Hej,
Jag tycker om närheten och närvaron i dina bilder. Jag märker inte att dina bildfiler var svårhanterat. Jag känner igen mig i känslan av Kina i dina miljöskildringar. Mitt Kina var på 80-talet och är väl på väg att försvinna, utom möjligen på djupa landet.
Ha det väl
Bob

Väldigt, väldigt bra Mikael! Jag har också sysslat med återvinning av gamla resebilder de senaste åren och det har varit en rätt lång resa på teknikens villkor ofta.

Det är verkligen som du berättar att vi mycket är och varit i händerna på den digitala verkligheten. En väldigt stor förbättring skedde när Lightroom 3.0 ersatte 2.x. Förhållandena dessa gav var som natt och dag och jag gjorde om en del jag gjort med 2:an i 3:an då jag inte stod ut med skillnaden i kvalitet. Efter det har det inte skett lika stora språng i utvecklingen hos Adobe.

För min del har det stora lyftet för digitaliseringen av mina gamla dian främst kommit med min övergång till DxO Photolab. Det som varit game changern där har varit kontrastverktygen. I Photolab finns det exv. hela tre olika varianter av kontrast, Contrast, Microcontrast och Fine Contrast. Microcontrast default har varit rena döden för mina bilder men genom att bara dra den i botten och istället ersätta den med Fine Contrast så kunde jag exv. rädda alla hemskt blotschiga himlar som störde mig.

Även Filmpack 5 som är en plug in från DxO till Photolab har varit till hjälp ibland då det ofta väldigt grova kornet i Agfa CT 21 -filmen kunnat brytas sönder lite mer med den Tri-X -emulering som finns i Filmpack.

Capture One kan jag heller inte gå förbi. Det tycker jag varit oumbärligt vid själva digitaliseringen. I det programmet finns även en Focus Mask som ger en möjlighet att få en bild över hur skärpan ligger och kan variera med den exponering man gör vid reprofotot.

Så dessa olika typer av verktygs utveckling har varit helt avgörande för att kunna ta vara på bilder som ofta sett rätt hopplösa ut. Det kanske vore lite kul att göra en blogg med några före och efter studier för att folk verkligen ska kunna förstå hur dramatiskt detta verkligen ändrat förutsättningarna för att kunna rädda våra gamla bilder.

Även kloningsverktygen har ju ibland varit ovärderliga när man behövt lappa skador av olika slag som varit omöljliga att hantera exv. analogt. Jag har exempel på bilder som gått i två delar vid demonteringen från klistrade diaramar som gått att helt läka ihop med hjälp av kloningen.

Så visst har de nya och förbättrade algoritmerna i både RAW-konverterare och Photoshop öppnat upp helt nya möjligheter som vi tidigare inte haft och detta ör viktigt för att möta upp tidens tand som obevekligt maler ned den tekniska bildkvaliteten, först i färgbilderna och sedan även det svartvita materialet, även om detta oftast klarar sig bättre över tid.

Dina bilder från Kina är viktiga tidsdokument och jag tycker mycket om bilden från skolan. En sak som ofta slagit mig är hur rena och välklädda dessa skolelever är, trots att man levde under förhållanden som gjorde att det måste varit väldigt svårt att hålla barnen rena och välklädda. Har gjort liknande erfarenheter i Afrika också.

Fantastiskt kul, och fina bilder. Innan jag läste texten trodde jag de var från 70- eller 80-talet. Det skulle det också kunna vara , förutom blandningen då som du själv nämner. Modern teknik är kul när den gör nytta!

Dessutom får jag Jean-Michel Jarres "Souvenir of China" på hjärnan:-)

Det blev ett verkligt fint reportage detta! (Nästa gång kan du väl ta med en svartare än svart ruta så man fattar utgångsläget.)

Själva bildinnehållet: Jättefina elever. Propert klädda. Skolsalen har nån sorts korsvirkeskonstruktion, rappnehus på gotländska, ibland med putsade fyllningar av vad som fanns till hands, ibland tegel, i en bärande stomme av trävirke. Man ser takpannorna underifrån. Springorna har tätats med kalkbruk som på Skokloster på 1600-talet eller svenska uthus på 1800-talet.

Snyggt jobbat! Visst, lite kornigt på sina håll, men så plåtar man ju med flit ibland, på film.