Skatorna kan också

Jag fick väldigt mycket fina bilder hemma på tomten då de senaste snöovädret drog förbi. Det inträffade på en helg och jag kunde sitta ute två dagar och bara spana på fåglar i trädgården. Skatorna ville förstås också vara med.

Jag hade en förpackning med "oätliga" kycklingkorvar i frysen som jag köpt för fem kronor samma dag som de skulle förbrukas. Jag skriver oätliga för de är vårt tycke och smak om korv. Det var naturligtvis inget fel på korvarna och våra gäster i restaurangen tyckte de var toppen. Jag klämde fast korvbitarna mellan barken och stubben och det skulle visa sej kräva en del kraft att få med sej godbitarna då de  frusit fast. 

Skator är ganska försiktiga av sej, i synnerhet om man sitter ute. De lättar så fort något ljud skrämmer dem.

Men om det finns korv kan man räkan med att de kommer tillbaka ganska snart. Det här är en obeskuren bild på min stubbe som det ser ut när jag sitter ute och fotar. Skatan vet precis var godbitarna finns. 

Den förbereder sej för att komma in och landa igen.

De där korvbitarna är faktiskt helt oemotståndliga för en skata.

Den får jobba för att få med sej godiset. 

Ibland lyckades den få loss en hel korvbit.

När korven frusit fast fick den ibland nöja sej med smakbitar som den lyckades plocka åt sej. Kolla in färgprakten som en skata kan uppvisa, imponerande och det var inte ens sol utan bara halvdant ljus och snö.

Det blev några turer som bara gav småbitar men skatan är envis och den kommer tillbaka.

Den plockade förstås rent runt stubben, tillsammans med nötskrikan som också gillar korv.

Hälsningar Lena

Nötskrikan känner sej hemma

Det verkar som att nötskrikan känner sej hemma i vår restaurang och kommer villigt ner för att äta när det finns godsaker på stubben. När det hade snöat kom den flera gånger.

Den är ju lite försiktig av sej och blir lätt störd. Koltrastar och småfåglar har inga problem med att grannen slår i dörren, men det gillar inte nötskrikan.

Den drar snabbt men kommer snart tillbaka. Jordnötter är gott och denna helg fanns det även små korvbitar.

Trots att den är stor kan den komma "inglidande" utan att jag hinner se den komma.

När den landar yr det koltrastar och småfåglar åt alla håll.

Men den kan också sitta fint på stubben och sedan ta för sej av det som bjuds. Här har den fått syn på korvbitarna som är fastklämda i mellanrummet mellan barken och stubben. Det vackra snöfallet är egentligen snö som faller från grenarna på de höga träden utanför vår tomt.

Jag fick ett par mycket fina fotosessioner under helgen 15-16 februari, då det snöade och nötskrikan kom båda dagarna. 

Den kom även när det blev varmare och snön hade börjat smälta. 

Jag har lagt upp snö på stubben för den döljer nötterna så bra. 

Denna helg var all snö borta och det var återigen mörkt och blött i skogen och på min stubbe. När jag såg nötskrikan genom fönstret i vardagsrummet gick jag ut och fyllde på i restaurangen samt la nötter på stubben. 

Den kom inom några minuter. 

Det här är ett bra matställe verkar den tycka. 

Hälsningar Lena

Takdropp

Istapparna smälte bort i helgen och jag passade på att ta några bilder. Insåg att det blev olika reflektioner i dropparna beroende på var jag stod. Här blev det uteplats och balkong som kom med, plus lite av skogen bakom vårt hus.

Här blev det mer av huset och de stora fönstren. Jag tog bildserier med 20 bilder/s och valde sedan ut enstaka bilder. Inställningarna var ungefär samma som för småfåglar.

Här är det skogen bakom vårt hus i dropparna. 

Solen strålade precis då och gav också effekter.

En droppe skog. Nu behöver det inte bildas några nya istappar under denna säsong. 

Hälsningar Lena

Gysinge, vilken pärla!

Det var ett föredrag av Brutus Östling som gjorde att både vi och Ing-Marie åkte till Gysinge på lördagen denna helg. Det var väldigt länge sedan jag var där och jag hade inget minne av att det fanns så mycket att se. Först spanade vi efter utter utanför Naturum och runt den brusande Dalälven. Den var förstås inte på plats just denna dag. 

Det fanns två strömstarar i den väldiga forsen men på alldeles för långt avstånd. De enda fåglar vi såg var tre kniphonor, men Brutus föredrag innehöll förstås mängder med otroliga fågelbilder.

Gysinge är ett gammalt brukssamhälle. Det finns en herrgård och en mängd byggnader i anslutning, som jag inte tog så många bilder på. Det får bli en annan gång och med ett annat objektiv. 

Här finns också Färnebofjärdens nationalpark och vi körde en sväng genom den. Det var dimma och här insåg jag snabbt att denna skog har stor potential. 

Det här kändes nästan som i Kanada, fast träden är mindre. Det fanns också många fina vindskydd med grillplatser, toaletter och parkeringsplatser. Vid bruket fanns förstås också ställplatser för husbilar, café och restaurang mm.

Här står jag på en av flera broar som man kör över för att komma till bruket. 

Det här är ett ställe som jag kommer att åka till igen. Visserligen en och en halv timmes resa, men det finns mycket att utforska.

Hälsningar Lena

Ett alternativ

Det här är ett alternativ till att visa en hel serie med bilder på en snabb händelse i fågelvärlden, för oss som nu envisas med att hålla på med dessa små snabba rackare. Det är lite pyssel i PS men jag tycker det är spännande att se resultatet växa fram. Sex bilder tagna med kameran inställd på 20 bilder/ s (utan pre-burst men med tur :-). Tid 1/1600 s.

Nu är det fredag, yeah...

Hälsningar Lena