B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Bara blött

Vissa dagar är det bara blött...som idag. Till slut lättade molnen lite....

...men jag hann inte riktigt. När jag precis hittat rätt stämning och möjliga motiv försvann solen bakom några stora moln. Tillbaka till bara blött...

Hälsningar Lena

Postat 2019-03-17 22:12 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Vått och blandat

Det var länge sedan jag visade några undervattensbilder och det var också ganska länge sedan vi var ute och dök. Alltså fick det bli ett dyk i arkivet. Här kommer några bilder från Norge som är tagna under 2018 och som jag nog inte har visat tidigare.

Det här är en typ av trollhummer som jag bara sett i Norge fast den ska finnas även längs kusten i Bohuslän. De gömmer sej ofta när man lyser på dem med lampa eller när det blixtrar från kameran, men den här var lite extra nyfiken.  

Ett kärleksfullt par vanliga krabbtaskor som man kan hitta längs hela vår egen västra kust. Tacksamma motiv och kanske inte så spännande. Men jag tyckte de var söta tillsammans.

Eremitkräftor saknar eget yttre skal på bakkroppen och nyttjar därför skal som något annat djur har tillverkat. I detta fall en av våra vackraste snäckor Calliostoma zizyphinum.  

Den här lilla röda eremitkräftan är troligen en Pangurus pubescens . Den sitter på en "död mans hand" som är en sorts korall som är vanlig längs både svenska och norska kusten.

En av mina absoluta favoriter under ytan är en eremitkräfta som heter Pagurus prideaux  som jag bara sett  i norska fjordar. De finns även i Medelhavet men inte i svenska vatten. De lever i symbios med anemonen Adamsia carciniopados som den har som skydd på bakkroppen och den kan dessutom dra nytta av anemonens brännande lila nässeltrådar. Anemonen plockar åt sej rester från eremitens måltider och på så sätt får båda nytta av samlivet.

En liten tejstefisk smyger fram längs botten. Här passerar den ett gäng spökräkor som sitter på strukturerna den passerar.

Spökräkor är mycket små och hör till en grupp djur som heter amphipoder. De runda djuren som ser lite lusliknande ut är också troligen en sorts amphipoder. Här skulle jag ha haft en Raynoxlins eller någon annan form av "supermakro" men det är inte så lätt att veta i förväg. 

Hälsningar Lena

Postat 2019-03-16 16:17 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Lappuggla

Johnny visade bilder på en lappuggla i Upplands Väsby förra söndagen och under veckan har jag noterat att den stannat i området. Idag hade vi möjlighet att åka ut en sväng och då blev det en tur till ugglemarkerna...och lappugglan var kvar. Den satt i ett träd och tittade på fotografer och fågelskådare när vi kom.

Ganska snart gjorde den precis det som alla stod och önskade. Den gav sej ut på en flygtur....

....ut över hygget....

...och till en annan utkiksplats. Kunde inte motstå att visa hur vacker den är även bakifrån.

Ugglan var förvånansvärt aktiv  och flög mellan olika träd flera gånger under den tid vi var där.

Här händer det som nästan aldrig brukar hända. Fågel lättar och flyger MOT mej. Det vanliga är att de flyger åt motsatta hållet. Avståndet är fortfarande långt men den kommer snabbt närmare.... 

Det fortsätter komma mot mej och flyger ganska högt upp...

Lappuggla nästan ovanför huvudet. En helt ny upplevelse.

Då breder den ut vingarna och landar.

Tack för den fantastiska poseringen!

Vi stannar en stund till och ser så småningom ugglan flyga bort mot skogsbrynet. Egentligen miljön där den är som finast, men rakt ovanför mitt huvud är också OK.

Hälsningar Lena

Postat 2019-03-09 15:38 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Våren som kom av sej...

SMHI hade rätt...det kom snö och det snöar fortfarande i skrivande stund. Minst 10 cm täcker nu marken, jag har varit ute och kollat. Min lilla tussilago som jag hittade igår får gömma sej några dagar till.

Om det är snöovädret eller något annat vet jag inte men koltrastarna har stormöte hos oss idag. Jag har räknat till 14 stycken som mest. De vill ha äpplen och frön på marken (som hela tiden snöar över).  

Kungen på det enda äpplet som fanns vid frukost i morse var förstås blåmesen. Hen vaktade och åt till synes obekymrad i snöfallet.

Koltrastarna ville förstås smaka på godsakerna och det blev en del tumult vid frukten tills vi fick ut några fler.  

En hanne som jag inte sett tidigare har några gråvita fjädrar. Jag ska hålla utkik efter den.

En koltrast tyckte att man kan väl ta äpplet helt i besittning genom att sätta sej på det

" - Nu ska man väl få ha det för sej själv i alla fall! "

Det blev mera vakta än äta....

..och i ett blurr av vingar satt det plötsligt en vacker koltrastfröken där och smakade på frukten. Tyvärr missade jag själva övertagande. Jag var helt enkelt för nära och det blev bara sudd alltihopa.

Jag tycker att hon var så vacker så jag bjuder på en bild utan äpplet som avslutning.

Hälsningar Lena

Postat 2019-03-03 16:24 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Fotofika + viktigt vårtecken

Fotofika var? Tja, kajor med ett rosa slott i bakgrunden...kan väl bara vara Uppsala.

Vi fick stå och vänta för att få ett bord. Så poppis är konditori Fågelsången på en lördagförmiddag.

Vi hade en del långväga gäster idag som t ex Hannu från den stora staden söder om Uppsala.

Hannu visar prov på hur det ska gå till när man verkligen hugger in på fika. Jag tror att det var en wienersemla.

Anders var förstås på plats med en liten kamera....

...och här en annan liten kamera.

Göran, också från den stora staden, hittade fram till Fågelsången till slut. Det var tyvärr inte så många tjejer som dök upp...kanske nästa gång, Rauni, Ewa och Anna (om ni ser detta).

" - Psst kompis.....fotografen är här, kolla.....- Ursäkta, jag blir finare när jag torkar! " 

" - Fast jag skulle faktiskt vilja säga ett ord eller två. Det är dags att sätta ner foten nu för alla gamiga änder. Man får ju slåss för brödfödan varje dag! Smutsig blir man dessutom, när de kommer sättande med sina stora simfötter. "  

" - Nu tänker jag dra en tag och putsa till mej lite inför kvällens förlustelser, vårkänning alltså..."

" - Hade du varit lite snabbare med kameran hade du kunnat få en riktigt läcker bild att avsluta med, din klant ! "

Därför avslutar jag med ett litet gult vårtecken istället. Längs en cykelbana i Knivsta fanns det tre små gula knoppar som precis trängst fram mellan fjolårsgräs och gamla löv. Tussilago känns som ett säkert kort. Våren är här!

Hälsningar Lena

Postat 2019-03-02 17:23 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
1 2 3 ... 251 Nästa