B. LOGGBOKEN
Stjärtmesar!
Trots duggregn och ISO 5000 förhållanden gick jag ut på lunchen för att kolla in fågelmatningen i skogen endast några minuters promenad från jobbet. Stjärtmes har rapporterats från matningen i stort sett varje dag i Artportalen och jag behövde inte vänta många minuter. De kom en flock på 6-8 stycken, de åt intensivt på talgen under ivrigt "svirrande" (ljud) och drog.
Men de kom tillbaka. Ungefär var 10:e minut kom hela gänget och jag stannade i 30 minuter dvs jag fick tre möten med dessa bedårande småfåglar. Föga ovetenskapligt tror jag att deras huvuduppgift i livet är att vara söta.
De satt korta ögonblick på pinnar runt talgbehållarna och hukade lite i regnet...
...tittade på tunga vattendroppar som föll...
...och pratade med varandra. De snackar hela tiden och ljuden är ofta ett svirrande läte, inte så högt men man hör ändå när de är på väg in mot matningen.
Det är en stor fågelrestaurang med många olika rätter på buffén. Alla vanliga småfåglar är förstås på plats men jag la inte så mycket energi på dessa. Denna nötväcka satte sej dock fint framför mej och den kunde jag ju inte motstå. Jag såg också blåmes, talgoxe, koltrast, större hackspett, svartmes, rödhake (på långt håll), grönsiska, grönfink, en-eller talltita, ett stort gäng björktrastar som passerade och...
...trädkrypare. Den ser jag inte så ofta därför blev det några bilder på denna fågel som är rätt svår att få syn på då den klättrar på en trädstam.
Om den däremot klättrar på sidan av stammen, så man ser den vita undersidan, hittar man den direkt.
Det rapporteras också kungsfågel vissa dagar i denna matning, men jag varken såg eller hörde någon. Man måste nog ha tid att stanna längre än jag hade. Jag var ändå väldigt nöjd med stjärtmesarna för det var första mötet för i år.
Ljuset i skogen är däremot ännu mer bedrövligt än hemma i trädgården. Även om jag skulle återvända hit en dag då solen lyser ligger platsen bakom en ås och det är bara en kort stund på förmiddagen som det kan sippra in lite ljus bland automaterna. Annars skulle man kunna få fina flygbilder här, men då krävs ju minst 1/2000 s med dessa små tättingar.
Hälsningar Lena
Acceptera mörkret
Nu är vi inne i den mörka perioden som även dagtid brukar innebära ISO 5000 (minst). Det blir inte så mycket bilder men jag tänkte bli bättre på att fota i mörker. Jag beundrar Affes nattbilder och blir inspirerad när jag tittar på dem. Jag är dock inte någon storstadsvandrare, utan måste hitta "mina egna ställen". Dessa bilder är från en morgontur innan jobbet. Klockan är strax efter halv åtta och jag är vid Fyrisån bakom campus.
Den nya bron över till Kungsängen som man bara får köra över med bil om man har tillstånd. Jag gillar belysningen som man gjort här.
Det är lite ljus på gång men jag har inte tid att vara kvar och invänta soluppgången, det var inte heller min avsikt. Det var mörkret och vattnet jag var ute efter. Jag har också valt att behålla bilderna i färg.
Om jag vänder mej åt andra hållet på bron är det ljusen från cykelbanan man ser.
Några morgonpigga gräsänder passerar över mitt huvud men det var inte ens lönt att rikta kameran mot dessa. Tiden på dessa bilder är 1/25 - 1/40 s, handhållet och ibland med stöd mot broräcket.
Cykelbanan mot Uppsala centrum, förbi platsen där jag brukar spana på kungsfiskare.
Hälsningar Lena
Med den "extra" timmen på morgonen hinner man ut i gryningsljuset före jobbet ännu ett tag
Jag var tidig ute och det var fortfarande mörkt. Himlen hade dock börjat färgas svagt rosa. Det första som passerade i Fyrisån var en bäver.
Det var en minusgrad och det låg dimma på vattnet. Några gäss kom in för landning.
Mot Uppsala såg det ut så här. Detta är enbart en bild, beskuren till lågrektangulärt format. Jag tog bilder till ett panorama men blev inte nöjd med resultatet. Det blir inte alltid felfritt när man handhåller.
En flock kanadagäss var aktiva men så mycket mer hände det inte. Jag bytte då position för jag hörde att det var mer fåglar ett par hundra meter söderut. Det gav dock inte heller något så jag gick tillbaka till tornet.
Under tiden då jag promenerat fram och tillbaka hade en flock sångsvanar landat. Attans att jag missade den inflygningen.
Nu låg svanarna där. Flera vuxna och några ungfåglar. Totalt var det åtta stycken.
Pampiga och vita gled de runt i den mörkare delen av ån.
Solen var nu på väg upp över trädtopparna och det fick bli ett panorama av fem stående bilder.
Snart skulle solen nå svanarna. De gjorde inget speciellt, varken putsade jädrar eller åt. Kanske de skulle lätta och dra vidare, det var vad jag hoppades i alla fall. Helst medan jag hade tid att vara kvar.
Det låg några gäss i den mer dimmiga delen av ån.
Några andra gäss gav sej av med IKEA varuhuset i bakgrunden. Uppsala började vakna och det är rätt nära fågelvägen.
Svanarna hade nu fått sällskap men fortfarande hände ingenting. Solen kröp högre upp över träden och jag kunde se hur den började belysa den bortre delen av ån.
Svanarna låg plötsligt i det låga solljuset. Hela gruppen på åtta stycken. Jag bestämde mej för att stanna 15 minuter till.
Efter bara ett par minuter kom det sex kompisar på himlen och de gjorde sej förstås hörda över vattnet.
Det fungerade som en startsignal...
...och hela gruppen började lätta från vattnet.
Luft under vingarna!
Det var så häftigt att se dem komma flygande mot mej och få den typiska "Uppsalaskorstenen" i speglingen. Det är ett värmeverk tror jag.
De lättade från vattnet och började få lite höjd då de närmade sej platsen där jag stod.
Sedan lämnade de Fyrisån och fortsatte söderut. Jag åkte till jobbet och hann med morgonens första kaffe innan mikroskoperingsövningen med studenterna.
Hälsningar Lena
Morgonljuset II
Jag fick också en morgon på campus då dimma och frost gav ett fantastiskt morgonljus. Det var ett par minusgrader och solen hade gått upp, men det såg ändå så lovande ut att jag gick en kort promenad ner mot Fyrisån.
Någon passade på att rasta sin hund före jobbet.
Ljuset var helt magiskt.
Jag hörde både gäss och änder någonstans i dimman, men jag blev kvar bland de stora träden.
Fåglarna åt frukost på gräsmattan längs ån och varefter mer människor började röra sej på cykelbanan, började de även flytta på sej.
Det kom också en joggare, men dimman börjar nu skingra sej utom precis över vattnet.
Det magiska morgonljuset avtar och det är hög tid att gå tillbaka till jobbet. Det är ganska kyligt och jag börjar bli väldigt sugen på morgonens första kaffe.
Hälsningar Lena
Morgonljuset I
Denna vecka inleddes med ett par kalla mornar med både dimma och sol. Helt oemotståndligt.
När jag kom till jobbet, lite extra tidigt, körde jag genom campus och till Fyrisån. Vid Vindbron får jag inte köra över men man kan parkera och gå en bit. Solen hade precis börjat gå upp. Det var kor på bete på båda sidor om vägen.
Denna morgon blev det fokus på kor, för det var de djur som uppehöll sej längs ån och på den plats jag hamnade på väg tillbaka mot jobbet. Här har solen inte riktigt nått fram ännu, men dimman börjar skimra i varma toner.
Upptäckte att det satt en häger vid kanten av ån. Den var tydligen inte alls rädd för kor, för den satt kvar fast det stora djuret satte ner sin mule i vattnet precis bredvid.
Plötsligt steg solen upp över skogen bakom betet och då förändrades morgonljuset dramatiskt.
Under ca 10 minuter kunde jag njuta av flockens långsamma rörelser genom den gyllene dimman.
Ljuset ändrades ganska snabbt och trots att det fortfarande fanns viss magi när jag lämnade platsen var den finaste stunden över (jag hade också ett möte som jag måste förbereda). Jag hade ändå fått en gyllene morgonstund.
Hälsningar Lena