Vitsvansen är kvar

Söndag och en massa tråkigt hemmapyssel som bara måste göras. Men jag måste ju även ha frisk luft och då passade jag på att spana efter den vitsvansade ekorren som jag berättat om tidigare. Jodå, den var på plats i skogen bakom vårt hus. 

Som vanligt med ekorrar gick det i en rasande fart när jag såg den, men den vita svanstippen gör faktiskt att det är lättare att följa den då den hoppar i träden. 

När jag såg att den var nära hämtade jag några nävar med jordnötter och försökte lägga ut dem på attraktiva platser. Ekorrar brukar besöka fågelmatningen, men oftast inte förrän senare på vintern. 

Ni förstår säkert vad som händer när man lägger ut nötter...Vackra fåglar men väldigt glupska. 

Det här tyckte skatan var ett perfekt ställe för ett trevligt söndagssnack.  

Ekorren hann aldrig komma i närheten av några jordnötter, men nu när jag vet att den är stationär bakom vårt hus kan jag bjuda på nötter fler gånger. Den vita svansen syns mycket bra när den är i det mörkgröna granriset.

En närbild som jag tog från sovrumsbalkongen. Där står jag i perfekt höjd för att fotografera i den stora tallen precis vid vår tomtgräns. Här ser den visserligen ut som vilken ekorre som helst, men det är vår vitsvansade vän som letar tallkottar.

Hälsningar Lena

Törstiga bin

Ibland måste man även ta itu med projekt hemma på tomten när man är ledig. På söndagen, efter två härliga lediga dagar, hade vi kommit överens med våra nya grannar att nu skulle den stora, taggiga häcken kapas.  

Egentligen skulle man kanske ha kapat mer men det skulle bli väldigt tomt och "naket". Vi valde 1:20 hög och kapade där. Det tog inte mer än 45 minuter så var det gjort. 

Men nu hade vi fyllt grannens tomt med mycket svårhanterligt "ris", med flera cm långa taggar. Det tog sålunda resten av dagen att kapa upp detta och lasta det på en släpvagn för transport till återvinningsstationen. Vi hann precis sista lasset innan de stängde klockan fyra. 

Det kommer att ta ett tag att vänja sej vid detta och en del småfåglar flög förbi och såg förbryllade ut. De brukade ju sitta i häcken. Notera att det står ett fågelbad till höger på denna bild. 

Under dagen, som ju var både varm och solig, hade det surrat väldigt runt detta vatten. Det visade sej vara törstiga bin.

De satt på rad och sörplade i sej vatten.

Det här har vi aldrig varit med om förut och de har varit där varje dag denna vecka, då det varit riktigt varmt och soligt. 

Bina flockades för att dricka. Men fanns det något att äta?

Det surrade på ett annat ställe i trädgården. På tomtens framsida har vi en ormhassel. Där höll de hus och provianterade tillsammans med en och annan humla.

Det var nog det enda ställe där det fanns något till dem, utom i mina små penséer.  

Luddiga av pollen jobbade de i ormhasseln. Att fota dessa blev en trevlig avbrott från taggiga häckrester. 

Hälsningar Lena

Nötskrikan känner sej hemma

Det verkar som att nötskrikan känner sej hemma i vår restaurang och kommer villigt ner för att äta när det finns godsaker på stubben. När det hade snöat kom den flera gånger.

Den är ju lite försiktig av sej och blir lätt störd. Koltrastar och småfåglar har inga problem med att grannen slår i dörren, men det gillar inte nötskrikan.

Den drar snabbt men kommer snart tillbaka. Jordnötter är gott och denna helg fanns det även små korvbitar.

Trots att den är stor kan den komma "inglidande" utan att jag hinner se den komma.

När den landar yr det koltrastar och småfåglar åt alla håll.

Men den kan också sitta fint på stubben och sedan ta för sej av det som bjuds. Här har den fått syn på korvbitarna som är fastklämda i mellanrummet mellan barken och stubben. Det vackra snöfallet är egentligen snö som faller från grenarna på de höga träden utanför vår tomt.

Jag fick ett par mycket fina fotosessioner under helgen 15-16 februari, då det snöade och nötskrikan kom båda dagarna. 

Den kom även när det blev varmare och snön hade börjat smälta. 

Jag har lagt upp snö på stubben för den döljer nötterna så bra. 

Denna helg var all snö borta och det var återigen mörkt och blött i skogen och på min stubbe. När jag såg nötskrikan genom fönstret i vardagsrummet gick jag ut och fyllde på i restaurangen samt la nötter på stubben. 

Den kom inom några minuter. 

Det här är ett bra matställe verkar den tycka. 

Hälsningar Lena

En tur i dimman

En morgon med dimma och rimfrost. Jag tog en tur på lokala småvägar som jag kunde avsluta med att uträtta ett par ärenden. 

Man har ju sina favoritplatser hemmavid bl a den är lilla ån. Den ligger nära torpet där jag bodde innan vi köpte huset i Knivsta.

En annan slingrig väg nära samhället.

Här går det inte att parkera, så denna bild är tagen genom en öppen sidoruta. Det går bra om man samtidigt kan ha lite koll både framåt och i backspegeln. 

En sista ruta fångad på samma sätt som ovan, fast här stod jag på snedden i en trevägskorsning. Två snabba bilder genom sidofönstret, den här blev bäst. 

Hälsningar Lena

Var är brudarna?

Halv elva lördag kväll kom den här killen och spanade in i vårt vardagsrum. Det är en ljusstake för värmeljus som syns i nederkant. Han verkade leta efter något/någon...

Vi har knappt sett några rådjur de senaste veckorna för det har varit så pass varmt. Det var minusgrader i går kväll och kanske kom han för att kolla om det låg något gott äpple ute. Ibland får jag en känsla av att de tittar rakt in på oss.

Det låg lite godsaker ute, det var ju lördag och vi hade skymtat tjejerna tidigare under kvällen, så de var nog i närheten. Bilderna är tagna med 100-500 tele på 170 mm, handhållet, 1/40 s ISO 6400. Ljuset är trädgårdsbelysning.

Hälsningar Lena