B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

När solen gick upp...

När solen gick upp i morse befann jag mej vid "skogsmatningen" bakom Ultuna campus (Årike Fyris). Jag jobbade hemma en stund tidigt på morgonen och åkte till jobbet vid åtta-tiden, lagom för att hinna med soluppgången i skogen bakom jobbet.

Det var gnistrande kallt och jag hade på tok för dåliga skor för att stanna en längre stund. Men det behövdes inte...soluppgången varar inte så länge.

De vanligaste matgästerna var förstås på plats...

...jag bara inväntade att de skulle sätta sej på en plats med en gnutta solljus.

Skogen var tyst, kall och vacker trots att jag bara befann mej ett stenkast från centrala Uppsala och E4 mot Stockholm. Efter 15 minuter med gråsiskor, blåmesar, koltrastar, talgoxar, nötväckor, "hacke" och en och annan ekorre packade jag ner kameran och körde de sista hundratal metrarna till mitt jobb.

Trevlig helg allihopa,

hälsningar Lena

Postat 2019-01-18 20:22 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Storfiskaren

Jag tog en tur till Ulva Kvarn för att spana efter strömstare i helgen och även om jag hittade två, ville de inte posera för fotografen. Däremot dök det upp en annan filur som också letade mat i strömmen, och dessutom hade lyckats fånga en rejäl måltid.

En mink klättrade upp på iskanten och släpade upp en stor fisk. Det blöta djuret skakade vatten ur pälsen.

Det behövdes flera skakningar innan den började se ut som ett pälsdjur igen. Det var strålande sol och delvis motljus, men minken höll till i skuggan där det var förvånansvärt mörkt. Ganska högt ISO alltså.

Hmm, den tycktes fundera över vad den skulle göra med bytet... 

Den visste att jag var ganska nära, men det var vatten mellan oss och så länge jag stod stilla verkade den förstå att jag inte var ett stort hot i alla fall, men den spanade på mej titt som tätt.

" - DU skulle bara våga komma nära MIN fisk! " ....tycker jag att den verkar signalera här. 

Den vänder och vrider lite på fisken...

...och tar slutligen ett smakprov.

Sedan bestämmer den sej för att inte äta framför fotografen och drar ner bytet till vattnet.

Med ett stadigt tag i fisken smyger den ner i det strömmande vattnet. Kanske är det någon annan mink som också kommer att få smaka av den. Men det är nog för tidigt på säsongen än..

Den simmade iväg i strömmen och jag tappade nästan direkt bort den i det röriga vattnet. Jag såg att den dök upp helt kort en bra bit bort från mej, med sedan fortsatte den nerströms. Den skulle inte gå hungrig denna dag i alla fall. 

Hälsningar Lena

Postat 2019-01-16 18:43 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Hägrarna vid Råstasjön

Solen strålade på lördag förmiddag och vi begav oss till Råstasjön för att spana in hägrarna. De satt vid vassen ganska nära promenadvägen när vi kom. Två fåglar hade en liten dispyt om något och det blev en del action.

Jag tror att den till vänster är en ungfågel och att den till höger är äldre för den har de långa fjädrarna på bröstet. Oense är de i alla fall.

Det blev en del flaxande...

...men till slut stod de bara och stirrade varandra i ögonen. Sedan var allt över.

Lugnet är återställt och vi vandrade vidare.

Där de nu ställt upp "fisklådor" satt några hägrar och väntade. Dessa fåglar ställde upp på porträttbilder utan några som helst problem. Jag har visserligen fortfarande 400 mm men man fick komma förvånansvärt nära utan att de verkade bry sej. Som vanligt promenerade det mängder med folk förbi hela tiden.

Inspirerad av Johnnys inlägg för ett tag sedan måste jag ju ta ett porträtt framifrån.

Vi fortsatte promenaden och såg nu att fåglarna som suttit i vassen hade flyttat längre ut på sjön, fortfarande i närheten av vassen som glödde guldfärgad i den låga vintersolen.

En skridskoåkare ställde till med lite oro bland fåglarna och några flög upp.

Dessa bilder är tagna från andra sidan sjön så här är avståndet rejält långt.

Två hägrar kom snett mot oss och jag fick ett par bilder innan de kom in i det skuggiga området och ljusmässigt "försvann". Det var gott om hägrar och mängder med folk som promenerade och sprang. En verklig oas mitt i Solna och ett alternativ om man inte vill shoppa på MOS. 

Hälsningar Lena

Postat 2019-01-13 17:02 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Blåskrika

Förra årets jul och nyår vara jag också i Texas och jag försökte få den vackra blåskrikan på bild. Det gick inte så bra. I år var jag ute igen på långa promenader för att fånga denna luriga fågel. Det finns ingen matning i närheten så man får förlita sej på tur. 

Det finns gott om blåskrikor och man hör dem ständigt. De har ett genomträngande skränigt skrik som påminner en hel del om nötskrika, och de "snackar" mycket. De har dock en hel repertoar av olika ljud och kan även lära sej att härma andra, men det man hör oftast är det varnande skränet.  Ofta sitter de högt upp i träd eller inne bland buskar och försvinner så fort man får in dem i sökaren.  

Blåskrikan hör till familjen kråkfåglar och påminner en del om nötskrika, men den är vackert blå i olika nyanser på större delen av kroppen. Den är ganska aggressiv mot andra fåglar och en allätare som tar allt (som typiska kråkfåglar). Den här födosöker på marken bland en del skräp från senaste översvämningen. Unga fåglar gillar att plocka åt sej och bära på blanka eller färgranna föremål som t ex kapsyler eller blankt papper.

Äntligen en fågel som poserade utan grenar och bråte runtomkring. Den går på en gångväg i betong. Den hade sin partner (de lever i par) i buskaget vid gångbanan och jag förväntade mej att den skulle flyga in där.

Jag ville gärna fånga den i flykten och trodde att det skulle gå vägen när den satt på betongen, men skärpan hamnade inte helt rätt. Ni får dock denna bild ändå för vingarna är så makalöst vackra.  

Precis som andra kråkfåglar är det en smart fågel och blåskrikor i fångenskap har setts använda bitar av tidningspapper som verktyg för att komma åt mat.

Visst är den stilig?

Hälsningar Lena

Postat 2019-01-09 22:09 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Gråsiskorna har hittat restaurangen!

Nu är vi hemma igen efter två veckor i Texas och vi kunde snabbt konstatera att de som tömt automaterna i fågelrestaurangen var gråsiskor. Trots att det var en ISO-2000-dag var jag bara tvungen att föreviga dem. En så här stor flock med småfåglar har vi aldrig haft förut.

Vi fyllde på frön direkt när vi kom hem på lördagen, men det blev ganska snart mörkt så det hände inte så mycket. Söndag morgon var det dock fullsatt på alla platser!

De som inte fick plats på en pinne i någon av de två automaterna satt på marken och plockade åt sej av spillet. Det är skalade solrosfrön på menyn och det verkar gå hem.

De är lite nervösa och minsta konstiga ljud eller skugga så flyger alla. Frroooossch! Det låter rätt mycket när ca 150 småfåglar tar till flykten. Vi har inte fixat att räkna dem men det är absolut mer än 100.

Mellan måltiderna sitter de gärna i den taggiga häcken bredvid automaterna. Det känns nog rätt tryggt där för jag har svårt att föreställa mej hur någon skulle komma åt dem bland de stora taggarna.

Det röda i bakgrunden är grannens hus. Trots att det är tätt mellan husen och att finns mängder med katter tycks det trivas i vår trädgård just nu.

Så här ser det ut i när de tampas om en pinne i restaurangen.

Hälsningar Lena

Postat 2019-01-06 16:19 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 248 Nästa