Utterspaning i Gysinge

Efter Ing-Maries inlägg med utter från Gysinge har jag varit där tre gånger och spanat, till slut fick jag utdelning. När jag tog den är bilden såg jag faktiskt inte att det var en utter med (en liten mörk plutt till höger) förrän jag kom hem och tittade i datorn. Den var antagligen bara uppe på isen en kort stund innan den dök igen. 

Det första jag fick se när jag kom fram var en bäver som lg på isen och "chillade". Det låg där ett par timmar utan att röra sej nämnvärt. Inga problem med istappar i pälsen om man bär bäverpäls. 

Uttern kom betydligt närmare än på första bilden. Det var en ganska ung individ, inte så stor. Det var krispigt kallt men jag kan fotografera med vantar och när jag inte tog bilder kunde jag ha händerna i fickorna på jackan.

Bilderna är tagna med 500 mm och därefter beskurna. Uttern är lite skygg av sej så det gäller att ta det lugnt och inte störa den.

Den räds inte heller att dyka i strömmande isvatten.

Plums!

Den kom ofta upp med någon godsak i munnen, som en fisk eller groda.

Vi var fyra personer som andäktigt följde den lilla utterns förehavanden. Plötsligt dök den upp på andra sidan strömmen och skuttade iväg in bland träden. Där rullade den runt i snön för att pressa ut vatten ur pälsen. Helt omöjligt att få på bild.

Den var snart tillbaka i forsen och nu hittade jag ett nytt ställe att spana från. Det gällde bara att hitta en glugg mellan grenarna.  

Bilderna är fortfarande rejält beskurna men den var närmare nu än innan. Jag kunde lugnt stå bakom en gles ridå av träd och se den dyka efter ätbart, som den tog med upp och kalasade på.  

Cool får man väl säga. En riktigt liten predator.

Det här var också en cool snubbe. Han hade kört fyrhjuling från Hofors! En resa på 45 minuter i minus 13 grader som det varit på morgonen. 

Hälsningar Lena

Räven raskar...

Rävarna är väldigt aktiva just nu och när jag åkte ut en morgon fick jag syn på två stycken som åt frukost ganska nära vägen. Jag körde ett par hundra meter till, vände på en liten sidoväg, ställde in kameran och körde tillbaka med sidorutan öppen. De märkte direkt att jag stannade.  

Men den ena, som började ge sej av, stannade i alla fall och tittade tillbaka på sin partner. Tack för den.

Sedan gav de sej iväg och skatorna kunde ta över det som var kvar av festen. 

Hälsningar Lena

Återbesök hos hägrarna

Jag har också hunnit med ett besök vid Råstasjön. Hägrarna satt och väntade när jag kom. Det var lördag och deras fisklådor var tomma. 

De satt lite överallt. Eftersom folk nu åker skidor och promenerar på sjön sitter de fler hägrar i träden och ett stort gäng satt i de höga granarna på andra sidan vägen. Den här satt nära lådorna och ganska lågt på en gren. 

När jag kom närmare tittade den ner på mej och ögonens placering gör att de ser lite komiska ut. Det blåste dessutom vilket gav en extra knorr på frisyren, eller så hade den bara en "bad hair day". 

Det var kö till utkiksplatserna på stolparna. 

Eftersom hägrarna bara satt stilla gick jag längs gångvägen som går runt sjön. En tjej matade en av de sociala ekorrarna. 

Den ställde villigt upp på att bli fotograferad i utbyte mot jordnötter.

Vattenrallen var på plats men ville inte vara med på bild. Däremot fanns det en rödhake som poserade korta stunder. 

På väg tillbaka mot den plats där hägrarna håller till hörde jag flera av dem skräna högljutt. Jag fick syn på ett helt gäng i luften och förstod precis vad som var på gång. Fiskbilen var på väg in i parken med deras lördagsmiddag.

Då blir det full fart på alla de stora fåglarna som flockas på en ganska liten yta.

De kommer ibland inflygande i brösthöjd, vilket ger en kittlande känsla för mej, men jag kan också föreställa mej att några tycker det är obehagligt. De manövrerar dock skickligt mellan trädstammar och folk. De vill trots allt ha ett visst, om än kort, avstånd till människor. Bilden är tagen med 100 mm och beskuren enbart på höjden.

Middagen är serverad och det uppstår förstås en del kiv, men det är för rörigt för att få fina bilder. 

Det är för många fåglar på samma plats. Om man tar med sej egen fisk (och någon som kastar den), har man större chans att få rätt miljö och locka till sej lagom många. Om man bara vill se och fota hägrar är det här nog det säkraste stället i landet, så länge vintern håller i sej. 

Det stod "crispy fish" på menyn, bara att hugga för sej.

Hälsningar Lena

Den pigga vinterbadaren

Det är ju vinter och jag har lyckats ta mej ut någon enstaka dag då hyfsat väder sammanfallit med ledighet. Här var det sol och ganska kallt, då är Ulva Kvarn ett trevligt resmål.

Det var förvånansvärt mycket is trots att vattnet brukar strömma bra här. 

Mitt i strömmen satt den förstås, den pigga strömstaren som ju inte drar sej för att bada trots bitande kyla. 

Ibland doppar den visserligen bara huvudet. Jag tycker det är häpnadsväckande att den kan hålla sej kvar på en sten trots att det strömmar så pass hårt. 

Den höll till mitt i forsen och ibland lyckades den sätta sej i en solglimt. Solen når bara ner i forsen mellan ca 11 - 13 den här tiden på året och det var dessutom en del moln, alltså bitvis ganska mörkt.

Stora delar av forsen var frusen men det strömmade en hel del vatten under isen.

Men det blir svårt för strömstaren när det ser ut så här. 

Den var mycket aktiv och flyttade ständigt på sej mellan olika dykplatser.

Vilket var ganska bra för det blev snabbt väldigt kallt att stå stilla och spana efter den.

Den gjorde en flygtur i mitten av fåran, där solen letat sej ner.

Jag ville också ta några bilder med lång slutartid, men det var svårt då fågeln knappt satt stilla. När den sitter på isen håller den också på och niger titt som tätt, typiskt strömstare.  

En väldigt pigg vinterbadare.

Förutom strömstaren var det några gräsänder på plats och träden var vackert kanderade med rimfrost.

Avslutar med ett panorama av fem bilder i stående format, handhållet dessutom. Kul att det är så lätt att göra på det här sättet när man bara har en kamera med ett objektiv med sej (och det är en 100-500 telezoom).

Hälsningar Lena

Etapp 11: Slutdestination Richardson, Texas, via Bowie.

Från Amarillo hade vi drygt fem timmar att köra till vår slutdestination som var Richardson (nära Dallas) i Texas. Landskapet var platt med minimal variation, men vi fick ändå vissa konkreta bevis på att vi var i Texas.

Vi mötte flera transporter av stora detaljer till vindkraftverken som det var så gott om i nordvästra delen av Texas.

Unga köttdjur lever ett till synes bekymmerfritt liv på stora arealer. De kommer dock att slutgödas på "feedlots" med tiotusentals djur som står i fållor helt utan bete och enbart får kraftfoder (stärkelse) för att uppnå godtagbar slaktvikt. Vi passerade ett par sådana också.

Vid lunchtid körde vi av i Bowie för att ta en paus. Om jag skulle välja mat utifrån smak och kvalité hade nog Burger King varit mitt första val, men Dairy Queen bjuder på så mycket mer. Min sambo vill dessutom gärna ha en glass och då är DQ ett givet val.

Det här är inte en ovanlig syn. Små orter och de lokala matställena stöder de som deltagit i USAs olika krig i världen. Om och varför betyder inte så mycket här.

Här beställer man inte maten i en automat eller via en app i mobilen. Man pratar med en person och talar om vad man vill ha. Många betalar dessutom med sedlar, men det går givetvis att betala med kort som vi gör.

Jag är ju oftast lite för feg för att fota människor utan deras vetskap, men här tog jag en bild på restaurangen och en av deras stammisar (vilket jag blev helt övertygad om att han är under den tid vi satt där).  

Vad har då Bowie att bjuda på för turister som råkar passera? Tja, vad sägs om världens största "Bowie knife". Den finns snyggt dokumenterad i Guinness World of Records. 

Vi närmade oss Dallas lagom till den inledande rusningstrafiken. Här kan man välja den något mindre trafikerade "betalvägen", men med en hyrbil från Nevada hade vi ingen avläsare (tolltag) på vindrutan och då är det bara att glömma.  

Vi lyckades köra på den alltid hårt trafikerade 75:an. Så här såg det ut på Google maps och hastigheten sjönk snabbt till krypfart. Men jag tror ändå att vi lyckades ta oss de sista 17 kilometrarna på 22 minuter (eller möjligen lite till). 

Här slutar vår roadtrip från LasVegas, Nevada till Richardson, Texas. Vi firade nyår i Texas och hade några lata dagar till innan vi åkte hem till vardag och jobb.

Hälsningar Lena