Jordfall

En av våra favoritplatser när vi dyker i Gullmarn är den lilla småbåtshamnen Jordfall. Man betalar en liten slant i en brevlåda och nyttjar aviserad parkering för dykare.

Det är enkelt att gå i och ur vattnet med alla tunga grejer och det finns massor att se på olika djup. Dessutom fungerar dykningen här även när det blåser en del. Så här ser den stora dykbilen ut när vi är ute. Den gamla saaben har ett rejält stort bagageutrymme när baksätet är fällt och man kan sitta under luckan och ta på sej flaskpaketet. En blöt dräkt på motorhuven gör inte heller så mycket.

På detta dyk fick vi tidernas överraskning. En havskatt har hittat in i en av de stora "bojstenarna". Skalen som ligger utanför hålet är restern från havskattens måltider så den har nog bott där ett tag. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten förut så detta var verkligen kul. Hoppas den trivs i sin håla och stannar. Vi såg den två dagar så lite stationär är den.

Vid Jordfall kan man simma ut på en lerbotten och hitta t ex sjökock som jag visade bilder på häromdagen eller plattfisk som denna. Om man simmar ut till ca 30-35 m djup kan man hitta cylinderrosor och havskräftor, mer om det en annan dag.

Man kan också dyka i ett område med lösa stenar och en vägg med djupa sprickor. I sprickorna hittar man alla möjliga olika gäster. Här sitter det två andra plattfiskar (jag gissar bergvar, men plattfiskar är svårt). De sitter upp och ner, jag har inte vänt på världen för dem.

I en specifik spricka finns västkustens (eller Sveriges) mest fotograferade tångsnärtor. Den större ville inte vara med på bild och den här var ganska blyg den också. Men de var hemma.

Den simmar flera små stensnultror i skrevorna och man får en känsla av att de ibland faktiskt vill vara med på bild. De ser så kaxiga ut med sina små huggtänder.

En självklar gäst i bergsskrevorna är den vackra trollhummern. Den kryper ofta in när man lyser på dem och dessa är lättast att fotografera på nattdyk. Den här tyckte dock att det var OK att bli fotograferad. Skölden är vackert blå och röd men det är sällan man får se hela på dagtid.

Flera berggyltor uppehöll sej bland stenarna nedanför bergväggen. Dessa fiskar kan bli ganska stora (ca 60 cm, 3,5 kg) . När honorna blivit 10-14 år skiftar de kön och blir hannar, vilket betyder att i princip alla fiskar över 40 cm är hannar.

Efter en dryg timme i det 6-gradiga vattnet smakar det gott med lite mat. Vi är inte så avancerade och grillad korv står ofta på menyn. Vi gjorde tre dyk på Jordfall och det kommer en rapport till om vad man kan se ute på djupare vatten.

Ha en fin helg alla

Lena

Gullmarn

Gullmarn i Bohuslän är Sveriges enda äkta tröskelfjord och landets första marina naturreservat. Det officiella namnet är faktiskt Gullmarn, och inte bara en slarvig förkortning av Gullmarsfjorden. Vid mynningströskeln är djupet 45 meter medan det största djupet, vid Alsbäck, är ca 120 meter. Höjdskillnaden innebär bristande vattenutbyte med havet utanför, vilket medför ett rikt och delvis unikt marint djurliv. Helt perfekt för nyfikna dykare. Det finns också en rad fina vikar och platser där man lätt kan ta sej i och ur vattnet med tung utrustning. Det går således alldeles utmärkt att åka ner fyra dagar och bara dyka från land i Gullmarn, motiven tar aldrig slut.

Gullmarsanemon (Protanthea simplex) är ett exempel på en art som finns i enorma mängder i fjorden och som man bara kan se sporadiskt (mycket djupare) i havet utanför.

Denna vackra vita anemonen bekläder ibland hela väggar. 

En vacker havsborstmask som heter Påfågelsrörmask (Sabella pavonina synonym Sabella penicillus) sitter i små klungor på väggen. Den lever i ett rör som den gör av sand, lera och slem.

När man närmar sej masken med kameran får man ofta bara en chans, sedan drar masken in de vackra tentaklerna i röret. Tentaklerna bildar en tät krona runt munnen, och ser ut som en blomma.

Eremitkräftor hör till mina favoriter och jag blev inte besviken på denna resa. Det fanns mängder med eremiter på flera av dykplatserna och många av dem verkade ha drabbats av vårkänslor. Den här satt på en bergvägg och höll hårt i sin lilla vän. Han ser lite störd ut så vi lämnade honom snabbt. Lutningen var kanske i jobbigaste laget.

Den här hannen har hittat en blåskimrande liten fröken som han tänker hålla i och vakta tills parning är möjlig. Han är mycket beskyddande och vaktar henne väl när jag kommer nära med kameran.

Bilderna är tagna med 60 mm makro, så lite närgånget blir det. Det här är antagligen Pagurus bernhardus, vår vanligaste eremitkräfta. Lägg märke till att höger klo är större än den vänstra.

Det här är mest troligt samma art bara en annan färgskiftning. De matchar varandra bra med de blåa runt ögonen. Eremitkräftor äter det mesta de kan komma över i lämplig storlek och fungerar lite som havets renhållningsarbetare.

Hälsningar Lena

Torsken ställde i alla fall upp på bild

Är nu åter efter en långhelg på västkusten med dykning i Gullmarsfjorden. Mängder med bilder att importera, sortera och gå igenom. Dessutom är badrummet fullt med saltindränkta prylar och trädgården har nästan exploderat med växtlighet när vi var borta.

Dykningen har varit riktigt bra hela helgen även om vädret varierat ganska rejält. Sista dyket gjorde vi på Fossens camping i morse, där vi även hyrde en stuga. Igår hade ett dykpar sett småfläckig rödhaj där och naturligtvis ville vi se om vi hade samma tur. Tyvärr såg vi ingen haj men däremot en del fina torskar. Mer om detta när jag fått lite ordning på mina bilder.

Hälsningar Lena 

Jag ändrar lite...

Jag har gått igenom mängder med makrobilder de senaste dagarna och fastnar för en del som egentligen bara visar mönster eller strukturer av djur. Jag testade att dra lite i spakarna och insåg att just dessa djur är det få här på FS som har någon egentlig uppfattning om hur de ser ut eller vilken färg de har.

Ett syfte jag har med denna blogg är ju att visa hur undervattensvärlden ser ut för de som inte har möjlighet att se den själva. Alltså har jag varit väldigt noga med att bilderna ska visa hur det verkligen ser ut. Ikväll frestades jag till att leka lite i ffa LR, så i detta inlägg stämmer bilderna inte längre helt med verkligheten. Men det var kul...

Egentligen har jag inte gjort så mycket mer än dragit i vitbalans, skuggor, kontrast, mättnad mm utan att bry mej om vad som är verklighet.

Bilderna visar fortfarande helt korrekta strukturer av dessa djur som är anemoner, havsborstmaskar, död mans hand ock sjöstjärnor.  

Alla bilder är tagna på svenska västkusten med Canon 7D, Canon 60 eller 100 mm makro (+ Raynox DCR 250 vid ett par tillfällen) och dubbla blixtar.

Hälsningar

Lena