösning för hur man lär sig att exponera i exakt rätt sekund. Själv så har jag övat, övat och så har jag övat tills jag lärde mig det helt enkelt, medan andra har en medfödd förmåga att fånga de snabbt flyende ögonblicken. Ett bra sätt att lära sig är att registrera situtioner är att "fotografera" utan kamera, det är ett bra sätt att lära sig att se olika situationer på och när man väl har lärt sig att se situationerna, ja då är det dags att börja fånga dem med kameran.
Att vara engagerad och intresserad av människor är ett måste vid gatufoto och det är även bra att ha viss kunskap i beteendevetenskap. Men tyvärr är det som så att alla inte har det som krävs för  att bli gatufotografer.



Se men inte synas
När man gatufotar ska man vara som en fluga på en vägg, det gäller att se men inte synas. Om du drar blickarna till dig så är det svårt att fånga ögonblicken. Osynliggör dig genom att inte klä dig inte som en fotograf, lämna kameraväskan eller fotovästen hemma och jobba med enbart en diskret kamera och ett objektiv och försök att smälta ihop med omgivningen så gott som det går. Vad gäller kläder så brukar jag klä upp mig något när jag gatufotar. Men det kan vara svårt att vara en osynlig gatufotograf i länder där de inte har sett en vit man tidigare, som bilden ovan visar.

Gå närmare eller håll dig på bekvämt avstånd?
bland väljer jag att gå nära och ibland väljer jag att ta några steg tillbaka för att fånga människan i miljön, en del gatufotofundamentalister påpekar gärna att man alltid ska gå nära, men för mig så är människan i miljö viktig i mitt gatufotograferande och jag försöker kombinera ihop både människor och miljö så gott som det går. Oftast så är jag ganska så rörlig och försöker aktivt att röra mig in mitndringen (mitt i händelsernas centrum) men det händer att jag tar mig tid och letar upp en plats där jag blir stående ett tag, väljer ut ett utsnitt, ställer varsamt in tiden och bländaren och ställer kameran i hyperfokalläge för att sedan vänta in rätt ögonblick. Vid hyperfokalfoto så ställer man in en viss bländare och fokuserar på ett visst avstånd så att bilden blir skarp från halva fokusavståndet till oändligt.
Exempelvis så så ställer jag in bländare 8 och avståndet på 5 meter och har då skärpa från 2,5 meter till oändligt, hyperfokal är betydligt snabbare än autofokus! Men det gäller att objektivet har en tydlig avståndsskala annars är det väldigt svårt att fota med hyperfokal, fasta objektiv och fullformat (35 mm) är helt klart att föredra vid hyperfokalfoto. Men de små digitalkompakterna i Ricoh GR-D serien är en fröjd att hyperfokalfota med då skärpedjupet på bländare 4,5 räcker från 1 meter till oändligt!



Gatufota på hemmaplan eller bortaplan?
En del föredrar att gatufota på hemmaplan och andra på bortaplan. Att gatufota på hemmaplan kan vara ganska så svårt, särskilt om man bor på en mindre ort, men tar man sig bara vanan att bära med sig en kamera så släpper snart den initiala nervositeten, visst man kan stöta på en del personer som undrar vilken tidning man jobbar för, men möten med människor är alltid kul oftast kan det leda till en intressant pratstund, är man rädd för att möta människor så ska man inte hålla på med gatufoto. Att åka till ett annat land för att gatufota kan vara riktigt uppfriskande. Jag gillar möten med för mig nya människor, kulturer och företeelser och det smittar nog av sig på mina bilder.



Får man manipulera sina gatufoton i ett bildbehandlingsprogram!
Svaret är ett trippelt NEJ! All form av kloning och annan borttagning eller tillägg i gatufoton är fullständigt förbjuden, gatufotografer som håller på med detta är inte längre gatufotografer utan illustratörer. Många gatufotografer anser t.o.m. att det är manipulation att beskära en bild, men fullt så drastisk är inte jag, jag kan tänka mig att beskära en bild om det skulle behövas!

Får man använda blixt vid gatufoto?
Det bästa är att så långt som det är möjligt att använda sig av befintligt ljus, men om situationen så kräver så tycker jag att det är ok att använda sig av en blixt. Jag använder mig av blandljusautomatik för att få fram en bra blandning av befintligt- och blixtljus, sköter man denna inställning rätt så är det faktiskt svårt att se att en blixt varit inblandad, men när jag använt mig av blixt så är jag ändå noga med att påpeka detta.



Nu är min artikelserie Gatufoto för nybörjare slut för denna gången och jag tackar för att ni tog er tid att läsa igenom mina gatufototankar! Jag kanske återkommer med en uppföljare lite längre fram om jag känner för det. Alla ni gatufotorävar som läst dessa två artiklar får gärna fylla på med det som ni tycker att jag har missat antingen i kommentarerna eller i era egna bloggar.

Länktips. I de här utmärkta bloggarna finns det en hel del matnyttigt för den som är intresserad av gatufoto : Spånerier  •  Straight Photography

Dagens låt: Walkin' Blues - Muddy Waters

//Chasid

Gatufoto för nybörjare del 1

I år det 25 år sedan som jag började med gatufoto och lite av det som jag lärt mig genom åren tänkte jag nu dela med mig lite basala kunskaper om gatufoto genom artikelserien Gatufoto för nybörjare i min blogg. Idag kommer den första artikeln och imorgon kommer artikel nummer två.



Gatufoto har blivit populärt och antalet gatufotobilder på olika hemsidor har ökat de senaste åren. Men tyvärr så har kvaliteten på gatufotobilderna blivit sämre. Suddiga, avhuggna och sneda bilder tagna bakifrån på gamla damer med rullator eller farbröder med hatt tycker iallafall inte jag är speciellt bra gatufotobilder. Enligt mitt sätt att se så ska en bra gatufotobild innehålla någon form av händelse eller ett avgörande ögonblick som fångar betraktaren, det får gärna vara med en smått humoristisk ton. Trots att gatufotografi har ökat i popularitet och antalet utövare har ökat kraftigt de senaste åren så är många av de gatufotobilderna som jag ser idag av mycket dålig klass, jag tror att digitalkamerornas intåg delvis är en orsak till detta, det är alldeles för lätt att filma av ett antal rutor från höften utan eftertanke. På filmtiden höll man mer på bilderna och slösade helst inte sin film i onödan. Den bästa medicinen mot kliande avtryckarfingrar tror jag är att köpa sig en analog kamera och lära sig att fota analogt från grunden, med allt vad det innebär av framkallning av film och mörkrumsarbete, när detta förfarande väl sitter i ryggmärgen - ja då är det dags att eventuellt börja gatufota "analogt" med en digitalkamera.



Vad ska man ha för kamera vid gatufoto?
Är en fråga som ofta ställs. Svaret är helt enkelt en kamera som du trivs med och känner utan och innan. En del föredrar mätsökarkameror, andra små smidiga analoga- eller digitala kompakter medan andra föredrar antingen analoga eller digitala systemkameror. Jag har oftast fotat med systemkameror, då jag föredrar spegelreflexsökare framför mätsökare. Men spegelreflexerna har en stor nackdel i att de låter betydligt mer än mätsökarna och det kan vara en nackdel om man vill vara diskret, men jag smyger inte när jag gatufotar och då spelar inte slutarljudet så stor roll för mig. Men fotar man mycket från höften så kan en tyst och diskret mätsökarkamera vara att föredra eller varför inte en fickvänlig digital kompakt med liten sensor och stort skärpedjup!



Vad ska man ha för objektiv vid gatufoto?
Är en annan fråga som ofta ställs. Också detta val är en smaksak men jag rekommenderar den som gatufotar att använda ett fast objektiv med brännvidd mellan 24 och 85 mm för småbildsformatet eller likvärdiga brännvidder med Crop-kameror, men det kan även vara rätt så kul att experimentera med extrema vidvinklar som fisheye. Själv så föredrar jag den klassiska gatufotobrännvidden 35 mm. Valet av fasta objektiv kontra zoom är ganska så enkelt då fasta objektiv gör att man måste vara mer rörlig och aktiv i sitt gatufotograferande och det är alltid att föredra och att ställa in fasta objektiv i hyperfokalläge (mer om hyperfoklaläget i del 2) är mycket lättare.



Vad ska man fota respektive inte fota?
Personligen så tycker jag att man inte ska fota människor som är i nöd på ett eller annat sätt inkräktar i andra människors intigritet. Gatufoto får inte gotta sig i andra människors problem eller lidande. Låt bli att fota utslagna, missbrukare, nödlidande eller kändisar såvida de själva inte ber om att få bli porträtterade. Om inte vi gatufotografer kan reglera detta själva så kommer vi kanske snart att genom ny lagar att bli ganska så inskränkta i vårt fotograferande. Så är det redan för gatufotografer i en hel del länder...

Får man arrangera sina gatufoton?
Nej! Nej! Nej! Att arrangera sina gatufoton på plats eller i Photoshop är helt förbjudet och sådana foton är ej att räkna som gatufotografi. Gatufotografi handlar om att fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid!



Nu är Gatufoto för nybörjare del 1 slut, men hav tröst imorgon kommer den spännande fortsättningen. Då kommer jag bl.a. att behandla bildmanupilation, inspirationskällor och Christer Strömholm!

Här kommer en länk till Gatufoto för nybörjare del 2

Dagens låt: The Last of the Famous International Playboys - Morrisey

//Chasid

Bloggen 1-års jubilerar!

Den 16 februari förra året så drog jag igång min blogg här på fotosidan. Jag lovade att jag skulle skriva minst ett inlägg i veckan, men det blev lite fler 89 stycken närmare bestämt. En del inlägg har gått förbi nästintill obemärkta med få besök och kommentarer medan andra har fått många besök, kommentarer eller både och. I den mån jag hinner försöker jag att svara på kommentarerna då jag tycker att det är viktigt att ha en dialog med läsarna.

Jag hoppas att jag inte har tråkat ut mina läsare med allt för mycket tekniksnack, men det är svårt att inte skriva om Carl Zeiss och Leica, de gör underbara objektiv som fortfarande står sig väl i konkurrensen och de går som jag tidigare har behandlat att använda på Canon EOS med vissa förbehåll. Men jag ska ändå försöka att fokusera lite mer på fotografier i min blogg under detta året.

Reportage och dokumentärfoto som ligger mig varmt om hjärtat kommer jag att både visa upp och skriva lite mer om. I år har jag hållt på med gatufoto i 25 år och jag kommer att göra en och annan djupdykning i arkiven efter mina tidiga gatufotobilder från mitten av 80-talet under detta jubileumsår.

Veckans skiva har hängt med från starten och jag har redan hunnit med en hel del skivor ur min digra skivsamling. Musik och foto hör ihop! Det har varit mycket fokus på rockmusik men det kommer det att bli ändring på under detta året! Jag har mycket musik från Chess, Motown, Stax, Studio One och Trojan samt en hel del latinamerikanska rytmer som jag kommer att dela med mig av i form av dagen låt eller dagen skiva. Dagen låt Roots and Culture av Mikey Dread länkar jag till så att den som vill lyssna på den kan göra det - det är faktiskt en av mina absoluta favoritlåtar från en tid då spelglädje var viktigare än profit!



Waving Torshes

För bild i större format tryck här

Dagens låt:  Roots and Culture - Mikey Dread

Tryck här för att lyssna på låten

//Chasid