Comedy wildlife, fast med en Canon

I dessa blöta, gråmulna tider då det egna fotograferandet ligger nere, förutom i familjesammanhang, blev jag glatt uppiggad av att titta på bilderna i Nikon Comedy Wildlife Awards. Det slog mej att jag har nog en och annan bild i mitt arkiv som kanske kan få någon att dra på smilbanden en aning. Den här fågeln fotade jag i Sydafrika i somras och enbart det svenska namnet, sydlig gulnäbbstoko, gör ju att den kvalificerar sej för denna blogg. Sedan var det bara att välja en bild i lämplig vinkel. 

I övrigt bli det blandade bilder ur arkivet och bilder som några av er har sett förut. Den här jag jag visat flera gånger, men denna gåsfamilj är ju så härlig när de promenerar mitt på gångvägen vid Råstasjön. Joggare fick väja för dem. Att det dessutom är ett par bestående av en kanadagås och en grågås som fattat tycke för varandra blir en extra bonus.

Sothöns använder professionella karatesparkar då de försvarar sina revir. Så här plattar man till en konkurrent som kommit för nära. 

På Tasmaninen har måsarna lärt sej att parkera perfekt i parkeringsrutorna. Inte en pippi utanför linjerna. 

Quokka, eller kortsvanswallaby, har blivit kända för att de så gärna ställer upp på selfies. Den här tyckte att det passade bra med ett riktigt tajt närbildsporträtt.

Den här lilla wallabyn var mest intresserad av att få kolla sitt Instagramkonto. 

En intet ont anande havstrut på en klippa vid Väderöarna. Fisktärnorna häckade på klippan bredvid.

En fotosession med Brutus Östling bjöd på närgångna möten med trutar och måsar. Jag har aldrig skrattat så mycket när jag fotograferar fåglar som denna gång. 

Avslutar med svalungarna som hade antennerna uppfällda och hjärtat i halsgropen ( i alla fall i svalget), när jag kom förbi deras bostad ovanför en bastudörr på en skärgårdsö. 

Nu börjar en ny blöt, mörk vecka men snart blir det ljusare och innan vi vet ordet av häckar svalorna igen :-)

Hälsningar Lena

Strömstaren i klent dagsljus

Solen trängde genom molnen under några få minuter och strömstaren satt perfekt mitt i strömmen. Precis som man vill ha det, men det varade inte länge. Kort därefter var det mörkt igen och då måste man välja. Högt ISO eller lång slutartid. 

Jag valde lång slutartid. Vilket inte är det jag är mest van vid, men man måste ju testa nya vägar ibland och med dagens kameror kan man verkligen improvisera.  Långa slutartider kräver inte nödvändigtvis stativ.

Jag tog stöd mot ett järnräcke och fotade rakt ner i det strömmande vattnet med 1/8 s.  

Med samma ambition försökte jag fånga strömstaren och med 1/20 s kunde jag fånga den när den spanade ut över det strömmande vattnet. 

Den förflyttade sej från sten till sten och var ibland nere i strömmen, där den mest borde tumla runt kan man tro. Men den har mer koll än så.

Här sitter den och är beredd att ge sej ut i det strömmande vattnet. Strömstaren kan springa på bottnen i jakt på nattsländelarver och andra småkryp. Den är Norges nationalfågel och just vid detta tillfälle kom en norrman ner till ån vid Ulva Kvarn för att spana efter strömstare.  

Han blev helt överväldigad då han upptäckte att den satt mitt i det strömmande vattnet. Den här bilden är tagen med ISO 10 000, annars skulle inte vattendropparna framträda så fint. Jag borde förstås ha tagit en bild av den norska fotografen, som var mycket trevlig. Men det kom jag på efteråt. Vi spanade strömstare ihop en stund och sedan gick han för det var kallt och han var inte klädd för det, vilket han erkände direkt (inte typiskt norsk tänkte jag).   

Jag fortsatte dock att experimentera med lång slutartid på de möjliga motiv som fanns på plats. 

Kraftigt strömmande vatten och minusgrader ger en del fina effekter.

Strömstaren fortsatte också sin jakt på mat i strömmen och jag tog stöd emot ett träd för att kunna fånga den på bild med långa tider. Den här bilden är tagen 1/10 s, f 7,1 och 500 mm. 

Det som är mest fascinerande är när den sitter mitt i strömmen, till synes helt oberörd av vattnets krafter, som att den satt på vilken liten pinne som helst.

Vilken imponerande tuffing den är, strömstaren, eller Fossekall som den heter på norska. 

Hälsningar Lena

Rapport från Råstasjön

Snön smälte bort alldeles för fort men jag hann med en tur till Råstasjön innan det vita var helt borta. Det var is på stora delar av sjön och hägrarna hade börjat samlas. 

De satt och kurade i vasskanten i väntan på att Solna stad ska öppna fiskrestaurangen. Jag befarar att de kommer att få vänta ett tag...

När de inte väntade flög de mellan vassen och de delar av sjön som är öppna. 

Det finns ju en del andra fåglar här och just dessa tre verkade ha träffat en dam med en extra intressant väska. Hon försökte gå därifrån men dessa tre följde henne troget. De skulle antagligen fortsätta att följa henne ända hem om hon inte kunde visa dem att väskan var tom.

Det finns ett ställe längs promenadvägen runt sjön där det brukar stå en häger i ett dike där vattnet sällan fryser. Jag finner en stillastående individ på denna plats och stannar på bron för att iaktta den. Den är inställt på att fånga mat och står helt stilla. Jag har den i sökaren och håller nästan andan, väntar...Samtidigt passerar mammor med barnvagnar ivrigt pratande i telefon bakom min rygg, joggare och hundägare likaså. Det här är Råstasjön och den här hägern är van vid den typ av bakgrundsbrus. Jag behöver inte andas försiktig och stå blick stilla, inte ens en kraftig hostattack skulle få fågeln att bli misstänksam. 

Den lyckades fånga en liten fisk. Jag fick hela förloppet på bild men jag har visat det åtskilliga gånger förut. Skippar det denna gång. En liten mumsbit för en stor fågel. 

Jag ser på hägern att den tänker flytta på sej och inser att nu är jag på tok för nära. Jag har en 100-500 mm zoom och det brukar ju inte vara några problem när man fotar fåglar, annat än att brännvidden inte räcker till. Här är problemet snarare att 100 mm är för mycket. Jag står på en bro och kan inte backa särskilt många steg.

Det här är ögonblicket innan jag upplever det som att hägern ska landa i min famn. Det gör den förstås inte men den flaxar förbi så nära att jag känner vingslagen.

Jag passade på att ta ett riktigt närgånget porträtt innan den lättade. 

De antagligen mest fotovänliga gråhägrarna i landet är på plats vid Råstasjön. Ju kallare det blir desto fler hägrar. I alla fall så länge Solna stad bjuder på fisk.

Hälsningar Lena

Vintervädret gjorde en blixtvisit

I slutet av veckan blev det vinter, i stora delar av landet dessutom. Fin fluffig snö låg på min improviserade stubbe och jag fyllde på med godsaker. Koltrastarna har nu anlänt och är flitiga gäster. 

De får dock tåla konkurrensen från småfåglarna, framförallt talgoxar och blåmesar, som är betydligt snabbare.

Här är det onda ögat från koltrasten när blåmesen drar iväg med en jordnöt. Koltrasten är en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

Koltrastarna bjuder också på fin underhållning.

De kan nämligen inte samsas på matplatsen, fast den nu är större än den gamla stubben.

Den här typen av action blir ju extra fin när det yr snö under fajten. 

Det här går väldigt fort och jag hinner inte med att se vad som händer. 

Men kameran fryser varje ögonblick...

...och jag kan sedan i lugn och ro titta på hela sekvensen. 

Fåglarna kommer knappt åt varandra. Det är bara hotfulla uppträdanden som antagligen är ganska energikrävande. 

Det är väl därför de är över så snabbt.

Här är i alla fall vinnaren i denna korta kraftmätning.

Den andra fågeln fick komma tillbaka fem minuter senare då det var ledigt. 

Just nu är den här herre på täppan och kan förse sej i nötbaren.

Hälsningar Lena

Möt syrenbrödrullen, Kenyas nationalfågel!

När man öppnar en specifik webbläsare dyker det upp en helsida med en massa bilder som verkar vara en tredjedel annonser, en tredjedel skräp och en tredjedel sensationsnyheter. Jag brukar raskt klicka mej vidare, men en dag visades en mycket fin bild av denna fågel, som påstods heta syrenbrödrulle.  

Den heter "lilac breasted roller" och även om lilac är syren på svenska kan man ju undra över hur resten av översättningen gick till. 

Det är däremot helt korrekt Kenyas nationalfågel, vilket också angavs i titeln. Den är emellertid vanlig i Afrika och jag har fotograferat dessa bilder i Sydafrika. 

Idag är det fredag, yeah. Jag skulle då kunna tänkas laga något extra gott för jag har flera gånger fått erbjudanden om recept på smarriga rätter att laga i luftfrys. Men vi äger ingen sådan. 

Hälsningar Lena