En ledig dag med riktigt fint vårväder

Jag tog en semesterdag i fredags för jag kände verkligen för att vara ledig en dag, det skulle dessutom bli fint vårväder och jag fyllde år. Jag gjorde smörgåsar och körde till Isbladskärret på Djurgården. På en liten bro kan man blicka ut över Djurgårdsbrunnskanalen. Jag hade 100-500 mm på kameran men med fem bilder stående format får man ett fint panorama. 

Om man vänder sej om ser det ut så här där kanalen mynnar i Isbladsviken.

Det jag först och främst var ute efter att se var förstås hägerkolonin i de stora träden. 

Där var det viss aktivitet, men oklart hur många av bona som det faktiskt häckar fåglar i. Här är det i alla fall en som fortfarande håller på med lite renoveringsarbete. 

Det fanns förstås en hel del hägrar, som får samsas med motionärer, hundägare och mammor med barnvagnar. Bilens termometer visade 17 grader varmt när jag kom fram och även om det blåste en del var det ljuvligt. 

Jag fick min första tofsvipa på bild, även om jag sett dem från bilen betydligt tidigare.  

Tre storskrakar passerade över mitt huvud. Kolla in den som gapar till höger.

Vad gjorde hägrarna? Den här har i alla fall insett att han måste bygga ut. Kanske blev det ett bonusägg detta år och då krävs större lya.

En del verkade ta häckning lite mera piano. Eller så vilar de inför det tunga föräldraansvaret när ungarna verkligen kräver stora mängder mat. 

En sån här dag måste man ju ta sej tid till en kort flygtur i solen, med påföljande fjädervård vid vattenbrynet.

Här är i alla fall en som ser till familjen i boet.

Visst ser de lite ömsinta ut...?

Den här kommer med en liten kvist som närmast ser ut som en dekoration.

Den torkade fröställningen tas i alla fall emot och placeras som en del av inredningen i det stora boet.

Kanske finns det småhägrar där redan...

Den här verkade testa fiskelyckan i kärret och det gav inte särskilt mycket. Då är det bättre att flyga till Råstasjön, för där kan man ta två fiskar i stöten.

Jag åt mina smörgåsar och njöt i solen med hägrar och andra fåglar i kärret. 

När jag gick mot parkeringen hörde jag dem före jag såg de vackert spräckliga, metallglänsande fåglarna. Årets första starar. Jag har förstått att Jan antagligen såg samma starflock.

Väl hemma igen var det växthuspremiär, dvs första kvällen vi äter middag ute. Eftersom det var min födelsedag hade jag bestämt menyn. Enklare kan det knappast bli. Färsk hummer med smält vitlökssmör och vitt nybakat bröd. Eftersom jag fyllde jämnt serverades en flaska av favoritbubblet. 

I födelsedagspresent hade jag (bland  annat) önskat mej en utflykt med promenad i vacker natur och grillad korv till lunch. Det kommer i nästa blogg. 

Hälsningar Lena

Norrsken

Norrsken är ju ganska vanligt nuförtiden men jag har inte varit ute särskilt ofta och kollat. Jag har inte något riktigt bra ställe att åka till inom rimligt avstånd. Onsdag kväll gjorde jag i alla fall en kortare tur och hittade lite vackert skimmer på himlen.

Det lyste upp som bäst några minuter vid halv nio. 

Sedan kom det tyvärr en del moln och så passerade ett antal bilar på en väg som jag hade i bakgrunden, det störde förstås.  

Molnen lättade något och jag stannade kvar i ca en halvtimme till. 

Jag fick lite ner skimmer i grönt och blålila men sedan mattades det av så mycket att det inte var lönt att vara kvar.

I morgon är det fredag (yeah) och jag har tagit en semesterdag. Jag har inte bestämt mej helt vad jag ska göra, men ute kommer jag att vara. 

Hälsningar Lena

Vårspaning II

Jag vårspanade på ett annat favoritställe i helgen, Kyrksjön i Bromma. Här var det lite tidigt ännu. Varken grodor eller drillande gärdsmyg längs spången. 

Men det här paret såg i alla fall ut att ha lite vårkänslor. 

Jag hittade den här killen på en av bryggorna. Han har verkligen tagit konceptet med låg vinkel till en ny nivå. När man ligger på bryggorna vid denna sjö är man fortfarande ganska högt ovanför vattenytan. Han hade löst det problemet med en hemmasnickrad kameraflotte på frigolit med "camomönster". 

Han hade varit där sedan 05:30 och hade antagligen fått många fina bilder på den ensamma skäggdoppingen. Inga andra doppingkompisar hade anlänt ännu. Jag hade själv hoppats på första sädesärlan på denna brygga, men den behagade inte visa sej. 

De här två talgoxarna kanske var ett par, man vet aldrig.

Koltrasten hade nog någon fin hona på gång. Nu skvätte den bara runt i vattnet, men jag skulle tro att den hade andra planer för resten av helgen.

Blåsipporna har inte riktigt slagit ut i Knivsta men tussilago har vi i alla fall. Små gula solar som lyser i det bruna gräset omgivna av fjolårslöv och grus.

Flugorna har också vaknat.

Hälsningar Lena

Vårspaning I

Helgens fina väder inbjöd till lite vårspaning i naturen. Ett typiskt vårtecken är svenskar som sitter med ansiktena vända mot solen och gärna fikar utomhus fast det inte alls är särskilt varmt. Fågelskådare är ute året om men vårvädret får de riktigt stora skarorna att dra ut med sina tubkikare. Artportalen slår också "rapporteringsrekord" när det både är helg och fint vårväder.

Blåsipporna har inte riktigt orkat fram i Knivsta, men i Stockholm blommar de på soliga plättar och det fanns gott om dem längs ena sidan av Råstasjön. Det blev inga "konstnärliga" bilder på dessa för det var alldeles för mycket folk för att man skulle kunna lägga sej ner och få vara ifred. 

De vitkindade gässen har landat och annonserade högljutt att det minsann är vår. 

Storskraken har bildat par.

Kanadagässen har bildat par.

Sothönsen försvarar revir och en vigg råkade hamna mitt i plasket. 

Skrattmåsarna har också landat. 

Det är inte så många än med de har börjat leta boplatser på ön och känner sej för lite.

Det är förstås mycket skrän och jagande hit och dit.

Det verkar inte som att de bildat särskilt stabila par ännu och det pågick inget bobyggande. 

Nu handlade det mest om vem som kund skräna högst. 

Det var en ensam häger på plats och jag hade inte tänkt fota den alls. Men jag stod en stund och tog en serie bilder då den fiskade. Det var ett vasstrå som var hopplöst i vägen hur jag än stod, så jag lämnade hägern. När jag kom hem och tittade på bilderna såg jag att den hade lyckats fånga två små fiskar samtidigt. Det var ju en sådan bedrift att den får vara med i bloggen. 

Hälsningar Lena

Konst kanske, men inte för en koltrast.

När jag var ute på lunchen och fotade blåsipporna fick jag syn på några besynnerliga kuber med speglar på. Det var flera och i olika storlekar. Det brukar stå konst tillfälligt i denna park på campus, men jag hittade ingen skylt så jag vet inte vem som ställt ut dem. Det skapade dock mycket huvudbry för en koltrasthanne. 

Så här års försvarar koltrasthannar sina revir och den här jobbade verkligen hårt med sitt försvar. Den hade ju en synnerligen envis inkräktare att ta hand om. 

Ett typiskt anfall med fötterna, som jag sett så många gånger hemma på tomten. Då har det främst varit korta sammandrabbningar vid matning. Nu var det "blodigt" allvar. En man som satt på en bänk (med hörlurar och ett zoom möte i telefonen) sa att den bråkat med kuben så länge han suttit där, vilket var ca 20 minuter.

Jag var ju tvungen att titta på detta en stund och eftersom den var så upptagen kunde jag fota den med 100 mm makro dvs den tog ingen notis om att jag var så nära. Bilderna är givetvis beskurna men jag stod bara några meter från den. Noterade att koltrasten var mest intresserad av hörnen.  

Här har den full koll på "den andra" hannen som utmanar med samma kaxiga pose. 

Men när den snabbt hoppar åt sidan har ju den envisa fågeln försvunnit. Koltrastar är trots allt ganska smarta, men det här kunde den inte reda ut. 

Den fortsatte att utmana precis i hörnet.

Nu är den väldigt nära och kan kanske snegla lite på andra sidan...

...men den andra hannen smet igen och det går uppenbarligen blixtsnabbt. Jag hade kameran ställt på 20 bilder/s och tog korta serier med bilder. 

Det här är bilden direkt efter den ovan och den gjorde en blixtsnabb attack från sidan. Plötsligt var ju antagonisten där igen och anföll lika aggressivt.  

Men anfallen är korta (den började nog bli trött) och motståndaren gav sej också rätt snabbt. 

Att känna igen sej själv i en spegel betraktas som att ha en form av självmedvetande. De stora aporna samt även rhesusapor, delfiner, elefanter, hästar (!) och skator känner igen sej själva i spegeltestet. Antagligen också fler djur. Koltrasten gör det uppenbarligen inte. 

Den fortsatte enträget med att försöka mota bort rivalen. Hade det kommit en katt hade den blivit en lätt måltid, tillsammans med sin rival.

Även om den inte förstod att den såg sej själv i spegeln, var det ju något speciellt med hörnen som den inte kunde släppa. Här kan man ju föreställa sej att den ska känna sej rätt säker på att den lyckats ge inkräktaren en rejäl propp. Men icke...

Det här var visserligen intressant att få se, men samtidigt kändes det förstås inte bra. De som ställt ut dessa lådor hade nog inte en tanke på vad som skulle hända. Det kom även andra fåglar t ex en talgoxe som förbryllat pickade på spegelbilden, men den flög och kom inte tillbaka. Då jag inte kunde hitta en skylt letade jag reda på den person som ansvarar för utemiljöerna på Campus (en landskapsarkitekt), för att i alla fall skicka ett e-mail. Jag fick då ett autosvar att han var sjuk, alltså ingen idé. När jag gick tillbaka vid lunchtid dagen efter var dock lådorna borta så jag kan i alla fall ta helgledigt utan att behöva fundera över den stressade koltrasten. Jag får hoppas att den återhämtat sej efter den tuffa fajten.

Hälsningar Lena