B. LOGGBOKEN
Restaurangen i ny vinkel
Det är mörkt i vår trädgård när solen är så pass låg som den är nu och det är mest skugga. För en tid sedan upptäckte jag dock att om jag flyttar "pop-up restaurangen" och ställer den i en ny vinkel, kan jag få lite motljus när solen är på väg ner. Det blir en glipa mellan grannens hus och vårt växthus där ljuset kan sippra in under ca 30 minuter. Sen få man nöja sej med de gäster som råkar komma på besök just då. Kolla in klorna på nötväckan.
Det här är ju vår vanligaste gäst, tillsammans med blåmesen. Tofsmesen visade sej bara på morgonen.
Till slut når solstrålarna fram till poolen, som förstås var bottenfrusen. Jag hade under dagen fyllt på med varmvatten, så det fanns att dricka, men nu var det i princip fruset igen.
Svartmesen är en ganska vanlig gäst. Här är den lite frustrerad över att poolen för tillfället är en skridskobana.
Lika bra att kolla in vad som bjuds i restaurangen istället.
En av de roliga gästerna som kom under den ljuskritiska halvtimmen var hacke. Vi har minst två par. De älskar jordnötter och bordsmargarin, vilket den stora grenen är laddad med på baksidan
Nu fick inte hacke äta ifred särskilt länge förrän en koltrast kom och trängde sej i restaurangen. Vi har inte haft den mängd koltrastar i år som det har varit tidigare säsonger. Nu har de dock ökat i antal något och blir det mer vinterväder tror jag att de kommer att besöka oss i större antal.
Koltrastarna är kaxiga och tar för sej. Hacke gillar inte sällskapet.
Hacke drar och den flög förstås bort från mej, så det gav inte någon fin flygbild.
Jag får nöja mej med en koltrast under resten av det korta "ljusfönster" som jag har möjlighet att få just nu. Sparvhöken gjorde också en snabb rekognoseringstur framför köksfönstret. Trots att den gjorde en sväng och vände mot skogen hade jag dock inte en chans att få den på bild.
Dessa bilder tog jag förra helgen, nu hoppas jag på nya lediga dagar med sol och gärna lite snö. Det är i alla fall minusgrader ikväll torsdag.
Hälsningar Lena
Tofsmesen känner sej hemma
Söndag och ledig dag, naturligtvis hade jag ett projekt som måste genomföras. Nya gardiner skulle sys till gästrummet som genomgått en omfattande renovering. Tyget som jag beställt hade kommit och jag hade allt som krävdes hemma. Dessutom var jag ensam hela dagen. Med symaskinen på köksbordet kunde jag samtidigt spana på småfåglarna i restaurangen och med en extra servering av jordnötter kom den, den tuffa tofsmesen.
Den verkade dessutom känna sej väl hemmastadd. Jag hann ju inte greppa kameran varje gång den var på besök men jag fick ändå mer bilder än jag förväntat mej.
Tofsmesen var en ganska flitig besökare i vår trädgårdsmatning de första åren vi bodde i huset, men har på senare år bara visat sej sporadiskt. Det har fällts en del träd i naturreservatet bakom vårt hus bl a en gigantisk gran som hade växt in över grannens tomt. När vi fick nya grannar fällde de granen, vilket jag förstår, men det påverkade också fågellivet och ekorrarna som bodde i granen.
Den tog också för sej av vattnet men avstod från att bada.
Dessa små blågula var det förstås gott om.
Tofsmesen spanade i häcken innan den kom ner för att förse sej av nötterna.
Hälsningar Lena
Stjärtmesar!
Trots duggregn och ISO 5000 förhållanden gick jag ut på lunchen för att kolla in fågelmatningen i skogen endast några minuters promenad från jobbet. Stjärtmes har rapporterats från matningen i stort sett varje dag i Artportalen och jag behövde inte vänta många minuter. De kom en flock på 6-8 stycken, de åt intensivt på talgen under ivrigt "svirrande" (ljud) och drog.
Men de kom tillbaka. Ungefär var 10:e minut kom hela gänget och jag stannade i 30 minuter dvs jag fick tre möten med dessa bedårande småfåglar. Föga ovetenskapligt tror jag att deras huvuduppgift i livet är att vara söta.
De satt korta ögonblick på pinnar runt talgbehållarna och hukade lite i regnet...
...tittade på tunga vattendroppar som föll...
...och pratade med varandra. De snackar hela tiden och ljuden är ofta ett svirrande läte, inte så högt men man hör ändå när de är på väg in mot matningen.
Det är en stor fågelrestaurang med många olika rätter på buffén. Alla vanliga småfåglar är förstås på plats men jag la inte så mycket energi på dessa. Denna nötväcka satte sej dock fint framför mej och den kunde jag ju inte motstå. Jag såg också blåmes, talgoxe, koltrast, större hackspett, svartmes, rödhake (på långt håll), grönsiska, grönfink, en-eller talltita, ett stort gäng björktrastar som passerade och...
...trädkrypare. Den ser jag inte så ofta därför blev det några bilder på denna fågel som är rätt svår att få syn på då den klättrar på en trädstam.
Om den däremot klättrar på sidan av stammen, så man ser den vita undersidan, hittar man den direkt.
Det rapporteras också kungsfågel vissa dagar i denna matning, men jag varken såg eller hörde någon. Man måste nog ha tid att stanna längre än jag hade. Jag var ändå väldigt nöjd med stjärtmesarna för det var första mötet för i år.
Ljuset i skogen är däremot ännu mer bedrövligt än hemma i trädgården. Även om jag skulle återvända hit en dag då solen lyser ligger platsen bakom en ås och det är bara en kort stund på förmiddagen som det kan sippra in lite ljus bland automaterna. Annars skulle man kunna få fina flygbilder här, men då krävs ju minst 1/2000 s med dessa små tättingar.
Hälsningar Lena
En liten strimma ljus
Fotovädret har inte varit optimalt på sistone men i söndags tittade solen fram på eftermiddagen. Ganska sent, vid tvåtiden, tittade jag ut på fågelbadet och insåg att från en sned vinkel i köket fick jag en strimma sol genom häcken bakom badet.
Hela vår tomt ligger annars i skugga så här års på vintern, men just här når solen ner under ca en halvtimme. En svartmes kom ner för att dricka och gav ifrån sej en liten strof.
När jag tog den här bilden insåg jag att jag måste gå ut och flytta på stenen i badet. De små fåglarna vill inte gå i om det är för djupt, därav stenar i fågelbadet.
Jag passade också på att flytta min portabla matstation så den hamnade i ljuset. Jag tänkte att någon liten fågel kanske kunde sätta sej där motljuset var som finast, på den gröna mossan.
Men nej, de satte sej högst upp i restaurangen. Jag borde ha riggat med bordsmargarin där jag ville att de skulle sätta sej, men det får bli en annan gång. Tiden var knapp om jag skulle få några bilder.
En blåmes slog sej ner i badet och de är minsann redan igång med sången. Tyvärr missar man ljudet när man sitter inne. Jag kan inte fota i denna vinkel ute, för jag kommer för nära.
Blåmesen sköljer strupen för att ta nya tag med sången.
Men den ser också lite badsugen ut...
Den kliver ner på en annan sten som ligger strax under ytan. Badet är fullt efter de senaste regnen och den vill inte ha så djupt badvatten.
Sen blir det bada av!
I det här läget kom jag på att jag kan ju testa att underexponera rejält för att framhäva vattendropparna extra i motljuset.
Jag gick från 1/500 s till 1/1250 s. Nu önskade jag förstås också att badet hade varit större, eller i alla fall längre i djupled.
Blåmesen badade av hjärtans lust.
Nu återstod bara minuter av ljuset och min lilla fotostund genom köksfönstret. Jag trodde aldrig att det skulle gå att fota så snett genom treglasfönster och i motljus dessutom. Man vet ju dock inte förrän man har testat. När solljuset blir starkare och solen står högre på himlen när den passerar denna glipa, mellan grannens hus och växthuset, kommer nog förutsättningarna att ändras.
Avslutar med en talgoxe som tog det lite mera piano. Min solstrimma var på väg att försvinna, men den här vinkeln måste jag testa fler gånger.
Hälsningar Lena
Mera hägrar
Det blev en extra tur till hägrarna medan det fortfarande var vinter i området. Jag hade sett på SMHIs prognos att snön skulle tina bort den kommande veckan. Jag köpte därför färsk strömming och övertalade min sambo att han måste följa med för att kasta fisken till fåglarna. Det går undan när man bjuder på godsaker och man hinner inte med om man kastar fisken själv.
Vi gick till ett ställe där jag kunde få snö i bakgrunden och där satt det en ensam häger. Den första fågeln hann inte mer än plocka åt sej strömmingen förrän det landade en konkurrent.
Har man lyckats ta en liten filé gäller det att ducka...
...och finta bort den inkommande hungriga hägern med en hastig manöver.
Det är en fin vinterdag med någon minusgrad och det är mängder med folk vid Råstasjön. Hägrar, som normalt är väldigt skygga, passerar på låg höjd mellan människor, hundar och barnvagnar.
Vi har bara hunnit kasta två strömmingar och det har redan samlats lite för många fåglar.
Det uppstår en kort närstrid och även om det är trädridå i bakgrunden gillade jag blicken på dessa två.
Mötet var över på ett ögonblick och de landade i snön. "-Finns det mer fisk?"
Det kom fler hägrar inflygande. Notera ögonens placering som gör att de kan spana nedåt, mot marken.
På ett ögonblick så var det fullt hus! Det här är inte riktigt vad jag vill ha men de små fiskfiléerna var åtråvärda.
Det var svårt att få till bilder med så många fåglar och fyra är definitivt för många.
Tre kan fungera och här har två av dem lyckats hugga tag i samma strömmingsfilé. Om jag hade planerat detta bättre hade vi haft hel strömming med oss, nu fick jag ta filéer för det var det enda som fanns.
Helst vill jag bara ha två hägrar som interagerar och det var inte lätt att få till denna gång. Men man kan fixa en del i PS efteråt...vilket jag gjort på denna bild. Sen är det problemet med att få snö att se ut som snö, utan att få helt fel färg på hägrarna. Om man vitbalanserar så att snön bli vit blir hägrarna bruna. Jag justerar på flera ställen men får alltid lite blåstick i snön om hägrarna ska vara blågrå, vilket jag föredrar.
Ett alternativ är att göra bilderna svartvita med en mycket svag blå ton, för jag vill ha kall grå färg. Det fungerar ibland.
Den här bilden blev bättre i svartvitt än i färg och bättre än den ovan (tycker jag). Men det kan också vara en vanesak. För mej är hägrar på snö inte svartvita, men jag kan tänka mej att några av er tycker att det är självklart att de gråsvarta fåglarna på snö gör sej bäst utan inslag av färg.
Hälsningar Lena