Jakten på storgäddan

Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...

Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna   Datum: 30 sept 2011    Tid: 20.55  
Dyktid: 95 min    Djup: 0,5 - 3,7 m    Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart  

Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...

 Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.

De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.

 Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.

 Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.

 Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.

Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.

 Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk)  kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.  

 Ha en bra dag

Lena

Jewel Anemone

I väntan på årets sommarsemester plockar jag en till goding till från förra årets tur i engelska kanalen. Man kan tro att det bara är mörkt, kallt och strömt där men det finns juveler att hitta om man vet var man ska leta. Ett exempel är de små juvelanemonerna.

Det är små anemoner, ca 1,5 cm i diameter fullt öppen. Vi hittade dem från ungefär 15 m djup och neråt. De sitter på stenar och stenblock och förekommer i en mängd olika färger från knalligaste rosa till neongult.

Anemonerna förökar sej genom avknoppning och bildar grupper av anemoner med samma färgställning (eftersom alla är kloner av varandra).

 Avslutar med en röd variant, för de blev nog mina favoriter.

 Ha en fortsatt bra lördag och tack för en trevlig fika idag på Broströms kafé. Kul att möta några av er som jag läst och sett härliga bilder av här på FS.

Hälsningar Lena

Stjärnpromenad

Sjöstjärnor rör sig faktiskt. De traskar runt på många små fötter. I detta fall orangefärgade, med vit sula...

Hälsningar Lena

Vraket Havda

Det norska ångfartyget Havda ankom till Måløy den 9 december, 1944, och skulle senare på dagen fortsätta sin resa mot Bergen. Havda gick med passagerare mellan Trøndelag och Stavanger denna vinter. På just denna tur hade hon tolv passagerare, varav några var tyskar. På turen från Måløy till Bergen angrips Havda av brittiskt flyg vid Askvoll och träffas av både bomber och maskingevärseld. Det skadade fartyget sjunker snabbt i det kalla vattnet och två besättningsmän, en lots och tre passagerare följer med henne i djupet.

Ur loggboken: Vraket Havda, Luta, utanför Sognefjorden.  Datum: 120405   
Djup: 16-30 m      Dyktid: 43 min   Väder: Ca +2°C, regn.   Vattentemp: +7 °C

 Havda ligger med slagsida mot babord utanför en ö som heter Luta (eller Lutelandet). Man kan bara ta sej till vraket med båt och platsen är ganska väderkänslig. Blåser det går det inte att dyka här. Botten är på ca 30 m och vraket ligger på ljus sand, vilket gör hela dykplatsen förhållandevis lättnavigerad. Fartyget byggdes i Skottland 1881, är 55 meter långt och 8 meter brett. På den dyktid man får på de aktuella djupen hinner man simma runt och titta på hela vraket.

De två första bilderna är tagna i aktern, den andra lite högre upp.

Fredrik har här simmat runt aktern och in i vraket från sidan. Man kan se in i lastrummen som är fulla med flaskor och bråte.

Han simmar sedan ut igen åt samma håll som han kom in. Det här är en lätt vrakpenetrering men man får akta sej så att inte flaskkranar eller annan utrustning hakar fast på något utstickande.

Om man sedan fortsätter mot fören kan man se att vraket är mer sönderslaget på mitten. Två okända dykare som var med på samma utfärd. Provar lite sv/vitt.

Fören är fortfarande fullt möjlig att känna igen och när jag fotograferar vrak strävar jag efter att hitta vinklar där det ska vara lätt att förstå vad man tittar på.

Lägg märke till att man kan se bubblor från flera andetag på väg upp mot ytan. De kommer från de två andra dykarna som har simmat bakom fören. Så här ser det ut när det är riktigt bra sikt i skandinaviska vatten.

Vrakdykning kan vara spännande, i synnerhet när man känner till detaljer om vrakens historia. En del dykare ägnar sej enbart åt vrak och just denna kärleksförklaring kanske tilltalar den inbitne vrakdykare.

OBS! Havda är en gravplats och ska dykas respektfullt. Det finns även spår av det på vraket och, som på alla andra skandinaviska vrak, lämnar man allt man ser orört.

Hälsningar Lena

 PS. Den första bilden finns i undervattenpoolen men jag tycker den speglar vraket så bra så den fick komma med. Hoppas ni kan ha överseende med det. 

Badplatsrensning

Det dumpas en hel del skräp på våra badplatser under vinterhalvåret. När badsäsongen sedan tar fart måste det bort på något sätt. En möjlighet är att kommunen kontaktar lokala dykklubbar som kör någon typ av rensningsaktvitet och får lite pengar till klubbkassan för detta. Idag skulle min klubb göra en andra rensningsomgång vid en badplats utanför Uppsala, och jag har precis hängt upp mina blöta grejer efter att ha finkammat en dybotten. Idag blev det inte så mycke skräp men kollektionen av vad vi hittat under åren har verkligen varierat. Flaskor och burkar kan man ju gissa sej till, men ett annat ”populärt” skräp är engångsgrillar. Svåra att packa med sej när de är heta kan man anta. Mycket otrevliga att sätta en naken fot i också. Cyklar, soptunnor, trädgårdssopor (i säckar), armeringsjärn, muggar, drag, gamla motordelar mm mm, listan kan göras lång. Bland de mer spännande artiklarna kan nämnas uppbrutna kassaskåp (ja, i pluralis), på samma badplats två år i rad. Andra året kom inte polisen ut och hämtade det utan upphittaren fick själv köra in det till polisstationen.

Under en sådan rensning inträffade ett av de få tillfällen då jag fått mej ett bett av ett djur under vatten. Det finns exempel på djur som gillar skräpet och vid detta tillfälle plockade jag åt mej en grönslemmig keramikmugg i det grumliga vattnet. Halvvägs tillbaka till bryggan fick jag ett ordentligt nyp av muggens inneboende….en flodkräfta. Jag hade tjocka neoprenhandskar så det gjorde inte direkt ont, men man blir förvånad när skräpet plötsligt bits. Vid detta tillfälle simmade jag bort till en vassrugge, där jag tidigare sett flodkräftor, och placerade muggen på den dyiga botten. Där skulle ingen badare komma på tanken att kliva ut barfota.

Här en kräfta som gjort det mysigt för sej i en vanlig plastmugg. En anna kräfta hade hittat en grön keramikmugg och fått fullt med små musslor som gäster runt sitt tillhåll. Båda bilderna är tagen i Långsjön, Björklinge utanför Uppsala.

Nu är årets rensningsaktiviteter avslutade för vår del och badandet är i full gång, men utan torrdräkt hade jag nog inte gått i vattnet ikväll.

Hälsningar Lena