Jag blev också helt förförd av de rosa blommorna

Det var visserligen mulet men jag kunde inte motstå de blommande träden.

Jag behöver inte åka till Stockholm, de står på parkeringen utanför jobbet. Väldigt enkelt alltså.

Så här blev min tolkning av det rosa blomsterhavet, med 100 mm makro.

Nu tar jag paus ett litet tag från bloggen, för jag kommer (förhoppningsvis inte) i närheten av en dator under den kommande veckan. Fast telefonen är ju med...

Gulligt att dessa träd blommar även på stammen.

Hälsningar Lena

Ljuset betyder väldigt mycket...

Ljusets betydelse är knappast något jag behöver nämna på denna sida, men ibland blir det verkligen uppenbart. Svärföräldrarna hade läst min blogg och fastnat för Gysinge Herrgård med omnejd, som jag visat ett par gånger. I födelsedagspresent bjöd de oss därför på en herrgårdsmiddag med övernattning, vilket var mycket trevligt. Eftersom vi bodde på stället kunde jag också smyga upp innan soluppgången och gå ut med kameran. Det var krispigt kallt på morgonen, men solen var på väg. 

Precis i soluppgången kan man fånga riktigt udda bilder. Här är det tre gäss på väg in för att landa och solens första strålar får dem att lysa mot den mörka bakgrunden. 

Här har de hunnit lite längre och man kan se solen som får trädens grenar att lysa i bakgrunden. Jag stod ensam ute på en udde och spanade. Det var helt tyst och jag njöt av stunden.

När ljuset nådde vattenytan blev dessa två gäss stjärnor i morgonens föreställning.

Sångsvanarna kom på god andraplats. 

Några fler sångsvanar har anslutit.

Kniporna befann sej fortfarande i skugga men de får vara med ändå.

Här bröts lite av den magiska stämningen och tystnaden, men jag var fortfarande helt ensam.

Vitsipporna hukade i den kyliga morgonluften.

Gysinge herrgård i tidigt gryningsljus fotograferad med 100 mm, den kortaste brännvidd som jag hade vid tillfället. Min sambo och mina svärföräldrar sov fortfarande gott i sina sängar när jag tog denna bild.

Det finns många fina byggnader runt herrgården.

Innan frukost hann jag med en kort tur med bilen, men det magiska gryningsljuset hade passerat. Jag hade nu varit vaken sedan 05.00 och hallucinerade nästan bilder av den stundande frukostbuffén. Vi hade bestämt att mötas 09:00 men 8:45 lyckades jag få med mej min sambo till matsalen. Gissa hur gott den frukosten smakade.  

Hälsningar Lena

Sista blåsippan

Jag är inte så noga med att bilder ska publiceras i rätt tidsordning och ibland glöms en del bort, även om jag nog hade en tanke att jag skulle visa dem. Blåsippor är ju givna på våren och en varm, fin kväll gick jag ut ganska sent för att fånga några i det varma solljuset. 

Tiden var knapp och jag hade tagit en gammal kamera (7dMkII) för att kunna använda mitt Tokina 10-17 mm som har en riktigt kort närgräns. Kameran har inte vinklingsbar skärm och dessa sippor stod i nedförsbacke. Det blev en obekväm utmaning. 

Det här var en av de sista bilderna jag tog innan solen började gå ner så mycket att denna plats förlorande sin magi. 

Jag var ute till solen gick ner helt.  Så vitt jag minns var det vardag dagen efter och jag gjorde inte så mycket med dessa bilder. Tur att jag har bloggen så jag kan ge dem lite nytt liv i efterhand.

Påsken är slut och i morgon är det vardag igen.

Hälsningar Lena

Påsk

På skärtorsdagen sken solen och det var varmt. Det lovade mycket gott inför helgen. Vi satt ute i växthuset med en trevlig påskdrink baserad på bl a rabarbersirap (från förra årets rabarber).   

De små påskliljorna blommade stämningsfullt. Värmen i veckan hade gjort att det inte fanns några påskliljor att köpa som inte redan var för utslagna eller t o m börjat vissna. Jag hittade dock dessa små som fortfarande var fräscha och hade börjat slå ut i växthusets värme. 

Påskens godaste middag avnjöt vi redan på skärtorsdag. Rådjurssadel med karljohansvamppure, friterade jordärtsskockor (nyskördade) och en rödvinssås smaksatt med rödbetor och svarta vinbär. Jag är inte van att laga till rådjur, men det här blev otroligt gott.  

Sedan övergick påskvädret till att bli mera blött, men det var ju behövligt. En tur i trädgården på långfredagen gav ett par bilder på rådjurssäkra blommor och ett par små spindlar som vaknat till liv. Här är den första.

Den här var pytteliten och satt i en påsklilja. Tulpaner har jag slutat plantera för flera år sedan. 

Den kvällen blev det stekt hälleflundra med rödbetor, sparris och riven färsk pepparrot samt kokt potatis. Såsen var effektfullt rosa av passerade rödbetor och innehöll dessutom rejält med smör, annars hade det här nästan kunnat passera som nyttigt. 

Påskafton var den stora familjesamlingsdagen med en lång påsklunch hos svärföräldrarna i Eskilstuna. En lunch som gjorde att man inte behövde äta mer den dagen.

Påskdagen åkte jag till Högbo för att titta på konst. Nu regnade det. Inledningsvis lätt regn men det tilltog under min vistelse där. Det här är gruvstugan där Ing-Marie Sjödin visade sina akvareller på övre plan. Dessutom kunde man köpa gott fika här inne. 

Innan jag kom fram till Gruvstugan passerade jag en glashytta och gick förstås in där. Det var mysigt varmt inne i både hytta och butiksdel. 

Inne i Gruvstugan är det också mysigt men belysningen är inte anpassad för att visa konst. Det får man lösa tillfälligt med lampor så gott det går. Här sitter Ing-Marie med några av sina alster. Där det är lucka har en köpare fått ta med tavlan.

Här säljs ytterligare en tavla och jag åkte själv hem med ett original signerat Ing-Marie. Jag hade ett perfekt ställe att sätta den på. Det fanns förstås många olika utställare i de olika byggnaderna i Högbo bruk under samlingsnamnet Gästrik konst. Jag vandrade runt och tittade på alla. 

Trots det bedrövliga vädret och endast några få plusgrader i Högbo, kan man se att våren är på god väg även norr om Dalälven och att trädens blad börjat spricka. Jag åkte hem i den strida ström av hemvändande fjällresenärer som pressade upp tempot i blötan på E4. Väl hemma var köksgolvet nyoljat och där lär det inte gå att göra så mycket resten av kvällen. Det lutar åt pizza direkt ut kartongen. Men golvet ser mycket fint ut. Glad påsk!

Hälsningar Lena 

Varning för slingriga bilder!

Våren stormar fram med varma dagar och det händer mycket i naturen. Själv hinner jag inte med alls. Häromdagen fick jag ett e-mail från en kollega som berättade att det låg snokar vid en stapel av stockar på campus, alltså bara några minuters promenad. Dagen efter hade jag kameran med mej och gick dit. Det var 17 grader varmt och en försynt snok kikade fram mellan två stora stockar.

Sedan fick jag se hur det slingrade sej under en del av barken som satt kvar på en stock. Tacksamt befann sej dessa snokar på lämplig fotohöjd, bara att närma sej sakta och sikta med 100 mm makro. 

Insåg snart att det var minst två snokar som slingrade sina svansar tillsammans. Den ena var piggare än den andra och verkade vilja ha uppmärksamhet (enligt mänskligt sätt att tolka scenen).

Här tycker jag att det tydligt ser ut som att den vill ha lite fart på den andra snoken, i alla fall att den ska titta upp.

Det kröp något i springan på stocken som den tillfälligt blev upptagen med. 

Sedan verkade det som att även den andra snoken började piggna till och lukta/smaka av tillvaron.

De ville inte komma ut från den mysiga, skyddade platsen under barken men kollade i alla fall av vad som hände utanför.

" - SMILE! YOU'RE ON CAMERA!" 

Hittade ytterligare en snok som jag kom riktigt nära. Notera att fotografen är med på bild.

Solen och värmen hade också lockat fram denna lilla ödla. Den levde nog farligt i stockstapeln full med snokar för den kilade snabbt iväg. 

Nu hägrar några lediga dagar.

Hälsningar Lena