B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Helgpyssel

Nu är hösten verkligen här och då är det en del pyssel som måste göras när det är helg. Växthuset är nu tömt och de sista tomaterna, chili och auberginefrukterna skördade. Min sambo gör rent och putsar glasen inför vinterinredningen som vi gör nästa helg. Jag kokade marmelad på gröna tomater med citron och ingefära. Det blev över förväntan gott.

På lördagen blev det en sväng in till Uppsala för att uträtta några ärenden. Solen strålade...

...och jag hittade de här två fotoentusiasterna på ett känt kafé i stan. Jag fikade en stund med dem. Alltid lika trevligt.

Kajan satt utanför en stund men tröttnade på att vänta. Det var inte tillräckligt varmt för att sitta utomhus även om några gäster trotsade hösten.

På väg genom Uppsala mötte jag den här unga kajan som jag gärna hade gett några godsaker, men jag hade inget.

Min systerdotter har varit på besök från USA och hon älskar kantareller, så det har vi förstås varit ute och letat efter. Den här gången gick det ganska bra. Vi plockade också ny mossa till grodorna som efter söndagmiddag fick ny grön inredning i sitt terrarium. De blev vips ljusgröna av förtjusning (de skiftar färg efter sinnelag, eller vad det nu kan bero på...).

Hej så länge,

Lena

Postat 2018-10-09 16:47 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tustnas övriga djurliv

En morgon då vi lastar båten för dykning upptäcker vi en mink mellan kajens stenblock. Den kommer fram och tittar åt vårt håll...Jag springer in och hämtar "landkameran" som jag inte hunnit packa ännu.

Jag måste passera över kajen där minken håller till för att komma in i huset och sedan för att komma ut på bryggan igen. Minken gömmer sej tillf'älligt men är snart ute igen. Det är mulet och mörkt men avståndet är inte särskilt långt och jag har 100-400 mm på kameran.

Minkar är ett problem som jag är fullt medveten om, men det är ändå lite kul att få se den så här nära. Den här lever nog ganska gott på fiskrens och allehanda rester från fisket som pågår vid denna kaj.

Vi ger oss av och ganska snart lyfter en örn från trädtopparna. Det här är med stor sannolikhet en av de havsörnar som man kan fotografera på Smola, eftersom ön ligger nära och färjan dit passerar bakom oss när vi kör ut.

Det visar sej vara två örnar och den andra lättar från en liten ö när vi passerar med båten.

Vädret är inte det bästa. Det både blåser och småregnar. Eftersom vi dyker i en fjord blir det inte några större problem med vågor eller dyningar. Men det är svårt för båtföraren att plocka upp dykare eftersom båten driver i den hårda vinden och riskerar att gå på grund. Vi får i alla fall en genomgång vid dykplatsen "Avgrunden" och är snart i vattnet.

Fredrik hittar en stor hummer och ställer ifrån sej sin kamera (som tyvärr syns i bild). Han försöker få hummern att komma ut och kolla in honom lite närmare. Ibland går det med stora exemplar som kan vara rätt kaxiga. Den här törs inte riktigt komma ut men pejlar av med antennerna.

En stor vacker anemon kan man ju inte motstå och jag signalerar till Fredrik att stanna upp i bakgrunden. Blåstrålen som plötsligt vill vara med på bild blir en överraskning.

Jag möter en praktfull långa och den ställer upp på några bilder innan den vänder stjärten till. Eftersom bilden är tagen med fisheye gäller det att komma riktigt nära.

Vi hittar också en vackert mönstrad marulk som jag lyckas få några bilder på trots att dyktiden på det här djupet är på väg att ta slut. Vi måste bege oss upp mot grundare vatten...

När vi närmar oss säkerhetsstoppet (dvs 6 m) stöter vi på Stefan som kör undervattensscoter. Om man vill förflytta sej längre sträckor under vatten och inte göra av med luft på att simma själv kan man ha med sej ett sådant hjälpmedel. Inget för fotografer men på ett stort vrak kan det vara praktiskt eller i ett grottsystem (om man har utbildning att dyka där). 

Det är tillfälligt uppehåll i regnet och på väg till vårt lunchställe får vi syn på den här tvåhövdade fågeln. På håll var det svårt att se att det faktiskt var två individer. 

De lättar när vi passerar med båten.

Tyvärr ger de sej av åt två olika håll. Det var meningen att vi skulle avsluta veckan på Tustna med en fotosafari på Smola och fota havsörnar, men vädret satte stopp för det. Det blåste kuling och öste ner regn den morgonen vi skulle åka ut. Det här var de örnmöten vi fick hålla till godo med på denna resa.

På väg tillbaka till kajen efter veckans sista dyk lättar några småskrakar. Vinden har tillfälligt mojnat något.

Nästan framme kommer en röd gummibåt farande. Det är Kent som bytt om till Hawaiikostym inför kvällens obligatoriska hawaiifest. Musiken från den stora högtalaren ljuder över hela fjorden och han bjuder på kalla öl laget runt. Eftersom många skulle åka hem tidigt nästa dag blev det en ganska stillsam fest, men vi tittade på alla inlämnade temabilder från veckan, åt god mat och hade en rolig prisutdelning. Sedan följde veckans sista tärningsspel om disken,  jag klarade mej även denna kväll.

Hälsningar Lena

Postat 2018-10-04 19:12 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Märkliga makro

När man dyker med makroobjektiv på kameran hittar man ofta många märkliga små djur. Det här är en havsspindel som dalar genom vattnet med benen hopfällda som ett hopfällt paraply. När den dalat klart och närmar sej botten fäller den ut benen och landar som en spretig liten månlandare. Just denna hade bara fem ben kvar (av åtta) och bilderna på den när den satt på botten blev inte så bra.

Det här är en ganska stor nakensnäcka (ca 5 cm) som heter gulskäggsnuding på svenska. Jag kan inte minnas att jag sett den tidigare, vare sej i Sverige eller Norge men det är inte någon ovanlig art enligt litteraturen.  

Just denna hade bara en "antenn" på huvudet som egentligen heter rhinofor. Den verkar ha blivit av med den andra och bara en liten knopp återstod.

Bara en liten firre men den poserade så fint att den får vara med i dagens kollektion.

En väldigt liten plattfisk, möjligen en rödspätta. Den är bara ca 3 cm lång och jag såg den för att den råkade röra på sej, annars är de mycket välkamouflerade.

Så här ser en pilgrimsmussla ut om man tittar riktigt nära. Man kan se raden av ögon bland fransarna.

När vi dök under bryggan fanns det många fina makromotiv på repen som hängde under ytan. Det här är små anemoner som jag inte riktigt lagt märke till förut. Vackra färger eller hur?

Den här är ca 2 cm i diameter och väldigt vacker i färgsättningen tycker jag.

Eftersom vi var under bryggan kunde jag inte motstå detta motiv. Ni får fundera lite själva hur det har uppstått...

Virvelmaskar fanns det gott om. Det här är en plattmask som är mycket tunn. Ibland får man en känsla av att de "tittar" på en men jag vet inte om de verkligen gör det.

De här vackra rosetterna såg vi mängder av och jag tror att det är ett mossdjur eller det är nog mer rätt att kalla det en koloni av mossdjur.

Veckans största överraskning var nog maneten Physophora hydrostatica. Jag sökte på nätet efter information om dessa maneter och 2011 hade man hittat tre exemplar på västkusten. Enligt Havets hus personal har de har inget svenskt namn, men på engelska kallas den "hula-skirt jellyfish", på grund av sin hula-hulakjolliknande former.

Här fotar Fredrik den med vidvinkel och jag lyckades få en bild trots att jag hade 60 mm makro. Maneterna tillhör gruppen rörmaneter och består av flera organismer som är beroende av varandra, bland annat en flytklocka, en medusadel och flera polyper.

Vi fick se två olika individer och flera andra dykare såg också dessa maneter. Ibland kanske det var samma som vi sett men det är inte otroligt att det fanns betydligt fler än bara två.

Hälsningar Lena

Postat 2018-10-01 20:35 | Permalink | Kommentarer (21) | Kommentera

Skräp, spöknät och en gäng befriade krabbor

Oftast vill man inte som naturfotograf fotografera det "fula" som t ex  skräp och sopor som vi spritt omkring oss i naturen, om det inte handlar om att dokumentera precis det. Under veckan på Tustna anordnar Jonna Bergström undervattensfotoworkshop och ger oss olika teman att jobba med. I år var ett tema "Miljöpåverkan" och plötsligt blev det väldig fokus på skräp i havet. Två bilder var skulle vi visa upp i slutet av veckan och denna golvlampa var en av mina. Bilden är tagen på en dykplats mitt ute i en fjord, dvs den har dumpats från en båt.

Det har varit (och är för många fortfarande) särskilt enkelt att städa bort oönskat skräp genom att slänga det i havet. Det försvinner ju så bra. I synnerhet om man gör som i den gamla informationsfilmen och ser till att soporna sjunker ordentligt. Bilden ovan är tagen vid en bropelare där det bl a ligger en motorsåg. Det orangegula bakom fisken är bladet från sågen.  

Här har en liten firre simmat in i delar av motorsågen. Det fanns gott om småfisk runt den. Det var bara att ligga still och vänta på ett bra fototillfälle. Jag hade hellre haft vidvinkel för dessa bilder men Fredrik ville ha den för att fota bropelaren.  

Det fanns en del annat svårdefinierat skrot under bron. Här en rödnäbba med en del av skrotet i bakgrunden.

Tomflaskor finns det gott om i havet.

Vi dök också utanför den hamn där dykbåten ligger och där finns förstås mängder med bråte. Gamla däck, järnskrot, maskin och båtdetaljer etc. Just denna hamn var inte extremt nedskräpad, det såg ut som det gör mest. Det finns massor med skräp i varenda idyllisk båthamn och många djur tycks trivas där, i synnerhet om det också kastas i en del fiskrens. Alla asätare stortrivs och hittar dessutom fina ställen att gömma sej på bland bråten.  Ormsjöstjärnorna på bilden ovan ligger runt en rörmynning som vi hittade en bit från hamnen. Det mörka som kommer ur röret är antagligen bara smutsigt färskvatten, hoppas vi i alla fall....

Jonna och hennes parkamrat Daniel hittade ett gammalt spöknät under en del av bryggan och bestämde sej för att det skulle tas upp. Carl och Stefan hjälpte till från ytan att dra upp nätet som hade fångat en mängd krabbor och andra smådjur.

De lyckades befria två krabbor under ytan men minst åtta satt så svårt insnärjda att de fick följa med upp. Inledningsvis verkade de döda men det visade sig att de flesta levde när de började befria dem från nätmaskorna.

Det var inget lätt jobb att få bort nätet från dem. Först fick de genomgå en grovrensning med kniv.

Sedan blev det finare puts med saxen. Den tillfälligt försvunna "kökssaxen" insåg vår kock när han kom ut och tittade. Jonna jobbade envist för att få bort all nylon och belönades med flera nyp av krabborna.

Nu börjar det likna något. Vi pratade en stund om att äta upp krabborna men kom ganska snart fram till att just dessa hade förtjänat att få komma tillbaka till havet.

Förutom krabborna innehöll spöknätet mänder med andra små djur som följde med upp på bryggan. Många små djur som denna pyttelilla trollhummer satt inte fast, inte än i alla fall... Alla småttingar som kröp eller krälade på bryggan plockades upp och åkte i havet igen. 

Krabborna fick ta igen sej i en balja en stund innan alla levande var rensade och rengjorda från nylonmaskor. Sedan släpptes de tillbaka i havet och kunde förhoppningsvis återhämta sej efter vistelsen i nätet. Det här spöknätet hade i alla fall slutat fiska.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-27 19:41 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Tustna under ytan

Det har regnat våldsamt under natten men solen tittar fram när vi ger oss iväg för våra första dyk utanför ön Tustna i Norge. Det är en resa som vi gjort flera gånger förut och vi möter i stort sett bara gamla bekanta. Skepparen Kenth ser lite bister ut men det är ett glatt gäng från Skåne som driver denna verksamhet. I år firar den dessutom 25-års jubileum. 

Kocken Johan är också med och dyker. Han vill att några ska plocka musslor till middagen och en torsk eller två vore inte heller fel. Man får jaga under ytan i Norge och några i detta gäng har blivit så duktiga att de lyckas ta en och annan torsk eller sej ibland.  

Vid dykplatsen får vi en genomgång hur det ser ut och hur vi ska navigera. Om inte strömmarna vill annorlunda går det oftast att hitta ganska rätt och det bra om båtföraren vet ungefär var vi ska komma upp. På denna plats finns en boj där vi går ner. Om man inte hittar tillbaka till den får kan skicka upp en egen ytmarkeringsboj så båtföraren ser var man är.

Vi hoppar i vattnet och ca 5 m ner ser det ut så här. Det finns mängder med småfisk och på de stora bruna tarebladen sitter sjöpungar, hydroider och sjöborrar.

Vi sjunker djupare och ljuset minskar. Den vackra röda stjärnan heter solsjöstjärna och den lite större fisken är en rödnäbba (blåstrålens hona).

Vi går ner till ca 25 m och det är nu ganska mörkt men mot ytan får man fortfarande ett grönt ljus. Fisken är en blågylta där den vackra hannen kallas för blåstråle. Bilderna är tagna med Canon 7D mk II och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på ca 12 mm) samt dubbla blixtar.

Här gör sej Fredrik redo för fotografering. Vi turas om att använda vidvinkeln och idag var det min tur. Han har istället en makroglugg (Canon 60 mm) på sin kamera (som är min gamla 7D).

Lite senare hittar jag en stor vacker brännmanet med en liten fisk som håller till i de brännande trådarna. Den har ett skyddande slem som gör att den kan nyttja trådarna som skydd utan att bränna sej.

Sedan följer en katt-och-råtta-lek med den lilla fisken som oftast lyckas gömma sej i maneten precis när bilden tas.

Trådarna är långa men vi är ju nästan helt täckta av dräkter med tätslutande huvor så det blir sällan några problem mer än möjligen i ansiktet.

Jag försöker fånga den lilla fisken när den är på klockans ytan men den lurar mej hela tiden och vår dyktid börjar lida mot sitt slut. Undervattensfoto har visa begränsningar och när den dyktid man angivit till båtföraren börjar ta slut måste man avbryta, hur kul motiv man än har hittat. Dykdjupet man valt och hur mycket luft man har med sej avgör förstås hur länge man kan vara nere, men med erfarenhet lär man sej att bestämma i förväg hur länge man vill dyka och sedan anpassa djupet efter det.  

Vid den här typen av dykning väljer vi oftast 60 eller 70 minuters dyktid. Vattentemparaturen var 13-14 grader vilket är ganska behagligt i torrdräkt och man drivs inte att avbryta pga kyla. Närmare ytan blir det ljusare igen och vi hittar en vacker berggylta. Det som ser ut som små blombuketter är hydrioder (dvs djur).

I dyktiden måste man också planera för ett tre minuters säkerhetsstopp dvs man avbryter vid 6 m och 56 minuters dyktid och stannar mellan 4-6 m i tre minuter för att vädra ut lite av det kväve man andats in under dyket. En minut för uppstigning från 6 m räcker bra. Ibland finns det kanske roliga fotomotiv på grunt vatten och då går säkerhetstoppet väldigt fort, eller så ligger man bara och gungar lite i öppet vatten.

Solen sken när vi bröt ytan och vi hade hittat tillbaka till bojen där också vår båt låg och väntade. Bättre än så här kan det knappast bli. Senare i veckan skulle både vind och regn ändra på förhållandena rejält.

Hälsningar Lena

Postat 2018-09-26 16:46 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera
1 2 3 ... 243 Nästa