En Rex i skärgården

En T. Rex kanske ni tänker (de som har fantasi i alla fall), men inte riktigt. Men ett rovdjur i alla fall (under förutsättning att kycklingen är död, benfri och skuren i portionsbitar). Det rör sej alltså om en katt, en liten raskatt som älskar värme, släta golv och mjuka sängar med duntäcken och plötsligt blir utsläppt på en skärgårdsö.

" - Matte....? Är det tänkt att jag ska gå ut här? Bara rakt ut i det där läskiga....barren? Är det härifrån kottar kommer ? "

" - Jag blir orolig av allt det där blå, det finns ju överallt runt oss känns det som..."

" - Det här varma släta som jag går på nu känns ju OK. Rätt coolt faktiskt....jag tassar vidare. Lite Rosa Pantern tema i högtalarna skulle sitta fint nu..."

" - IiiiaaHA ! Jag tog den, total nedläggning. Takterna sitter i och ingen tar Tyson utan strid. " 

" - Fintar, hugger och manövrerar ut..."

" - Lite liv i den ännu, men den ger snart upp. "

"- Besegrad ! Va, vaddå KOM HÄR jag är väl inge hund eller ??? "

" - Jag måste sträcka på mej, ......mmmmmm, fint i solen. "

" - The hunter is loose....om det inte vore för dessa barr..."

" - Klippor OK, altanen OK men det här sticksiga gräset med stora barr är inte OK ! "

" - Uhhh, matte .....de kryper något här, på rad...?"

" Oiii, de bits ! Här tänker jag inte stanna ! "

" The Mighty Grey Ghost is hunting again.....å andra sidan så är stugdörren öppen...."

" - Åh,..... jag drömde just en så läskig dröm...."

That´s all for now,

Lena

Väldigt nära ytan

Många som kommenterar mina undervattensbilder skriver att bilderna visar "en värld som de aldrig kan få uppleva". Men, det jag visar idag är nog en undervattensmiljö som de allra flesta kan få se. Man behöver bara stoppa ansiktet i vattnet och använda en mask eller simglasögon för att se ordentligt.

Välkommen hem till småspiggarnas värld, ca 20 cm under ytan. Man behöver inte ens vara simkunnig utan detta kan man uppleva med flytväst eller "puffar" på armarna om man är liten eller osäker.

Det här är antagligen en spigghanne som jobbat så hårt med sina faderliga plikter, dvs bobygge, ägg- och yngelvaktning, att han nu är på väg till de sällare jaktmarkerna.

Bilderna är tagna i en liten vik på ön Stora Kalholmen i Stockholm skärgård. Ön har ett mysigt vandrarhem och tre stugor. För de som inte har egen båt går det utmärkt att ta sej dit med Vaxholmsbåtarna. Småspiggarna kan man dock hitta i var och varannan badvik med lite blåstång och annan växtlighet.

Alla bilderna är tagna med 35 mm och enbart naturligt ljus. Jag ville försöka fånga miljön precis vid strandkanten utan att behöva släpa med mej så mycket utrustning.

Lite stimbeteende kunde man se ibland, men de simmade mest hit och dit i små oorganiserade grupper som gjorde det svårt att få fokus på mer än ett par fiskar åt gången (om ens det).

På djupare vatten (ca 50 cm) simmade också en och annan liten abborre men det blev också mörkare och grumligare. Om ni vill uppleva dessa små fiskar, håll till riktigt nära land och ligg still. Även om man skrämmer dem till en början så kommer de tillbaka.

Simma lugnt

Lena

Med sammetsmjuka öron...

Helgens aktiviteter i Säter bjöd på många trevliga möten med både folk och fä. Jag fick ett generöst erbjudande att bo hos Marianne och hennes man Ulf och hon hade "varnat" mej för att de hade en ganska ung hund. En Bayersk viltspårhund, 2 år gammal. Jag försäkrade henne om att jag inte är allergisk, snarare tvärtom, att jag verkligen gillar hundar. Jag har aldrig träffat en Bayersk viltspårhund och tänkte nog inte så mycket på det. Tills jag mötte honom... 

En stor personlighet med de vackraste bruna ögon och aningen "för stora" sammetsmjuka öron mötte mej i hallen när jag kom till Mariannes hus. Med risk för att stava fullkomligt fel avstår jag från att skriva ut hans namn. Han hälsade med några voff, som sig bör när man är husets vakthund, sedan var jag tydligen välkommen in.  

Med full bländaröppning och på gränsen till för lång slutartid försökte jag fånga lite av hans fina personlighet och mjuka sätt (och mjuka öron).

Högt avgudade husse rör sej bakom min rygg.

Det sammetsmjuka kostymen var lite stor här och där...men ett och annat veck skadar inte. " - Det syns ju bara när jag ligger och gosar i fåtöljen."

" - Tro nu inte att jag är en soffpotatis, jag har minsann jaktmeriter så det förslår redan nu. Men det är väl inte fel att njuta när tillfälle ges..."

" - Efter en slick filmjölk passar det bra med en stunds vila så här på morgonen. Matte var uppe rysligt tidigt i morse...undrar vad hon gjorde...hon hade ingen bössa med sej...? "

Hälsningar Lena

Mariannes myr II - ett guldställe

Vi steg inte upp fullt så tidigt som Engmans gäng och kom till Mariannes andra myr när solens strålar redan letat sig över horisonten.

Morgonsolen strålade mellan tallarna och spindelnäten glänste av små daggdroppar. Jag blev lite upptagen där mellan träden och Marianne vandrade före mej ner mot vattnet.

När jag kom fram till tjärnens kant såg jag direkt att hon hittat sin plats. Vilket guldställe denna tidiga morgon ! 

Omgiven av blänkande spindelnät spanade vi ut över det blanka vattnet. Vi kunde höra lommarna, i övrigt var det tyst. Jag bytte till 300 mm och riktade kameran mot det guldglänsande vattnet.

Lite väl långt borta men den det fick bli några bilder ändå.

När jag sänkte kameran lyfte plötsligt en fågel och kom emot mej. Tyvärr hann jag bara få denna bild innan den försvann över mitt huvud.

Bytte till 100 mm makro och lyckades bli lite blöt även denna dag. Det är så lätt att bara halka lite utanför liggunderlaget.

Spindlarna bjöd på de vackraste draperingar man kan tänka sej.

Ljungen hade börjat blomma och bjöd på ljuslila färgklickar som jag inte riktigt lyckades utnyttja på det sätt som jag ville. Men ljung har jag även bakom mitt eget hus så det kommer fler chanser.

Önskar också att jag ägnat dessa små bär lite mer tid, för jag insåg inte hur vackra de var förrän jag började titta på bilderna. Solen gick emellertid upp och började värma ordentligt. Klockan närmade sej sju och frukost började kännas som en bra idé.

Lämnade tjärnen där glänsande guld nu mer började likna tidigt dagsljus. En ny dag i Säterdalen väntade.

Hälsningar Lena

Mariannes myr I