Rosetterna har vaknat

Jag fick syn på dem i söndags, i motljus hemma på tomten. 

Jag minns inte vem som kallade dem rosetter, antagligen Ing-Marie. 

Nu har de i alla fall vaknat. Stefan kanske har koll på vad det är för sorts insekt.  

De påminner om myggor men de varken sticks eller surrar. 

De bara dansar sin dans i det sena solljuset. Ett till vårtecken.

Hälsningar Lena

Naturfotodagen 2026

Det var blygrått när jag kom till Västerås strax efter klockan nio på lördagsförmiddagen. Jag promenerade förbi stadshuset på väg mot Västerås kongress.

Gick över Slottsbron och faunapassagen, som för dagen kunde vara ett lämpligt motiv.

Jag hade köpt biljett till Naturfotodagen på Västerås kongress och det var väldigt många fler som hade gjort det. När jag lämnade vid 17-tiden meddelade man i högtalarna att det evenemanget haft över 2100 besökare under dagen. 

Jag tog inte så många bilder men tittade på desto fler. På plan två var det bildutställning och där träffade jag också några bekanta t ex Bengt Gustafsson, som ju är känd här bland bloggarna som "Bengts Bilder". 

Det var väldigt få kvinnliga utställare, men här är i alla fall en. Det var ett gediget föredragsprogram och där hade man lyckats få in två kvinnliga föredragshållare av totalt sex. Föredragen var mycket bra och de hade fått ihop ett program med bra variation. Den enda som var lite synd var att skärmen i lokalen där föredragen hölls var i minsta laget. Annars var det perfekt ljud och gradäng som gjorde att alla kunde se scenen ordentligt.

FS redaktören Magnus Fröderberg var på plats så det kommer nog ett fylligare reportage från hela evenemanget. 

Den sista föreläsaren jag hörde innan jag åkte hem var Niclas Ahlberg (till höger). Jag fick också med mej en av hans fina böcker, hans kärleksförklaring till skärfläckan, som antagligen är den mest graciösa fågel vi har. Det var en lång och givande dag även om jag missade sista talaren. Det här kan jag nog göra fler gånger.

Hälsningar Lena

Jakten på vårtecken...

...eller snarare förväntade vårtecken. Hela veckan har det varit strålande sol, vilket jag har beskådat från mitt kontorsfönster, men inte haft tid att gå ut och njuta av. När jag har varit på väg hem har solen varit på väg ner, men jag har kört alternativa vägar ett par gånger för att spana efter vad som händer i naturen. Det mesta av snön är i alla fall borta. Men de kalla nätterna gör att det är is kvar på många ställen.

Jag fick syn på sångsvanar på flera ställen. De är onekligen lätta att se på håll. Jag hade förväntat mej gäss men inga hade anlänt längs denna rutt. Den här bilden är tagen i de absolut sista solstrimmorna i början av veckan.

Mot slutet av veckan såg jag "ljuset i tunneln" i ett stort projekt som jag jobbat med under det senaste året. Deadline närmar sej men det kommer att gå bra. Jag tog en promenad på campus och där hittade jag ett solklart vårtecken. Studenter som sitter ute!

Jag gick genom Kunskapsträdgården i hopp om att hitta någon liten spirande snödroppe, men nej. Några studenter hade dock hittat ut till denna bänk i solen.

På väg hem körde jag ner till Årike Fyris för jag visste att gässen börjat anlända. Det var öppet vatten i mitten av ån och is längs kanterna. Där hittade jag några gäss. Inga stora mängder men de betade i det gamla gräset på andra sidan ån. 

Bläsgäss var en trevlig syn. Om ni får syn på namnet skogsgås och undrar var den kom ifrån så har det skett en förändring i den familjen. Sedan juni 2025 används inte namnet sädgås längre och det som tidigare var sädgås delas nu upp i skogsgås och tundragås. Givetvis är det väldigt svårt att se skillnad på dessa. 

Det här är i alla fall vanliga grågäss och ett vårtecken att glädjas åt. 

Sen fredag eftermiddag gick jag ut på gatan hemma. Fem dagars solsken och dagstemperaturer på 8-9 grader borde väl ha fått snödropparna att titta fram någonstans. Vi har inga egna men jag gick mot en trädgård som har ett bra soligt läge och där det brukar finnas stora mängder.  De här behöver visst någon dag till. 

Jag hittade snödroppar till slut, hos grannen. Hade jag tagit vänster när jag gick ut hade jag hittat dem inom 30 sekunder, men jag gick åt höger. Snödropparna är officiellt framme i Knivsta, nu är det tofsvipor och lärkor som gäller. De har rapporterats i söder om Arlanda.

Ha en fin helg allihopa,

Lena

Nygamla gäster

När Gunte visade bilder på den fina stenknäcken tänkte jag att den borde jag ju också kunna fånga på bild. Den brukar titta förbi ibland den här tiden på året. Helgen bjöd på bedrövligt blött och mörkt väder, men jag kan ju sitta inne och spana ut mot skogen samt bjuda på lite extra gott i fågelrestaurangen. Specks, den "blonda" koltrasten kom på besök. Hoppas han kan sjunga till sej en hona i vår.

Herr och fru domherre kom. Dock inte samtidigt. De kommer sällan på vintern, men under tidig vår brukar de dyka upp. 

Herr och fru bofink är på plats. De kom inte heller samtidigt och hanen kom inte ens i närheten av matningen. Men han kan ju smyga dit när jag inte ser. 

Men det var ju stenknäck som var mitt huvudfokus denna helg och den kom på en kort visit redan under lördagen. Jag fick denna bild på långt håll, sedan satt den "mitt i maten" och då blir det inte så snyggt. 

Under söndagen kom den igen och jag fick en bild när den satt i skogen. Den vill helst ha frön på marken, men landade inte på stubben. Däremot dög plattformen under mataren, men där blir det inte bra bilder. Den fick dock ett skrovmål och det är ju det viktigaste. Jag fick också se den äta på väldigt nära håll.

En annan nygammal gäst som gäckat mej på sistone är nötskrikan. När jag sitter inne kan jag ju inte höra den, men nu fick jag syn på den en bra bit in i skogen. Den är skygg och misstänksam, men samtidigt väldigt sugen på det fågelrestaurangen har på helgmenyn...

Den kan inte motstå frestelsen och kommer inflygande mot stubben och en intet ont anande blåmes. 

Här (och på förra bilden) visar kamerans autofokus verkligen vad den är kapabel till. Tid 1/1250s, f/5,6 och ISO 5000.    

Nötskrikan är makalöst glupsk. Den plockar blixtsnabbt i sej så många jordnötter som det finns plats för i krävan, fyller näbben med några nötter till och avslutar med en bit grillkorv, som var helgens specialerbjudande i restaurangen.  

Det tar ungefär 20 minuter innan den återvänder. Grann och glupsk, ett vinnande koncept antagligen.  

Om man har grillkorv på menyn kommer det dock andra gäster, som inte heller drar sej för att rensa buffén fullständigt. Jag har inget emot skator, för de är trots allt så pass skygga att det är bara när jag bjuder på extra smaskens och sitter inne som de vågar sej ner. 

Nu är servicen perfekt för Pica pica och de landar som på en signal mitt i resterna av den gamla stubben. Jordnötter och grillkorv, ja tack!

Skatorna är dock lite stressade här och det bollas en del med middagen innan den är säkrad. Den här restaurangen är bra, men det händer alldeles för mycket i grannskapet för att man ska ha ro att äta här. De tar flygnota, som har blivit lite av en vana...

Hälsningar Lena

Odlingsvår

Inspirerad av Rolf och Peters inlägg från kolonin, tog några bilder från vår odling. Precis som Rolf har vi satt chili och paprika för några veckor sedan och de har kommit upp fint. Det är plantor som tar tid i början.

Det här är en liten tomat som heter Vilma. Den ska jag ha inomhus tillsammans med gurkan som vi brukar ha i vardagsrumsfönstret. Förhoppningsvis kommer den att ge tomater innan de större plantorna i växthuset har kommit igång. Kan man ha gurka inne måste det ju gå även med tomater. Det blir en liten planta som passar bra att ha i en kruka. 

I fönstret står alla de pelargoner som jag har övervintrat och där har det också börjat hända saker. Årets pelargon 2024, Lavina, har redan knoppar. Den har juvliga lila blommor och jag är glad att den överlevt ännu en vinter

Min absoluta favoritpelargon är Honeywood Suzanne och ett exemplar, som stått i närheten av växtbelysning, har redan börjat blomma med sina små ljust rosa blommor. Bilden är stackad av åtta bilder. 

Jag har också en stor triangeloxalis som brukar bli väldigt klen på vintern. Den har stått under belysning i år och klarat sej mycket bättre. Den har också börjat få blommor. Ute är det fyra plusgrader, blött och mörkt, i alla fall i skogen och fågelrestaurangen. Därför blev det bilder på mina vårtecken inomhus i denne blogg.

Hälsningar Lena