"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Kamerautrustningen svämmade över i väskorna



Foto ingår i mitt ordinarie arbete och jag jobbar som timvikarie som reporter/fotograf lite då och då. Därför har jag lite större krav på min kamerautrustning än vad jag hade haft om  jag var hobbyfotograf.
 

Jag jobbar oftast med två kamerahus. Ett med vidvinkel och ett med tele. För mig är det viktigt att kamerorna och objektiven håller måttet och levererar när de ska så att jag får med mig de bilderna som behövs till artiklar och bildreportage. Oftast kostar professionella kameror och objektiv fantasisummor och en professionell kamerautrustning med två hus och ett par objektiv kan lätt glida över 100 000 och närma sig 200 000 kronors strecket.

I och med att jag har valt att jobba på timmar och inte har egen firma eller får lön via frilansfinans, kan jag inte göra avdrag på momsen. Det betyder att jag får handla kamerautrustning för egna pengar. Det är bra på så sätt att det pressar mig att inte lägga ut allt för mycket pengar på utrustning utan istället vänta in rätt tillfälle. Jag vill helst inte ge mer än 10 000 kronor för ett kamerahus eller objektiv givetvis utan att göra avkall på kvaliteten. Oftast spanar jag in en kamera eller objektiv som jag är intresserad av och väntar ett par år tills jag kan köpa det begagnat till rätt pris. 

Men trots mina ramar köpte jag på mig alldeles för många kameror och objektiv. Jag har en svaghet i det att jag har svårt att motstå ett bra pris, men problemet var att det dök upp alldeles för många bra priser. Till sist kom jag till en punkt där kameraväskorna svämmade över. Efter det senaste årets rensningar har jag slimmat ned min kamerautrustning rejält. Även om jag i ärlighetens namn fortfarande har lite för mycket grejer, har jag i princip bara det som jag behöver för att klara jobbet och lite till.

Jag har valt att köra med tre olika system. Men kamerorna och objektiven kompletterar varandra och för min del är det faktiskt en billigare och bättre lösning än att bara köra med ett system. Det har gjort att den totala kostnaden för min kamerautrustning inte är större än vad ett professionellt kamerahus från Canon eller Nikon kostar.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2017-10-14 10:46 | Läst 9695 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Bye, Bye Micro 4/3



Nu har gjort slag i saken och sålt min sista Lumix. Att jag har sålt den beror inte på att kamerorna och objektiven är dåliga. Anledningen är att jag helt har förlorat förtroendet för företaget.


För min egen del väger jag in en hel del olika faktorer när jag köper en kamera och andrahandsvärdet är en av de faktorerna. Förr eller senare kommer jag alltid till den punkten då det är dags att byta kamera och ingen vill ju förlora allt för mycket pengar när det är dags för ett byte. Idag går det att få drygt 700 kronor för en begagnad Lumixmodell som kom ut på marknaden för två år sedan och då kostade en bit över 5000 kronor. Att en kamera minskar i värde med 50% på två år både accepterar och räknar jag med men att den tappar 86% i värde på samma tid är helt oacceptabelt för mig.

Tidigare har jag kört med Canon och när jag sålde min Canon EOS 5D Mark II som jag hade haft i två år förlorade jag bara 12% av inköpspriset och jag fick tillbaka det jag lagt ut för min Canon EOS 5D när jag sålde den. Men till skillnad från Canon som säljer ut sitt utgående varulager över en längre tid så slumpar Panasonic ut utgående modeller på marknaden. Detta gör att de rycker undan mattan för alla dem som försöker sälja sin dyrbart införskaffade kameror och objektiv på begagnatmarknaden och det naggar tyvärr även företagets professionella rykte i kanten. Vem vill egentligen köpa nyaste nytt när de vet att de kan köpa kamerorna för en spottstyver efter ett par år?

Jag ska egentligen inte klaga för jag har ändå lyckats med den svåra bedriften att få tillbaka ungefär lika mycket som jag hade lagt ut för min Panasonicutrustning. Men jag vet att det finns dem som har förlorat riktigt stora pengar när de bytt märke. Pengar som de inte hade förlorat om de exempelvis hade bytt från Canon eller Nikon. Det bästa är helt klart att hålla sig till ett och samma märke och vara nöjd med de kamerorna och objektiven som man har och lägga all tid och koncentration på att fånga ögonblick. Men så länge den ultimata digitalkameran inte finns så kommer jag nog att fortsätta att jaga efter den.  Förhoppningsvis kommer den att dyka upp på marknaden inom ett par år och då tror jag att jag kommer att sitta nöjd i fler år.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Postat 2013-02-11 10:04 | Läst 7241 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Den fulaste kameran i världen



J
ag undrar hur de egentligen tänker på en del designbyråer och kontor. Då och då dyker det upp konsumentprodukter som verkar har ritats en extremt dålig dag på jobbet men som ändå på något underligt vis har slunkit igenom alla instanser och kommit ut i produktion.

En sådan kamera är Sony NEX 5. Jag kan för mitt liv inte begripa hur de som designade den kameran tänkte. Men de kanske hade som föresats att bygga den fulaste kameran i världen. Inte ens i kameravärlden betyder utseendet allt och Sony NEX 5 har trots allt sålt riktigt bra. Även om jag tycker att den är fruktansvärt ful så har jag ändå en Sony NEX 5n i min ägo. Det beror främst på att Nex:en tillsammans med en Hawk-adapter med macrofunktion gifter sig riktigt bra med mina M-objektiv. NEX5n är trots sin fulhet som gjord för att användas tillsammans med adapterad M-optik.

Anledningen till att jag köpte en NEX 5n är att jag behövde en kamera med filmfunktion och så hade  jag behov av en kamera som går att använda på 6400 ASA med gott resultat. Leica M och längre brännvidder än 50mm är oftast ingen bra kombination. Med NEX 5n är det busenkelt att snabbt veva in och sätta skärpan med mitt 90mm. På höga ASA är NEX:en minst lika bra som den betydligt större Canon EOS 5D Mark II som jag tidigare ägde och bildkvalitetsmässigt ligger den inte min nyligen sålda 1Ds Mark II så långt efter trots den betydande storleksskillnaden.

Givetvis finns det fler spegellösa digitalkameror att välja på. På en del av de kamerorna har designavdelningen tänkt till riktigt ordentligt innan de satte kamerorna i produktion. Men det är i princip bara Sony NEX5n och Ricoh GRX som trivs riktigt bra tillsammans med M-optik. Jag vill inte kalla NEX5n för fattigmansleica eller Leicadödare för det är den inte. NEX:en är däremot ett bra komplement för dem som har ett antal M-objetiv och som vill ha ett riktigt bra bakstycke att sätta dem på.

Trots att jag har en digital mätsökarkamera från Tyskland som jag trivs med så väntar jag fortfarande på det ultimata verktyget för digitalfoto där alla egenskaperna som jag behöver sammanstrålar i ett och samma kamerahus. Det händer att  jag saknar lite av den trivseln som jag upplever när jag använder med mina analoga mätsökarkameror och jag skulle vilja ha en digitalkamera med samma trivselfaktor. På papperet uppfyller den nya Leica M många av mina önskemål. Men den ligger tyvärr långt utanför min budget.

Det ryktas om en liten fullformats NEX från Sony och liknande rykten har hörts från Fuji. Men det är bara rykten och rykten kan man inte fotografera med. Fram till att det dyker upp något som passar mig bättre väljer jag därför att sitta nöjd med den kameraustrustningen som jag har, gräset är oftast inte grönare på den andra sidan.



Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Postat 2013-02-02 11:15 | Läst 5912 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera