Vintervädret gjorde en blixtvisit

I slutet av veckan blev det vinter, i stora delar av landet dessutom. Fin fluffig snö låg på min improviserade stubbe och jag fyllde på med godsaker. Koltrastarna har nu anlänt och är flitiga gäster. 

De får dock tåla konkurrensen från småfåglarna, framförallt talgoxar och blåmesar, som är betydligt snabbare.

Här är det onda ögat från koltrasten när blåmesen drar iväg med en jordnöt. Koltrasten är en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

Koltrastarna bjuder också på fin underhållning.

De kan nämligen inte samsas på matplatsen, fast den nu är större än den gamla stubben.

Den här typen av action blir ju extra fin när det yr snö under fajten. 

Det här går väldigt fort och jag hinner inte med att se vad som händer. 

Men kameran fryser varje ögonblick...

...och jag kan sedan i lugn och ro titta på hela sekvensen. 

Fåglarna kommer knappt åt varandra. Det är bara hotfulla uppträdanden som antagligen är ganska energikrävande. 

Det är väl därför de är över så snabbt.

Här är i alla fall vinnaren i denna korta kraftmätning.

Den andra fågeln fick komma tillbaka fem minuter senare då det var ledigt. 

Just nu är den här herre på täppan och kan förse sej i nötbaren.

Hälsningar Lena

Möt syrenbrödrullen, Kenyas nationalfågel!

När man öppnar en specifik webbläsare dyker det upp en helsida med en massa bilder som verkar vara en tredjedel annonser, en tredjedel skräp och en tredjedel sensationsnyheter. Jag brukar raskt klicka mej vidare, men en dag visades en mycket fin bild av denna fågel, som påstods heta syrenbrödrulle.  

Den heter "lilac breasted roller" och även om lilac är syren på svenska kan man ju undra över hur resten av översättningen gick till. 

Det är däremot helt korrekt Kenyas nationalfågel, vilket också angavs i titeln. Den är emellertid vanlig i Afrika och jag har fotograferat dessa bilder i Sydafrika. 

Idag är det fredag, yeah. Jag skulle då kunna tänkas laga något extra gott för jag har flera gånger fått erbjudanden om recept på smarriga rätter att laga i luftfrys. Men vi äger ingen sådan. 

Hälsningar Lena 

Vitsvansen igen, nu med kompis

I helgen blev det förstås lite spanande ner i skogen bakom huset. Eftersom det är en brant sluttning vid tomtens slut står jag nästan på "fågelhöjd" när jag tittar ut i skogen. Den höjden passar också för ekorrar och "vitsvansen", känd från tidigare inlägg, kilade fram och tillbaka mellan träden.

Det blev också mycket upp och ner längs tallstammarna. Ibland i ett rasande tempo. Här laddar hen för ett tur upp.

Vilket kort därefter övergick i en tur ner för stammen. 

Upp igen, full fart.

Ner! Men vänta. Plötsligt hade kurre inte vit svanstipp längre.  

Vitsvansen har minst en normalfärgad kompis, eller kanske partner, vem vet? Den helbruna, nu med delvis grå vinterstass, var svår att fånga på bild. Det gick verkligen undan när den passerade. 

Den vitsvansade ekorren visade däremot upp sej utomordentligt bra, vid flera tillfällen. Det vita på svansen gör den faktiskt lätt att följa när den rör sej i träden. 

Notera klorna på de långfingrade tassarna. Inte konstigt att den kan hålla sej fast som en kardborre på trädstammarna

Solen tittade fram på eftermiddagen och gav en stunds guldglans till naturen.

Vi får se vad de hittar på till helgen. Med en bil på verkstaden och den andra upptagen lär det bli naturupplevelser lokalt, om det ska bli några.  

Hälsningar Lena

Några svartvita rutor från en tur till Angarnsjöängen

Det är helg, bra väder och jag är ivrig att komma iväg någonstans. Jag måste välja mellan flera olika ställen som kan ha intressant djurliv så här års. Jag bestämmer mej för att åka till Angarnsjöängen. Denna plats har genomgått en omfattande restaurering. Med hjälp av en dammlucka vid utloppet efterliknas de naturliga årstidsvariationerna i vattenståndet vilket gagnar fågellivet och bromsar sjöns igenväxning. Strandängarna runt hela sjön betas av kor. 

De pampiga björkarna fångar mitt intresse. Det är kylslaget och frost på marken.

Just dessa träd bidrar till att jag väljer att visa enbart svartvitt i denna blogg.

En nötskrika sveper förbi. Den är Sveriges talrikaste kråkfågel men ack så lurig att fånga på bild.

Blåmesen är lite vanligare och även om den är vacker i färg väljer jag att visa den i svartvitt.

Jag stod vid en matstation en stund om kunde inte annat än njuta av småfåglarnas iver vid den stora proffsiga automaten. Den behöver antagligen inte fyllas på mer än en gång i veckan. 

En tofsmes kom förbi vid samma matning och jag fångade den på bild även om jag vet att den ofta kommer på besök i restaurangen hemma. 

Större hackspett är ju också vanlig hemma men jag kunde inte motstå denna.

Jag lämnande Angarnsjöängen efter ett fin tur utan att ha en aning om att en svarthakad buskskvätta just då råkade vara på besök väldigt nära. Men jag får klara mej utan denna lilla pippi. Söndag denna helg var vigd åt uppgifter som bara måste göras, bl a hängde ett vildsvin i garaget som måste förpassas till lagom anpassade portioner i frysen. Samtidigt behövde vi byta däck på två bilar då vintern verkar vara i antågande. 

Hälsningar Lena

Fasaner

Jag tog en promenad på ett för mej nytt ställe. Vägen var privat och skyltad på ett tydligt sätt att jag inte fick köra in, alltså fick jag gå. Det var inte alls en nackdel för vädret var ovanligt milt och vägen kantades av en gammal ekallé. 

Gamla, delvis raserade stenmurar med grön mossa skymtade längs vägen. Det var riktigt fint.  

De här stora fina svamparna stod vid vägkanten och såg goda ut, men jag plockar bara de jag är absolut säker på och det här visste jag inte ens vad det var. Stefan kanske har ett bra förslag?

Jag fortsatte runt en krök och kom fram till en stor gård. Där mötte jag en fasan...

...öh, det var visst två fasaner...

...och en till...

...och flera stycken på den gamla stenmuren, men jag hann bara få med denna på bild innan de irrade iväg för långt. Notera de skimrande fjädrarna på rumpan. Fasaner är riktigt vackra, även på hösten då de inte behöver vara pråliga. 

Sedan följde en "kurragömmalek" då jag fick testa autofokus i högt gräs på rörliga fåglar. De rörde sej dock inte så fort.

Naturen bidrog med filter på längden, snedden och tvären.

Jag hade minst sex olika fasantuppar som jag kunde spana på i det torkade gräset. Var kom alla dessa från?

Jag såg sedan de små husen och fållorna täckta med nät. De är förstås födda här och utsläppta för att jagas av någon som betalat för att få skjuta fasaner. Dessa har uppenbarligen klarat sej undan så här långt, men fasan får jagas fram till och med 31 januari. 

Det gäller att se upp om man är fasan!  

Hälsningar Lena